Beninfektion hos hund – symtom och behandling vid osteomyelit

Översikt

Infektionen kan drabba olika lager i benet

Osteomyelit kan drabba märghålan, benets kortikala lager och den omgivande benhinnan. Vanliga ställen hos hund är benen i extremiteterna och käken. Sjukdomen kan börja plötsligt eller gradvis bli kronisk. En infektion efter operation kan ge tecken först långt efter ingreppet.

Beninfektion skiljer sig från inflammation som är begränsad till huden eller sårets yta, eftersom förändringen sitter i benvävnaden. Den kan kräva både läkemedel och operation. Prognosen beror på svårighetsgraden och hur kronisk infektionen är.

I en grupp av 52 hundar med bakteriell osteomyelit stod skenbenet för 31 % av de undersökta bakteriefynden. Lårbenet stod för 28 %. Strålbenet och armbågsbenet stod för 25 %. Överarmsbenet stod för 16 %.

Orsaker

Mikrober kan nå benet på olika vägar

En öppen fraktur kan förorena benet med mikrober från huden eller miljön. Ett djupt sticksår eller bett kan också föra in infektion i vävnaderna. En infektion någon annanstans i kroppen kan i stället spridas till benet med blodet. Infektion i samband med operation är en annan möjlig väg.

En brasiliansk studie undersökte infektion i långa rörben som började från en yttre källa hos 52 hundar: en trafikskada var orsaken i 78 % av fallen. Bett stod för 17 %. Infektion som spred sig från en tasshudsinflammation förklarade 5 %. Dessa är orsaker i just den patientgruppen och inte allmänna sjukdomsrisker för hundar.

Bakterier och biofilm

Stafylokocker är vanliga orsaker, men andra bakterier förekommer också. Vissa stafylokocker hör till en frisk hunds normala hudflora. Bakterier som tränger in i skadat ben är något annat än att de finns på hel hud.

En implantatyta kan få en biofilm, en skyddande struktur som bakterier bildar. Den hjälper bakterierna att fästa vid främmande material. Sådan bakterietillväxt kan kvarstå trots kroppens försvar och läkemedel.

Stafylokocker har beräknats stå för ungefär 50 % av beninfektionerna hos hundar och katter. Biofilmens skyddande lager består av bakteriella polysackarider, eller sockerkedjor. Den stöder bakterietillväxt på främmande material.

Att döda bakterier i en biofilm kan kräva en högre läkemedelskoncentration än att döda fria bakterier.

Riskfaktorer

Öppna frakturer, djupa sticksår och bett gör benet benäget att förorenas. Komplikationer med ortopediska plattor, skruvar och ringar runt benet kan öka risken för beninfektion. Dålig blodförsörjning och redan skadad eller död benvävnad gör det lättare för en infektion att etablera sig. Nedsatt immunförsvar ökar risken, särskilt för infektioner som sprids från andra delar av kroppen.

En rotböld kan ibland också innebära infektion i käkbenet. Möjligheten till svampinfektion beror på hundens miljö och resehistoria. I sydvästra USA är Coccidioides en möjlig orsak. Aspergillus-mögelsvampar förekommer över hela världen.

Beninfektion kan också uppstå efter behandling av en sluten fraktur: alla 5 drabbade hundar i en studiegrupp med implantatpatienter hade ursprungligen slutna frakturer.

I en grupp av 5 hundar med implantatrelaterad beninfektion var medelåldern 6,6 år med en standardavvikelse på 4,7 år. Medelvikten var 35,2 kg med en standardavvikelse på 12,6 kg. Detta beskriver drabbade patienter och inte risker beräknade utifrån ras eller vikt.

En rotböld kan uppstå efter en tandfraktur eller tandlossning.

Typiska symtom

Tecknen kan vara lokala eller påverka hela kroppen. Du kan märka:

• Hälta eller minskad användning av ett ben.
• Smärta över det infekterade benet.
• Synlig svullnad och ett sår som ser infekterat ut.
• Var som rinner från en såröppning ut på huden.
• Feber, trötthet eller ovanlig svaghet.
• Minskad aptit.

Infektion i käkbenet kan ge smärta när hunden äter och dålig andedräkt. Alla hundar har inte tydlig allmän sjukdom: bland 5 drabbade hundar i studiegruppen med implantat hade 2 feber, trötthet eller aptitlöshet.

Alla patienter i gruppen med 5 hundar med beninfektion hade lokal svullnad, smärta och hälta.

Komplikationer och följder

Bennedbrytning och ihållande infektion

Beninfektion kan orsaka nedbrytning av ben, osteolys. Vid kronisk sjukdom kan blodflödet till benet minska och benvävnaden dö. Brist på blodförsörjning gör det svårare för immunceller och antimikrobiella läkemedel att nå infektionen. Implantatrelaterad infektion kan också leda till att fixeringen sviktar.

Fistlar och återfall

Beninfektion kan bilda en fistel, en dränerande gång från vävnaden ut till huden. Lokal bakterietillväxt kan finnas kvar runt ett implantat och blossa upp igen när förhållandena förändras. En svårkontrollerad kronisk infektion kan ibland leda till amputation av benet. Fullständigt tillfrisknande är ändå möjligt med lämplig behandling.

Undersökning hos veterinären

Sjukdomshistoria och bilddiagnostik av benet

Veterinären frågar när besvären började och om tidigare skador, operationer och resor. Undersökningen bedömer både det smärtande området och hela hundens tillstånd. Blodproverna kan omfatta blodstatus och blodkemi som bedömer organfunktionen. Ett urinprov kan också behövas. Antalet vita blodkroppar kan stiga vid en aktiv inflammatorisk reaktion.

Röntgenbilder granskas för bennedbrytning, en avvikande reaktion i benhinnan och avskilda benfragment. Lossning av implantat kan synas. Bilddiagnostiken kan bedöma omfattningen av benförändringarna. Ett svårt fall kan kräva ultraljud eller ett benprov som tas kirurgiskt.

Bilderna kan visa minskad bentäthet, osteopeni. Benets svampiga bjälkmönster kan också försvinna. Nytt ben kan samtidigt bildas på ytan.

Provtagning identifierar organismen

Ett djupt nålprov och cytologi kan hjälpa till att fastställa orsaken. Odling visar vilken bakterie eller svamp som växer i provet. Bakteriell resistensbestämning styr valet av antibiotika. Blod- eller urinodling kan komplettera sökandet efter en infektionskälla.

Prover från beninfektion hos de 52 studerade hundarna gav positiv odling i 88 %. Blandad växt förekom i 42 % av fallen. Mer än en mikrobart kan därför vara inblandad.

Att skilja bakterieväxt på implantat från beninfektion

I en studie av borttagna benplattor diagnostiserades osteomyelit hos 5 av 51 hundar, eller 9,8 %. I samma grupp med hundar och katter hittades bakterieväxt på implantaten hos 33 djur, eller 50,8 %. Bakterier fanns alltså också på implantat från kliniskt friska djur. En positiv odling från ett implantat bedöms tillsammans med andra fynd.

Staphylococcus pseudintermedius hittades hos alla 5 hundar med beninfektion. En MRSP-stam, den meticillinresistenta formen, hittades hos 1 hund. Det visar varför resistensbestämning behövs när läkemedel väljs.

Nålprov gav var hos 4 av de 5 hundarna med beninfektion. En hund provtogs inte.

Behandling

Behandlingen riktas mot den påvisade infektionen

Antibiotika vid bakteriell osteomyelit väljs med hjälp av odling och resistensbestämning. En hund med plötslig allmän sjukdom kan behöva behandling innan det slutliga odlingssvaret finns. Vid kronisk sjukdom utan allmänsymtom hjälper ett val utifrån prov till att förhindra att resistenta bakterier utvecklas. Svampinfektion kräver ett svampmedel som passar den aktuella organismen. Läkemedel och uppföljningen av dem styrs av veterinären.

Sjukhusvård kan behövas för det första stödet. Sår behandlas och ett brutet ben stöds samtidigt. En svår fraktur fixeras och repareras under narkos.

Kirurgisk rensning av infektionshärden

Operation kan ta bort död, skadad och infekterad vävnad. Härden spolas och det infekterade området rengörs. Rensningen minskar antalet mikrober och hjälper läkemedlen att verka. En del patienter behöver behandling med öppet sår eller slutet dränage. Ett dränage är ett rör eller en annan väg som låter sekret rinna ut.

Lösa eller sviktande implantat kan behöva tas bort. Tillräckligt stöd för frakturen måste ändå ordnas som en del av behandlingen. Ett spongiöst bentransplantat som tas från hundens eget ben kan vid behov användas i ett senare skede. Amputation kan ibland vara nödvändig vid en svårkontrollerad kronisk infektion.

Vård hemma och uppföljning av svaret

Motionen kan behöva begränsas, och hunden kan behöva långvarig vila i bur. Följ anvisningarna vid hemgången om sårvård. Slickande och kliande förhindras, eftersom de kan infektera operationsområdet. Läkemedelsbehandlingen fortsätter enligt veterinärens ordinerade plan.

Uppföljningen kan omfatta upprepade blodprover och bilder för att bedöma läkningen. Noggrann uppföljning av svaret behövs också vid kronisk infektion. Återhämtningen beror på infektionens orsak, varaktighet och svårighetsgrad och på omfattningen av samtidiga skador. Återgången till normal motion följer därför fynden vid omkontrollerna och individuella anvisningar.

Förebyggande

Ett djupt sår eller bett undersöks snabbt så att skadan kan behandlas innan infektionen framskrider. Ett sår på tassen som lätt blir smutsigt utomhus skyddas under promenaderna. En krage förhindrar vid behov att hunden slickar såret. Ett smutsigt eller blött förband byts.

Berätta om nya hälsoförändringar för den behandlande kliniken efter en ortopedisk operation. En rotböld eller plötslig svullnad i ansiktet behandlas utan dröjsmål. Alla beninfektioner börjar inte med en synlig hudskada, eftersom infektionen också kan spridas med blodet.

Viktigt för hundägare

Vad ska du följa hemma?

Anteckna hälta, förändringar i smärtan, aptit och allmäntillstånd. Följ också flytning från såret och svullnad. Kontakta veterinären om flytningen blir tjock och illaluktande eller om området blir rött och ömt. Snabb försämring kräver en akut bedömning.

Berätta vid besöket om tidigare operationer, läkemedel som har använts och resor. Boka återbesök och gå på undersökningarna, eftersom de bedömer benets läkning. Sätt inte ut ordinerade antimikrobiella läkemedel enbart för att hunden verkar bättre utåt. Be om tydliga anvisningar om tillåten motion och sårvård i planen vid hemgången.

Vanliga frågor

Kan en hund ha beninfektion utan feber?

Ja. I en liten grupp av implantatpatienter hade bara 2 av de 5 hundarna med beninfektion feber, trötthet eller aptitlöshet. Alla hade lokal svullnad, smärta och hälta. Det var en begränsad studiegrupp, men fyndet visar att lokala tecken kan dominera utan tydlig allmän sjukdom.

Betyder en positiv odling från ett implantat alltid beninfektion?

Nej. Bakterier hittades också på borttagna benplattor från kliniskt friska djur. Diagnosen beninfektion bygger på tecken, röntgenförändringar och prover tillsammans. Resultatet kan ändå ha betydelse för behandlingen, eftersom bakterietillväxt kan kvarstå på en implantatyta.

Tas metallplattor eller skruvar alltid bort vid beninfektion?

Lösa eller sviktande implantat kan behöva tas bort för att behandla infektionshärden. Tillräckligt stöd för frakturen måste samtidigt bevaras. Veterinären bedömer fixeringen och den samlade behandlingsplanen med hjälp av undersökningar. Att ett implantat finns styr därför inte samma ingrepp för varje patient.

Kan läkemedlen sättas ut när hältan förbättras?

Fullfölj den ordinerade antibiotika- eller svampbehandlingen enligt veterinärens anvisningar. Uppföljningen kan kräva upprepade laboratorie- och bildundersökningar för att bedöma läkningen. Svaret på behandlingen av beninfektion följs noggrant. En förbättring av ett yttre tecken ersätter därför inte den uppföljning som ingår i behandlingsplanen.

Kan en tandböld orsaka infektion i käkbenet?

Beninfektion kan ibland uppstå i samband med en rotböld. Infektion i käkbenet kan ge smärta när hunden äter och dålig andedräkt. Plötslig svullnad i ansiktet eller en tydlig böld motiverar snabb kontakt med veterinären. Behandlingen planeras utifrån fynden i munnen och benet.