Bettfel hos hund – problem med bettet och behandling

Översikt

Hur möts tänderna?

En vuxen hunds fullständiga bett innehåller 42 tänder. I ett saxbett vilar spetsarna på de nedre framtänderna mot baksidan av de övre framtänderna. Framifrån täcker de övre framtänderna ungefär 1/3 av de nedre framtändernas kronor. Den nedre hörntanden passar in i mellanrummet mellan den yttersta övre framtanden och den övre hörntanden. Dess spets syns när munnen är stängd och går fri från det övre tandköttet och gommen. De övre och nedre premolarerna griper in i varandra.

Överbett, underbett och andra bettfel

Vid dentalt bettfel, MAL1, har käkarna ett normalt förhållande framåt–bakåt, men en eller flera tänder sitter fel. Vid överbett, MAL2, sitter den nedre tandbågen längre bak än normalt i förhållande till överkäken. Vid underbett, MAL3, sitter den längre fram än normalt i förhållande till överkäken. Vid bettfel av typen MAL4 är käkarna asymmetriska i förhållande till varandra, till exempel i sidled. Ett öppet bett lämnar ett onormalt mellanrum mellan de övre och nedre tänderna när munnen stängs.

I ett tångbett möts spetsarna på de övre och nedre framtänderna direkt. I ett korsbett av framtänderna sitter en nedre framtand framför en övre framtand, även om resten av bettet kan vara normalt.

Orsaker

Skelettala bettfel kan bero på att käkarnas längd eller bredd inte passar ihop. Käklängd och tandstorlek är ärftliga egenskaper. Flera gener påverkar troligen hur bettet utvecklas. Även föräldrar med normalt bett kan få en valp med skelettalt bettfel. En bettskada under valptiden kan skada en permanent tand under utveckling så att den bryter fram på fel ställe. Infektion i en bruten mjölktand kan också skada den permanenta tanden innan den bryter fram.

Hundar börjar oftast byta mjölktänder vid 4–5 månaders ålder. De permanenta tänderna har oftast brutit fram helt vid 7–9 månaders ålder. Om en permanent tand bryter fram bort från sin rätta plats kan mjölktandens rot inte resorberas, så att mjölktanden blir kvar i munnen. En smal underkäke kan göra att spetsen på den nedre hörntanden träffar det övre tandköttet när munnen stängs. En nedre hörntand som lutar mot tungan kan förvärra det bettproblem som en smal underkäke orsakar.

Riskfaktorer

Hos kortnosiga raser kan en kort överkäke ge rasens karakteristiska underbett. Ett underbett är till exempel typiskt för boxer. Kvarsittande mjölktänder förekommer särskilt hos små raser. Framåtlutande övre hörntänder, ibland kallade lanständer, ses särskilt hos shetland sheepdog och chinese crested.

När 297 valpar undersöktes vid 8–12 veckors ålder hade 77 bettfel i mjölktänderna. Underbett som stämde med rasstandarden räknades som normala bett i denna valpstudie. I hela valpgruppen skilde sig förekomsten av bettfel inte signifikant mellan rashundar och blandraser.

I en nordeuropeisk hälsoenkät om cesky terrier 2022 rapporterade ägarna bettfel hos 12 hundar.

Typiska symtom

Smärta i munnen som orsakas av bettfel kan vara svår att känna igen, eftersom hunden kan fortsätta att äta.

• Det övre tandköttet kan visa en grop efter spetsen på en nedre hörntand.
• Det kan finnas ett sår i gommen där en tandspets gnider.
• Hunden kan verka mer nedstämd än vanligt.
• Hunden kan dregla mer än vanligt.
• Hunden kan klia sig på nosen.
• Vid ett asymmetriskt bett kan mittlinjerna mellan de övre och nedre framtänderna inte stämma överens.
• En svår felställning av en hörntand kan hindra munnen från att stängas helt.

Framtandsspetsar som möts kant mot kant kan synas längst fram i munnen när läpparna lyfts försiktigt.

Om bettet förändras plötsligt och hunden inte kan äta kan en skada som en underkäksfraktur vara orsaken.

Komplikationer och följder

Sår i munnen och tandslitage

En hörntand som upprepade gånger träffar gommen kan skada munslemhinnan. En djup skada i gommen kan skapa en fistel som förbinder munnen och näshålan. Vid underbett kan insidan av en nedre hörntand nötas ner om den yttersta övre framtanden gnider mot den. Roterade, trångt sittande tänder gör hunden benägen att få parodontit, inflammation i tändernas stödjevävnader. En del av kronan på en framåtlutande övre hörntand kan förbli dold under tandköttet och skapa en onormalt djup tandköttsficka runt den. Tänder som griper in i varandra på ena sidan av en valps mun kan störa käkens tillväxt asymmetriskt.

Undersökning hos veterinären

Bedömning av bettet och tandröntgen

Veterinären kan bedöma bettet och upptäcka synliga tandskador medan hunden är vaken. Framifrån kontrollerar veterinären om käkarna och tändernas mittlinjer är raka. Från sidan bedöms hur de övre och nedre tänderna förhåller sig till varandra längs hela tandbågen. En noggrann undersökning av munnen och tänderna görs under narkos. Tandkortet registrerar felställningar av tänder tillsammans med fynd som frakturer och förändringar i tandköttet. Gommen kontrolleras för skador där en nedre hörntand får kontakt.

Innan en mjölkhörntand dras ut kan en röntgenbild lokalisera den permanenta tand som utvecklas. Om en tand inte syns fastställer röntgen om den saknas eller inte har brutit fram. När en kronreduktion planeras påverkar rotspetsens utvecklingsstadium bedömningen av behandlingen av tandens inre vävnader.

Om bettfelet uppstod efter en olycka hjälper datortomografi till att fastställa omfattningen av en eventuell käkfraktur eller luxation i käkleden.

Behandling

Mjölktänder hos valpar

En mjölkhörntand som gräver in i gommen kan dras ut innan den permanenta tanden bryter fram, så att trycket på mjukvävnaden upphör. Utdragningen kan lösa upp det tandgrepp som begränsar käkens tillväxt. Det permanenta bettet kontrolleras igen när de vuxna tänderna har brutit fram.

I en studie som följde emaljdefekter efter utdragning var valparna 8–12 veckor gamla vid ingreppet. Efter tandbytet behövde 28 av 74 valpar ytterligare behandling för att förhindra att den permanenta nedre hörntanden skadade gommen eller tandköttet (37,8 %). I samma studie med 74 valpar hittades emaljdefekter på permanenta tänder hos 13 valpar efter utdragning av mjölkhörntänder (17,5 %). Defekter hittades på 21 permanenta hörntänder efter att totalt 143 mjölktänder hade dragits ut (14,6 %). I en annan uppföljning av 17 valpar utvecklade 9 ett normalt vuxenbett (52,9 %). Direkt efter utdragningen slutade den spets som hade haft kontakt med mjukvävnad att skada munnen hos alla hundar i denna studie med 17 valpar.

I samma uppföljning av 17 valpar utvecklade alla 6 valpar med från början normala käkproportioner ett normalt permanent bett (100 %). Bland valparna med överbett utvecklade 27,27 % ett normalt permanent bett.

Ortodontisk behandling av permanenta tänder

Vid en lindrig felställning av en hörntand kan en boll av lämplig storlek som veterinären väljer leda tanden utåt. Framstegen med bollbehandling kan bedömas efter ungefär 3 veckor innan man beslutar om den ska fortsätta. Ortodontisk behandling av permanenta hörntänder kan övervägas strax efter att de har brutit fram, ofta vid ungefär 6–8 månaders ålder. Kronförlängning kräver tillräckligt med utrymme för den nedre hörntanden i den övre tandbågen. En förlängning av tandfyllnadsmaterial kan leda den nedre hörntanden mot sitt avsedda utrymme. Ett lutande plan som fästs vid överkäken leder de nedre hörntänderna utåt när hunden stänger munnen. En fast apparatur kräver minst 2 narkoser för att sättas in och tas bort.

En studie av lutande plan följde 118 nedre hörntänder hos 72 hundar. Tanden flyttades till ett läge helt fritt från vävnad i 84 fall (71,2 %). Hos 30 tänder rörde spetsen fortfarande vid vävnaden men skadade den inte längre (25,4 %). Bettfelet förblev skadande hos 4 tänder efter behandling med lutande plan (3,4 %). Behandlingens mediantid var 42 dagar, med en variation på 11–174 dagar. Under behandlingen behövde 37 apparaturer med lutande plan justeras eller bytas (31,4 %). Den genomsnittliga behandlingstiden var 55 dagar vid överbett och 30 dagar vid dentalt bettfel. Efter att apparaturen hade tagits bort återgick 17 tänder åtminstone delvis till ett avvikande läge (14,4 %). I en norsk studie av kronförlängning behöll de nedre hörntänderna ett bekvämt, funktionellt läge utan ytterligare stöd hos 56 av 72 hundar (77,8 %).

För att bevara ett funktionellt bett fick 20,8 % av hundarna behålla en permanent kronförlängning på 1–2 mm.

En lanstand kan korrigeras med brackets som fästs på tänderna och en tandställningsbåge om tanden kan flyttas till ett funktionellt läge.

Kronreduktion eller utdragning

Kronan kan kortas om det inte finns tillräckligt med utrymme för att flytta en nedre hörntand säkert. Vid reduktionen kan veterinären göra en partiell pulpotomi med målet att hålla tanden levande. Den första röntgenkontrollen av en kortad tand görs ofta efter ungefär 6 månader, följd av årliga kontroller. En tand som skadar munnens vävnad kan också dras ut. Den långa roten på den nedre hörntanden är en del av underkäkens stödjande struktur, särskilt hos små hundar. Ibland kan en annan tand tas bort för att skapa utrymme för hörntanden och bevara den. Sårläkningen kan kontrolleras 10–14 dagar efter utdragningen.

Förebyggande

En valps bett bör bedömas tidigt, eftersom en mjölktand som skadar mjukvävnader kan störa käkens normala tillväxt. Att ta bort en kvarsittande mjölktand bredvid en permanent tand kan hjälpa den permanenta tanden att bryta fram i ett lämpligare läge. Vid avel bör parningar undvikas som kan föra vidare hälsoskadliga bettfel till avkomman. Vissa rasklubbars avelsprogram innehåller särskilda rekommendationer om bett och tänder.

Vissa avelsriktlinjer för cesky terrier utesluter hundar med svåra bettfel som påverkar välfärden eller med felställda hörntänder.

Viktigt för hundägare

Håll ett öga på valpens tänder när de byts: en mjölktand och den motsvarande permanenta tanden sitter normalt inte på samma plats samtidigt. Om en mjölkhörntand blir kvar bredvid den permanenta hörntanden, låt veterinären undersöka tänderna. Berätta för veterinären om hunden har fått ett slag mot käken eller tidigare har fått mjölktänder utdragna. Ge en hund med fast tandställning bara de tuggföremål som klinikens anvisningar tillåter. Rengör tänderna och apparaturen dagligen enligt veterinärens anvisningar. Vid en kontroll kan veterinären bedöma om en retainer behövs för att förhindra att tanden återgår till sitt avvikande läge.

Vanliga frågor

Behöver ett underbett alltid behandlas?

Ett underbett är en del av den vanliga kroppsbyggnaden hos vissa kortnosiga raser, som boxer. Det kräver i regel inget ingrepp om tänderna varken gnider mot varandra eller skadar tandköttet. Veterinären bedömer skadan utifrån fynd som tandslitage och skador på munslemhinnan.

Varför dra ut en mjölkhörntand hos en ung valp?

En mjölkhörntand som träffar gommen eller det övre tandköttet orsakar smärta. Utdragningen kan stoppa den pågående skadan från spetsen och lösa upp en fastlåst käke så att den kan växa. De permanenta tändernas läge bedöms separat efter tandbytet.

Kan jag märka ett bettproblem även om min hund äter?

Hunden kan äta trots smärta i tänderna eller munslemhinnan. En grop efter en tandspets i det övre tandköttet eller gommen kan visa att en nedre hörntand träffar mjukvävnad. Veterinären bedömer om vävnaden skadas varje gång munnen stängs.

Kan en nedre hörntand räddas?

En nedre hörntand som har kontakt med vävnad kan ibland flyttas ortodontiskt till ett läge där spetsen inte längre skadar munnen. Om det inte finns tillräckligt med utrymme för tanden kan veterinären korta dess krona. Behandlingen av den kortade tanden kan syfta till att bevara levande pulpavävnad.

Varför kontrollera bettet efter att apparaturen har tagits bort?

En korrigerad tand kan delvis återgå till sitt tidigare avvikande läge efter att en fast apparatur har tagits bort. Vid uppföljningen kontrollerar veterinären om tanden åter orsakar vävnadsskador. Om tanden inte kan behålla sitt läge utan stöd kan veterinären bedöma behovet av en retainer.