Öroninflammation hos hund – symtom och behandling av extern otit

Översikt

Hörselgången sträcker sig från öronöppningen till trumhinnan. Vid extern otit är detta område inflammerat, och öronlappen kan också vara påverkad. Inflammationen kan vara plötslig eller långvarig och drabba ett eller båda öronen.

Hundens hörselgång böjer sig på vägen till trumhinnan. Sekret djupt inne syns därför inte alltid utifrån och är inte alltid lätt att ta bort. Hud som förtjockats av inflammation kan göra hörselgången ännu trängre.

Extern otit är en av de vanligaste orsakerna till att hundar tas till veterinären. Inflammationen kan innebära mikroorganismer eller utvecklas utan infektion.

Orsaker

En primär orsak sätter i gång inflammation i ett tidigare friskt öra. Vanliga bakomliggande problem är allergisk hudsjukdom, en negativ reaktion på foder, parasiter och främmande föremål. Örat är täckt av hud, så en sjukdom som drabbar huden i allmänhet kan också visa sig där.

Små mängder bakterier och jästsvamp finns också i friska öron. I en inflammerad och förändrad miljö kan de föröka sig för mycket och förvärra symtomen. Ett fynd av jästsvamp ensamt förklarar därför inte varför ett öronproblem började.

Växtmaterial, som ett grässtrå, som kommer in i hörselgången kan utlösa irritation och inflammation. Hos en äldre hund kan också en tumör blockera hörselgången och låta en sekundär infektion utvecklas.

För kraftig eller för tät rengöring kan också hålla i gång problemet. Reaktioner på behandlingsprodukter hör till de möjliga sekundära orsakerna. Berätta för veterinären om alla produkter du har använt, även sådana som inte är receptbelagda läkemedel.

Till de primära orsakerna hör också immunmedierade hudsjukdomar, som pemfigus och inflammation i blodkärl. Låg ämnesomsättning eller överaktiv binjurebark kan bidra. Störningar i hudens förhorning eller körtelfunktion kan också förändra miljön i hörselgången.

Riskfaktorer

Hängande öronlappar, trånga hörselgångar och riklig behåring kan göra hunden benägen att få inflammation. Fukt från simning eller miljön är en annan faktor som ökar risken.

Rasens mottaglighet hänger delvis ihop med hur vanliga hudsjukdomar som allergier är. Detta bakomliggande anlag kan till exempel bidra till öronproblem hos retrievers och terrier. Ingen tydlig könsfördelning är känd, och unga djur kan drabbas oftare.

Mottaglighet kopplad till öronens uppbyggnad förekommer hos raser som shar pei, som kan ha trånga hörselgångar. Basset houndens långa, hängande öronlappar kan minska ventilationen. Hos en äldre hund kan också en tumör som blockerar hörselgången hålla i gång en sekundär inflammation.

Typiska symtom

Du kanske först märker klåda eller en ovanlig lukt. Symtomen kan förvärras gradvis, och hunden kan börja undvika att någon rör vid huvudet. Allergisk öronsjukdom kan ge liknande symtom utan en bekräftad infektion med mikrober.

• Hunden skakar på huvudet eller kliar örat.

• Örats insida är röd.

• Det finns sekret eller mer vax än vanligt.

• Örat har en ovanlig lukt.

• Beröring ger smärta eller ett tydligt försök att dra sig undan.

Huden i örat kan också svullna, skadas eller få sår. Dessa förändringar behöver bedömas av veterinär, eftersom öm hud inte ska skrubbas ren med våld.

Hörseln kan försämras om hörselgången är blockerad. Hunden kan då verka reagera mindre än vanligt på välbekanta rop.

Komplikationer och följder

Långvarig inflammation kan göra hörselgången trängre och förändra dess vävnader permanent. Inflammationen kan också hänga ihop med skador på trumhinnan och sjukdom i mellanörat. Det gör behandlingen svårare, även om du tidigare har skött örat noggrant hemma. Den förändrade hörselgången kan i sig hålla i gång en ond cirkel av inflammation.

Om hörselgången är helt blockerad eller förkalkad räcker läkemedel kanske inte längre. Operation där hörselgången tas bort övervägs i de allvarligaste fallen. Tidig utredning och behandling av en återkommande bakomliggande orsak syftar till att förhindra att det går så långt.

Inflammation i mellanörat kan försämra ansiktsnervens funktion och ge ett torrt öga. Vid ansiktsförlamning kan läppen eller nospartiets mittlinje dras mot den friska sidan. Inflammation i innerörat kan ge sned huvudhållning, ostadighet och ryckiga ögonrörelser.

Försämrad funktion i ansiktsnerven och uttorkning av ögats yta kan hänga ihop med inflammation och sår på hornhinnan. Obehandlad inflammation i mellanörat kan sprida sig till innerörat eller få en tidigare hel trumhinna att brista.

Undersökning hos veterinären

Veterinären undersöker huden och hundens allmäntillstånd utöver öronen. Att känna på öronen hjälper till att bedöma smärta, svullnad och kroniska förändringar. Tidigare provresultat och svar på behandling är användbara, särskilt vid återkommande sjukdom.

Ett otoskop används för att undersöka hörselgången och om möjligt trumhinnan. Sekret och svullnad kan skymma sikten. En noggrann undersökning av ett ömt öra kan kräva lugnande eller att inflammationen först behandlas före en ny undersökning.

Ett prov av sekretet tas före rengöringen. Det undersöks i mikroskop efter fynd som jästsvamp, bakterier och inflammationsceller. Det kallas cytologi, alltså undersökning av ett cellprov. Provet gör att behandlingen kan väljas mer exakt än vad enbart lukten skulle tillåta. Bakterieodling och resistensbestämning används för vidare utredning vid behov.

Om inflammationen sträcker sig in i mellanörat hjälper datortomografi eller magnetkamera till att fastställa förändringarnas omfattning. Resultaten kan leda till att veterinären överväger att öppna trumhinnan och spola mellanörat.

Andra undersökningar väljs utifrån det misstänkta bakomliggande problemet. Blodprover kan till exempel bedöma sköldkörtelns funktion eller en allmän sjukdom om fynden ger anledning att utreda detta.

Stora mängder mikroorganismer betyder inte alltid en infektion som kräver antimikrobiella läkemedel. Förekomsten av inflammationsceller hjälper till att bedöma fyndets betydelse. Behandlingsbesluten väger därför samman mikroorganismerna som hittats vid cytologin med örats inflammatoriska svar.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling utifrån fynden. Smärta, klåda och svullnad lindras samtidigt som en bekräftad överväxt av bakterier eller jästsvamp behandlas. Parasiter behandlas eller ett främmande föremål tas bort vid behov. Behandling av en allergi eller annan bakomliggande sjukdom planeras också, eftersom kontroll av enbart den sekundära inflammationen lämnar orsaken till återfall kvar.

Lokal behandling kan innehålla ett antibakteriellt läkemedel, ett svampmedel och ett kortisonpreparat som minskar inflammationen. Valet beror på provet och örats tillstånd. Antibiotika via munnen är inte rutinbehandling vid alla fall av extern otit. Inflammation i mellanörat kan ändra behandlingsbehovet, så räkna inte med att administreringssättet blir detsamma som vid en tidigare kur.

Trumhinnans tillstånd påverkar säkerheten hos produkter som läggs i örat. Börja inte med gamla droppar eller hemgjorda blandningar utan att örat har undersökts. Om en ny sned huvudhållning, yrsel eller förändrad hörsel uppstår under behandlingen, sluta med det öronläkemedlet och kontakta veterinären som behandlar hunden.

Rengöring hjälper till att ta bort sekret som hindrar läkemedlet från att nå det drabbade området. Om rengöringen gör ont, sluta och be om råd. Vid svår inflammation kan rengöring hemma behöva vänta tills den första behandlingen har minskat smärta och svullnad.

En akut infektion med bakterier eller jästsvamp lägger sig oftast inom 2–4 veckor. Att få kontroll över kronisk sjukdom kan ta månader, och en del hundar behöver fortlöpande underhållsbehandling. Att infektionen gått över bekräftas med en klinisk kontroll och ny cytologi.

Den totala behandlingstiden varierar från 7–10 dagar till flera månader, beroende på produkt, diagnos och sjukdomens svårighetsgrad. I början bedöms inflammatoriskt sekret och mikroorganismer vid kontroller varje eller varannan vecka tills infektion inte längre påvisas.

Om cytologin visar mikroorganismer utan inflammationsceller kan behandlingen inriktas på ett kortisonpreparat och rengöring med ett lokalt antiseptiskt medel. Läkemedel mot en bekräftad infektion med mikrober vid extern otit ges oftast lokalt. Kronisk extern otit åtföljs ofta av inflammation i mellanörat, vilket ändrar vilka undersökningar och behandlingar som behövs.

Tjockt sekret kan hindra lokala läkemedel från att nå djupt in i hörselgången. Bakterier och jästsvamp kan finnas kvar i lager av sekret och ge en ny infektion efter behandlingen. Var kan också minska effekten av vissa läkemedel.

Förebyggande

Att förebygga återfall handlar främst om att kontrollera den bakomliggande orsaken och hålla öronen rena och torra på ett sätt som passar hunden. En hund som simmar kan behöva annan öronvård än en annan hund. Att upprepade gånger tvätta ett friskt, rent öra är inget mål i sig, eftersom för mycket rengöring kan irritera det.

Stoppa inte in bomullspinnar i hörselgången, eftersom de kan föra sekret längre in. Hår behöver inte heller rutinmässigt plockas från en frisk hörselgång, eftersom det kan utlösa ett inflammatoriskt svar. Om hundens öronbyggnad gör att håret behöver skötas, planera det med veterinären.

Rengöringsprodukten väljs också utifrån örats tillstånd. Produkter som innehåller alkohol eller väteperoxid rekommenderas i allmänhet inte för rengöring hemma. Hemgjorda blandningar med ättika kan också irritera ett inflammerat öra.

Underhållsrengöring som veterinären ordinerat kan till exempel behövas var 1–2:a vecka. Intervallet beror på om du behandlar en aktiv inflammation eller underhåller ett öra som redan har lugnat sig. För mycket hantering av ett friskt öra kan irritera hörselgången.

Viktigt för hundägare

För en vårddagbok där du antecknar vilket öra som är drabbat, lukt, sekret och ömhet. Notera också simning, andra hudtecken och produkter som använts. Ta med läkemedelsnamn eller förpackningar till besöket. Berätta snabbt och tydligt för veterinären om hunden inte låter dig behandla öronen eller om du inte kan följa instruktionerna; planen måste fungera i praktiken hemma.

Be om skriftliga instruktioner om vilken produkt som ska i vilket öra, i vilken ordning rengöring och medicinering ska göras och när en kontroll ska ske. Om öronen är i olika skick, kontrollera instruktionerna för vart och ett separat. Bedöm inte behandlingens resultat enbart utifrån att hunden tillfälligt blivit lugnare; följ den överenskomna planen för kontroller. Ta ett foto med telefonen av en synlig förändring om det hjälper dig att komma ihåg när den uppstod.

Vanliga frågor

Betyder ett illaluktande öra alltid jästsvampinfektion?

Lukten ensam kan inte skilja jästsvamp, bakterier eller en annan öronsjukdom åt. Cytologi hjälper till att fastställa vad som händer i örat och vilken behandling som behövs. Den bakomliggande orsaken kan också förbli obehandlad om örat behandlas för antagen jästsvamp utan utredning.

Kan jag använda droppar från den förra infektionen?

Börja inte med dem på egen hand. Den nuvarande inflammationen kan ha en annan orsak, och trumhinnans tillstånd påverkar säkerheten. Berätta för veterinären om det tidigare läkemedlet och be om aktuella instruktioner efter att örat och eventuella nödvändiga prover har undersökts.

Ska friska öron rengöras regelbundet?

Behovet av rengöring beror på hunden och öronens tillstånd. Ett friskt, rent öra behöver inte tvättas bara för att kalendern säger det, och för mycket hantering kan irritera det. Simning, återkommande problem och öronens uppbyggnad är skäl att be om en individuell plan för underhåll.

Varför kommer öroninflammationen tillbaka gång på gång?

En obehandlad allergi eller en annan primär orsak kan ligga bakom, tillsammans med förändringar som uppstått i hörselgången. En ny episod går därför inte alltid över med samma behandlingskur som tidigare. Be om en plan både för att kontrollera inflammationen och för att utreda och hantera orsaken till återfallen på lång sikt.

Kan ett öronproblem ge sned huvudhållning?

Ja, men det behöver utredas. Sjukdom i innerörat kan innebära sned huvudhållning och balansproblem. Ett nytt tecken av detta slag är ett skäl att snabbt kontakta veterinär, särskilt om hunden får öronläkemedel eller också har ryckiga ögonrörelser.