Collie eye anomaly hos hund – CEA

Översikt

CEA står för Collie Eye Anomaly och beskriver en strukturell avvikelse i ögat hos collie. Tillståndet påverkar särskilt utvecklingen av åderhinnan och senhinnan längst bak i ögat.

Blodkärlen i åderhinnan bidrar till tillförseln av syre och näring till näthinnans yttre del. Näthinnan är ett lager av nervvävnad längst bak i ögat som deltar i synen.

Förändringarna drabbar oftast båda ögonen, men svårighetsgraden kan skilja sig mellan ögonen. Hos en hund utan symtom kan utvecklingsrubbningen hittas först vid en undersökning av ögats bakre del.

CEA drabbar särskilt raser som är släkt med collie men diagnostiseras också hos andra raser.

Synnervspapillen är det ställe där signalerna från näthinnans nervceller lämnar ögat mot hjärnan.

Orsaker

Utvecklingen före födseln och ärftlighet

En ärftlig förändring som påverkar ögats utveckling kan störa bildningen av flera vävnadslager längst bak i ögat. Den form, CEA-CH, som bedöms med DNA-test ärvs autosomalt recessivt.

En drabbad hund har alltså fått den aktuella genvarianten från båda föräldrarna. En bärare har den förändrade varianten i bara en genkopia, och att bära den ger inte i sig denna recessiva sjukdom.

En bärare som ser kliniskt frisk ut kan ändå föra varianten vidare till sin avkomma.

CH, kolobom och näthinneavlossning

CH, korioidal hypoplasi, innebär en lokal, medfödd underutveckling av åderhinnan. Samma lindriga CEA-förändring kallas också CRD i undersökningsprotokoll.

Vid kolobom i synnervspapillen sluts den embryonala ögonspalten inte normalt, vilket lämnar en defekt i vävnaden. Ett omfattande kolobom kan göra näthinnan benägen att lossna från sin stödjevävnad.

Kolobom kan också förekomma som ett självständigt fynd, så alla kolobom är inte en del av CEA.

Riskfaktorer

CEA förekommer hos både långhårig och korthårig collie. Andra kända riskgrupper är bland annat shetland sheepdog, border collie och australian shepherd.

Tillståndet diagnostiseras också hos lancashire heeler och nova scotia duck tolling retriever. Miniature american shepherd och bearded collie är också raser där CEA är känt som en ärftlig ögonsjukdom.

En rasklubbs beskrivning anger att lindrig CH är en ganska vanlig utvecklingsavvikelse i ögat hos långhårig collie. Den rapporterar ett förhållandevis bättre läge för CEA hos korthårig collie än hos långhårig collie.

Tillståndet har också beskrivits hos boykin spaniel och långhårig whippet, så namnet begränsar det inte till collie.

Australian kelpie och hokkaido är också raser där CEA har påvisats som en ärftlig ögonsjukdom.

Typiska symtom

Lindrig CH är oftast symtomfri, så att det inte finns några tecken hemma utesluter inte CEA. Om synen försämras kan följande allmänna tecken på synproblem märkas:

• Hunden går in i föremål eller människor när den rör sig.

• Den blir osäker i trappor eller undviker dem.

• Hunden tvekar när den ska hoppa upp på eller ned från ett välbekant underlag.

• En vanlig promenad lockar inte lika mycket som förut.

• Hunden hittar inte en leksak eller matskålen med synen.

• En okänd miljö gör hunden mindre säker än vanligt.

En del hundar med CEA har onormalt små ögonglober, så kallad mikroftalmi. Ögonen kan också se mer insjunkna i ögonhålorna ut än vanligt.

Synförlust på ett öga kan försämra djupseendet och göra att hunden krockar bara på ena sidan.

En hund med nedsatt syn kan leta efter en godbit främst med luktsinnet tills nosen rör vid den. Att hitta en kastad leksak kan bero på ljudet när den landar.

Komplikationer och följder

Lindriga fynd och svåra strukturella avvikelser

Lindrig CH förvärras inte när hunden växer upp till vuxen. Ett stort kolobom i synnervspapillen kan dock försämra synen betydligt bara genom sin storlek.

Svårare kolobomförändringar beskrivs hos ungefär 10–20 % av hundarna med CEA. Näthinneavlossning i samband med CEA beräknas förekomma hos ungefär 2–5 %.

Blödning inne i ögat är en annan möjlig komplikation. Fullständig näthinneavlossning gör det drabbade ögat blint.

Kolobom leder dock inte ofrånkomligen till avlossning, särskilt om fyndet förblir stabilt under det första levnadsåret. Näthinnedegeneration kan utvecklas i det avlossade området även om näthinnan senare fäster igen.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av valpen innan förändringarna döljs

En veterinär med erfarenhet av ögonundersökningar undersöker ögats bakre del med ett oftalmoskop. Vissa officiella screeningprogram kräver en veterinär som är godkänd för den undersökningen.

Valpar bör vara id-märkta före den rekommenderade ögonundersökningen vid 6–8 veckor. Pigment kan dölja ett område med CH hos en valp som är äldre än tio veckor, även om utvecklingsrubbningen inte har läkt.

Hos en del valpar döljs förändringen redan före sex veckor, och då hjälper DNA-test till att klargöra läget. Dold CH kan kallas ”go normal”, vilket syftar på en förändring i hur synlig den är.

Ett litet kolobom upptäcks inte alltid vid en valpundersökning, så fyndet kan bli tydligare efter ett års ålder.

Vad undersöker ögonlysningen och DNA-testet?

Ögondroppar vidgar pupillerna så att veterinären kan bedöma de inre strukturerna noga. Förutom ögats bakre del omfattar undersökningen den främre delen, linsen och andra synliga strukturer.

CH kan synas som ett blekt eller rosa område bredvid synnervspapillen. Ett DNA-test påvisar den genförändring som testas även hos en hund utan kliniska ögontecken.

Testet kan skilja en bärare från en genetiskt fri hund, vilket en vanlig yttre granskning inte kan. Ett enskilt DNA-test undersöker en viss variant och inte alla möjliga ärftliga ögonsjukdomar.

Beroende på laboratorium kan provet vara blod eller celler från insidan av kinden. Felaktig märkning av DNA-prover är en möjlig felkälla, särskilt när flera hundar testas samtidigt.

Noggrann provtagning måste förhindra att kindprover förorenas med en annan hunds DNA.

Protokoll från officiell ögonlysning

Hundens id-märkning kontrolleras vid undersökningen så att protokollet kopplas till rätt djur.

Protokollet anger var fynden sitter och vad de är, så att senare undersökningar kan jämföra dem med tidigare iakttagelser.

Andra undersökningar vid nedsatt syn

Om grumling i hornhinnan eller linsen hindrar insyn i ögats bakre del kan ultraljud undersöka näthinnan. Vid misstänkt akut avlossning hjälper blodtrycksmätning och en allmän hälsoundersökning till att bedöma andra möjliga orsaker.

CEA skiljer sig från progressiv retinal atrofi, PRA, där de celler som deltar i synen bryts ned. En näthinneavlossning som uppstår senare kan till exempel bero på högt blodtryck eller en skada på ögat snarare än CEA.

Behandling

Läkemedel kan inte rätta till utvecklingsrubbningen

Behandling kan inte återställa de medfödda strukturella avvikelserna vid CEA till det normala.

Behandling av näthinneavlossning

Om näthinneavlossning uppstår väljer veterinären behandling utifrån dess typ och orsak. En tidig, partiell avlossning i samband med kolobom kan i vissa fall behandlas med laserkirurgi.

Med laser kan en stödjande gräns skapas runt ett litet hål i näthinnan, ett ingrepp som kallas retinopexi. Reparation av en avlossning som hör ihop med en reva kan kräva mer komplicerad kirurgi inne i ögat.

Vissa avlossningar som hör ihop med en reva repareras med köldbehandling eller en inre stödjande fyllning utöver laser. Snabb behandling kan minska de skador på näthinnan som avlossningen orsakar.

Om synen har gått förlorad

Många hundar med nedsatt syn anpassar sig väl och kan ha en rik vardag. Plötslig synförlust kan vara en mycket svårare förändring för en hund än en syn som gradvis försämras.

Om ett blint öga fortsätter att göra ont kan veterinären överväga att ta bort det för att få slut på smärtan.

Förebyggande

Att förebygga CEA bygger på avelsval. DNA-test kan identifiera bärare av den recessiva varianten innan en parning planeras.

En bärare kan användas med försiktighet bara med en partner som har bekräftats vara genetiskt fri från just den varianten. Att ta bort alla bärare från aveln på en gång kan minska rasens genetiska variation och öka betydelsen av andra ärftliga sjukdomar.

Vissa rasklubbars riktlinjer tillåter avel med en hund som har lindrig CH, helst med en opåverkad partner. Avel med en hund som har kolobom eller näthinneavlossning rekommenderas inte.

Ett DNA-test för CEA tar inte bort behovet av att undersöka en avelshunds ögon för andra sjukdomar. Vissa hälsoprogram för avel med collie kräver en ögonundersökning i vuxen ålder.

Ögonundersökningar av hundar som inte ska användas i avel hjälper också till att hitta ärftliga ögonsjukdomar inom en ras.

Viktigt för hundägare

Undersökningsprotokoll och provtagning

Spara protokollet från valpens ögonundersökning till senare kontroller. Anteckna vilket öga som är drabbat och vad protokollet säger: CH, kolobom och avlossning betyder olika saker.

CEA som diagnostiserats under valptiden men senare blivit dold registreras fortfarande som drabbad, även när fyndet inte längre syns.

I vissa screeningprotokoll betyder ett resultat ”obestämt” att fynden kan tyda på tillståndet men inte räcker för en säker klassificering.

Ett resultat ”misstänkt” betyder lindriga fynd som ändå är typiska för den ögonsjukdomen.

Den rekommenderade nya undersökningen beror på fyndet; ett osäkert fynd hos en vuxen hund kan bedömas på nytt efter 12 månader.

Följ det valda laboratoriets instruktioner för DNA-prov, eftersom dess test kan kräva en viss typ av prov.

En trygg vardag för en hund med nedsatt syn

Att låta möbler och gångvägar hemma vara oförändrade gör det lättare för en hund med nedsatt syn att hitta.

Ha mat- och vattenskålarna på samma ställen så att hunden kan hitta dem som vanligt.

Grindar kan hindra hunden från att komma åt farliga delar av hemmet.

Prata innan du rör vid hunden så att oväntad beröring inte skrämmer den.

Utomhus är en hund med nedsatt syn säkrast i koppel och bör bara släppas lös i en säker, inhägnad yta.

Lekar som bygger på lukt och ljud kan stödja aktiviteterna för en hund med nedsatt syn.

Ta bort saker som hunden kan snubbla över i gångvägarna hemma och klä vassa hörn om hunden inte längre kan se dem.

Om möbleringen måste ändras, led hunden längs den nya vägen flera gånger så att den lär sig den.

Vanliga frågor

Blir alla hundar med CEA blinda?

Lindrig korioidal hypoplasi, CH, försämrar oftast inte synen nämnvärt, så ett CEA-fynd betyder inte automatiskt blindhet. Ett stort kolobom och näthinneavlossning är allvarligare fynd som kan försämra synen eller göra ett öga blint.

Varför undersöks ögonen när valpen är så ung?

Undersökning av valpar för CEA rekommenderas vid 6–8 veckor, när lindrig CH ofta fortfarande kan ses längst bak i ögat. Pigment som samlas senare kan dölja den, så en normal ögonundersökning i vuxen ålder visar inte säkert att CH saknades tidigare.

Ersätter ett DNA-test en ögonundersökning?

Ett DNA-test kontrollerar en viss genvariant; det är inget samlat test för alla ögonsjukdomar. En klinisk ögonundersökning behövs fortfarande, eftersom collier kan ha andra ögonsjukdomar än CEA som måste vägas in i aveln.

Kan en bärare vara ett friskt sällskapsdjur?

En bärare av den recessiva CEA-varianten får inte sjukdomen på grund av sitt bärarskap, även om den kan föra varianten vidare till valparna. Vid avel väljs en partner som är genetiskt fri från varianten, så att användningen av bäraren kan vägas mot att förebygga sjukdom.

Kan CEA behandlas med operation?

De medfödda strukturella avvikelserna vid CEA kan inte återställas, så operation botar inte hela tillståndet. Laserbehandling kan i vissa fall övervägas vid tidig partiell näthinneavlossning i samband med kolobom; veterinären bedömer lämpligheten utifrån ögonfynden.