Blåssten hos hund – symtom, undersökningar och behandling

Översikt

En urinsten är inte samma sak som enskilda kristaller som syns i ett urinprov. Kristaller är små strukturer, medan en sten är en större avlagring som bildas när material samlas ihop. Kristaller kan finnas utan att hunden har verklig stensjukdom, och hundar kan också ha stenar utan att kristaller påvisas i ett prov.

Stenarna namnges efter sin sammansättning. Struvit- och kalciumoxalatstenar är vanliga hos hund; uratstenar och cystinstenar förekommer också. Olika sammansättningar kräver olika behandling och förebyggande åtgärder. Den här texten handlar främst om blåssten, men andra delar av urinvägarna bedöms också vid behov.

Struvitstenar har uppskattats stå för ungefär 50 % av alla urinstenar hos hund.

I en studie från norra Europa innehöll 52 % av 2 306 urinstenar från hund som analyserades 1982–2012 kalciumoxalat. Struvitstenar stod för 37 % i samma grupp. Andelarna av olika stentyper beror alltså på vilka hundar som undersöks och vilken period det gäller.

Orsaker

Hos hund hör struvitstenar oftast ihop med en bakteriell urinvägsinfektion. Vissa bakterier förändrar urinens sammansättning och surhetsgrad på ett sätt som gör det lättare för kristaller att bildas. Kristallerna kan växa ihop till en skiktad sten med bakterier inneslutna. Att bara ändra fodret kan då vara otillräckligt, och infektionen måste också behandlas.

Exakt hur kalciumoxalatstenar bildas är inte helt klarlagt. Mängden kalcium som utsöndras i urinen, ärftliga faktorer och näring kan bidra. En del hundar har en bakomliggande ämnesomsättningsrubbning som går att rätta till.

Uratstenar kan bero på ett ärftligt problem med hanteringen av urinsyra eller ett avvikande blodflöde genom levern. Cystinstenar hör ihop med en rubbning i njurtubuli där för mycket cystin utsöndras i urinen.

Struvitstenar som bildas utan bakterieinfektion är sällsynta hos hund. En bakomliggande orsak kan till exempel vara en rubbning av syra–basbalansen i njurtubuli som förändrar urinens sammansättning.

En frisk hunds njurar återupptar ungefär 97 % av det filtrerade cystinet. Vid cystinuri blir mer kvar i urinen, så att denna svårlösliga aminosyra kan fällas ut till en sten.

Riskfaktorer

Risken beror på stentypen. Struvitstenar diagnostiseras oftare hos unga, små tikar, även om andra hundar också kan få dem. Återkommande urinvägsinfektion är en särskilt viktig bakomliggande faktor i denna grupp.

Kalciumoxalatstenar förekommer ofta hos medelålders och äldre hundar. Mottagliga små raser är bland annat dvärgschnauzer, bichon frisé, yorkshireterrier och shih tzu. Dalmatiner har en känd mottaglighet för uratstenar. En tidigare stensjukdom är också skäl till noggrann uppföljning, eftersom många typer tenderar att komma tillbaka.

Kastrerade hanar har högre risk för kalciumoxalatstenar än okastrerade hanar. Cystinstenar hittas däremot främst hos unga okastrerade hanar.

Typiska symtom

Symtomen liknar ofta en urinvägsinfektion, och du kan inte säkert skilja dem åt hemma. En del hundar har inga symtom, och stenar kan hittas vid utredning av något annat.

• Hunden vill gå ut oftare än vanligt.

• Hunden kissar små mängder gång på gång.

• Hunden krystar när den kissar.

• Det syns blod i urinen.

• En tidigare rumsren hund kissar inne.

Blåssten kan också ge obehag i buken.

Kräkningar, buksmärta och påtaglig trötthet tillsammans med svårigheter att kissa kan tyda på ett allvarligare stopp.

En sten i urinröret kan göra att urinen droppar i stället för att komma i en normal stråle. Stenar i en urinledare, som för urinen från en njure till blåsan, kan också höra ihop med minskad aptit.

Komplikationer och följder

En sten kan komma in i urinröret och hindra blåsan från att tömmas. Urinstopp är ett akut tillstånd där blåsan kan skadas eller brista. Stoppet kan också höra ihop med rytmrubbningar i hjärtat.

Återfall är ett vanligt problem, särskilt vid kalciumoxalatstenar.

Ingreppen har sina egna risker, som infektion och förträngning av urinvägarna. Risken beror delvis på vilken del av urinvägarna ingreppet gäller.

Stenar fastnar oftare i urinröret hos hanar än hos tikar. Hanens urinrör smalnar av särskilt vid penisbenet, där stenar ofta fastnar.

Utan förebyggande behandling kommer cystinstenar ofta tillbaka inom 1 år. Återfall kan också ske trots förebyggande behandling.

Undersökning hos veterinären

Veterinären frågar om förändringar i urineringen, tidigare infektioner och stenar samt om hundens foder. Stora blåsstenar kan ibland kännas vid undersökning av buken. Urinprovet bedömer bland annat inflammation och kristaller. Bakterieodling och resistensbestämning hjälper till att ta reda på om det finns en infektion och vilket antimikrobiellt läkemedel som kan behövas.

Röntgen och ultraljud visar stenarnas läge, storlek och antal. Alla stenar syns inte lika bra på en vanlig röntgen, så en enda metod för bilddiagnostik räcker inte alltid. Ultraljud hjälper till att bedöma blåsan och de övre urinvägarna men har begränsningar när det gäller att undersöka urinröret.

En sten som har tagits bort eller kommit ut av sig själv bör analyseras. Dess sammansättning styr både den fortsatta behandlingen och det förebyggande arbetet, och en enda sten kan innehålla flera material. Kristaller i ett prov representerar inte alltid hela stenens innehåll. Förvaring och tiden fram till analysen kan också påverka vilka kristaller som syns, så följ veterinärteamets instruktioner för provtagning.

Blodprov kan leta efter ämnesomsättningsrubbningar som ger anlag för stenar och ta hänsyn till andra sjukdomar. Högt kalcium i blodet hos en hund med kalciumoxalatstenar, eller samtidig njur- eller hjärtsjukdom, kan till exempel påverka planen.

En uratsten kan leda till utredning av blodflödet genom levern, särskilt hos en ras utan känd ärftlig mottaglighet. Det kan omfatta mätning av gallsyror i blodet.

Stenar som syns dåligt på röntgen kan undersökas med kontrastmedel som förs in i urinvägarna via en kateter.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling utifrån stentyp och hundens tillstånd. Ett stopp åtgärdas akut, utan att man väntar på att ett foder ska verka. Med en kateter kan en sten i urinröret ibland föras tillbaka till blåsan före fortsatt behandling.

Struvitstenar kan ofta lösas upp med ett specialfoder. När stenarna hör ihop med infektion behandlas urinvägsinfektionen samtidigt. Annan mat och godbitar kan motverka syftet med ett behandlingsfoder, så hela familjen måste följa planen. Upplösning passar dock inte vid situationer som stopp i urinröret, och andra sjukdomar kan begränsa användningen av fodret.

Fullständig upplösning av struvitstenar tar i genomsnitt 1–2 månader. Upplösningen kan också ta 8–12 veckor eller kortare tid än så. Urinen och stenarnas storlek kontrolleras igen efter ungefär 4 veckor. Om stenarna inte krymper inom 1–2 månader är det osannolikt att de är struvit, och behandlingen ändras.

Kalciumoxalatstenar löses inte upp med läkemedel eller foder, så de tas bort fysiskt när det behövs. Alternativen kan vara operation eller, i utvalda fall, endoskopi och sönderdelning av stenarna. Att öppna blåsan kirurgiskt kallas cystotomi. Metoden beror delvis på var stenarna sitter och vilka ingrepp som finns att tillgå.

Upplösning kan prövas för uratstenar om de inte orsakas av leversjukdom. Behandlingen omfattar ett purinfattigt foder med hög vattenhalt som veterinären ordinerar och åtgärder som gör urinen mer basisk. Hos dalmatiner har fullständig upplösning lyckats i ungefär hälften av fallen på omkring 1 månad.

Cystinstenar kan också lösas upp med en kombination av specialfoder och läkemedel som veterinären ordinerar. Om upplösningen misslyckas eller urinflödet hotas tas stenarna bort med ett ingrepp.

Ett foder för upplösning av struvit passar inte alltid en hund med bukspottkörtelinflammation eller kraftigt avvikande blodfetter. Kirurgisk borttagning eller sönderdelning av stenarna kan användas i stället.

Förebyggande

Att öka vattenintaget och späda ut urinen hjälper till att förebygga många typer av stenar. Veterinären kan rekommendera blötare mat eller att du tillsätter vatten i maten. Fodret anpassas efter stentypen och andra sjukdomar. Börja inte själv med tillskott som ändrar urinens surhetsgrad, eftersom olika stenar kräver olika mål.

Återfall av infektionsrelaterade struvitstenar förebyggs genom att urinvägsinfektioner behandlas och följs upp. När infektionen har behandlats kräver denna stentyp oftast inget permanent specialfoder. Den bakomliggande orsaken till struvitstenar som bildas utan infektion kan däremot finnas kvar efter att stenarna har försvunnit.

Hos en del hanar som bildar cystinstenar beror sjukdomen på könshormoner, och kastration kan rekommenderas för att minska återfallen. All cystinuri går dock inte över på detta sätt. Beslutet beror på den bekräftade stentypen och hundens individuella situation; det är ingen förebyggande åtgärd för alla hundar med urinsten.

För hundar med hög risk för kalciumoxalatstenar eller upprepade återfall tas ofta röntgenbilder var 3–6:e månad. Stenar som hittas medan de fortfarande är små kan ibland tas bort med en sköljning, så att en ny operation undviks.

Viktigt för hundägare

Håll koll på promenaderna om det kommer urin och hur krystandet ser ut. Anteckna när symtomen började, eventuellt blod och om hunden kissar inne. Anta inte att hunden har tömt blåsan bara för att den sätter sig eller lyfter på benet. Om du inte kan avgöra om det kommer urin och hunden har ont, be snabbt veterinärteamet om råd.

Fråga vid utskrivningen om stentypen, om det finns stenar kvar, vad fodret ska åstadkomma och när nästa kontroll är. Aptit, allmäntillstånd och urinflöde följs också efter en operation. Fråga om sårvård och användning av skyddskrage. Kontrollera hur du når veterinärteamet på kvällar och helger om hundens tillstånd förändras. Spara svaret från stenanalysen, eftersom det också kan hjälpa vid ett framtida akut läge.

Vanliga frågor

Är kristaller i urinen samma sak som urinsten?

Nej. Kristaller kan synas i ett prov utan att hunden har verklig stensjukdom, och stenar kan finnas utan att kristaller påvisas. Resultaten bedöms därför tillsammans med symtom och bilddiagnostik. Börja inte själv med ett långvarigt behandlingsfoder bara utifrån namnet på en kristall.

Kan alla urinstenar lösas upp med foder?

Nej. Struvitstenar kan passa för upplösning, men kalciumoxalatstenar löses inte upp på det sättet. Ett stopp eller en annan sjukdom kan också hindra upplösande behandling. Stentypen och patientens säkerhet bedöms innan fodret blir huvudbehandlingen.

Varför skickas en sten till ett laboratorium?

Dess sammansättning styr den fortsatta behandlingen och hur återfall förebyggs. En sten kan innehålla flera material, vilket till exempel kan förklara ett sämre svar på upplösning än väntat. Spara analyssvaret och se till att foder och plan för kontroller uppdateras utifrån det.

Kan stenarna komma tillbaka efter en operation?

Ja. Borttagningen tar hand om den befintliga stenen men åtgärdar inte alltid varför den bildades. Återfall är ett betydande problem särskilt vid kalciumoxalatstenar. Kom före utskrivningen överens om kontroller så att en ny sten kan hittas så tidigt som möjligt, innan allvarliga symtom uppstår.

Kan ett urinstopp vänta till morgonen?

Vänta inte om hunden krystar men det inte kommer någon urin. Ett stopp är ett akut tillstånd som kan vara livshotande. Ring en akutveterinär och berätta också om eventuella kräkningar, smärta eller trötthet. Att börja med ett behandlingsfoder hemma löser inte ett stopp.