Urinvägsinfektion hos hund

Översikt

Blåsinfektion, njurinfektion och bakterier utan symtom

Infektionen kan drabba urinblåsan eller andra delar av urinvägarna. Bakteriell inflammation i njurbäckenet och njurvävnaden kallas pyelonefrit. Subklinisk bakteriuri innebär att bakterier växer i ett korrekt taget prov utan symtom på urinvägsinfektion. Den kan gå över av sig själv.

Återkommande cystit innebär minst två bakteriella episoder inom sex månader. Minst tre inom 12 månader uppfyller också definitionen. Nya symtom kan bero på återfall eller en ny infektion.

Vid ett amerikanskt djursjukhus hittades mikroskopiska fynd förenliga med bakterier hos 9,81 % av de undersökta hundarna utan symtom från de nedre urinvägarna. Ökat antal vita blodkroppar i urinen förekom hos 2,88 % i samma grupp utan symtom. En australisk studie påvisade subklinisk bakteriuri i 6,4 % av de inskickade urinodlingarna från hundar.

Orsaker

Hur bakterier kommer in i urinblåsan

Bakterierna kommer oftast från området runt anus och könsorgan. De kan vandra upp genom urinröret till urinblåsan. Escherichia coli är den vanligaste orsaken. De flesta bakteriella cystiter orsakas av en enda art. Andra är bland annat stafylokocker och Proteus.

Urinblåsans slemhinna skyddar mot bakterier. Normal urinering spolar ut dem. Koncentrerad urin hämmar tillväxten. Små ämnen i urinen kan också hindra bakterierna från att fästa vid slemhinnan.

Immunförsvaret hjälper till att göra sig av med bakterierna. Cystit uppstår när dessa försvar övervinns. Långsamt växande bakterier som Corynebacterium behöver längre odlingstid. I sällsynta fall orsakar Mycoplasma cystit trots negativ rutinodling.

Riskfaktorer

Tikar drabbas oftare än hanar. Deras urinrör är kortare. Kvarvarande urin i blåsan ökar risken för infektion. Medfödda ektopiska urinledare kan öka risken. Ett hudveck som täcker vulvan kan gynna återkommande infektion. Stenar kan hålla i gång den.

Diabetes kan öka risken för urinvägsproblem. Cushings sjukdom hänger ihop med ökad infektionsrisk. Immundämpande läkemedel kan öka risken.

Utspädd urin kan försvaga det naturliga skyddet. Diskbråck är ett tillstånd som ökar risken. Bakterier samlas ofta på ytan av en kvarliggande urinkateter inom ett par dagar.

Inkontinens kan öka risken för återfall. Socker i urinen kan öka risken. Tumörer i urinblåsan kan öka risken för bakterieinfektion.

Typiska symtom

Cystit kan göra att hunden kissar oftare. Symtomen kan likna irritation av urinsten.

• Hunden ber oftare om att få gå ut.
• Mindre urin kommer varje gång.
• Hunden krystar för att kissa.
• Olyckor inomhus trots att hunden är rumsren.
• Synligt blod.
• Hunden slickar mer på könsorganen.

Urinen kan lukta ovanligt. Urinläckage kan förekomma. Feber och kräkningar kan tyda på njurinfektion. Kronisk njurinfektion kan öka drickande och urinering.

Inflammation i prostata kan ge smärtsam urinering, särskilt hos äldre okastrerade hanar. Njurinfektion kan minska aptiten. En sällsynt infektion med parasiter i urinblåsan kan också ge täta urineringar.

Komplikationer och följder

Uppåtstigande njurinfektion och sten

Bakterier i urinblåsan kan vandra upp via urinledarna till njurarna. Ihållande inflammation i njurarna kan försämra deras funktion. En del bakterier bildar ureas, som gör urinen mer basisk. Då kan struvitkristaller bildas och utvecklas till stenar. Stenar kan fastna i urinröret och blockera utflödet.

Vid fullständigt stopp ansamlas slaggprodukter i blodet inom 36–48 timmar. En svår njurinfektion kan vara livshotande.

Bland tikar som behandlades för cystit var 89–94 % utan symtom på behandlingens tredje dag. Jämförelsen omfattade 38 tikar. Mer än 30 dagar efter att kuren avslutats var 50 % i gruppen med kortare behandling utan symtom. I gruppen med längre behandling var andelen 65 %. Skillnaden var inte statistiskt signifikant.

Bakterier kan finnas kvar i djupare lager av urinblåsans vägg och hålla symtomen vid liv. Ett fullständigt stopp kan höja kaliumet till farliga nivåer.

För mycket kalium kan ge hjärtrytmrubbningar vid stopp. Ett långvarigt stopp kan ge uttorkning.

Undersökning hos veterinären

Urinprov och odling

Veterinären tar reda på vilken typ av symtom det gäller och hur ofta de kommer tillbaka. Urinsedimentet undersöks i mikroskop. Synliga bakterier ökar sannolikheten för en positiv odling. Cellrester kan likna bakterier. Stickans fält för vita blodkroppar är inte tillförlitligt hos hund.

Det bästa provet för odling tas med cystocentes, direkt från urinblåsan med en steril nål. Odlingen visar vilka bakterier som växer. Resistensbestämningen visar vilka antibiotika som verkar mot dem i laboratoriet. Minst 1 000 kolonibildande enheter per milliliter i prov från cystocentes tyder oftast på ett betydelsefullt antal. Minst tre arter i mittstråleurin som samlats upp fritt tyder sannolikt på förorening vid provtagningen. Odlingen kan då upprepas med ett prov direkt från urinblåsan.

Återkommande eller oförklarliga symtom

Ett tidigt återfall efter antibiotika med samma bakterie kan innebära att infektionen blossat upp igen. En annan bakterie talar för en ny infektion. Polyper i urinblåsan kan hålla i gång en infektion. Okastrerade hanar med bakteriell cystit utreds för prostatainflammation.

Ultraljud av buken bedömer urinblåsans uppbyggnad. Cystoskopi undersöker slemhinnan. Misstänkta tumörförändringar kan biopseras vid undersökningen. Blodprover bedömer njurfunktionen vid misstänkt pyelonefrit.

Urinen kontrolleras också för röda blodkroppar. Prover som inte odlas direkt kyls och bearbetas oftast inom 24 timmar. Ultraljud kan vägleda cystocentesen. Det kan också visa stenar eller andra förändringar. Prover från urinkatetrar som suttit länge kan innehålla bakterier som fäst på katetern.

Ultraljud bedömer prostatans storlek och uppbyggnad vid misstänkt prostatainflammation. Odlingarna var positiva i 3,4 % av proverna med normalt sediment.

Behandling

Val av antibiotika och behandlingstid

Veterinären behandlar oftast en bakteriell infektion med symtom med antibiotika. Vid behov kan behandlingen börja innan odlingssvaret har kommit. Om resistensbestämningen visar att det första antibiotikumet inte passar kan veterinären byta läkemedel. Smärtstillande kan lindra obehaget från inflammationen i urinblåsan.

Internationella riktlinjer stödjer korta antibiotikakurer vid sporadisk bakteriell cystit. Ett nytt prov behövs oftast inte efter en sporadisk cystit om symtomen går över. Njurinfektion kräver oftast ett annat val av antibiotika än enbart blåsinfektion. Fluorokinoloner kan sparas till fall där resistensbestämningen visar att de behövs.

Bakterier utan symtom

Subklinisk bakteriuri kräver oftast ingen antibiotika. Vita blodkroppar i urinen utan symtom är oftast inget skäl till behandling. Hos hundar som tidigare haft struvitsten kan bakterier som bildar ureas motivera att behandling övervägs även utan symtom.

Återkommande infektion

Odling hjälper till att utreda symtom som kvarstår trots behandling. Misstanke om en infektion som finns kvar i urinblåsans vägg kan leda till en längre kur. En infektion med en ny bakterie kan ofta behandlas lika kort som en enstaka episod. En svår njurinfektion kan kräva dropp på djursjukhus.

Känslighet för antibiotika i en övervakningsrapport

En övervakningsrapport från norra Europa visade omkring 27 % resistens mot ampicillin hos E. coli från kliniska prover från hundar 2024. Resistensen mot amoxicillin med klavulansyra var omkring 5 %. Resistensen mot tredje generationens cefalosporiner var 4,2 %.

Förebyggande

Att förebygga återfall börjar med att hitta orsakerna som ökar risken. Att ta bort en sten som håller i gång infektionen kan vara nödvändigt för att bryta återfallen. Att åtgärda ett hudveck som täcker vulvan kan minska återkommande bakterieinfektioner. Tillförlitliga belägg för att tranbärsextrakt förebygger infektion hos hund är begränsade.

Beläggen för andra tillskott, som D-mannos eller probiotika, är också begränsade. Att behandla orsaken till ofullständig tömning kan minska nya infektioner.

Kontroll av bakomliggande sjukdomar som diabetes kan bidra till förebyggandet.

Viktigt för hundägare

Håll koll på urineringen och förbered provtagningen

Anteckna hur ofta hunden försöker kissa, eftersom ökad frekvens kan tyda på cystit. Notera separat om urin kommer varje gång: krystningar utan resultat kan tyda på stopp. Om du ombeds ta ett prov hemma, samla mittstråleurin i ett oanvänt, rent kärl. Veterinären föredrar cystocentes för odling. Berätta om tidigare episoder, eftersom frekvensen hjälper till att upptäcka återfall. Kontakta veterinären igen om besvären kvarstår eller kommer tillbaka efter antibiotikan.

Efter förbättringen, håll utkik efter ny smärta eller täta försök att kissa efter kuren. Anteckna också ökad törst, eftersom den kan förekomma vid njurinfektion.

När du lämnar in prover, berätta om pågående antibiotika. Ange om urinen samlats hemma eller tagits direkt från urinblåsan.

Vanliga frågor

Är det infektion eller stopp i urinvägarna?

Cystit kan ge täta, smärtsamma urineringar. Stopp kan ge upprepade försök utan resultat. Sök akutvård direkt om ingen urin kommer. En full urinblåsa kan kännas fast och öm vid undersökningen.

Kan ett prov som tagits hemma odlas?

Veterinären föredrar ett prov direkt från urinblåsan, eftersom färre bakterier utifrån kommer in i det. Prover som tagits hemma kan innehålla bakterier från området runt urinröret. Om du ombeds, samla mittstråleurin i ett rent kärl. Blandad växt kan kräva en ny odling från cystocentes.

Måste bakterier alltid behandlas med antibiotika?

Fynd utan symtom behöver det oftast inte. Odlingsresultat tolkas tillsammans med symtomen. Vid tidigare struvitsten kan bakterier som bildar ureas påverka besluten även utan symtom. Vita blodkroppar ensamma motiverar oftast inte antibiotika hos en hund utan symtom.

Varför kommer infektionen tillbaka?

Stenar i urinblåsan kan hålla i gång den. En ny episod kan orsakas av en annan bakterie. Ofullständig tömning kan öka risken för återfall. Att jämföra odlingarna hjälper till att skilja återfall från ny infektion.

Kan infektionen sprida sig till njurarna?

Bakterier kan vandra upp från de nedre urinvägarna. Njurinfektion kan ge feber och smärta i ryggen eller flanken. Om hunden blir sämre kan den behöva vård på djursjukhus. En ihållande infektion kan försämra njurfunktionen.