Dvärgbandmask Echinococcus hos hund – smitta och ekinokockos

Översikt

Echinococcus canadensis förekommer i delar av norra Europa. Dess naturliga kretslopp omfattar vargar och hjortdjur. Även hundar kan få denna infektion.

Echinococcus multilocularis är en annan art som inte har påvisats hos djur i vissa länder. En del länder har officiell status som fria från denna parasit. E. multilocularis förekommer dock till exempel i Sverige och Estland.

Att bära vuxna maskar i tarmen och sjukdom som orsakas av larvcystor som växer i vävnader är olika situationer. Den allvarliga vävnadsformen hos hund, alveolär ekinokockos, är sällsynt. Infektionen behandlas även hos en hund utan symtom på grund av risken för människor.

E. canadensis har hittats i vissa områden i norra Europa. Sedan 2017 har registreringar i norra Europa också påvisat den hos älg och varg väster om dess tidigare kända lokala utbredning. Ett övervakningsprogram i norra Europa undersöker varje år 300–500 rävar och mårdhundar för E. multilocularis.

Orsaker

Byten och deras inre organ överför tarminfektionen

En slutvärd är ett djur i vars tarm bandmasken blir vuxen. Larvcystorna utvecklas i stället i en mellanvärds kropp. En hund får tarminfektion genom att äta ett byte som innehåller cystor eller dess råa inre organ.

Gnagare är viktiga mellanvärdar för E. multilocularis, och hundar kan fånga dem utomhus. För E. canadensis kan en möjlig källa vara ett organ med parasitcystor från till exempel en älg eller en ren. En vuxen E. multilocularis är bara omkring 1,2–4,5 millimeter lång.

Vuxna bandmaskar av arten E. granulosus är omkring 2–7 millimeter långa. Tiden från smitta med Echinococcus till utsöndring av ägg kan vara 1–2 månader. Mognad och äggutsöndring kan börja redan efter 4–5 veckor.

Att svälja ägg kan ge den sällsynta vävnadsformen

Äggen är smittsamma direkt efter att de kommit ut i miljön med avföringen. Om en hund sväljer ägg av E. multilocularis kan den få vävnadsformen i stället för den vanliga tarminfektionen. Larverna kan då växa till flerrummiga cystförändringar i levern.

Äggens klibbiga yta hjälper dem att fastna till exempel i djurens päls och på föremål.

Riskfaktorer

En jakthund som rör sig fritt kan exponeras genom att äta en smittad gnagare i ett område där E. multilocularis förekommer. En jakthunds tillgång till rå slaktavfall från vilt ökar den möjliga exponeringen. Resmål och hundens vana att äta det den hittar påverkar också risken.

Tarminfektioner hittas oftare hos unga hundar än hos äldre. Medelåldern hos hundar med vävnadsformen i Europa och Kanada har varit omkring 3–4 år. Den har påvisats hos en hund som bara var 1 år. Inget tydligt rasanlag har visats.

Även äldre hundar kan få en ny infektion, eftersom det inte finns belägg för skyddande immunitet. Att dricka vatten som förorenats med ägg eller äta avföring från vilda hunddjur kan utsätta hunden för vävnadsformen.

Typiska symtom

Vanligt bärarskap av vuxna maskar i tarmen ger oftast inga tecken, även vid många maskar. De små segmenten går nästan alltid obemärkta förbi för blotta ögat.

Följande tecken gäller den sällsynta vävnadsformen, där larverna växer särskilt i levern.

• Bukens omfång ökar gradvis, ibland trots att hunden i övrigt mår ganska bra.

• Aptiten minskar och hunden lämnar mat i skålen.

• Hunden kan kräkas och verka illamående.

• Hunden går ned i vikt och orkar mindre.

• Andningen kan bli ansträngd.

• Återkommande diarré kan förekomma.

Feber är ett möjligt men ovanligt tecken på vävnadsformen. Blodig diarré har i enstaka fall också beskrivits när vuxna maskar lever i tarmen.

Komplikationer och följder

Leverskador hör ihop med vävnadsformen

Alveolära cystor kan växa in i omgivande vävnad som en elakartad tumör. Förändringarna kan spridas från levern till exempel till lungorna eller hjärnan. Svåra leverskador kan göra att vätska samlas i buken, så kallad ascites.

Vävnadsformen som ger blödande leverförändringar och organsvikt har en dålig prognos. Tidig upptäckt och effektiv behandling påverkar möjligheterna att överleva.

En symtomfri bärare kan smitta människor

Människor kan smittas genom att svälja ägg som kommer från hundens avföring eller päls. I människans kropp kan larverna bilda cystor särskilt i levern och lungorna. Vävnadssjukdom hos människa som orsakas av E. multilocularis kan vara livshotande.

Att bara röra vid en hunds vävnadscysta är inte den vanliga smittvägen till människor: smittan kommer från ägg. En hund med vävnadsformen kan dock samtidigt ha en tarminfektion som utsöndrar ägg.

Undersökning hos veterinären

Avföringsprov kräver ofta bekräftelse av arten

Veterinären som utreder bedömer först resehistoriken och tillgången till gnagare, vilt och rått slaktavfall. Rutinmässig mikroskopering av avföring kan missa infektionen. Känsligheten för att påvisa ägg av E. multilocularis med centrifugeringsflotation har beskrivits som bara omkring 30 %.

I mikroskop liknar äggen ägg från andra bandmaskar i Taeniagruppen. Ett fynd av bandmaskägg ensamt bekräftar därför inte arten Echinococcus. PCR på avföring letar efter parasitens arvsmassa och kan skilja olika arter av Echinococcus åt.

Att hantera ett prov med misstänkt Echinococcus kräver särskild försiktighet, eftersom äggen är smittsamma. PCR görs av diagnostiska laboratorier som erbjuder metoden.

Äggen utsöndras periodvis, vilket gör infektionen svårare att påvisa i ett enda avföringsprov.

Leverförändringar utreds för sig

Cystor av vävnadsformen kan likna levertumörer vid ultraljud eller röntgen. PCR på vävnad eller cystvätska kan användas för bekräftelse. Parasitstrukturer kan också synas i provet.

Finnålsprov planeras noga, eftersom parasitmaterial som läcker ut från en cysta kan sprida förändringar i buken. Läckage från en cysta kan också ge en svår allergisk reaktion, anafylaxi. Vid vävnadsformen testas också avföringen för eventuellt samtidigt bärarskap i tarmen.

Histologi, alltså mikroskopisk bedömning av vävnadens uppbyggnad, kan hjälpa till att påvisa en parasitcysta. Ett prov från en cysta innehåller inte alltid igenkännbara strukturer av maskar under utveckling, även när förändringen är parasitär. Antikroppstester används inte rutinmässigt hos husdjur. Korsreaktioner med andra bandmaskar i Taeniagruppen kan försvåra tolkningen.

Behandling

Tarminfektion behandlas med ett läkemedel som veterinären väljer

Prazikvantel är effektivt mot vuxna maskar i tarmen, och veterinären beslutar om användningen. Målet med behandlingen är att stoppa förorening av miljön med ägg och skydda människor och andra djur. Den omfattar också att förhindra jakt och att hunden äter rått högriskslaktavfall.

Läkemedlet skyddar inte mot ny smitta om hunden senare äter en annan smittkälla. Ägg kan fortfarande utsöndras i 3 dagar efter behandlingen. Under den tiden begränsas aktiviteten enligt veterinärens instruktioner och avföringen samlas upp särskilt noggrant.

Hundens päls schamponeras för att ta bort maskägg som fastnat. De som sköter ett smittat djur använder handskar och skyddskläder som passar situationen.

Vävnadsformen kräver långvarig specialistvård

Prazikvantel behandlar inte larver av E. multilocularis som växer i vävnader. Medicinering vid vävnadsformen kan omfatta albendazol under noggrann uppföljning av veterinär. Den medicinska behandlingen kan pågå länge.

En långt gången sjukdom kan kräva livslång behandling. Albendazol kan dämpa benmärgens funktion, så antalet blodkroppar följs. En cystförändring som kan tas bort helt kan behandlas kirurgiskt vid sidan av läkemedel.

Vid sjukdom som inte går att operera kan långvarig medicinering bromsa cystornas tillväxt eller förlänga överlevnaden. Effekten beror också på hur långt sjukdomen har kommit.

Förebyggande

Låt inte hunden fånga gnagare eller äta kadaver och rått slaktavfall från vilt. Koppel eller en säkert inhägnad rastgård minskar tillgången till byten. Ta snabbt bort avföring från en hund som misstänks vara smittad.

Tvätta händerna noggrant efter att ha hanterat avföring och innan du äter. Ägg kan också nå munnen via otvättade grönsaker eller förorenat ytvatten. Äggen tål vanlig frysning även vid −20 °C, så en vanlig frys räknas inte som ett tillförlitligt sätt att göra dem ofarliga.

Vissa resmål kräver att inresande hundar har fått behandling mot E. multilocularis av en veterinär. Undantag gäller för vissa direkta resvägar. När det krävs förs behandlingen och tidpunkten in i djurpasset.

Gör dig av med slaktavfall från älg och ren, särskilt lungor, så att hundar och vilda djur inte kommer åt det. Tillaga inre organ från älg eller ren ordentligt innan du ger dem till en hund. Använd handskar och tvätta händerna när du hanterar fällda vargar, rävar eller mårdhundar.

Vissa nationella råd begränsar inte plockning eller användning av vilda bär på grund av Echinococcus. Håll hunddjur borta från odlingar och förhindra att deras avföring förorenar ytvatten. Använd vatten av god kvalitet för bevattning och tvätt av grönsaker.

Ägg av E. multilocularis har överlevt i 2–8 månader i miljön under tyska klimatförhållanden. Under vissa förhållanden kan äggen förbli smittsamma i 2 år eller längre. Använd skyddshandskar när du hanterar jord och skölj ätbara grönsaker före användning.

Viktigt för hundägare

Anteckna före besöket vilka länder hunden rest till och när, och om den har ätit gnagare eller slaktavfall från vilt. Ta med djurpasset och tidigare resultat av parasitprover. Nämn misstanken när du bokar, så att insamling och lämning av avföringsprov kan planeras säkert.

Smittrisken vid hantering av ägg gäller också veterinär- och laboratoriepersonal. Om infektionen bekräftas bör du också diskutera din egen möjliga exponering med hälso- och sjukvården.

Parasitbehandling inför resa ersätter inte andra inresekrav. Läkemedel som getts före avresan förhindrar inte ensamt att hunden smittas senare utomlands.

Kontrollera före avresan aktuella krav på behandling och dokument för din resväg hos den ansvariga nationella veterinärmyndigheten. Kom överens med veterinären om hur planen ändras om resvägen eller hemresedagen ändras.

Vissa länder kräver att ägaren snabbt anmäler misstänkt infektion med E. multilocularis hos ett hunddjur till en officiell veterinär. Den officiella veterinärtjänsten kan då meddela den ansvariga smittskyddsläkaren om en bekräftad infektion.

Vanliga frågor

Kan en hund som ser helt frisk ut bära på Echinococcus?

Ja: bärarskap av vuxna bandmaskar i tarmen ger oftast inga synliga tecken. Hunden kan ändå utsöndra ägg i avföringen som är smittsamma för människor. Veterinärens riskbedömning tar därför också hänsyn till jaktvanor och tillgång till rått slaktavfall.

Har olika arter av Echinococcus samma utbredning?

Echinococcus canadensis förekommer i delar av norra Europa. E. multilocularis har inte påvisats hos djur i vissa länder. En del länder har officiellt erkänd frihet från denna parasit. Att skilja arterna åt har betydelse när man bedömer risker för jakthundar och krav vid resor.

Kan Echinococcus synas i hundens avföring?

Oftast inte, eftersom vuxna maskar och deras segment är mycket små. Inte ens rutinmässig mikroskopering kan skilja ägg av Echinococcus från ägg av Taeniabandmaskar. PCR på avföring kan bekräfta arten genom att leta efter parasitens arvsmassa i stället för att förlita sig på utseendet.

Förhindrar avmaskningsmedel en ny infektion med Echinococcus?

Nej, inte om hunden kan äta en ny smittkälla efter medicineringen. Behandlingen av tarmen kombineras därför med att förhindra jakt och att hunden äter högriskslaktavfall. Prazikvantel behandlar inte heller larver som växer i hundens vävnader: effekten riktas mot maskar i tarmen.

Kan en parasitcysta i hundens lever smitta människor?

Människor smittas genom att svälja smittsamma ägg och inte genom att bara röra vid en hunds vävnadscystor. En hund med vävnadsformen kan dock samtidigt ha en tarminfektion som utsöndrar ägg. Avföringen testas därför också för samtidig tarminfektion även när huvudfyndet finns i levern.