EPI hos hund – symtom och behandling vid bukspottkörtelsvikt

Översikt

Den exokrina delen av bukspottkörteln producerar enzymer som behövs för att bryta ner fett, protein och kolhydrater. Vid EPI gör den försämrade matsmältningen att näringsämnen blir oanvända. Försämrad nedbrytning av födan kallas maldigestion, medan försämrat upptag kallas malabsorption.

Bukspottkörteln kan kompensera för nedsatt funktion under lång tid, så symtomen visar sig i regel först när ungefär 90 % eller mer av funktionsreserven har gått förlorad. EPI är mindre vanligt än bukspottkörtelinflammation. Det är ändå den näst vanligaste sjukdomen i bukspottkörtelns exokrina del hos hund. Sjukdomen går i regel inte att bota, men lämplig behandling kan ge ett normalt liv.

Utöver matsmältningen producerar bukspottkörteln också hormoner.

Orsaker

Enzymproducerande vävnad i bukspottkörteln går förlorad

Acinär atrofi i bukspottkörteln minskar antalet enzymproducerande celler. Atrofi är en vanlig orsak till EPI hos schäfer, långhårig collie och eurasier. Kronisk bukspottkörtelinflammation är en viktig orsak hos andra raser. I sällsynta fall kan en tumör eller en annan förändring som blockerar bukspottkörtelns utförsgång orsaka svikt.

Osmälta näringsämnen ökar tarminnehållet och kan ge fet, riklig avföring. De kan också dra vatten in i tarmen och orsaka osmotisk diarré. Brist på näring och energi leder till viktnedgång.

Matsmältningsenzymerna produceras och lagras till stor del som inaktiva förstadier. Normalt blir de aktiva först inne i tunntarmen. Detta skydd hjälper till att förhindra att enzymerna skadar själva bukspottkörteln.

Hos en hund med atrofirelaterad svikt kan bukspottkörteln vara normal vid födseln men förlora körtelvävnad senare.

Kobalaminbrist och tarmförändringar kan hålla kvar symtomen

Upptaget av kobalamin, eller vitamin B12, kräver ett protein som kallas intrinsic factor. Det mesta av hundens intrinsic factor produceras av bukspottkörteln. EPI kan därför också försämra upptaget av vitaminet. Kobalaminbrist har hittats hos mer än 80 % av hundar med EPI.

Obalans i tarmens mikrober, eller dysbios, kan finnas kvar trots enzymbehandling. En samtidig kronisk tarmsjukdom kan också hålla kvar diarrén och det dåliga näringstillståndet. Att behandla dessa tilläggsproblem kan förbättra det samlade svaret.

Riskfaktorer

Svikt som hänger ihop med atrofi i bukspottkörteln är vanligast hos unga vuxna schäfrar. Atrofi har också beskrivits hos långhårig collie och eurasier. EPI av andra orsaker kan börja i alla åldrar och hos alla raser. Hos collie börjar symtomen oftast vid ungefär 1–5 års ålder.

Nedärvningen hos eurasier är komplex, så ett enkelt nedärvningsmönster kan inte förutsättas. Vissa avelsriktlinjer för eurasier innehåller TLI-prov för att bedöma bukspottkörtelns funktion. Dessa riktlinjer avråder från avel med drabbade hundar.

Åldern vid EPI-diagnos har varierat från ungefär 3 månader till 17 år. En medianålder på ungefär 3 år har beskrivits.

Typiska symtom

Den vanligaste kombinationen är viktnedgång och riklig, lös avföring. Aptiten kan vara mycket stark trots att näringstillståndet försämras.

• Vikten sjunker utan att hunden tydligt äter mindre.
• Hunden bajsar större mängder lös avföring.
• Avföringen ser blek, grå eller gulaktig ut.
• Avföringen luktar starkt eller innehåller synlig osmält mat.
• Hunden släpper väder eller har höga kurrande ljud från magen.
• Pälsens kvalitet kan försämras.

En del hundar har obehag eller smärta i buken. Kräkningar och dålig aptit kan tyda på en annan sjukdom vid sidan av EPI. Tidig svikt eller sjukdom som upptäcks vid screening kan ge få symtom.

Komplikationer och följder

Obehandlad enzymbrist orsakar brist på näring och energi. Vitaminbrister kan utvecklas samtidigt med viktnedgången. Lågt kobalamin har kopplats till sämre behandlingsresultat. Om en kronisk bukspottkörtelinflammation även skadar hormonproduktionen kan diabetes utvecklas.

Enzymtillskott normaliserar inte alltid upptaget av näringsämnen helt, särskilt inte fettupptaget. Behandlingen kan ändå förbättra vikt, avföringens kvalitet och livskvalitet. Förlusten av körtelvävnad är oftast bestående och verklig bot är sällsynt. Den långsiktiga prognosen är i regel god när behandlingen och uppföljningen fungerar.

Undersökning hos veterinären

cTLI mäter bukspottkörtelns egen enzymproduktion

Veterinären bedömer viktförändringar, aptit, avföringens kvalitet och tidigare buksjukdomar. Det artspecifika cTLI-provet mäter trypsinogen och trypsin som produceras av hundens egen bukspottkörtel. Ett lågt resultat speglar en minskad mängd fungerande körtelvävnad. Med den beskrivna analysmetoden talar en koncentration på högst 5,5 mikrogram per liter för EPI.

Ett resultat på 5,6–7,5 mikrogram per liter är oklart och bedöms tillsammans med symtom och upprepad provtagning. Vid 7,6–10,8 mikrogram per liter är EPI osannolikt. Ett oklart resultat kan kontrolleras igen efter 1–2 månader.

Förberedelsen innebär i regel 8–12 timmars fasta enligt veterinärens anvisningar. En fasta på 12–18 timmar kan användas när ett gränsfallsresultat upprepas. Enzymtillskott påverkar inte cTLI-resultatet. Att hunden blir bättre av enzymer räcker inte ensamt för att bekräfta diagnosen, eftersom en del tarmpatienter utan EPI också kan bli bättre.

Referensintervallet för detta cTLI-prov är 10,9–50 mikrogram per liter. Om bukspottkörtelinflammation misstänks kan bukspottkörtellipas mätas tillsammans med cTLI. Samtidig bukspottkörtelinflammation eller otillräcklig fasta kan höja cTLI och försvåra tolkningen.

Brist på ett enskilt bukspottkörtelenzym kan ibland ge symtom utan det cTLI-fynd som är vanligt vid EPI.

Vitaminer och andra sjukdomar bedöms också

Kobalamin och folat mäts när EPI misstänks. Kobalaminbrist tas med i planen på grund av dess betydelse för prognosen. Om B12 först är normalt kan det kontrolleras igen efter ungefär 3 månader.

Elastas i avföringen är mindre tillförlitligt än cTLI, eftersom låga resultat också kan förekomma hos friska hundar eller hundar med tarmsjukdom. Ultraljud av buken kan användas hos en hund som svarar dåligt på behandlingen. Avvikande struktur i tarmväggen kräver ibland vävnadsprover för att utreda samtidig sjukdom.

Behandling

Enzymer ersätter den förlorade funktionen

Varje hund med EPI behöver tillskott av bukspottkörtelenzymer. Behandlingen fortsätter i regel livet ut. Preparatet blandas i maten. Att låta maten och enzymerna stå och verka länge i förväg, så kallad förinkubering, behövs i regel inte. Veterinären planerar läkemedel och tillskott.

Preparaten finns som pulver, kapslar och dragerade former som frisätts i tarmen. Pulver används ofta som enzymtillskott. Studier på hund har inte genomgående visat någon skillnad i effekt mellan dragerade och odragerade produkter. Vid dåligt svar kan veterinären också ompröva om produkten passar.

Rå bukspottkörtel innebär hygien- och smittrisker både för hunden och för den som hanterar den. Tillverkade enzympreparat föredras därför i regel. Blödning i munnen beskrevs hos 3 av 25 hundar som fick enzymbehandling. Ny blödning från tandköttet motiverar kontakt med veterinären.

Vanliga preparat av animaliskt ursprung innehåller ofta pankreatin från grisens bukspottkörtel. Pankreatin innehåller enzymer som bryter ner fett, kolhydrater och protein. Tillskott av gallsalter behövs i regel inte vid sidan av enzymtillskottet.

Att fukta blandningen av mat och enzympulver kan minska biverkningar som blödning i munnen.

Kosten ska vara lättsmält och ge tillräckligt med energi

En lättsmält kost med lite restprodukter är ett vanligt förstahandsval. Kraftig fettbegränsning behövs i regel inte i början av EPI-behandlingen. Mat med för lite fett och energi kan göra det svårare att återfå vikten. Fettbegränsning kan övervägas separat om fet diarré kvarstår trots optimerad behandling.

Mycket fibrer kan försämra matsmältningsenzymernas aktivitet. Fiberrik mat kan också vara energifattig. Alla fibertyper har dock inte samma effekter. Extra godbitar utesluts under det första fodertestet. När extra mat införs, följ förändringar i avföring och symtom.

Fermenterbara fibrer som fruktooligosackarider eller betfiber kan användas utifrån hundens behov.

Kobalamin och uppföljning av svaret fullbordar planen

Bekräftad kobalaminbrist korrigeras med vitamintillskott i tablettform eller som injektion. Båda vägarna kan effektivt korrigera bristen. Enzymtillskott ensamt hjälper kanske inte tillräckligt om kobalaminbristen lämnas obehandlad.

Det kan ta upp till 4 veckor innan avföringens konsistens förbättras. Vikt och hull kan ta flera månader att återhämta sig. Svaret bedöms genom avföring, vikt och andra tecken snarare än genom upprepade cTLI-mätningar.

Om symtomen kvarstår utreds betydelsen av kost, enzymtillskott, tarmsjukdom och dysbios. Behandling av dysbios kan till exempel omfatta prebiotika och probiotika. Antibiotika anses inte vara en självklar lösning vid EPI som svarar dåligt på behandling.

Förebyggande

Kosten kan inte vända acinär atrofi i bukspottkörteln. Vissa avelsriktlinjer för eurasier rekommenderar TLI-prov på avelsdjur för att bedöma bukspottkörtelns funktion. Dessa riktlinjer avråder från avel med en drabbad eurasier eller dess avkomma.

Fortsatt behandling förhindrar att symtomen på enzymbrist kommer tillbaka. Lämplig mat och uppföljning av kobalamin hjälper till att upprätthålla näringstillståndet. Att utreda viktnedgång och riklig avföring gör riktad behandling möjlig.

För att följa rasens hälsa uppmuntrar vissa eurasierklubbar uppfödare och ägare att rapportera diagnostiserade sjukdomar till sin avelskommitté.

Viktigt för hundägare

Anteckna vikt, aptit, avföringens konsistens och hur ofta hunden bajsar, allt samtidigt. För en lista över foder, godbitar och tillskott så att förändringar i svaret kan jämföras med utfodringen. Kom överens med veterinären om hur enzymerna ska användas och när uppföljningen ska ske. Berätta också om dålig aptit, kräkningar och buksmärta, eftersom de kan hänga ihop med en annan sjukdom.

Undvik att göra flera kostförändringar utan att anteckna dem: skriv upp varje förändring i dagboken. Berätta om hunden vägrar äta mat med enzymer eller om det blöder i munnen. Fråga när kobalamin ska kontrolleras igen och vilken viktutveckling som bör leda till att planen omprövas. Avföringen kan bli bättre innan viktuppgången syns.

Vanliga frågor

Kan min hund ha EPI trots att den äter väldigt bra?

Ökad aptit i kombination med viktnedgång är typiskt för EPI. Maten bryts inte ner och dess näringsämnen används inte normalt. Avföringen kan också bli riklig, lös och illaluktande. Den bakomliggande störningen i bukspottkörteln utreds med ett cTLI-blodprov.

Är bukspottkörtelsvikt samma sak som bukspottkörtelinflammation?

EPI innebär otillräcklig produktion av matsmältningsenzymer. En långt framskriden kronisk bukspottkörtelinflammation kan orsaka det, men även acinär atrofi i bukspottkörteln kan leda till svikt. En del hundar med EPI orsakad av kronisk bukspottkörtelinflammation kan dessutom utveckla diabetes.

Måste enzymerna sättas ut före ett cTLI-blodprov?

Enzymtillskott påverkar inte cTLI-resultatet. Provet mäter ämnen som kommer från hundens egen bukspottkörtel. Följ ändå veterinärens anvisningar om fasta, i regel 8–12 timmar. Ett oklart resultat kan behöva mätas igen efter 1–2 månader.

Behöver en hund med EPI alltid fettsnål mat?

Strikt fettbegränsning är i regel inte det första kostupplägget vid EPI. Mat med för lite energi kan göra det svårare att återfå vikten. Målet är en lättsmält kost. Fettet kan begränsas separat om fet diarré kvarstår trots lämpligt enzymtillskott.

Hur snabbt ska enzymbehandlingen hjälpa?

Det kan ta upp till 4 veckor innan avföringens kvalitet förbättras efter att enzymtillskott och kostförändringar har påbörjats. Hull och vikt kan återhämta sig först under flera månader. Kvarstående symtom kan också bero på kobalaminbrist, olämplig kost eller samtidig tarmsjukdom.