Diabetes insipidus hos hund – symtom, undersökningar och behandling

Översikt

Ett vattenreglerande hormon styr vattenbesparingen

Antidiuretiskt hormon, ADH, kallas också arginin-vasopressin, AVP. Det bildas i hypotalamus och frisätts från hypofysens baklob. Det hjälper njurarna att reglera vattenbalansen. ADH ökar samlingsrörens genomsläpplighet för vatten genom att flytta vattenkanaler, akvaporiner, till deras yta. Vatten kan då återvända från urinen till blodomloppet, driven av koncentrationsskillnader i vävnaden som kallas osmotisk gradient.

Central diabetes insipidus innebär minskad utsöndring av hormonet. Vid nefrogen sjukdom svarar njurarna otillräckligt på hormonet. Att skilja dessa former åt är centralt för behandlingen. Diabetes insipidus är bara en möjlig förklaring till kraftig törst och ökad urinering.

Polydipsi, överdrivet drickande, definieras oftast som mer än 100 milliliter per kilogram kroppsvikt och dygn. Polyuri betyder en urinproduktion som överstiger 50 milliliter per kilogram kroppsvikt och dygn. Normalt drickande varierar dock med miljö, motion och foder. En tydlig förändring jämfört med individens normala intag kan ha betydelse även under dessa gränsvärden.

Orsaker

Hormonbrist

Central sjukdom kan bero på en skada i området kring hypofysen eller hypotalamus. Möjliga orsaker är bland annat en tumör, en cysta, ett inflammatoriskt granulom eller en skallskada. Lokal infektion eller operation av hypofysen kan också störa utsöndringen. Ibland hittas ingen utlösande faktor, och sjukdomen kallas idiopatisk.

Njurarna svarar inte på signalen

Nefrogen diabetes insipidus kan vara medfödd eller förvärvad. Medfödd sjukdom innebär att hormonreceptorer saknas eller att njurcellerna svarar svagt. Förvärvad funktionsnedsättning kan ha samband med läkemedel eller en annan sjukdom.

Bakomliggande orsaker är bland annat elektrolytrubbningar, Cushings sjukdom, leversjukdom eller pyelonefrit. Leptospiros kan också störa njurarnas svar på ADH. Diabetes mellitus orsakar också törst och urinering, men genom en annan mekanism.

Primärt överdrivet drickande

Vid primär polydipsi är det överdrivna drickandet det ursprungliga problemet, men det beror inte alltid enbart på en beteendestörning. Långvarigt högt flöde kan försvaga den koncentrationsgradient som behövs för att koncentrera urinen, så kallad urtvättning av njurmärgen. Det kan utvecklas redan efter 3 dagar med polyuri. En hund med överdrivet drickande kan därför misslyckas med att koncentrera urinen som väntat när vatten inte finns tillgängligt.

Riskfaktorer

Diabetes insipidus är sällsynt hos hund. Ingen allmän benägenhet utifrån kön, ålder eller ras har fastställts. Bakgrunden bedöms därför utifrån individens hälsa och tidigare händelser. Skallskada, en förändring i hypofysområdet eller en operation där är viktig anamnes när central sjukdom misstänks.

Vid nedsatt svar på hormonet i njurarna går utredningen igenom läkemedel samt njur-, lever- och hormonsjukdomar. Kortikosteroider och vätskedrivande hjärtläkemedel kan också öka drickandet utan primär diabetes insipidus. En ras eller ett läkemedel ensamt ersätter därför inte utredningen.

Typiska symtom

Den vanligaste kombinationen är riklig utspädd urin följd av intensiv törst.

• Hunden går oftare till vattenskålen och dricker stora mängder.
• Urinmängderna är påtagligt ökade.
• Urinen är ovanligt utspädd.
• Olyckor kan inträffa inomhus trots att hunden tidigare var rumsren.
• Hunden kan bli uttorkad trots att den dricker mycket.
• Svår uttorkning minskar pigghet och reaktionsförmåga.

Urinen förblir utspädd även när uttorkning borde få kroppen att spara vatten. Ökat drickande ensamt kan därför inte fastställa diagnosen, eftersom flera vanligare sjukdomar orsakar det.

Täta små urineringar, som vid en urinvägsinfektion, skiljer sig från en stor total urinmängd.

Komplikationer och följder

Vattenförlust kan hota hälsan

Ständig produktion av mycket utspädd urin gör hunden benägen för uttorkning. En svår rubbning i vätskebalansen kan ge högt natrium i blodet, hypernatremi. Ett törstprov kan till och med vara dödligt, så det får inte göras hemma.

Kontroll och den bakomliggande orsaken

Diabetes insipidus går ofta att kontrollera, även om permanent bot i allmänhet inte uppnås. Central sjukdom efter skada kan dock vara tillfällig och reversibel. Alternativen vid förvärvad nefrogen sjukdom beror också på om den bakomliggande orsaken går att behandla. Tillgång till vatten förblir avgörande för säkerheten även under läkemedelsbehandling.

Undersökning hos veterinären

Vanligare sjukdomar utesluts först

Veterinären börjar med anamnes och undersökning och fastställer hur stora förändringarna i drickande och urinering är.

Blodprover bedömer bland annat glukos, lever- och njurstatus. Urinens koncentration mäts, med odling vid behov. Grundproverna kan avslöja en vanligare förklaring som diabetes mellitus, njursjukdom eller infektion.

Vid diabetes mellitus kan glukos i urinen höja den specifika vikten trots en stor urinmängd. Njurarnas koncentrationsförmåga kan minska innan njurvärdena i blodet stiger, så vanliga resultat utesluter inte helt tidig njursjukdom. Kalcium, kalium och natrium bedöms särskilt. Om totalkalcium är högt preciserar joniserat kalcium fyndet.

Tolkning av utspädd urin

Urinens specifika vikt, USG, speglar koncentrationen. Vid fullständig hormonbrist eller fullständig brist på svar i njurarna ligger den typiskt på eller under 1,006. Partiell sjukdom kan ge värden på 1,008–1,020. Ett enda mycket utspätt prov kan därför inte vara den enda markören för alla former.

Upprepade mätningar av USG och natrium i blodet hjälper till att skilja tvingande vattenförlust från primärt överdrivet drickande. Vid primär polydipsi kan överskottsvatten späda ut natrium i blodet. Vid diabetes insipidus kan förlusten av fritt vatten höja natrium mot eller över den övre referensgränsen.

Funktionstest under övervakning

Ett försök med desmopressin är i allmänhet det första sättet att bedöma svaret på syntetiskt antidiuretiskt hormon. Urinens koncentration och förändringar i drickandet följs enligt veterinärens plan. En minskning av vattenkonsumtionen med mer än 50 % stämmer med hormonbrist men kan också förekomma vid partiell nefrogen sjukdom. Funktionsnedsättning i samband med Cushings sjukdom kan också svara, så den utreds innan slutsatser dras.

Törstprov övervägs bara hos utvalda patienter under övervakning. Det görs inte vid befintlig uttorkning, hypernatremi eller azotemi, det vill säga ansamling av slaggprodukter som normalt utsöndras av njurarna. Vid misstänkt central sjukdom kan MR eller DT avslöja en tumör i hypofysområdet.

Biomarkörer under utveckling

Kopeptin är en peptid som bildas från samma förstadium som vasopressin och studeras som en möjlig markör för utsöndringen. Forskning om ADH-receptorer och vattenkanaler av typen akvaporin söker också nya diagnostiska möjligheter. Mycket av detta underlag gäller små patientgrupper eller experimentella modeller, vilket begränsar den direkta tillämpningen i vanlig praktik.

Behandling

Ersättning vid central sjukdom

Veterinären kan behandla central diabetes insipidus med desmopressin, som efterliknar ADH. Målet är att minska den överdrivna urinproduktionen. Läkemedlet behövs ofta långvarigt eller livet ut. En hormonrubbning efter skada kan dock gå över, så alla patienter har inte permanent idiopatisk sjukdom.

Om vatten ständigt finns tillgängligt och den överdrivna urineringen inte orsakar oacceptabla svårigheter är läkemedel inte alltid nödvändiga. Veterinären fattar detta beslut för din hund. Fri tillgång till vatten behålls även under ett försök med desmopressin. Vid nefrogen sjukdom kan försöksbehandlingen vara verkningslös och uttorkningen snabb om vattnet begränsas.

Behandling av nefrogen sjukdom

Förvärvad nefrogen diabetes insipidus kräver att den sjukdom som stör svaret på hormonet identifieras och behandlas. Ett tiazidläkemedel kan hjälpa till att kontrollera urinmängden. Även om denna läkemedelsgrupp kallas vätskedrivande kan den i just denna situation minska urinproduktionen. Ett saltfattigt foder kan också användas. Ändra inte foder eller läkemedel utan en behandlingsplan från veterinären.

Uppföljning av behandlingens säkerhet

Ett försök med desmopressin görs inte hos en hund som redan har hyponatremi med lågt natrium i blodet. Det kan förvärra natriumfallet och orsaka allvarliga följder. Vid bedömning av svaret följs därför drickande, urinens koncentration och vid behov elektrolyterna i blodet. Om en annan sjukdom ligger bakom tecknen fortsätter uppföljningen av dess behandling vid sidan av bedömningen av vattenbalansen.

Förebyggande

Den utlösande faktorn vid idiopatisk sjukdom är okänd, så ingen enskild förebyggande åtgärd riktar sig mot en identifierad orsak. Medfödd hormonresistens beror inte heller på hur ägaren ger vatten. Obegränsad tillgång till dricksvatten är central för att förebygga uttorkning.

Ta inte bort vattnet för att förebygga olyckor, eftersom den dåliga förmågan att koncentrera urinen kan kvarstå även utan vatten. Vid sekundär nefrogen sjukdom ingår också behandlingen av orsaken i hanteringen av vattenbalansen. Kraftig törst och ökad urinering behöver därför utredas tidigt i stället för att behandlas som en vana.

Viktigt för hundägare

Du kan mäta drickandet hemma före besöket, samtidigt som vatten hela tiden finns fritt tillgängligt. En tillförlitlig mätning för en hund kan vara svår i ett hushåll med flera husdjur. Anteckna också olyckor och om urineringen sker i stora mängder eller i täta små mängder.

Ta med uppgifter om tidigare skallskador, operationer och aktuella läkemedel. Kom överens om vilka tecken och laboratoriefynd som ska användas för att bedöma svaret. Skjut inte upp utredningen för att samla urin eller mäta drickandet om tecknen är plötsliga eller svåra.

Vanliga frågor

Är diabetes insipidus samma sak som diabetes mellitus?

Diabetes insipidus gäller antidiuretiskt hormon och njurarnas vattenbesparing och skiljer sig från diabetes mellitus. Båda kan orsaka törst och överdriven urinering. Blodsocker och andra urinfynd ingår därför i den första utredningen.

Kan jag minska drickandet på grund av olyckor inomhus?

Begränsa inte vattnet på egen hand, eftersom drabbade hundar förlorar stora mängder som utspädd urin. Snabb uttorkning är möjlig vid nefrogen sjukdom även under ett verkningslöst försök med desmopressin. Olyckor hanteras genom utredning och individuell behandling och inte genom att vattenskålen tas bort.

Räcker ett enda utspätt urinprov för diagnos?

Vanligare orsaker till törst och urinering måste först uteslutas. Urinens koncentration tolkas tillsammans med natrium i blodet och andra prover. Primärt överdrivet drickande kan också försämra koncentrationsförmågan, så utspädningen ensam identifierar inte hormonbrist.

Kan ett törstprov göras hemma?

Begränsa inte vattnet som ett diagnostiskt test hemma: vid överdriven urinering kan det vara extremt farligt. Testet är förbehållet noga utvalda situationer med övervakning. Det är olämpligt för en hund som redan är uttorkad eller har hypernatremi.

Kommer min hund att behöva läkemedel livet ut?

Behandlingen av central sjukdom är ofta livslång. En funktionsnedsättning efter skada kan dock vara tillfällig. Förvärvad nefrogen sjukdom kräver behandling av den bakomliggande orsaken. Behovet av läkemedel och om de ska fortsätta beror därför på hundens diagnos och uppföljningsresultat: formerna behandlas inte alla på samma sätt.