Extra ögonfransar hos hund – distikiasis

Översikt

Termen som används i undersökningsprotokoll är distikiasis, medan en enstaka extra ögonfrans kallas distikia. Hårstråt kommer ut från eller bredvid en körtelöppning på ögonlockskanten.

Dessa oljiga ögonlockskörtlar kallas meibomska körtlar. Deras normala uppgift är att bilda sekret som smörjer ögats yta.

En körtelöppning ska normalt inte producera något hårstrå. Extra hårstrån kan drabba bara ett ögonlock eller alla fyra.

Tillståndet kan drabba både övre och nedre ögonlock, även om hundar normalt inte har några ögonfransar på de nedre ögonlocken. Extra ögonfransar hittas ofta i båda ögonen.

En del hundar lever hela livet utan problem av de extra fransarna.

Namnet betyder inte en hel extra rad ögonfransar: hundar har oftast enstaka hårstrån som växer på fel ställe.

Orsaker

En hårsäck på fel plats

Den extra ögonfransens hårsäck ligger inne i eller mycket nära en ögonlockskörtel. En onormal utveckling av körteln kan skapa en hårproducerande struktur i området.

Den exakta orsaken till att en hårsäck utvecklas på fel ställe är okänd. Nedärvningen omfattar flera faktorer och inte ett enkelt genfel.

Ingen enskild större genvariant som förklarar distikiasis hos hund har påvisats. Symtomens svårighetsgrad beror särskilt på hårstråts tjocklek och växtriktning.

Ett styvt hårstrå som berör ögat gnider mot hornhinnan och kan skada dess ytceller. Hårstrån kan falla av naturligt och komma tillbaka under hårets växtcykel.

Mer än ett extra hårstrå kan växa från samma körtelöppning.

Ett hårstrå som växer genom ögonlockets insida

En ektopisk cilie växer genom bindhinnan på ögonlockets insida direkt mot ögat. Den kan komma ut några millimeter från ögonlockskanten.

Den ger i allmänhet mycket större smärta och skada på hornhinnan än en mjuk ögonfrans på ögonlockskanten. Vid trikiasis pekar i stället ett normalt placerat hårstrå från ögonlocket eller ansiktet mot ögats yta.

Vid entropion kan hårstrån beröra hornhinnan eftersom hela ögonlockskanten vänds inåt.

Riskfaktorer

Extra ögonfransar upptäcks ofta tidigt, oftast före 1–2 års ålder. Nya avvikande hårstrån kan dock bli synliga i alla åldrar.

Raser med anlag är bland annat amerikansk och engelsk cocker spaniel och pudel. Extra ögonfransar hittas också ofta hos cavalier king charles spaniel, shih tzu, lhasa apso och shetland sheepdog.

Andra riskgrupper är bland annat golden retriever, boxer, yorkshireterrier och pekingese. Bland 1 156 havaneser som ögonlystes i Norge mellan 2005 och 2020 hade 168, eller 14,5 %, distikiasis.

Studien fann ingen statistiskt tydlig skillnad i förekomst mellan hanar och tikar. Extra ögonfransar hittades hos 13,1 % av hanarna.

Motsvarande andel tikar var 15,3 %. Bland labradoodles som undersöktes vid ögonlysning inför avel i Nederländerna mellan 2014 och 2024 hittades extra ögonfransar hos 30 hundar, eller 2,5 %.

Siffrorna beskriver studerade grupper i olika länder och inte risken för alla hundar.

Typiska symtom

Distikiasis som ger få symtom kan hittas först vid en ögonkontroll, även om ögonen ser normala ut hemma.

• Ögat rinner mer än tidigare.

• Ögat eller bindhinnan är röd.

• Hunden blinkar oftare än vanligt.

• Hunden kisar eller håller ögat delvis stängt.

• Slem eller annat sekret kommer från ögat.

• Hunden gnider ansiktet eller försöker klia ögat med tassen.

• Ljus kan vara obehagligt och öka kisandet.

Ett blåaktigt område på hornhinnan eller ett område som förlorat sin glans kan hänga ihop med ett sår. Hur mycket smärta hunden har står inte i direkt proportion till antalet extra fransar.

I studien av havaneser klassades 86,9 % av de drabbade hundarna som lindriga fall. Måttliga fall utgjorde 2,4 %.

Svåra fall utgjorde 0,6 %. Svårighetsgraden antecknades inte för 10,1 % av de diagnostiserade fallen.

Komplikationer och följder

Ihållande gnidning och sår på hornhinnan

Ständig gnidning kan ge sår på hornhinnan och göra den mottaglig för bakterieinfektion. Långvarig irritation kan ge vita ärr på hornhinnan.

Mörkt pigment kan också samlas i hornhinnan. Nya blodkärl som växer in i hornhinnan är en annan möjlig följd av ihållande skada.

Dessa kroniska förändringar i ytan kan försämra synen. Ett djupt sår på hornhinnan kan perforera ögat och hota möjligheten att bevara ögongloben.

Hunden kan förvärra skadan genom att klia eller gnida ögat.

Prognos och komplikationer av behandlingen

Prognosen för en hund utan symtom är utmärkt utan att fransarna tas bort. Prognosen efter operation är i allmänhet god, men nya hårstrån kan behöva ytterligare behandling.

Elektrokauterisering eller frysbehandling kan ge för mycket ärrbildning i ögonlocket.

Undersökning hos veterinären

Att hitta ögonfransarna och undersöka skadorna på ytan

Veterinären kontrollerar var hårstråna kommer ut och om de berör bindhinnan eller hornhinnan. Små hårstrån kräver ofta förstoring för att deras ursprung ska synas tydligt.

En extra ögonfrans kan missas om den har samma färg som det normala håret på ögonlocket. Svullnad på ögonlockets insida kan göra en ektopisk cilie svårare att hitta.

Bedömning av tårproduktionen hjälper till att fastställa om torrhet bidrar till symtomen. Fluoresceinfärgning påvisar områden där hornhinnans ytceller är skadade.

En hund som har mycket ont kan behöva lokalbedövning eller lugnande för en noggrann undersökning. Andra möjliga orsaker utreds också, eftersom inte alla extra ögonfransar orsakar problem.

I den norska studien gick 49 hundar från ett fritt resultat till ett fynd av distikiasis mellan den första och den sista undersökningen. Det kan bero på att fransar dykt upp senare eller att ett lindrigt fynd missats första gången.

Officiell ögonlysning

Vissa officiella screeningprogram registrerar distikiasis och ektopiska cilier i samma diagnosgrupp. Ett svårt resultat kan registreras när fransarna är många eller ger iakttagbar irritation.

Styva, hårda fransar och ektopiska cilier hör också till fynd som klassas som svåra. Svullnad, blodkärl eller pigment i hornhinnan där hårstråt ligger an hjälper till att bedöma irritationens betydelse.

I sådana program gäller en tidigare diagnos av distikiasis även om inga extra hårstrån syns vid en senare undersökning.

Officiell ögonlysning undersöker ögats främre och bakre delar och ögonlocken för att upptäcka andra tillstånd.

Behandling

Ett symtomfritt fynd och lindrig irritation

Veterinären väljer behandling utifrån symtom och skador på ytan; alla ögonfransar behöver inte tas bort. Vid lindriga tecken kan en ögonsalva smörja både hornhinnan och hårstråt som berör den.

Plockning ger bara tillfällig lindring, eftersom hårsäcken fortsätter att producera nya hårstrån. Ett hårstrå som växer ut igen kan vara tjockare eller styvare än tidigare.

Plockning kan därför vara en tillfällig åtgärd, till exempel medan hunden väntar på en mer varaktig behandling eller inte kan sövas.

Behandling av hårsäcken

En varaktig behandling syftar till att förstöra hårsäcken för det hårstrå som ger symtom. Hårsäcken kan behandlas med frysning, elektrokauterisering eller laser.

Vid kryoterapi fryses det drabbade området av ögonlocket med en särskild kall sond. Samtidigt som hårsäcken förstörs måste ögonlockskanten skyddas mot skador.

Om ett ögonlock bara har ett eller två besvärande hårstrån kan ibland en liten del som innehåller deras hårsäckar tas bort kirurgiskt. En ektopisk cilie som växer genom ögonlockets insida tas oftast bort kirurgiskt tillsammans med sin hårsäck.

Kirurgiska behandlingar görs under narkos. Ett svårt eller komplicerat fall kan remitteras till en veterinär som är specialist på ögon.

Återhämtning och återfall

Svullnad och obehag är vanliga under de första 2–3 dagarna efter kryoterapi. Ögonlockskanten kan tillfälligt förlora färg, och pigmentet kommer i allmänhet tillbaka inom 4–6 månader.

Nya ögonfransar kan växa från hårsäckar som inte behandlats tidigare. Otillräcklig frysning av en hårsäck kan också göra att hår växer ut igen på det behandlade stället.

Kryoterapin kan vid behov upprepas om nya besvärande fransar dyker upp. Ögonen följs i flera månader efter operationen för nya hårstrån.

Ett samtidigt sår på hornhinnan kan kräva lokala antibakteriella läkemedel. En skyddskrage kan förhindra gnidning och nya skador under läkningen.

Smärta av ett sår på hornhinnan kan kräva smärtlindring som veterinären ordinerar. Ett okomplicerat sår läker ofta inom 3–5 dagar, men om hårstråt fortsätter att beröra hornhinnan kan läkningen förhindras.

Förebyggande

Vanlig skötsel hemma kan inte förhindra att extra ögonfransar utvecklas. Vissa avelsråd tillåter att en hund med lindriga fynd övervägs om den paras med en undersökt, fri partner.

Distikier som ger tydliga symtom och ektopiska cilier är skäl att inte avla på en hund. Att para två hundar med extra ögonfransar rekommenderas inte.

Att ögonfransarna tas bort genom behandling ändrar inte den ursprungliga diagnosen av ärftlig ögonsjukdom till fri. DNA-test ersätter inte en klinisk ögonundersökning av en avelshund.

Ögonlysningen följer också andra ärftliga ögonsjukdomar inom rasen, som grå starr.

Viktigt för hundägare

Anteckna när tårflödet, kisandet eller gnidandet började och om bara ett öga är drabbat.

Spara protokollet från ögonundersökningen och uppgifter om fransar som redan tagits bort. Berätta för kliniken om tidigare kryoterapi eller operation så att ett nytt fynd kan bedömas tillsammans med behandlingshistoriken.

Om en hund som får lokal behandling fortsätter att gnida ögat eller får ett sår på hornhinnan behöver behandlingsupplägget bedömas på nytt.

Att ta bort fransar före undersökningen kan göra det ursprungliga fyndet svårare att bedöma, så berätta för den som undersöker om tidigare behandling.

Kom överens med veterinären om ett återbesök och följ skötselinstruktionerna. Ny svår smärta eller grumling är skäl att höra av sig direkt, även hos en hund vars extra ögonfransar tidigare inte gav några symtom.

Vanliga frågor

Måste alla extra ögonfransar tas bort?

Mycket fina, mjuka fransar kan sakna symtom och behöver inte tas bort bara för att de finns. Många eller styva fransar som berör ögats yta ger oftare symtom och kan därför behöva behandling som veterinären planerar.

Varför växer en plockad ögonfrans ut igen?

Plockning tar bort det synliga hårstråt men lämnar hårsäcken kvar, så lindringen är oftast tillfällig. En mer varaktig behandling riktas mot hårsäcken, till exempel med frysning eller elektrokauterisering. Nya hårstrån kan senare också komma från andra hårsäckar som inte behandlats tidigare.

Hur skiljer sig distikiasis och en ektopisk cilie åt?

Vid distikiasis kommer ett extra hårstrå ut från den fria ögonlockskanten, oftast genom en körtelöppning. En ektopisk cilie växer genom bindhinnan på ögonlockets insida direkt mot hornhinnan och ger i allmänhet betydligt mer smärta och skada på ytan.

Hur länge är ögonlocket svullet efter frysbehandling?

Måttlig svullnad och obehag förekommer oftast under de första 2–3 dagarna och blir sedan gradvis bättre. Det kan ta 4–6 månader innan pigmentet kommer tillbaka, så färgförändringen kan vara mycket längre än svullnaden.

Finns det ett DNA-test för extra ögonfransar?

Distikiasis hos hund omfattar flera faktorer, och ingen enskild större genvariant som förklarar tillståndet är känd. Avelsvalen kräver därför kliniska ögonundersökningar; hundar med svåra symtom eller ektopiska cilier bör inte användas i avel.