Främmande föremål i hundens öra – symtom och borttagning

Översikt

Örat deltar både i hörseln och i balansen. Det består av tre delar: ytterörat, mellanörat och innerörat.

Hörselgången och öronlappen hör till ytterörat. Hörselgången leder ljudet till trumhinnan, så sjukdom där kan också påverka hörseln.

Det luftfyllda mellanörat innehåller de små hörselbenen. Innerörat innehåller snäckan, som deltar i hörseln, och strukturer som reglerar balansen.

Ett gräsfrö kan komma in i hundens öra när den rör sig i högt gräs. Ett främmande föremål kan utlösa extern otit, inflammation i ytterörat, även i ett tidigare friskt öra.

Liknande öronsymtom kan också bero på allergi, en parasit eller en tumör i hörselgången. Utöver att föremålet tas bort kan en öroninflammation som redan har utvecklats behöva behandlas separat.

Gräsfrön kan också hittas till exempel mellan tårna eller bakom ögonlocken.

Orsaker

Växtmaterial och hörselgångens anatomi

Ett vasst gräsfrö kan tränga igenom vävnad och vandra djupare in i kroppen. Tät päls runt öronen kan samla och hålla kvar frön.

Hundens hörselgång böjer sig i en L-form. Bara en liten del syns därför med blotta ögat.

Ett löst hårstrå som kommer in i hörselgången kan också fungera som ett främmande föremål. En insekt eller fästing kan också komma in i örat.

Från irritation till infektion

Inflammation som orsakas av ett främmande föremål kan senare ge överväxt av bakterier eller jästsvamp. Små mängder bakterier och jästsvampar förekommer också i friska hundars öron.

Förändrade förhållanden i hörselgången kan dock gynna deras förökning. Inflammation orsakar svullnad och kan göra hörselgången trängre.

Överdriven rengöring kan också förvärra ett redan avvikande öra. Upprepade symtom kan bero på atopi eller foderallergi snarare än ett främmande föremål.

Riskfaktorer

Att springa i högt gräs utsätter hunden för frön som fastnar i pälsen. Riskerna med gräsfrön undersöktes med hjälp av brittiska patientjournaler från 245 kliniker mellan 2014 och 2020.

Följande siffror gäller främmande föremål av växtmaterial var som helst i kroppen, inte bara i örat. Juli–september stod för 74,3 % av de diagnostiserade främmande föremålen av växtmaterial.

Juli ensam stod för 42,7 % av fallen. Främmande föremål av växtmaterial var vanligare hos spanieltyper än hos retrievrar, med en oddskvot på 7,7.

Hundarna i den studien hade en genomsnittsålder på 5,5 år när ett främmande föremål av växtmaterial hittades. Medianåldern, det mittersta värdet i åldersfördelningen, var 4,7 år.

Tät päls runt öronen och tassarna är en egenskap som hjälper frön att fastna. Främmande föremål av växtmaterial diagnostiserades dock under årets alla månader.

Dessa brittiska siffror fastställer inte hur vanliga främmande föremål i örat är i andra populationer.

Typiska symtom

Ett gräsfrö i örat kan hemma främst visa sig som kraftigt kliande och huvudskakningar.

• Hunden skakar upprepade gånger på huvudet.
• Hunden kliar sig i örat mer än vanligt.
• Hunden gnyr när den kliar sig i örat.
• Huden i örat är röd eller ser svullen ut.
• Det kommer flytning eller dålig lukt från örat.
• Det verkar göra ont när örat berörs.
• Hunden håller huvudet åt ena sidan på grund av smärta.
• Hörseln verkar nedsatt om det finns ett problem i mellanörat.
• Det gör ont att öppna munnen om det finns en djupare öronsjukdom.

Hängande på ena sidan av ansiktet eller avvikande blinkningar kan ha samband med påverkan på nerver i mellanörat. En störning i innerörat kan också orsaka ostadighet och ofrivilliga ögonrörelser.

Symtomen avslöjar inte vad som finns i örat: samma fynd kan gälla en inflammation utan främmande föremål.

Komplikationer och följder

Om irritationen fortsätter

Kraftigt kliande kan också skada huden i ansiktet och orsaka öppna sår. Skakningar och kliande kan få ett kärl i öronlappen att brista och orsaka ett othematom, en blodansamling.

Ett othematom syns som en mjuk svullnad i öronlappen och kan vara smärtsamt. Obehandlat kan det lämna öronlappen ärrig och skrynklig.

Ihållande inflammation kan göra hörselgången trängre och förändra dess körtelvävnad. Kronisk öronsjukdom kan också ge förkalkning av vävnaden.

Inflammation i ytterörat kan spridas genom trumhinnan till mellanörat. En obehandlad mellanöreinfektion kan sedan gå vidare till innerörat.

Inflammation i innerörat kan påverka både hörseln och balansen. Ett gräsfrö som vandrar genom vävnaden kan orsaka inflammation eller en böld.

Ett frö som tas bort snabbt har i allmänhet mindre tid att orsaka problem. Det är ofta möjligt att hitta och ta bort ett främmande föremål vid det första besöket.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av hörselgång och trumhinna

Veterinären frågar när symtomen började och om tidigare öronproblem innan örat undersöks. Öronlappen och hörselgången palperas för smärta, förtjockning och svullnad.

Ett otoskop lyser upp hörselgången och gör det möjligt att undersöka trumhinnan. Det kan också hjälpa till att hitta och ta bort ett frö.

Ett videootoskop förstorar bilden och gör det lättare att bedöma hörselgången och trumhinnan. Svår smärta eller ett frö som sitter djupt kan göra sedering nödvändig.

Flytning kan skymma trumhinnan, så att rengöring krävs före en tillförlitlig bedömning. Trumhinnan kontrolleras för förändringar som hål, utbuktning och förändrad färg.

En till synes hel trumhinna utesluter dock inte mellanöreinfektion.

När behövs prover eller bilddiagnostik?

Prov tas från ett inflammerat öra före rengöringen. Flytningen stryks ut på ett objektglas och färgas för undersökning i mikroskop.

Mikroskopet används för att bedöma till exempel bakterier, jästsvampar och inflammatoriska celler. Öronskabbkvalster och deras ägg kan sökas i ett separat mikroskopipreparat.

Mörk flytning kan bero på jästsvamp, parasiter eller bakterier, så färgen identifierar inte direkt orsaken. Ett prov hjälper till att välja lämpliga läkemedel mot en eventuell kvarvarande infektion.

Inflammatoriska celler som innehåller uppslukade bakterier talar för en verklig bakterieinfektion. Samtidiga hudtecken kan föranleda utredning av allergi eller en bakomliggande hormonsjukdom.

Ett ihållande stopp i en hörselgång kan kräva ett vävnadsprov för att utesluta tumör. Svår, långvarig eller dåligt behandlingssvarande öronsjukdom kan kräva DT eller MR.

Vanliga röntgenbilder visar ofta inte ett gräsfrö i vävnaden. Bilddiagnostiken kan i stället leta efter den inflammation som fröet har orsakat.

Behandling

Borttagning under direkt insyn

Veterinären ordinerar behandling och eventuella läkemedel utifrån fynden i örat. Ett frö i hörselgången tas bort med lämpliga instrument under insyn med otoskop.

Veterinären kan greppa det fastsittande föremålet med en tång, vid behov under sedering. Videootoskopi kan användas för att spola örat och ta bort främmande föremål.

Ett frö som har vandrat djupt in i vävnaden kan kräva operation. Behandlingen av inflammationen i hörselgången riktas också mot smärta, klåda och svullnad.

Antiinflammatoriska läkemedel kan göra hanteringen och behandlingen hemma lättare. Riklig flytning och vax kan hindra lokala läkemedel från att nå huden i hörselgången.

Var kan också minska effekten av vissa läkemedel. Bakterier och jästsvampar som är instängda i flytningen kan upprätthålla eller återstarta infektionen efter behandlingen.

Vid bakterie- eller jästsvampinfektion väljs läkemedelsgruppen utifrån provet från örat. Extern otit ensam kräver oftast inte antibiotika i tablettform eller som injektion.

Misstänkt engagemang av mellanörat kan förändra detta val av behandling.

Läkning och säkra öronpreparat

Om ett främmande föremål har orsakat en akut bakterie- eller jästsvampinfektion tar behandlingen ofta 2–4 veckor. En långvarig infektion kan ta månader att lägga sig.

Tillfrisknandet bekräftas genom att örat undersöks och cellprovet vid behov upprepas. Trumhinnans tillstånd påverkar vilka preparat som säkert kan sättas in i örat.

Vissa öronläkemedel kan skada hörsel- eller balanssystemet, särskilt om trumhinnan har gått sönder. Ättikblandningar och andra irriterande huskurer kan förvärra svullnaden i hörselgången.

Pulver som läggs i hörselgången kan bilda irriterande klumpar. Under den fortsatta vården väljs rengöringsmedlet utifrån om örat innehåller vax eller till exempel var.

Undvik öronrengöringsmedel som innehåller alkohol eller väteperoxid. Rengöring hemma av ett svårt inflammerat öra kan börja först när smärtan och svullnaden har förbättrats.

En skyddskrage kan minska ytterligare skador från kliande under behandlingen.

Förebyggande

Att undvika högt gräs minskar möjligheterna för frön att fastna, särskilt hos hundar som har drabbats tidigare. Kontrollera pälsen efter frön efter promenader i högt gräs.

Kontrollera också mellan tårna, i armhålorna och runt ögonen och inte bara öronen. Tjock päls runt öronen och tassarna kan klippas så att frön har svårare att fastna.

Det betyder att den omgivande pälsen klipps, eftersom nyttan av att plocka hår inifrån hörselgången är omstridd. Tänk på fukt som en predisponerande faktor för öroninflammation hos en hund som simmar.

Ett friskt öra behöver inte rengöras hela tiden om inte smuts eller flytning syns. Förändringar i öronlappshudens färg, fuktighet och temperatur hjälper till att upptäcka ett begynnande problem.

Att förebygga återkommande inflammation kräver också att den bakomliggande orsaken kontrolleras.

Viktigt för hundägare

Anteckna när huvudskakningarna började och om hunden hade varit i högt gräs innan. Berätta om tidigare öronproblem, rengöring och öronprodukter som du har använt.

Ett rengöringsverktyg som förs in i hörselgången kan trycka flytningen längre in.

Peta inte i ett smärtsamt öra och försök inte greppa ett föremål som sitter djupt hemma. Kliniken talar om för dig om rengöring är tillåten och vilken produkt du ska använda.

Att trycka in spetsen på en rengöringsflaska tätt i örat och klämma hårt kan skada trumhinnan genom trycket.

Smärta vid rengöring hemma som veterinären har godkänt är ett skäl att avbryta och kontakta den behandlande veterinären.

Om nedsatt hörsel, yrsel eller sned huvudhållning uppstår under behandling med öronläkemedel, avbryt behandlingen tills hunden har undersökts.

Följ efter borttagningen om kliandet upphör och om det går att sköta örat utan smärta. Ihållande symtom eller ett nytt balansproblem är skäl att kontakta kliniken igen.

Vanliga frågor

Kan jag själv ta bort ett gräsfrö ur hundens öra?

Ett frö som sitter djupt eller i ett smärtsamt öra kan kräva sedering och undersökning av hörselgången med ett instrument för att tas bort. Bara en liten del av hundens hörselgång syns utifrån, så föremålets läge och trumhinnans tillstånd kan inte bedömas säkert hemma.

Behövs alltid sedering för att ta bort ett främmande föremål?

Inte alltid. En veterinär kan ibland hitta och ta bort ett frö medan hen tittar genom ett otoskop. Sedering är mer sannolik när örat är mycket smärtsamt eller föremålet ligger djupt i hörselgången, så att en säker borttagning annars blir svår.

Upphör öronsymtomen direkt när ett frö har tagits bort?

Om fröet har orsakat en öroninflammation behöver även den behandlas efter borttagningen. En akut bakterie- eller jästsvampinfektion tar ofta 2–4 veckor att lägga sig, och tillfrisknandet bekräftas med veterinärundersökning och vid behov ett nytt prov.

Är gräsfrön bara ett sommarproblem?

Brittiska patientjournaler visade främmande föremål av växtmaterial under alla månader, även om de flesta fallen inträffade på sommaren och tidig höst. Att kontrollera hunden efter högt gräs är därför användbart även utanför de varmaste sommarveckorna. Kontrollera också mellan tårna och i armhålorna och inte bara öronen.

Betyder sned huvudhållning alltid ett främmande föremål?

Smärta i örat kan få en hund att hålla huvudet åt ena sidan, men en sned huvudhållning med ostadighet kan tyda på ett problem i innerörats balanssystem. Veterinären bedömer då också en möjlig djupare öroninfektion i stället för att avgöra orsaken enbart utifrån huvudets ställning.