Balanopostit hos hund – flytningar och inflammation

Översikt

Flytningar från förhuden och verklig inflammation

Förhuden är ett hudveck som skyddar penis under hundens buk. Dess hålighet är klädd med en slemhinna. Balanit innebär inflammation i penis slemhinna. Postit innebär inflammation i förhudens slemhinna. Båda kan förekomma samtidigt.

Normala flytningar från förhuden kallas smegma. De innehåller bland annat avstötta ytceller och ansamlade vätskor. En liten mängd flytningar ensam ger oftast inga märkbara tecken. Verklig inflammation innebär förändringar i slemhinnan som rodnad och ömhet. Vanligt smegma behöver ingen antibiotika.

En liten mängd flytningar kan också se gulaktig eller gråaktig ut. Färgen bedöms därför tillsammans med mängden, förändringarna i slemhinnan och hundens tecken.

Orsaker

Lokal irritation och bakomliggande sjukdomar

Normala bakterier i förhuden kan föröka sig för mycket och bidra till inflammation. En skada på penis eller ett främmande föremål i förhuden kan vara inblandade. Ett grässtrå kan till exempel vandra in under slemhinnan. En tumör på penis eller förhud kan också hålla inflammationen vid liv.

Urinvägsinfektion och urinsten är möjliga bakomliggande orsaker. Hos en del hundar är ett samtidigt problem prostatasjukdom eller atopisk dermatit. Självskada som hänger ihop med klåda kan inflammera slemhinnan.

Blodiga flytningar kan också komma från inflammation eller framfall i urinröret. En koagulationsrubbning är en annan möjlighet. Utredningen lokaliserar därför om blödningen kommer från förhudens slemhinna eller från någon annan del av urinvägarna.

Könshormoner påverkar också flytningarna: androgener ökar utsöndringen från talgkörtlarna. Spolning eller antibiotika förändrar inte de utsöndrande körtlarnas funktion. Rengöring som bara riktas mot kraftiga flytningar kan därför ha en tillfällig effekt.

Förträngning eller inflammation utan tydlig orsak

Vid fimos är förhudens öppning för trång för att penis ska kunna föras ut. Urin som samlas inne i förhuden kan då hålla inflammationen vid liv. Inflammationen kan också vara primär, utan någon annan påvisad sjukdom. Denna form med okänd orsak kallas idiopatisk.

Riskfaktorer

Inflammation i slemhinnan förekommer särskilt hos okastrerade hanar. Ingen allmän rasbenägenhet har visats. En anatomisk avvikelse i förhuden kan göra hunden benägen för problem. Skador på penis och främmande föremål är andra lokala riskfaktorer.

En hälsoenkät om rhodesian ridgeback från norra Europa 2018 registrerade 27 rapporter om inflammation i penis eller förhud. Det var en ägarenkät om en ras och inte risken för sjukdom hos alla hanhundar. Flytningar kring förhuden kan fastna i lång päls och göra rengöringen svår. En trång förhud kan vara medfödd eller uppstå senare efter skada och inflammation.

Nedsatt immunförsvar kan också göra hunden benägen för inflammation i förhudens slemhinna. Bakterier som normalt finns där kan då orsaka infektion när försvaret försvagas.

Typiska symtom

Kraftiga flytningar och ihållande uppmärksamhet på området märks särskilt. Hemma kan du se:

• Mer flytningar än vanligt från förhudens öppning.
• Flytningar som också samlas i pälsen på bakbenen.
• Upprepat, långvarigt slickande på förhuden.
• Tjocka, gulaktiga eller grönaktiga flytningar.
• Illaluktande flytningar eller blod.
• Rodnad eller ömhet i området.

Kraftig smärtsam svullnad är ovanlig vid vanlig balanopostit. Den hänger oftare ihop med till exempel en skada eller ett främmande föremål. Svårigheter att kissa förändrar hur brådskande det är, även om flytningarna var det första som märktes.

Komplikationer och följder

Ihållande irritation och förträngning

Inflammerad slemhinna skadas lättare av ständigt slickande. Vid ihållande inflammation kan ytan förtjockas och bli knottrig genom tillväxt av lymfatisk vävnad. Svår obehandlad inflammation kan ge ärrbildning och göra förhudens öppning trängre.

Sammanväxningar kan bildas mellan penis och förhud. De kan försvåra att penis förs ut och göra parning smärtsam. I svåra fall kan en böld uppstå kring förhuden eller ollonet. Många lindriga eller måttliga fall lägger sig med lokal vård. Problemet kan ändå komma tillbaka.

Om penis fastnar utanför förhuden kan öppningens kant i stället äventyra blodflödet. Det är det separata tillståndet parafimos, som kan kräva operation om det fortskrider. Det skiljer sig från en normalt skyddad penis där flytningar är det enda fyndet.

Undersökning hos veterinären

Undersökningen lokaliserar flytningarnas källa

Veterinären undersöker penis och hela förhudshålan ända in till dess djupaste del. Sedering eller narkos kan behövas. Små gångar i slemhinnan kan avslöja ett främmande föremål som annars är dolt. Ultraljud kan hjälpa till att hitta en gång efter ett främmande föremål, ett hematom eller en massa.

Ett endoskop kan användas, men ett otoskop kan också hjälpa till att inspektera förhudshålans insida.

Cytologi och bakterieodling

Ett cellprov från flytningarna bedöms för inflammationsceller och bakterier. Degenererade neutrofiler som innehåller bakterier stöder misstanken om bakterieinfektion. Tolkningen av odlingen försvåras av de normala bakterierna i förhuden. En ovanlig art eller dominerande växt av en art kan tyda på en störd mikrobiell balans.

I en studie av 20 hanar hittades flytningar vid 15 av 40 undersökningar av fortplantningsorganen. Bakterieantalet skilde sig inte nämnvärt mellan hundar med och utan flytningar. Det visar varför bakterieantalet ensamt inte tolkas som en diagnos av inflammation.

Även fysiologiska flytningar kan innehålla många neutrofiler, vita blodkroppar som deltar i inflammatoriska reaktioner. De innehåller dock typiskt få bakterier och inga bakterier inne i cellerna. Cytologin skiljer därför bakterier som ligger fritt i provet från bakterier inne i immunceller. Bakterier i förhuden kan vara bland annat E. coli, stafylokocker och streptokocker.

Mykoplasmer hittades också hos hanar utan inflammatoriska förändringar på penis. Att de påvisas betyder därför inte automatiskt en sjukdom som kräver läkemedel.

Andra undersökningar utifrån tecknen

En avvikande förändring i slemhinnan kan provtas för cytologi eller biopsi. Utredningen av blodiga flytningar kan omfatta blodstatus, urinprov och urinodling. Prostata undersöks vid behov. Kliande hud eller andra neurologiska tecken kan i stället styra utredningen mot hudsjukdom eller en neurologisk orsak.

Den allmänna undersökningen bedömer andning, kroppstemperatur och cirkulation. Undersökningen av fortplantningsorganen kan också omfatta palpation av testiklar och bitestiklar. De bedöms bland annat för storlek, symmetri, värme och smärta. Materialet för bakterieundersökning följer det misstänkta inflammationsstället: alternativen är bland annat flytningar från förhuden, sperma och ett vävnadsprov.

Röntgen kan behövas vid misstänkt fraktur på penisbenet. Undersökningen av en avelshane kan utvidgas till spermabedömning när nedsatt fruktsamhet också är ett problem.

Behandling

Lokal vård och åtgärd av orsaken

Veterinären väljer behandling utifrån orsaken och hur svår inflammationen är. Vården omfattar rengöring och spolning av förhudshålan med ett lämpligt milt antiseptiskt medel eller steril koksaltlösning. Spolningen tar mekaniskt bort ansamlade flytningar och smuts. Den minskar också den lokala bakteriemängden.

Lång päls runt öppningen kan klippas för att underlätta rengöringen. En krage förhindrar intensivt slickande under behandlingen. Ett NSAID-läkemedel kan behövas för att kontrollera smärta och inflammation. En eventuell böld öppnas av veterinär.

När behövs antibiotika eller operation?

Ett lokalt antibiotikum kan övervägas vid svår inflammation när odlingen bekräftar infektion. Antibiotika som verkar i hela kroppen behövs sällan. I svåra, återkommande eller dåligt svarande fall styr odling och resistensbestämning valet av läkemedel. Onödig användning av antibiotika gynnar resistenta bakteriestammar.

Om inflammationen innebär en förträngning av förhuden som hindrar urineringen kan öppningen vidgas kirurgiskt. Kastration kan minska flytningarna från könsorganen men kanske inte stoppa dem.

Säkerheten vid lokal behandling

En behandlingsprodukt kan också irritera slemhinnan: i en spolningsstudie fick 5 av 20 hundar lätt rodnad på penis och förhud efter upprepad behandling med ett jodbaserat medel. Det var ett fynd vid en viss behandling och inte en andel biverkningar för alla spolningar. Produktens lämplighet för slemhinnor och veterinärens anvisningar avgör hur den lokala vården genomförs.

Förebyggande

Att hålla förhudens öppning prydlig kan hjälpa till att ta bort flytningar som samlas i lång päls. Att förhindra intensivt slickande minskar den fortsatta skadan på slemhinnan. Påvisade strukturella och andra bidragande problem behandlas för att minska återkommande irritation.

Den medicinska nyttan och de långsiktiga effekterna av regelbunden förebyggande spolning av förhuden hos en hund utan tecken har inte fastställts. En omedelbar minskning av bakterieantalet efter spolning visar därför inte att en frisk hund slipper inflammation. Vanligt smegma behöver inte försöka tas bort med antibiotika.

Spolning gör inte förhudens slemhinna permanent fri från bakterier. I en liten uppföljning av 4 beaglar varierade antalet bakteriearter och ingen konsekvent trend fanns kvar efter 14 dagar. Det beskriver variationen i bakterierna och inte en tid för när spolningen ska upprepas.

Viktigt för hundägare

Vad ska du följa hemma?

Anteckna när flytningarna började, om de har ökat och hur mycket hunden slickar. Ta med uppgifter om liknande tidigare episoder, aktuella läkemedel och hudtecken. Sjukhistorien omfattar tidigare sjukdomar och läkemedel som använts. Mönstret för återfall hjälper till att utreda problem som hänger ihop med slickande och att penis förs ut.

Om flytningarna är blodiga, notera om de kommer i samband med urinering eller också i vila. Vid prostatasjukdom kan blodig vätska droppa från förhuden oberoende av urinering. Fråga om spolning behövs, vilken lösning som passar hunden och hur den ska användas innan vården hemma börjar. Kom också överens om vilka förändringar som kräver en ny undersökning. Behandlingen riktas också mot en påvisad bidragande sjukdom; att minska flytningarna ensamt löser inte alla bakomliggande orsaker.

Vanliga frågor

Betyder en liten mängd flytningar från förhuden alltid inflammation?

Nej. Många könsmogna hanar har lite slemmiga flytningar utan någon annan märkbar betydande sjukdom. Irritation och smärta i slemhinnan tyder på verklig inflammation. Kraftiga flytningar och ihållande slickande är också skäl till undersökning.

Behöver min hund alltid antibiotika?

Vanligt smegma behöver ingen antibiotika. Behandlingen av en lokal bakterieinfektion följer fynden och vid behov odlingen. Antibiotika som verkar i hela kroppen behövs sällan. Synliga flytningar ensamma är därför inget automatiskt skäl att börja med läkemedel.

Tar kastration bort flytningar från förhuden?

Kastration kan minska flytningarna från könsorganen, men flytningar kan fortsätta efteråt. Ett bakomliggande främmande föremål, en strukturell avvikelse eller en annan sjukdom behöver också sin egen behandling. Behovet av kastration avgörs tillsammans med veterinären utifrån hundens samlade situation.

Kan förhuden spolas för säkerhets skull?

Den medicinska nyttan eller de långsiktiga effekterna av förebyggande spolning hos en hund utan tecken har inte fastställts. Vid inflammation kan spolning dock ingå i den lokala vård som veterinären väljer. Behandling hemma kräver individuella anvisningar från veterinären om den aktuella lösningen och tekniken.

Vad gör jag om penis förblir utanför förhuden?

En penis som fastnat utanför förhuden är parafimos och kräver akut vård. Blottad vävnad kan snabbt svullna, torka ut och bli öm. Det skiljer sig från en liten mängd flytningar vid öppningen, så kontakta en akutveterinär direkt.