Infertilitet hos hund – orsaker, utredning och behandling

Översikt

Befruktning och att behålla dräktigheten är olika steg

För att en kull ska bli till krävs ägglossning, befruktningsdugliga spermier och att de möts vid rätt tidpunkt. Tiken måste också behålla en dräktighet som varar i ungefär 2 månader. Därför skiljer man mellan att befruktning uteblir och att en etablerad dräktighet går förlorad.

Ägg som utvecklas i äggstockarnas folliklar frisätts vid ägglossningen. Den gula kropp som bildas efter ägglossningen producerar progesteron. Koncentrationen följs därför för att tajma fortplantningen, även om progesteron inte är ett specifikt dräktighetshormon.

En stor fransk studie fann en förväntad valpningsfrekvens på 81,9 %. Det är inte en siffra för bestående infertilitet. Bestående infertilitet kan inte slutas sig till utifrån en enda misslyckad parning, eftersom tidpunkten och att parningen fullbordades kontrolleras först.

Orsaker

Tidpunkt, äggstockar och livmoder

Ett ägg kan inte befruktas direkt efter att det har frisatts. Förmågan att bli befruktat uppnås oftast 48–83 timmar efter ägglossningen. Att automatiskt para på dag 12–14 efter att löpblödningen började kan missa just den tikens fertila period.

Ägglossningen kan utebli trots yttre tecken på löp. En cysta eller tumör i äggstocken kan i stället hålla i gång ett förlängt löp. Cystisk endometriehyperplasi gör miljön i livmodern mindre lämplig för att embryot ska fästa. Inflammation i livmoderslemhinnan kan också hänga ihop med misslyckad fortplantning.

Löp utan ägglossning uppskattas utgöra 1 % av löpen. De försämrar oftast inte fertiliteten vid nästa löp. En medfödd skiljevägg eller förträngning i slidan kan förhindra en lyckad parning. En betydande storleksskillnad mellan hundarna kan också göra naturlig parning svår.

Spermier och hanens förmåga att para sig

Ett problem hos hanen kan gälla produktion, transport eller lagring av spermier. Sjukdomar i testiklar och prostata kan försämra spermakvaliteten. Smärta kan också förhindra parning trots bevarat sexuellt intresse. Ett höft- eller knäproblem kan till exempel göra det svårt att inta rätt ställning. Ett medfött veck som begränsar penisens rörlighet, så kallat kvarstående frenulum, kan orsaka onormal böjning och smärta.

Riskfaktorer

Stigande ålder kan minska tikens fertilitet och kullstorlek. I en studie av 240 tikar fanns cystisk endometriehyperplasi hos färre än 7 % av dem som var yngre än 2 år och hos mer än 60 % av dem som var äldre än 6 år. Siffrorna gäller förändringar i livmoderslemhinnan, inte infertilitet hos varje hund i de åldrarna.

Stigande ålder hos en hane kan minska spermiernas rörlighet, normala byggnad och livsduglighet. Övervikt har förknippats med sämre befruktning och mindre kullar. Underviktiga tikar kan ha oregelbundna löp. Inavel har förknippats med mindre kullar hos vissa raser, men effekten är inte densamma hos alla raser.

Typiska symtom

Ett fertilitetsproblem kan visa sig i fortplantningsresultaten utan andra tydliga sjukdomstecken. Iakttagelser som motiverar utredning är:

• En tik blir inte dräktig trots parning.
• Löpen är oregelbundna eller verkar utebli helt.
• Tecknen på löp pågår ovanligt länge i stället för att upphöra normalt.
• En hane vill inte eller kan inte para sig.
• Blod syns i sperman.
• Testiklarna ändrar storlek eller blir ömma.

Löp som har bekräftats med cytologi och som pågår längre än 21 dagar klassas som förlängt. Vid ett tyst löp kan hormoncykeln däremot fungera utan märkbar blödning eller svullnad. Ägaren kan då misstolka en normal cykel som ett uteblivet löp.

En ung tiks första löp kan också avstanna efter en kort början och starta om dagar eller veckor senare. Detta delade löp skiljs från ett oavbrutet förlängt löp.

Komplikationer och följder

Den bakomliggande sjukdomen avgör hälsorisken

Cystisk endometriehyperplasi kan öka risken för livmoderinfektion. Inflammation i livmodern kan orsaka tidig förlust av dräktigheten. Kraftig inflammation i testikeln eller bitestikeln kan lämna testikeln tillbakabildad eller ärrad. En sådan bestående skada kan varaktigt minska spermieproduktionen och fertiliteten.

Brucella canis orsakar oftast en ihållande, ofta livslång infektion. Den minskar tikens fertilitet. Den kan också orsaka fosterdöd. Infektionen kan även överföras till människor. Den är därför en smittskyddsfråga som sträcker sig bortom fortplantningsresultaten.

Undersökning hos veterinären

Båda hundarna undersöks

Sjukdomshistorien omfattar tidigare kullar, parningar, sjukdomar och läkemedel hos båda hundarna. Hanens tidigare lyckade avel gås igenom separat. Den allmänna undersökningen letar också efter smärta som stör parningen. Tikens slidanatomi, livmoder och äggstockar undersöks. Hos hanen omfattar bedömningen testiklar, penis och förhud.

Att befruktning uteblir kan vara det enda iakttagna problemet vid endometrit. Vätska i livmodern som syns på ultraljud efter löpet kan stärka misstanken om inflammation. En mer detaljerad utredning kan kräva cytologi eller vävnadsprov från livmodern. En bakterieodling från slidan visar inte säkert vad som finns i livmodern.

Löpkontroll och dräktighetsdiagnos

Vaginalcytologi hjälper till att bedöma var i cykeln tiken befinner sig. Upprepade progesteronmätningar hjälper till att fastställa ägglossningen. Olika analysmetoder ger ändå olika resultat för samma prov. Tolkningen tar därför hänsyn till metodens referensvärden och förändringar över tid. Ultraljud kan följa folliklarnas tillväxt och ägglossningen.

Dräktighet kan kontrolleras med ultraljud ungefär 30 dagar efter parningen. Relaxin kan gå att påvisa i blodet 22–27 dagar efter parningen. Ett negativt test som görs för tidigt kan vara falskt. Progesteron produceras däremot även utan dräktighet, så ett hormonresultat från löpkontrollen visar inte att det finns valpar.

Relaxin produceras inte vid skendräktighet, när ingen moderkaka bildas. Ett positivt relaxinresultat visar dock inte att valparna som utvecklas lever. Befruktning och att dräktigheten fortsätter bedöms därför vid behov vid separata besök.

Sperma- och infektionsprover

Spermabedömningen undersöker spermiernas antal, rörlighet och byggnad. Om spermier saknas är den första frågan om utlösningen lyckades. Nedsatt spermieproduktion eller ett hinder i transportvägen kan vara orsaken. Vid den ovanliga retrograda ejakulationen hamnar spermierna i urinblåsan.

En positiv bakterieodling från slida eller sperma visar inte ensam att det finns en infektion som behöver behandlas. Provet bedöms tillsammans med symtom och cytologi. Antikroppstest är den främsta screeningmetoden för Brucella-infektion utan symtom.

Mer än 65 % framåtrörliga spermier har förknippats med goda befruktningsresultat. En andel normalt byggda spermier på över 60–70 % har också föreslagits. Detta är vägledande iakttagelser kopplade till fortplantningsresultat, inte bevis på fertilitet. Ett enstaka testosteronvärde är svårt att tolka, eftersom produktionen varierar under dygnet.

Ett urinprov som tas efter spermaprovtagningen kan användas för att utreda retrograd ejakulation. Många spermier i urinblåsan stärker denna misstanke.

Behandling

Att åtgärda en påvisad orsak

Veterinären väljer behandling utifrån den orsak som utredningen har visat. Vid ett problem med tidpunkten fokuserar vården på ägglossningskontroll och att planera parningen därefter. Färska normala spermier kan överleva i tikens fortplantningsorgan i 7–9 dagar. Tidpunkten måste vara särskilt exakt när fryst sperma används.

En diagnostiserad hormonrubbning kan behandlas med hormoner som reglerar äggstockarnas funktion. Det finns ingen enskild etablerad behandling av endometrit. Cystisk endometriehyperplasi kan försämra prognosen, eftersom behandlingsmöjligheterna är begränsade.

Antibiotika mot en bakterieinfektion väljs efter att organismen har utretts. Fynd av mykoplasma hos en frisk hane visar inte i sig orsaken till infertiliteten. Behandlingen av kronisk prostatainflammation måste också ta hänsyn till en samtidig prostataförstoring. En stor prostataböld kan behöva dräneras kirurgiskt.

En påvisad skiljevägg i slidan kan ibland tas bort vid endoskopi. Spermaprovtagningen kan upprepas i en lämpligare miljö om det första provet var ofullständigt. Behandlingen skiljer därför verkligt nedsatt spermieproduktion från en situation där spermier helt enkelt inte kom med i provet.

Mål för behandling och avel

Bakterieutsöndring och symtom kan komma tillbaka trots behandling av brucellos. En infekterad hund används inte i avel, och att förhindra smittspridning styr det fortsatta handlandet. Vissa avelsriktlinjer anger att artificiell insemination inte ska kompensera för att en hund inte vill eller kan para sig normalt. Den medicinska möjligheten att få valpar och lämpligheten för avel bedöms därför separat.

Förebyggande

Före avel bedöms båda hundarnas hälsa och förmåga att fortplanta sig naturligt. Ett hull på 4–5 på en niogradig skala rekommenderas för tiken. Löpkontroll hjälper till att minska fel i tidpunkten.

Vissa nationella riktlinjer rekommenderar antikroppstest för Brucella hos importerade hundar och utländska hundar som används i avel. Vaccinationer och annan rutinmässig hälsovård kontrolleras före parningen. Ärftligt nedsatt fertilitet beaktas i avelsvalen.

Livmoderns tillbakabildning efter förlossningen tar ungefär 84 dagar, eller nästan 3 månader. Ett kort intervall mellan löpen kan därför kräva att 1–2 löp hoppas över innan nästa kull planeras. Enligt ett system för registrering av avel är det vanliga minsta intervallet mellan kullarnas födelse 10 månader. En tik som är yngre än 8 år vid parningen får enligt dessa regler ha ett kortare födelseintervall en gång.

Viktigt för hundägare

Ta med en löpkalender och båda hundarnas journaler

Anteckna när löpen börjar och hur länge de varar, parningsdatum och tidigare dräktighetstester. Ta med hormonresultat med provtagningsdatum och vilka laboratorier som användes. Beskriv hur parningen gick till och om hanen visade smärta eller ovilja. Att hundarna hänger ihop är inte nödvändigt för befruktning. Det bevisar inte heller att parningen lyckades. Skilj inte hundarna åt med våld medan de hänger ihop.

Enligt det registreringssystem som beskrivs ovan är den lägsta avelsåldern 12 månader för en hane och 18 månader för en tik. Parning av en tik som är 8 år eller äldre kräver ett veterinärintyg om hälsa och gott skick. Intyget utfärdas före parningen och får vara högst 6 månader gammalt vid parningen. Kom överens om målet med utredningen: att behandla sjukdom, rätta till tidpunkten eller bedöma om aveln bör avbrytas.

Enligt det systemet registreras inte en kull efter en tik som var 10 år eller äldre vid parningen.

Vanliga frågor

Betyder en utebliven dräktighet bestående infertilitet?

Inte nödvändigtvis. Fel tidpunkt för parningen är den vanligaste anledningen till att en tik inte blir dräktig. Att parningen fullbordades och löpkontrollen utreds först. Hanens fertilitet bedöms sedan tillsammans med tikens, eftersom båda kan vara inblandade.

Ska bara tiken utredas?

Båda hundarnas fortplantningshälsa bedöms. Sperman undersöks med avseende på spermiernas antal, rörelse och byggnad. Smärta i samband med parningen kan också förhindra att den lyckas, trots normala cykler och provresultat hos tiken och tidigare kullar efter hanen.

Bevisar ett progesteronresultat dräktighet?

Progesteron hjälper till att tajma ägglossningen vid löpkontroll. Det produceras av den gula kroppen även utan dräktighet. En etablerad dräktighet och valpar som utvecklas bekräftas separat, till exempel med ultraljud hos veterinären, så förhöjt progesteron ensamt räknas inte som bevis på dräktighet.

Behöver en positiv bakterieodling alltid antibiotika?

Inte automatiskt. En hane med normal sperma kan också ha en positiv odling. Resultatet bedöms tillsammans med symtom och cytologi. Läkemedel riktas därför mot ett påvisat infektionsrelaterat problem och inte mot att en bakterie bara finns i ett prov.

Löser artificiell insemination alla parningsproblem?

Nej. Befruktningen beror på spermakvaliteten och på tidpunkten. Vissa avelsriktlinjer kräver att avelshundar vill och kan para sig naturligt. Enligt dessa riktlinjer används inte artificiell insemination för att kringgå kravet när en hund inte vill eller kan para sig normalt.