Något har fastnat i hundens matstrupe – tecken och behandling

Översikt

Ben är de föremål som oftast fastnar i matstrupen, men tuggben, trä, nålar och fiskeredskap kan också ge stopp. Främmande kroppar i matstrupen påvisas oftare hos hundar än hos katter.

Vid ett partiellt stopp kan vätska passera även när fast föda inte kan det. Att hunden kan svälja vatten utesluter alltså inte stopp i matstrupen.

En studie från norra Europa omfattade 69 hundar som behandlades för främmande kroppar i matstrupen 2006–2012. Av dem skrevs 68, alltså 98,6 %, ut till hemmet, men den siffran betyder inte att alla var fria från senare problem.

Uppgifter efter utskrivningen saknades för 42 hundar, så det långsiktiga utfallet förblev obekräftat för många. Överlevnad på 75–95 % har också rapporterats i olika grupper av behandlade hundar, så fallens svårighetsgrad påverkar prognosen.

Orsaker

Att föremålet fastnar och trycker skadar slemhinnan

Ett föremål stannar ofta där matstrupen inte kan töjas lika lätt som på andra ställen. Vanliga ställen är ingången till bröstkorgen, området vid hjärtbasen och den nedre delen av matstrupen strax före mellangärdet.

Den övre delen av matstrupen direkt bakom svalget kan också blockeras. Långvarigt tryck kan minska blodflödet till väggen och ge vävnadsdöd.

Särskilt ett styvt benföremål kan ge död av slemhinnan efter att ha suttit kvar i mer än 24 timmar. Ett vasst föremål kan göra hål i matstrupens vägg.

En fiskekrok kan fästa i slemhinnan på flera ställen, vilket gör det svårare att ta bort den säkert. Mekaniskt skav och återflöde av magsyra kan tillsammans ge esofagit, alltså inflammation i matstrupen.

Inflammationen kan försämra matstrupens rörelser och den nedre slutmuskelns funktion, vilket ökar syrareflux ytterligare.

Riskfaktorer

Små hundar och terrier har varit överrepresenterade bland patienter med främmande kroppar i matstrupen. I den nordeuropeiska studiegruppen var 42 % av hundarna terrier.

Gruppens vanligaste raser var west highland white terrier och cairnterrier. Patienterna var allt från en 6 veckor gammal valp till en 16 år gammal hund.

Medelåldern i samma grupp var 5,1 år, så det var inte bara ett valpproblem. Att sluka maten och svälja dåligt tuggade bitar kan göra att föremål lättare fastnar.

I den nordeuropeiska gruppen stod ben eller brosk för 70 % av de 67 föremål vars material var känt. I en thailändsk grupp med 111 fall i matstrupen stod ben för 61,26 % av fynden.

Torkade tuggben stod där för 23,42 %, vilket visar att även saker som är avsedda att ätas kan fastna.

Typiska symtom

Tecknen beror på var föremålet sitter, hur fullständigt stoppet är och hur länge det har funnits.

• Hunden dreglar eller har mer fradga i munnen än vanligt.

• Hunden har kväljningar eller försöker svälja gång på gång.

• Mat kommer tillbaka upp i munnen utan tydlig ansträngning av buken.

• Det gör ont att äta eller svälja, och maten lämnas orörd.

• Hunden ändrar huvudets eller halsens ställning på grund av smärta.

• Hosta och snabbare andning kan höra ihop med att mat eller vätska har kommit ned i luftvägarna.

Ett långvarigt stopp kan ge viktnedgång, matvägran och trötthet. Uppstötningar skiljer sig från kräkningar, som oftast innebär aktiva sammandragningar av bukmusklerna.

Alla hundar visar dock inte tecken direkt: 4 hundar i den nordeuropeiska gruppen hade inga symtom efter en iakttagen sväljning. Om en hund helt slutar äta kan uppstötningarna minska även om smärtan och skadan på matstrupen fortsätter.

Komplikationer och följder

Esofagit är en vanlig följd av skadan på slemhinnan, både av föremålet och av borttagningen. Någon form av komplikation registrerades hos 87 % av patienterna i den nordeuropeiska studien.

Esofagit påvisades hos 78 %, med en svårighetsgrad från lindrig till svår. Siffran för inflammation betyder inte att samma andel av fallen var dödliga.

Mat eller vätska som kommer upp kan hamna i luftvägarna och ge aspirationspneumoni. Ett hål i matstrupen inne i bröstkorgen kan ge luft i lungsäcken, en varansamling i brösthålan eller inflammation i mediastinum.

Ett hål i halsdelen kan höra ihop med en böld eller luft som samlas under huden. Ärrvävnad som bildas under läkningen kan göra matstrupen trängre och försvåra ätandet senare.

Rapporterade andelar ärrförträngning är 1–24 % av de behandlade hundarna. Tecken på förträngning börjar ofta inom 2 veckor efter att den främmande kroppen har tagits bort.

Undersökning hos veterinären

Bilddiagnostik letar efter föremålet och den skada det har orsakat

Veterinären behöver veta om någon sett hunden svälja något och när tecknen började. I den nordeuropeiska gruppen hade 46 hundar en normal allmän undersökning trots en främmande kropp i matstrupen.

Röntgenbilderna omfattar både hals- och bröstdelen av matstrupen så att ett föremål i den övre delen inte missas. Ben och metall syns oftast på vanliga röntgenbilder.

I samma behandlingsgrupp var röntgen diagnostisk vid 64 av 65 undersökningar, alltså 99 % av de röntgade fallen. Ett föremål som syns dåligt på röntgen kan avslöjas av omgivande luft eller mat som har samlats.

Bilderna granskas också med avseende på lunginflammation, vätska i bröstkorgen och fri luft. En vanlig röntgen kan dock missa ett hål om föremålet täcker läckaget.

Vid behov hjälper kontrastundersökning till att påvisa ett föremål eller en skada på matstrupen. Ett jodbaserat kontrastmedel ersätter barium när ett hål misstänks.

Barium kan störa en endoskopi, så ordningen för undersökningarna planeras innan kontrast ges. Endoskopi visar föremålet och tillståndet hos matstrupens slemhinna samtidigt.

Röntgen kan upprepas direkt före endoskopin ifall föremålet har flyttat sig ned i magsäcken. Blodstatus, blodkemi och salter hjälper till att bedöma uttorkning, infektion och hundens tillstånd före narkosen.

Behandling

Hundens tillstånd stabiliseras före borttagningen

Veterinären ordinerar behandling utifrån föremålet, skadan och hundens tillstånd. Vätskebehandling rättar till uttorkning och rubbningar i saltbalansen.

Tillräcklig smärtlindring är en del av den första behandlingen. Borttagning eller förflyttning av föremålet görs under narkos.

Om föremålet trycker på luftstrupen och försämrar andningen avgör säkringen av andningen hur brådskande behandlingen är.

Endoskopi tar bort föremålet och visar slemhinnan

Ett böjligt endoskop förs genom munnen ned i matstrupen, och föremålet tas tag i med ett instrument som styrs genom endoskopet. Direkt sikt hjälper till med en kontrollerad borttagning, särskilt av vassa föremål eller föremål som har fäst i slemhinnan.

I den nordeuropeiska gruppen lyckades behandlingen med endoskop i 94 % av fallen: 61 lyckade av 65 försök. Hos en del hundar dras föremålet ut genom munnen; vissa föremål kan i stället föras vidare ned i magsäcken.

Ett föremål som har förts ned i magsäcken tas vid behov bort kirurgiskt när det inte kan lösas upp eller passera vidare säkert. För att ta bort en krok som har fäst i slemhinnan måste dess fästpunkter hittas och rörelserna riktas exakt.

Kirurgisk borttagning behövs när endoskopin misslyckas eller när matstrupens vägg har gått sönder. Ett operationssår i matstrupen läker sämre än i andra delar av mag-tarmkanalen, så eftervården tar hänsyn till risken för läckage och förträngning.

Inflammation, näring och ärrförträngning kräver särskild eftervård

Ett syradämpande läkemedel som omeprazol kan minska ytterligare skador av magsyra som kommer upp.

Sukralfat kan användas för att skydda slemhinnan.

Antibiotika behövs vid tillstånd som aspirationspneumoni eller bakterieinfektion i bröstkorgen och ersätter inte borttagningen av föremålet. När hunden kan börja äta igen beror på skadan: tidig sväljning kan hjälpa funktionen men kan också öka smärta och inflammation.

I en äldre nordeuropeisk klinisk serie erbjöds mat ofta omkring 12 timmar efter borttagningen, men det saknades starka forskningsbelägg för den tidpunkten. Långvarig matvägran eller svår smärta vid sväljning kan kräva en matningssond för att säkra tillräcklig näring.

En matningssond kan väljas så att den går förbi det skadade området i matstrupen, så att näringen inte är beroende av smärtsam sväljning. Omfattande skador som går runt hela matstrupens slemhinna kan kräva en ny endoskopi efter 1–2 veckor.

En bekräftad ärrförträngning kan behandlas med ballongvidgning hos veterinär. En andel lyckade behandlingar på omkring 85 % har beskrivits vid ballongvidgning av förträngningar.

Lyckad behandling av en förträngning kräver oftast 2–4 ingrepp.

Förebyggande

Håll ben och stora tuggben borta från en hund som sväljer dem i stora bitar utan att tugga. Även ett tuggben som säljs för att ätas kan fastna i matstrupen, så lämna inte bitar som kan sväljas utan uppsikt.

Förvara nålar, fiskekrokar och vassa sopor utom räckhåll. När du inte kan hålla uppsikt över hunden, håll dess rum eller ett säkert avgränsat utrymme fritt från föremål som den kan svälja.

En korgmunkorg kan övervägas för en hund som gång på gång sväljer föremål, för att förhindra fler intag. Försök inte ta bort ett föremål genom att själv framkalla kräkning hemma: vassa kanter kan riva upp matstrupen på vägen tillbaka.

Viktigt för hundägare

Anteckna den möjliga tidpunkten för sväljningen, föremålets material och storlek och om någon säkert har sett det hända. Ta med ett liknande föremål eller förpackningen om det hjälper till att identifiera det. Berätta direkt om en fiskelina som sitter fast i en krok eller om vassa delar.

Filma uppstötningar eller ovanliga sväljrörelser bara om det inte fördröjer avfärden till vården. Berätta om hunden redan har fått läkemedel eller mat i ett försök att lösa situationen. Instruktioner från veterinärkliniken i telefon avgör om vatten eller mat kan erbjudas under resan.

Håll efter utskrivningen koll på andning, ätande, smärta och om uppstötningarna kommer tillbaka. Följ de instruktioner om utfodring och läkemedel som getts särskilt för din hund. Bekräfta datum för återbesöket innan ni går och sök en ny bedömning om det blir svårt att svälja eller om mat börjar komma tillbaka upp i munnen.

Vanliga frågor

Kan det finnas ett stopp även om vatten går ned?

Ett partiellt stopp som hindrar fast föda från att passera kan ändå släppa igenom vatten och andra vätskor. En hund kan då ha symtom länge trots att den dricker. En bekräftad främmande kropp i matstrupen tas ändå bort snabbt innan allvarligare skador på väggen uppstår.

Är uppstötningar samma sak som kräkningar?

Vid uppstötningar kommer osmält mat passivt tillbaka upp i munnen, medan kräkningar innebär aktiva sammandragningar av bukmusklerna. Stopp i matstrupen kan ge uppstötningar, men kräkningar kan också förekomma hos samma hund. En beskrivning av händelsen hjälper därför till att lokalisera problemet.

Kräver borttagning av en främmande kropp alltid operation?

Ett föremål kan ofta tas bort med endoskop eller föras ned i magsäcken under kontrollerade former. Operation behövs om det misslyckas eller om väggen har gått sönder. Ett osmältbart föremål som har förts ned i magsäcken kan också behöva tas bort vid en separat bukoperation.

Kan jag få min hund att kräkas efter att den svalt ett ben?

Framkalla inte kräkning själv, eftersom en vass bit kan skada matstrupen på vägen upp. Salt som används hemma kan också ge förgiftning. Ett föremål som redan har fastnat i matstrupen kräver undersökning av veterinär och akut borttagning.

Varför blir det svårt att svälja igen efter borttagningen?

Ärrvävnad under läkningen kan göra matstrupen trängre och göra att uppstötningarna kommer tillbaka. Tecken på förträngning börjar oftast inom 2 veckor efter borttagningen. Nya sväljsvårigheter utreds snabbt, eftersom en förträngning kan förvärras och bli svårare att behandla.