Mjältomvridning hos hund – vriden mjälte och akut behandling

Översikt

En vriden mjälte, mjältomvridning, är en sällsynt cirkulationsstörning som kan vara livshotande. Blodet kan inte rinna ut normalt från mjälten, så den fylls med blod och förstoras. Omvridningen kan förekomma tillsammans med magomvridning, GDV. Den kan dock drabba enbart mjälten utan att magsäcken vrids samtidigt.

Utan behandling kan omvridning av bukorgan ge svår smärta, störd organfunktion och cirkulationssvikt. En hund som återhämtar sig efter en lyckad borttagning av mjälten kan ändå få tillbaka en normal livskvalitet.

I en grupp med 1 480 patienter med mjältsjukdom stod isolerad mjältomvridning för 0,5 %. I en grupp med 87 patienter med mjältsjukdom som krävde operation stod den för 3,4 %.

Orsaker

Mjälten är fäst vid magsäckens stora kurvatur genom ett brett vävnadsveck. Detta fäste gör att mjälten kan röra sig ganska fritt i buken. Den exakta mekanismen bakom primär, eller isolerad, omvridning är inte helt klarlagd. Medfödd eller förvärvad slapphet i de stödjande ligamenten kan göra mjälten benägen att röra sig för mycket.

När kärlskaftet vrids blockeras det venösa återflödet nästan eller helt. Det arteriella blodflödet till mjälten kan också blockeras delvis eller helt. Blodstockning och syrebrist ger inflammation och vävnadsskador som kan gå vidare till celldöd, nekros. Symtom som utvecklas långsammare kan bero på att kärlen bara är delvis blockerade.

En tidigare magutvidgning kan töja ut mjältens stödjande ligament och öka möjligheten till senare omvridning. När mjälten förstoras kan ligamentet mellan den och magsäcken spännas och försämra magsäckens normala funktion.

Riskfaktorer

Stora och jättestora raser med djup bröstkorg drabbas oftast. Kända raser med anlag är bland annat schäfer och grand danois. Isolerad mjältomvridning förekommer också hos engelsk bulldogg.

I en grupp med 102 opererade hundar var 23,5 % schäfrar. Grand danois stod för 14,7 %. Engelsk bulldogg stod för 11,8 %. Tillsammans utgjorde dessa raser 50 % av fallen i den patientgruppen.

Tidigare bukoperation, trauma eller magomvridning kan hänga ihop med förvärvad slapphet i ligamenten. Det anatomiska fästet mellan magsäcken och mjälten kopplar ihop sjukdomar i de två organen.

Liten storlek utesluter inte omvridning, eftersom ett isolerat fall också har påvisats hos en bostonterrier.

Typiska symtom

Svår buksmärta och ett kraftigt försämrat allmäntillstånd kan dominera vid akut omvridning. Vid ett långvarigt fall kan symtomen vara lindrigare och likna andra tillstånd i buken.

• Buksmärtan kommer i vågor eller hunden ogillar att någon rör vid buken.

• Hunden kräks utan någon uppenbar känd orsak.

• Aptiten minskar eller måltiderna lämnas helt orörda.

• Buken ser större ut än vanligt eller är spänd.

• Vikten sjunker gradvis under långvarig sjukdom.

• Drickande och urinering kan öka jämfört med tidigare.

• Urinen kan bli rödaktig eller mörk på grund av blod eller färgämne från röda blodkroppar.

Den mekaniska effekten av en förstorad mjälte på magsäcken kan också likna en buksjukdom som orsakats av ett främmande föremål. En hund kan bara verka nedstämd trots att mjältens cirkulation redan är försämrad.

Komplikationer och följder

Avbrutet blodflöde och risker med operationen

Långvarig blockering av cirkulationen kan förstöra mjältvävnaden, så fördröjd behandling hotar organets livskraft. Vriden mjältvävnad är oftast fri från bakterier, men infektion med gasbildande bakterier kan också förekomma. Okontrollerad tillbakavridning kan frisätta blodproppar och ämnen som påverkar blodtryck och hjärtfrekvens till blodet.

Möjliga problem under eller efter operationen är bland annat rytmrubbningar, blödning, bukspottkörtelinflammation och infektion. Septisk bukhinneinflammation som fanns före operationen, blödning under operationen och andningssvårigheter efter operationen hänger ihop med sämre överlevnad.

Obehandlad omvridning kan innebära en utbredd koagulationsrubbning där små proppar bildas i hela kroppen. Frisättning av färgämne från röda blodkroppar kan också hänga ihop med skador på njurtubuli. Tidig borttagning av mjälten och stödbehandling minskar dessa risker.

Prognosen är ofta god efter lyckad behandling

Av 102 hundar som opererades för isolerad mjältomvridning överlevde 93, eller 91,2 %, till utskrivning från djursjukhuset. Det beskriver sjukhusfasen hos opererade patienter och inte prognosen vid obehandlad omvridning. Vävnadsundersökning i samma patientgrupp hittade ingen tumör i mjälten.

Magomvridning kan också uppstå efter att mjälten tagits bort. Rapporterade andelar magomvridning var 4 % efter splenektomi och 1 % efter annan akut kirurgi. Skillnaden mellan grupperna var dock inte statistiskt signifikant.

Undersökning hos veterinären

Allmäntillstånd, blodprover och undersökning av buken

Veterinären bedömer först cirkulation, smärta och allmäntillstånd före den detaljerade bilddiagnostiken. Palpation av buken kan påvisa smärta och rikta utredningen mot strukturer i buken. Blod- och urinprover kan behövas för att bedöma hundens situation och om den är redo för operation.

Vid långvarig omvridning visar blodproverna ofta blodbrist, ökat antal vita blodkroppar och färgämne från röda blodkroppar som frisatts i plasman. Fynd som hänger ihop med nedbrytning av röda blodkroppar kan likna immunmedierad hemolytisk anemi, IMHA. Dessa tillstånd kan därför vara svåra att skilja åt enbart utifrån symtom och rutinmässiga laboratoriefynd.

Urinprov kan påvisa hemoglobin, de röda blodkropparnas färgämne, vilket hjälper till att utreda ovanligt mörk urin.

Bilddiagnostik bedömer mjältens läge och blodflöde

Röntgen kan visa en kraftigt förstorad mjälte som förskjuter närliggande organ. Vätska som samlats i buken kan dock göra mjältens konturer svårare att urskilja. En förstorad mjälte kan likna en massa, så storleken ensam visar inte alltid orsaken.

En förskjuten mjälte kan bilda en omvänd C-form på en röntgenbild från sidan. Röntgen ensam bekräftar ändå inte alltid omvridning. Vid ultraljud kan mjälten se fläckig eller spetsliknande ut på grund av blodstockning i vävnaden.

Dopplerultraljud bedömer om blod flödar i den förstorade mjälten och dess vener. Vävnaden kan ibland behålla ett normalt utseende vid ultraljud trots omvridning. Ett ljust triangelformat område av fett vid mjältens hilus kan stödja misstanken.

En fläckig struktur vid ultraljud kan också bero på en annan cirkulationsinfarkt utan omvridning. Blodflödet bedöms därför med doppler tillsammans med vävnadens utseende för att upptäcka ett eventuellt bortfall av flöde.

Vid infektion med gasbildande bakterier kan röntgen visa gas som tecknar kärlliknande strukturer i mjälten. Finnålsprover kan se normala ut även när bilddiagnostik och operation visar omvridning.

Mjältens vener kan också vara kraftigt vidgade när det normala avflödet är blockerat.

Datortomografi med kontrastmedel kan klargöra situationen när röntgen inte ger besked. I vissa fall bekräftas den slutliga diagnosen först vid en undersökande bukoperation.

Behandling

Cirkulationen stabiliseras och den vridna mjälten tas bort

Veterinären ordinerar den stödbehandling som behövs före och efter operationen.

Vätskebehandling börjar före operationen och blodprodukter ges vid behov. En hund med akut buksmärta kan också behöva extra syre och smärtlindring. När cirkulationen har stabiliserats görs diagnos och operation utan dröjsmål.

Det vanliga korrigerande ingreppet är att hela mjälten tas bort, splenektomi. Kirurgen ser till att det vridna kärlskaftet inte vrids tillbaka okontrollerat under ingreppet. Syftet är att förhindra att proppar och ämnen som påverkar cirkulationen frisätts i kroppen.

I en stor kirurgisk grupp genomgick 101 hundar fullständig splenektomi. Bara en hunds mjälte vreds tillbaka och lämnades kvar. Att samtidigt fästa magsäcken kan övervägas för att förhindra en senare magomvridning.

Ytterligare risker med att fästa magsäcken är längre narkos, förändrad rörlighet i magsäcken och sällsynt läckage av maginnehåll till buken.

Hjärtövervakning och lugn återhämtning

Vården efter operationen omfattar övervakning av hjärtrytmen, eftersom mjältsjukdom kan ge rytmrubbningar. Smärtlindring och annan stödbehandling anpassas efter återhämtningen. Motionen begränsas oftast i 2 veckor efter att mjälten tagits bort. Slickande på såret förhindras vid behov med en skyddskrage eller skyddströja.

Övervakningen på djursjukhuset efter borttagning av mjälten varar ofta 24–48 timmar för att bedöma hjärtrytm och blodvolym. Rytmrubbningar letas efter med elektrokardiogram, EKG, och en del behöver särskild behandling. De flesta rytmrubbningar i samband med operationen lägger sig inom 24–48 timmar. Under de första 2 veckorna av återhämtningen begränsas utevistelserna till korta koppelpromenader.

Förebyggande

Orsaken till isolerad mjältomvridning är inte helt klarlagd, så ingen tillförlitlig förebyggande åtgärd i vardagen har visats. Att fästa magsäcken, gastropexi, förhindrar fri omvridning av magsäcken, men det är något annat än att förebygga mjältomvridning. Beläggen räcker inte för att stödja att det görs rutinmässigt hos alla patienter som genomgår splenektomi. Fördelarna och riskerna med tilläggsingreppet vägs individuellt.

Ett säkert orsakssamband mellan borttagning av mjälten och senare magomvridning har inte visats. Samma faktorer i kroppsbyggnaden kan göra en hund benägen att få båda tillstånden.

Viktigt för hundägare

Anteckna före besöket när tecknen började och om problemen från buken har varit ständiga eller återkommande. Berätta om tidigare bukoperationer, skador och episoder med magutvidgning. Ta med uppgifter om aktuella läkemedel och vad hunden ätit nyligen. Följ efter operationen begränsningarna av motionen och instruktionerna för sårvård. Be vid hemgången om råd om när ni ska återvända till en akutveterinär, en plan för uppföljning och hur svaret från vävnadsundersökningen ska gås igenom.

Bukspottkörtelinflammation efter splenektomi kan hemma till exempel visa sig som nya kräkningar, vilket behöver bedömas av veterinär.

Möjligheten till rytmrubbningar, pågående blödning eller infektion gör att en ny försämring behöver bedömas snabbt. En normal, god livskvalitet kan förväntas efter fullständig återhämtning.

Vanliga frågor

Kan en hund leva utan mjälte?

En hund som helt återhämtat sig efter splenektomi och eventuella komplikationer kan ha en normal livskvalitet. Rytmrubbningar, blödning och andra komplikationer i samband med operationen påverkar dock prognosen. Bland hundar som opererats för isolerad omvridning har 91,2 % överlevt till utskrivning från djursjukhuset.

Är mjältomvridning samma sak som magomvridning?

De gäller olika organ men kan förekomma samtidigt. Mjälten är fäst vid magsäckens stora kurvatur genom ett vävnadsveck. En magutvidgning kan töja ut ligamenten som stödjer mjälten och göra den benägen att vridas senare.

Kan en vriden mjälte ge symtom under lång tid?

Ja: långvarig sjukdom kan förekomma, liksom plötslig, svår omvridning. Tecknen kan vara återkommande buksmärta, kräkningar, minskad aptit och viktnedgång. Ett långsammare förlopp kan bero på delvis blockerad cirkulation, men omvridningen kan ändå skada mjältvävnaden.

Kan mjälten bara vridas tillbaka?

Den vanliga behandlingen är att mjälten tas bort kirurgiskt. En tillbakavridning kan frisätta proppar och ämnen som påverkar blodtryck och hjärtfrekvens till blodet. Kirurgen hanterar därför det vridna kärlskaftet särskilt försiktigt vid splenektomin.

Betyder en förstorad mjälte cancer?

Förstoringen kan bero på att omvridningen blockerar blodets avflöde och betyder inte i sig en tumör. I patientgruppen som opererades för isolerad omvridning hittades inga tumörer i mjälten vid vävnadsundersökning. Bilddiagnostik och vid behov en undersökande operation används för att klargöra situationen.