Piskmask och hakmask hos hund

Översikt

Hundens piskmask är Trichuris vulpis, som som vuxen lever i blindtarmen och tjocktarmen. Dess tunna främre del och tjockare bakre del ger den en piskliknande form.

En piskmask kan bli omkring 8 cm lång. Hakmaskar är parasiter i tunntarmen; arter som finns hos hund är bland annat A. caninum och Uncinaria stenocephala.

Europeiska hakmaskar är små rundmaskar som är omkring 0,5–1,5 cm långa.

Även en hund utan tecken kan bära dessa parasiter och förorena miljön med ägg.

Orsaker

Smitta med piskmask kommer från ägg i miljön

En hund får piskmask genom att svälja ett ägg från miljön som har utvecklats till att innehålla en smittsam larv. Ett piskmaskägg i färsk avföring är inte direkt smittsamt.

Det kan ta 9–21 dagar eller längre innan ett ägg blir smittsamt, beroende på temperatur och fukt. En utvecklingstid på 1–2 månader vid temperaturer över 4 °C har också beskrivits.

Tack vare sitt skyddande skal kan piskmaskägg förbli smittsamma i jorden i flera år. Piskmaskar går inte från tiken till valparna via moderkakan eller mjölken.

Den vuxna piskmasken borrar in sin tunna främre del i tarmslemhinnan. Den livnär sig på slemhinnevävnad, vävnadsvätska och blod.

Hakmaskens smittväg beror på arten

Ett hakmaskägg utvecklas oftast till en smittsam larv i miljön inom 2–9 dagar. En hund kan svälja en larv från en förorenad omgivning eller smittas när en larv tränger in genom huden.

Att äta ett litet djur som bär på larver kan också föra över hakmaskinfektion. A. caninum kan smitta nyfödda valpar via tikens mjölk.

Den nordliga arten U. stenocephala överförs inte via mjölk. Larver av A. caninum kan ligga vilande i hundens vävnader och aktiveras senare.

Dräktighet kan aktivera larver av A. caninum i tikens vävnader, som samlas i juvret innan de smittar valparna. En blodsugande hakmask kan byta ställe där den äter och lämna små blödande sår i tarmslemhinnan.

Skador på tarmluddet försämrar upptaget av näringsämnen och kan förvärra diarrén. Vuxna hakmaskar kan leva i tunntarmen i 4–24 månader.

Riskfaktorer

Unga diande valpar är särskilt sårbara för de allvarliga följderna av infektion med A. caninum. Vuxna hundar är inte heller skyddade mot infektion, även om tidigare exponering kan ge delvis immunitet.

Högt smittryck, till exempel i en uppfödningsmiljö, ökar risken för unga hundar. Att vistas länge på en kennel eller ett hundhem som förorenats med ägg ökar risken för piskmask.

U. stenocephala tål svalare förhållanden än A. caninum och förekommer i stora delar av Europa. I Europa förknippas A. caninum mer med centrala och södra områden, så resor och import påverkar bedömningen.

Piskmaskägg hittas sällan hos mycket unga valpar, och infektioner kan bli påvisbara vid 3–6 månaders ålder.

Typiska symtom

En välnärd vuxen hund med gott immunförsvar kan bara visa lindriga tecken på hakmaskinfektion.

• Slem och strimmor av färskt blod syns i avföringen, särskilt vid piskmaskinfektion.

• Hunden krystar för att bajsa även när den bara får ut en liten mängd.

• Avföringen blir mörk och tjärliknande vid blödning i tarmen.

• Hunden går ned i vikt eller en valp växer inte som väntat.

• Tandköttet blir blekt och hunden tröttnar eller blir svag på grund av blodbrist.

• Kraftig diarré kan åtföljas av uttorkning och minskad aptit.

• Hakmasklarver som tränger in genom huden kan ge rodnad och kliande knottror, särskilt mellan tårna.

Piskmaskinfektion kan också förbli symtomfri länge. En valp som drabbats av hakmask kan få en dålig päls när tillväxten avtar.

Komplikationer och följder

A. caninum suger mycket blod och kan ge livshotande blodförlust hos en valp. Ihållande hakmaskinfektion kan leda till järnbristanemi.

U. stenocephala är mindre sjukdomsframkallande än A. caninum. Den livnär sig främst på vävnadsmaterial från tarmens yta.

En kraftig piskmaskinfektion kan ge en allvarlig elektrolytrubbning utöver uttorkning. Sänkt natrium i blodet kan likna Addisons sjukdom, även om det är ett tillstånd i samband med parasiten som kallas pseudo-Addison.

En sällsynt följd av svår piskmaskinfektion är invagination, där en del av tarmen glider in i en intilliggande del. De flesta hundar med piskmask återhämtar sig bra när både parasiten och smittrycket i miljön kontrolleras.

Ny smitta är dock möjlig om hunden återvänder till en miljö som förorenats med ägg. Kraftig vandring av hakmasklarver genom lungorna kan ge lunginflammation hos valpar.

Undersökning hos veterinären

Avföringsprovet letar efter ägg och andra tecken på parasiten

Grundundersökningen är centrifugeringsflotation av avföring, som skiljer ut parasitägg för undersökning i mikroskop. Piskmaskägg är tunnformade, med en propp i varje ände.

Ägg hittas inte alltid i varje prov, eftersom piskmaskar utsöndrar dem periodvis. En tid på 9–10 veckor från piskmasksmitta till utsöndring av ägg har beskrivits.

En utvecklingstid på 74–90 dagar är också känd, så ett enda tidigt negativt avföringsprov kan vara missvisande. Utsöndringen av ägg av A. caninum börjar oftast 2–3 veckor efter smittan.

En valp som smittats via mjölken kan utsöndra hakmaskägg redan vid 10–12 dagars ålder. Svår blodbrist kan dock utvecklas innan ägg påvisas första gången.

Ett antigentest på avföring kan påvisa infektion redan innan parasiten bildar ägg. Antigen från piskmask kan påvisas redan 3 veckor efter smittan.

PCR påvisar parasitens arvsmassa och kan komplettera sökandet efter ägg. Att äta ett annat djurs avföring kan föra in liknande ägg i ett prov utan att det betyder att parasiten själv lever i hunden.

En blek eller svag hund får också blodstatus för att bedöma blodbristen. Vid svår piskmasksjukdom kontrolleras också natrium och andra elektrolyter i blodet.

Att kombinera antigentest med mikroskopi av ägg ger större möjlighet att påvisa infektion, eftersom metoderna kompletterar varandra.

Behandling

Läkemedel och stödbehandling följer fynden

Veterinären ordinerar behandling utifrån parasitart, hundens ålder och tillstånd och tidigare medicinering. Hakmaskar behandlas med ett effektivt parasitmedel som fenbendazol, pyrantel eller moxidektin.

Alternativ som verkar mot piskmask är bland annat fenbendazol och kombinationer som innehåller febantel. Läkemedel som ges till hunden tar inte bort piskmaskägg i miljön, så ny exponering måste hanteras vid sidan av behandlingen.

Vilande larver av A. caninum i vävnaderna kan överleva vanlig avmaskning av tarmen. Ett nytt fynd av ägg betyder därför inte automatiskt att du gett behandlingen fel.

Svår blodbrist kan kräva blodtransfusion utöver parasitbehandlingen. Uttorkning och elektrolytrubbningar rättas till med vätska och annan stödbehandling vid behov.

Att rätta till järnbrist kan vara en del av stödbehandlingen vid sidan av parasitmedlet.

Ihållande infektion och läkemedelsresistens utreds

A. caninum som är resistent mot flera läkemedelsklasser har påvisats i USA även hos andra raser än vinthundar. En amerikansk studie samlade in 685 avföringsprover positiva för hakmask från sällskapshundar.

Av 314 prover som analyserades individuellt innehöll 49,7 % en tidigare känd genetisk förändring som hänger ihop med resistens mot bensimidazoler. En andra, nyare resistensrelaterad förändring hittades i 31,2 % av proverna från samma individuellt analyserade grupp.

Det var amerikanska prover som redan var positiva för hakmask och inte siffror för förekomsten i hundpopulationer i andra länder. När resistens mot behandlingen misstänks kan antalet ägg i avföringen jämföras före behandlingen och 10–14 dagar efter.

Behandling av en ihållande resistent infektion kan ta månader till år om larver i vävnaderna och ny smitta från miljön håller i gång problemet.

Förebyggande

Avföring tas bort snabbt innan ägg eller larver kan utvecklas till smittsamma stadier i miljön. En förorenad rastgård kan upprätthålla piskmaskinfektion i flera år, så att bara behandla hunden löser inte problemet i miljön.

En kraftigt förorenad rastgård kan behöva nytt ytmaterial för att kunna rengöras ordentligt. När det är möjligt, håll hunden borta från det förorenade området medan det rengörs.

Valpar och deras tik behöver en plan för parasitkontroll från veterinären, eftersom hakmaskinfektion via mjölken kan vara farlig. Parasitkontrollen hos vuxna hundar tar hänsyn till den lokala risken och avföringsprover för att minska onödig medicinering.

Hakmasklarver kan också tränga in genom människans hud, så god hygien behövs vid hantering av avföring och på förorenad mark. Täck över barnens sandlådor mot djuravföring när de inte används.

Varm, fuktig jord som är skyddad från direkt solljus gynnar hakmasklarver. Under gynnsamma förhållanden kan larverna överleva i jorden i några månader, men de håller inte i flera år i miljön som piskmaskägg.

Viktigt för hundägare

Anteckna när diarrén började, avföringens färg och slem samt hundens aptit, energi och viktutveckling. Samla in ett avföringsprov enligt klinikens instruktioner. Berätta om hunden äter avföring, om resor, import och eventuell vistelse på en kennel med många hundar.

Ta med tidigare provresultat och uppgifter om alla parasitläkemedel som getts. Berätta om diarrén blev bättre efter behandlingen och när den kom tillbaka. Byt inte och kombinera inte produkter själv om avföringsproverna förblir positiva.

Fortsätt att regelbundet väga valparna och plocka upp avföring även när tiken ser frisk ut. Om en valp blir blek eller svag, sök veterinärvård direkt. Kom överens om uppföljande prover efter behandlingen och hur hundens utomhusområde ska hållas rent.

Vanliga frågor

Kan en hund ha mask om ingen syns i avföringen?

Ägg påvisas med laboratorieundersökning: bedömningen av infektion bygger inte enbart på att hela maskar syns. Piskmaskar kan utsöndra ägg bara periodvis. Hakmaskinfektion kan ge allvarliga tecken innan de första äggen påvisas. Ett enda negativt prov kan därför kräva ytterligare utredning.

Är hakmasken som överförs via mjölken samma sak som piskmask?

A. caninum kan smitta en valp via tikens mjölk. Piskmask får hunden däremot från miljön när den sväljer ägg som har utvecklats till att bli smittsamma. Piskmask saknar smittväg via moderkakan eller mjölken, så förebyggandet av dessa parasiter har delvis olika prioriteringar.

Varför kommer infektionen tillbaka efter medicineringen?

Piskmaskägg kan överleva i miljön i flera år och smitta hunden igen. Vid hakmask kan också larver som finns kvar i vävnaderna aktiveras senare. Om infektionen kvarstår trots lämplig behandling kan nedsatt läkemedelseffekt utredas med uppföljande tester som jämför antalet ägg i avföringen.

Betyder ett dåligt svar alltid läkemedelsresistens?

Ett dåligt svar kan också bero på ny exponering från miljön eller att larver i vävnaderna aktiveras. Misstänkta läkemedelsresistenta hakmaskar kan utredas genom att antalet ägg i avföringen jämförs före och efter behandlingen. Veterinären väger samman dessa möjligheter med behandlingshistoriken.

Kan människor smittas av dessa maskar?

Larver av vissa hakmaskar hos hund kan tränga in genom människans hud och ge kliande, slingrande hudförändringar. Betydelsen av hundens piskmask som smittkälla för människor har inte bekräftats tillräckligt. Att plocka upp avföring skyddar miljön i båda fallen.