Munsår hos hund – stomatit och andra orsaker

Översikt

Stomatit betyder inflammation i munslemhinnan. Den kan till exempel drabba tandköttet, kindernas insida, tungan eller den bakre delen av munnen. Sårets utseende ensamt kan inte säkert fastställa orsaken. Lokal tandsjukdom eller sjukdom i hela kroppen kan orsaka liknande skador.

CCUS orsakar smärtsamma sår i munnen, ofta där slemhinnan har kontakt med tänderna. Alla kontaktskador bredvid en tand är dock inte CCUS. Lymfocyter och plasmaceller i ett vävnadsprov från kronisk inflammation är ospecifika fynd.

Stomatit orsakad av jästsvamp är sällsynt hos hund. Även den kan orsaka sår på tungan eller andra ytor i munnen.

Orsaker

Lokal skada och tandsjukdom

Vasst växtmaterial eller en fastkilad främmande kropp kan skada slemhinnan. En tråd som har lindat sig under tungan kan missas utan en noggrann undersökning. Kemikalier och brännskador från elström kan orsaka inflammation och sår. Att tugga på krukväxten Dieffenbachia kan också irritera munnen.

Tandlossning kan orsaka en kontaktskada på den motstående slemhinnan. Vid CCUS misstänks en överdriven lokal immunreaktion mot antigener i tandbeläggningen. Den exakta mekanismen är okänd. CCUS skiljer sig från en autoimmun blåsbildande sjukdom som orsakas av autoantikroppar.

Vävnad i kinden eller under tungan kan komma i kläm mellan tänderna vid tuggning och skadas upprepade gånger.

Annan sjukdom i munnen, långvarig antibiotikabehandling eller nedsatt immunförsvar kan göra hunden mottaglig för jästsvampinfektion.

Njurar, immunsystem och tumörer

Avancerad njursjukdom kan ge uremiska sår i munnen. Vid pemphigus vulgaris angriper immunsystemet de strukturer som håller ihop epitelcellerna. Sköra blåsor kan brista snabbt och synas bara som sår vid undersökningen. Erythema multiforme kan också ge svår stomatit.

Eosinofila förändringar i munnen misstänks ha samband med överkänslighet, till exempel mot foder eller irriterande ämnen i miljön. En tumör kan bilda sår och blöda. Lymfom i munnen kan ibland visa sig som utbredda sår i stället för en enskild knöl.

Riskfaktorer

Riskfaktorerna beror på orsaken. Kronisk ulcerativ stomatit har till exempel påträffats hos malteser, dvärgschnauzer och labrador retriever. Dessa iakttagelser kan inte fastställa en allmän ras- eller könsbenägenhet som gäller alla munsår.

I en studie av 42 hundar med kronisk stomatit var åldern 1,9–15,5 år, i genomsnitt 9,4 år. Små hundar var vanliga, med en medianvikt på 5,4 kilogram. Eosinofil stomatit visar sig däremot ofta i ung ålder, oftast före 3 års ålder. Den har till exempel beskrivits hos cavalier king charles spaniel och siberian husky. Läkemedel kan utlösa erythema multiforme.

Hanar har beskrivits vara mer benägna än tikar att få eosinofil stomatit. Denna iakttagelse gäller den sällsynta inflammatoriska formen och tillämpas inte på andra munsår.

Typiska symtom

Svårighetsgraden beror på var inflammationen sitter och hur utbredd den är.

• Hunden dreglar mer än vanligt.
• Andedräkten luktar illa.
• Saliven kan innehålla blod.
• Aptiten minskar eller det blir svårt att äta.
• Hunden krafsar på munnen eller gör motstånd när den ska öppnas.
• Smärtan får hunden att smacka med läpparna.
• Hunden kan gå ner i vikt.

Kontaktskador syns ofta på insidan av läppen eller kinden mitt emot övre hörntanden och övre rovtanden. Även tungans kant kan få sår mot tänderna. I studien av 42 hundar med kronisk stomatit hade mer än 60 % också förändringar utanför de vanliga kontaktställena.

I den rapporterade fördelningen av eosinofila förändringar i munnen var gommen drabbad i 65,4 % av fallen. Tungan var drabbad i 26,9 %. Andra ställen i munnen stod för 7,7 %. Denna fördelning gäller eosinofil stomatit och inte alla munsår.

Komplikationer och följder

Försämrad förmåga att äta och svälja kan leda till undernäring. Svårigheter att dricka kan göra hunden benägen för uttorkning. Svår smärta kan förhindra lämplig munvård hemma. Även små mängder kvarvarande tandbeläggning kan hålla CCUS-inflammationen vid liv. Sår kan uppstå även efter att alla tänder har dragits ut, eftersom beläggning också bildas på andra ytor i munnen.

I en studie av 42 hundar med kronisk lymfoplasmacytär stomatit fick 81 % en fullständig symtomfrihet efter olika behandlingssteg. Detta gäller den inflammatoriska gruppen och inte alla orsaker till sår. Svampstomatit har en dålig prognos om den bakomliggande sjukdomen inte kan kontrolleras. Pemphigus vulgaris kan vara livshotande genom att epitelbarriären går förlorad. Prognosen för ett tumörrelaterat sår beror på tumörtyp och spridning.

Undersökning hos veterinären

Undersökningen omfattar hela munnen

Anamnesen omfattar när besvären började, läkemedel och möjlig exponering för kemikalier eller främmande kroppar. En noggrann bedömning av tänder, tandköttsfickor, tunga och andra ytor i munnen kräver ofta narkos. Dentalröntgen bedömer tandens stödjevävnader och käkbenet. Sårens placering jämförs med närliggande tänder och röntgenfynd. Förändringar i övrig hud, läppkanter eller trampdynor kan styra utredningen mot immunmedierad sjukdom.

Vävnadsprov skiljer liknande sjukdomar åt

Ett vävnadsprov hjälper till att skilja CCUS, eosinofil inflammation, autoimmuna blåsbildande sjukdomar och tumörer åt. Lymfocyter och plasmaceller ensamma fastställer inte orsaken. Förändringar som kvarstår eller är ovanliga kan också behöva mer detaljerad bilddiagnostik.

Förändringar i munnen har rapporterats hos mer än 90 % av hundar med pemphigus vulgaris. Bara munnen var drabbad hos 6 % av dessa hundar. Pemphigus foliaceus ger däremot nästan uteslutande hudförändringar. Namnet pemphigus ensamt avgör därför inte vilken munsjukdom som misstänks.

Ungefär 30 % av hundar med erythema multiforme kan ha förändringar i munnen. Nedsatt njurfunktion utreds med blodprover och andra undersökningar som styrs av fynden. Eosinofilerna i blodet är förhöjda hos 33–60 % av patienterna med eosinofil stomatit. Ett normalt blodstatus utesluter därför inte en eosinofil förändring i munnen.

Blödning från munnen betyder inte alltid sår i slemhinnan. Koagulationsrubbningar kan visa sig som slemhinneblödningar. Bedömningen skiljer därför mellan verklig vävnadsskada, blödning och samtidiga tecken på sjukdom i hela kroppen.

Behandling

Behandling av en lokal orsak

Veterinären ordinerar läkemedel och åtgärder efter diagnosen. Material som har fastnat i tungan eller annan vävnad tas bort. Omfattande brännskador kan kräva att död vävnad tas bort. Smärtlindring ingår i vården av svårt drabbade hundar. Uttorkning korrigeras vid behov med vätska. Mjuk föda kan göra det lättare att använda en öm mun. Långvarigt otillräckligt ätande kan kräva en matningssond.

Om mjukvävnad hela tiden kommer i kläm mellan tänderna kan överskottsvävnaden opereras bort för att förhindra nya skador.

Kontroll av tandbeläggning och tandbehandling

Behandlingen av kontaktskador omfattar rengöring av tänderna och behandling av tandlossning. Svårt skadade tänder kan dras ut. Tänder som har kontakt med ett sår kan också behöva dras ut även om de i övrigt är friska. Att dra ut alla tänder är inte den första behandlingen vid varje kroniskt munsår.

I studien av 42 hundar uppnådde 62 % fullständig symtomfrihet främst genom behandling av tandlossning. Sjutton procent blev helt tandlösa på grund av sårbildande slemhinnesjukdom. Dessa resultat talar för en stegvis planering utifrån tandfynd och behandlingssvar.

Veterinären kan komplettera kontrollen av tandbeläggning med en lokal klorhexidinprodukt.

Immunmedierade orsaker och orsaker i hela kroppen

Behandlingen av CCUS kan också omfatta antiinflammatoriska och immundämpande läkemedel. Vid eosinofil stomatit bedöms om foder och tuggmaterial kan bidra. Veterinären kan vid behov ordinera en glukokortikoid eller ett annat immundämpande läkemedel. Ett sådant granulom har beskrivits gå tillbaka inom 10–20 dagar efter att behandlingen har inletts. Detta tidsintervall gäller inte alla munsår.

Vid ett njurrelaterat sår behandlas även den nedsatta njurfunktionen. Behandlingen av en tumör planeras utifrån resultatet av vävnadsprovet. Antibiotika kan behövas vid bakterieinfektion, men ersätter inte behandlingen av orsaken.

Ett hydrolyserat foder kan väljas vid misstänkt fodereaktion. Behandlingen av en jästsvampinfektion riktas både mot den bakomliggande sjukdomen och mot själva svampinfektionen.

Förebyggande

Regelbunden borttagning av tandbeläggning genom tandborstning minskar inflammation som beror på tandsjukdom. Tandvård hemma tar inte bort behovet av professionella munundersökningar. Undvik mycket hårda tuggföremål, eftersom de kan få tänder att spricka.

Vid kontroll av munnen letar man också efter knölar, sår och skrapsår. Att förhindra att hunden tuggar på elsladdar och frätande ämnen förebygger de lokala skador som de kan orsaka. Tandvård hemma ensam kan inte förebygga alla munsår som beror på autoimmuna sjukdomar eller sjukdomar i hela kroppen.

Tandvård hemma behövs fortfarande efter professionell tandbehandling, eftersom de rengjorda tänderna kan hållas rena hemma.

Viktigt för hundägare

Anteckna hur mycket hunden äter och dricker, dregling och blodig saliv. Berätta om nya läkemedel, ändringar i foder och föremål som hunden har tuggat på. Ta med journaler och röntgenbilder från tidigare tandbehandlingar om sådana finns. Tvinga inte upp en mycket öm mun.

Kom överens om behovet av mjuk föda och smärtlindring innan ni går hem. Fråga särskilt när tandborstningen kan återupptas och hur ordinerade läkemedel ges när munnen är öm. Boka uppföljning och gör upp en plan om hunden inte kan äta. Håll också utkik efter förändringar i hud, läppar och trampdynor. Nya andningssvårigheter, kraftig blödning eller kollaps kräver akutvård.

Vanliga frågor

Betyder munsår alltid bristande tandvård?

Tandbeläggning och tandlossning kan ha samband med kontaktskador, men sår har också andra orsaker. Njursjukdom eller en autoimmun blåsbildande sjukdom kan till exempel skada slemhinnan. Orsaken utreds därför genom att hela munnen undersöks och ett vävnadsprov tas vid behov, i stället för att vården begränsas till enbart rengöring.

Måste alla tänder dras ut?

Besluten beror på tandfynden och hur inflammationen svarar på den första behandlingen. Många hundar med kronisk inflammatorisk stomatit har nytta av behandling av tandlossning utan att alla tänder dras ut. Vissa behöver också mer omfattande tandutdragningar eller immundämpande läkemedel. Sår kan ibland kvarstå även i en tandlös mun.

Kan ett munsår tyda på en tumör?

En tumör i munnen kan bilda sår och blöda. Den kan också orsaka dregling, obehaglig lukt eller svårigheter att äta. Ett vävnadsprov hjälper till att skilja en tumör från inflammation. Förändringar som kvarstår eller är ovanliga behöver särskilt utredas, eftersom deras utseende kan likna andra slemhinnesjukdomar.

Hur snabbt läker ett munsår?

Läkningstiden beror på orsaken. Ett eosinofilt granulom har beskrivits gå tillbaka inom 10–20 dagar efter att behandlingen har inletts. CCUS kan däremot kvarstå eller återkomma efter tandbehandling. Siffran är därför inte en gemensam läkningstid för alla orsaker.

Kan jag borsta tänderna när hunden har munsår?

Att minska tandbeläggningen ingår i behandlingen av kontaktskador och CCUS. Smärtan från såren kan dock göra tandborstning och läkemedel i munnen svåra. Tandvården hemma planeras därför individuellt tillsammans med smärtlindring och eventuella tandingrepp, utan att en öm mun hanteras med tvång.