Gulsot hos hund – orsaker, prover och behandling

Översikt

Bilirubin bildas delvis när hemoglobin från åldrande röda blodkroppar bryts ner. Levern bearbetar bilirubinet och för ut det i tarmen med gallan. Ökad bildning eller försämrad utsöndring gör att färgämnet samlas i blodet och vävnaderna.

Gulsot och förhöjt bilirubin i blodet bekräftar inte i sig leversjukdom. Omfattande nedbrytning av röda blodkroppar kan också ge gulfärgning utan primär leverskada. Synlig gulsot uppträder i regel när det totala bilirubinet överstiger ungefär 2,5–3 milligram per deciliter. Gulfärgning kan synas i ett blodprov innan hundens hud eller slemhinnor blir gula.

Bearbetningen i levern gör bilirubinet vattenlösligt, vilket gör att det kan utsöndras med gallan och delvis med urinen. Den fysiologiska gulsot som är typisk för nyfödda människor förekommer inte hos hund, så gulfärgning hos en valp behöver också utredas.

Orsaker

Nedbrytning av röda blodkroppar ökar bilirubinbildningen

Vid hemolys bryts röda blodkroppar ner så snabbt att levern inte hinner bearbeta allt hemoglobin som frisätts. En vanlig orsak hos hund är immunmedierad hemolytisk anemi, eller IMHA. Kroppens immunförsvar angriper då sina egna röda blodkroppar. Infektioner i de röda blodkropparna, läkemedelsbiverkningar och förgiftning kan också orsaka hemolys. Babesia-infektion och zinkförgiftning är till exempel möjliga orsaker hos en hund med gulsot och blodbrist.

Mer sällan kan ett stort hematom eller blod som har läckt ut i buken öka bilirubinbildningen. Det skiljer sig från immunmedierad nedbrytning av röda blodkroppar.

Röda blodkroppar kan brytas ner inne i blodkärlen eller tas bort av celler i mjälten eller levern.

Försämrad bearbetning i levern och blockerat gallflöde

Skador på leverceller kan försämra bearbetningen av bilirubin eller utsöndringen till de små gallgångarna. Orsakerna är bland annat leverinflammation, exponering för gifter, en tumör eller långt framskriden leversjukdom. Sepsis kan också försämra transporten av bilirubin utan någon större ökning av leverenzymerna.

Vid stopp utanför levern kan gallan inte flöda normalt från gallblåsan och gallgångarna till tarmen. Gallsten, bukspottkörtelinflammation, en tumör eller tjockt innehåll i gallblåsan kan blockera flödet. Vid gallblåsemukocele kan tjockt slem försämra tömningen och orsaka stopp. En brusten gallblåsa eller gallgång kan låta galla läcka ut i buken.

Kolestas, som innebär långsammare gallflöde, kan också uppstå i leverns små gångar.

Riskfaktorer

Risken för gulsot beror på riskfaktorerna för den sjukdom som orsakar den. Gallblåsemukocele förekommer särskilt hos medelålders och äldre hundar. Raser med anlag är bland annat shetland sheepdog, dvärgschnauzer och cocker spaniel.

I en studie från norra Europa hade 97 hundar med mukocele en medelålder på 9,5 år. IMHA diagnostiseras oftare hos tikar än hos hanar. Låg ämnesomsättning, Cushings sjukdom och störningar i fettomsättningen kan göra hundar mer benägna att få mukocele. Hundar med IMHA har en medelålder på ungefär 6 år. En känd genetisk förändring hänger ihop med ärftlig kopparinlagring hos bedlingtonterrier.

Raser med risk för IMHA är också bland annat cocker spaniel, finsk spets och dvärgschnauzer.

Typiska symtom

Gulfärgningen syns lättast i ljust tandkött, ögonvitorna eller öronlapparna. Mörk pigmentering av hud eller slemhinnor kan göra förändringen svårare att märka. Andra tecken som syns hemma beror på den bakomliggande sjukdomen.

• Hunden äter mindre eller blir nedstämd.
• Kräkningar eller diarré kan följa med sjukdomen.
• Hundens buk är öm och smärtsam.
• Urinen kan bli mörkare än vanligt.
• Hunden andas snabbt eller tröttnar lättare vid motion.
• Buken kan bli större på grund av vätskeansamling.

Hemolytisk anemi kan orsaka svaghet och svimning. Kronisk leversjukdom kan ge viktnedgång och ökat drickande och ökade urinmängder. Hur stark den gula hudfärgen är kan inte ensamt avgöra orsaken.

Komplikationer och följder

Den bakomliggande sjukdomen orsakar faran

Svår hemolytisk anemi minskar syretillförseln till vävnaderna och kan kräva blodtransfusion. Blodproppar i venerna är en viktig livshotande komplikation vid IMHA. Gallläckage kan orsaka gallperitonit, inflammation i bukhinnan orsakad av galla. Brusten gallblåsa och samtidig sepsis ökar risken för död i samband med operation.

Långt framskriden leverskada kan orsaka bukvattensot, levringsrubbningar och hepatisk encefalopati. Prognosen beror på den bakomliggande orsaken och hur svår sjukdomen är. Ihållande, oförändrad gulsot vid kronisk leversjukdom är förknippad med en försiktig prognos.

Den gula färgen kan finnas kvar längre än det ursprungliga problemet

Vid långvarig kolestas binds bilirubin till albumin i blodet och bildar deltabilirubin. Varken levern eller njurarna kan ta bort denna form direkt. Under återhämtningen kan deltabilirubin utgöra upp till 90 % av det totala bilirubinet. Gulsoten kan därför kvarstå i 7–14 dagar hos vissa patienter efter lyckad behandling av orsaken. Deltabilirubin försvinner gradvis när albuminet bryts ner.

Undersökning hos veterinären

Blodstatus, leverprover och urin styr utredningen

Utredningen börjar med sjukdomshistorien om tecken, läkemedel och möjlig exponering för gifter. Blodstatus visar om hunden har blodbrist, det vill säga för få röda blodkroppar. Ett blodutstryk undersöks för förändrad form på de röda blodkropparna och onormal klumpning. För diagnosen IMHA krävs blodbrist, tecken på immunmedierad nedbrytning och tecken på hemolys.

Totalt bilirubin mäts med ett blodprov. Leverenzymer, albumin och andra kemiska prover hjälper till att bedöma orsaken. Att dela upp bilirubinet i blodet i direkta och indirekta fraktioner skiljer inte säkert hemolys från en orsak i levern.

Bilirubin som utsöndras i urinen är vattenlösligt bilirubin som har bearbetats av levern. Små mängder kan också förekomma i koncentrerad urin från en frisk hund. Bilirubin i urinen tolkas därför tillsammans med blodvärdena och urinens koncentration. Bilirubin i urinen kan öka innan bilirubinet i blodet stiger.

Även utan andra tecken utreds en oförklarad ökning av ALAT som varar mer än 2 månader för kronisk leverinflammation.

Bilirubinökning som hänger ihop med kolestas höjer också gallsyrorna i blodet. Normalt ammoniak i blodet utesluter inte encefalopati i samband med nedsatt leverfunktion. Albumin kan också förloras via njurarna eller tarmen, så orsaken till ett lågt värde behöver utredas separat.

Ultraljud bedömer gallgångarna

Ultraljud av buken undersöker levern, gallblåsan och gallgångarna för att hitta ett eventuellt stopp. Innehållet i en mukocele ligger typiskt kvar när hunden byter ställning. Vanligt löst gallslam kan däremot röra sig med tyngdkraften. Ultraljud visar inte alltid en gallblåsa som redan har brustit.

Bilirubin kan mätas i bukvätska om gallläckage misstänks. En bilirubinkoncentration i vätskan som är mer än 10 gånger koncentrationen i blodet bekräftar gallläckage och tyder på ett kirurgiskt akutfall.

Att fastställa den exakta orsaken till leversjukdom kan kräva ett vävnadsprov. Det bedömer förändringar som inflammation, fibros och kopparinlagring. Levringen kontrolleras i förväg för att bedöma blödningsrisken vid ingreppet.

Finnålscytologi visar inte leverns vävnadsstruktur på samma sätt som ett vävnadsprov. Infektionsprover kan väljas utifrån tecknen och vilka sjukdomar som förekommer lokalt. Direkt provtagning genom huden in i gallblåsan undviks när mukocele misstänks.

Behandling

Blodbrist, leversjukdom och stopp i gallgångarna kräver olika behandlingar

Veterinären planerar behandlingen utifrån den sjukdom som orsakar bilirubinansamlingen. Vid svår blodbrist kan en transfusion av röda blodkroppar återställa den syretransport som vävnaderna behöver. Behovet av transfusion beror på tecknen och hur snabbt blodbristen utvecklades, inte bara på ett enskilt blodvärde.

IMHA behandlas med immunhämmande läkemedel och behandling för att förebygga blodproppar. En påvisad bakomliggande sjukdom behandlas också om det är möjligt. Kortikosteroidbehandlingen vid IMHA är ofta långvarig. Den totala immunhämmande behandlingen är också ofta långvarig. Dessa behandlingskrav gäller IMHA och inte alla sjukdomar som orsakar gulsot.

Vid kopparrelaterad leverinflammation minskas kopparintaget och läkemedel tar bort koppar som har samlats i levern. Annan behandling av leverinflammation väljs utifrån inflammationens orsak och fynden i vävnadsprovet. Alla hundar med leversjukdom behöver inte proteinbegränsning.

En gallblåsemukocele som ger symtom eller en brusten gallblåsa kräver ofta att gallblåsan tas bort. Att bara tömma gallblåsan rekommenderas inte, eftersom mukocele i regel kommer tillbaka. Vid gallperitonit spolas buken och dränage används vid behov. Bakterieinfektion kräver antimikrobiella läkemedel som veterinären väljer.

Ett vävnadsprov från levern kan tas när gallblåsan tas bort för att utreda samtidig sjukdom.

Kliniskt tillstånd och laboratorieförändringar följs tillsammans

Produkter som skyddar levercellerna kan stödja behandlingen av kronisk leverinflammation. En lindrig gallblåsemukocele kan ibland skötas med läkemedel och tät uppföljning. Blodprover och ultraljud kan då rekommenderas med intervall som var 6:e vecka. Förvärrade tecken, blodvärden eller bildfynd kan kräva byte till operation.

Efter att gallblåsan har tagits bort kan uppföljning med ultraljud av levern behövas på grund av samtidiga förändringar. Påvisade hormonsjukdomar och avvikande blodfetter behandlas också som en del av den samlade planen. Minskad gulfärgning ersätter inte uppföljning av den bakomliggande orsaken och behandlingssvaret.

Förebyggande

Ingen enskild åtgärd förebygger alla sjukdomar som orsakar gulsot. Oavsiktlig exponering för läkemedel och giftiga ämnen som kan skada leverceller eller röda blodkroppar bör förhindras. En kost för kopparinlagring hör bara hemma i behandlingsplanen för en hund som behöver den.

Störningar i fettomsättningen och hormonsjukdomar som gör hundar benägna att få gallblåsemukocele identifieras och behandlas. Uppföljning av en diagnostiserad mukocele kan upptäcka försämring innan den brister. Nya tecken behöver uppmärksammas även när tidigare förändringar i gallblåsan gav få tecken.

Viktigt för hundägare

Kontrollera färgen på slemhinnorna och ögonen om hundens tillstånd förändras, särskilt om huden är mörkt pigmenterad. Anteckna aptit, kräkningar, urinens färg och ork inför besöket. Berätta också om läkemedel som har använts, resor och möjlig exponering för okända ämnen.

Efter behandlingen, följ allmäntillståndet och inte bara färgen, eftersom deltabilirubin kan hålla kvar gulfärgningen i 7–14 dagar. Snabb försämring, svår smärta eller svimning kräver en akut ny bedömning. Den planerade uppföljningen beror på den bakomliggande sjukdomen: IMHA och en gallblåsemukocele kräver olika samlade behandlingsplaner.

Vanliga frågor

Betyder gulsot alltid leversjukdom?

Gulsot kan bero på leversjukdom, men också på omfattande nedbrytning av röda blodkroppar eller stopp i gallgångarna. Synlig gulfärgning avgör därför inte orsaken. Blodstatus, kemiska prover och vid behov ultraljud hjälper till att skilja dessa tillstånd åt.

Kan en frisk hund ha bilirubin i urinen?

Små mängder bilirubin kan förekomma i en frisk hunds koncentrerade urin. Fyndet bedöms därför tillsammans med andra undersökningar. Ökat bilirubin i urinen kan också komma före en ökning i blodet, så utredningen av en sjuk hund slutar inte med enbart urinfyndet.

Behöver en hund med gulsot alltid opereras?

Behovet av operation beror på orsaken till gulsoten. IMHA behandlas till exempel med transfusioner och immunhämmande läkemedel. En gallblåsemukocele som ger symtom eller gallläckage kan däremot kräva operation. Gallgångarna och blodstatus bedöms därför innan behandlingen väljs.

Hur snabbt ska den gula färgen försvinna med behandling?

Hur snabbt gulsoten går över beror på att den bakomliggande orsaken rättas till. Deltabilirubin som är bundet till albumin kan hålla kvar gulfärgningen i ytterligare 7–14 dagar efter lyckad behandling. Svaret bedöms därför också genom klinisk uppföljning och prover. Snabb försämring behöver en akut bedömning.

Kan ett bilirubinvärde ensamt visa orsaken till gulsoten?

Bilirubin i blodet bekräftar en avvikande ökning av färgämnet men fastställer inte den bakomliggande orsaken. Nedbrytning av röda blodkroppar bedöms med blodstatus och blodutstryk. Att undersöka gallgångarna kräver ofta ultraljud. Att utreda den exakta leversjukdomen kan i stället kräva ett vävnadsprov.