Herpesvirus hos hund – symtom och skydd av valpar

Översikt

CHV-1 hör till herpesvirusen, som kan ligga vilande, latenta, efter infektionen. Vilande virus kan då och då aktiveras igen utan synlig sjukdom. Det upprätthåller virusets spridning i hundpopulationen.

Hundens herpesvirus förekommer i hela världen.

Exponering är vanlig hos hundar. Antikroppar fanns hos 40 % av de testade hundarna i Nederländerna. I Storbritannien var motsvarande andel bland testade hundar 88 %.

Antikroppar visar tidigare exponering och inte hur många hundar som är sjuka just nu. Den allvarligaste formen innebär dödsfall hos nyfödda valpar. Människor kan inte smittas av detta herpesvirus hos hund.

Orsaker

Nära kontakt sprider viruset

Smittan sprids främst direkt från en smittad hund till en annan. Luftvägarna är den viktigaste smittvägen hos vuxna. Även kontakt nos mot nos på en vanlig promenad kan föra över smittan.

En tik kan utsöndra virus både i sekret från nosen och från slidan. Sjuka valpar kan utsöndra stora mängder. Spridning vid parning är möjlig men mindre vanlig än smitta via luftvägarna.

En valp kan smittas före födseln. Viruset kan också överföras i förlossningskanalen eller kort efteråt via tikens nossekret. En annan smittad hund kan också föra in det i kullen.

Inkubationstiden, från smitta till symtom, är oftast 3–7 dagar. Infektion tidigt i dräktigheten kan ge fosterdöd och resorption. Infektion sent i dräktigheten kan i stället ge för tidig förlossning.

Efter smitta via munnen eller nosen förökar sig viruset i ytcellerna i nässvalget och i halsmandlarna inom 24 timmar. Denna lokala fas kan följas av spridning till blodet inne i smittade vita blodkroppar.

Nedkylning hjälper viruset att sprida sig

En valps temperaturreglering är omogen under de första 4 veckorna, vilket kräver en tillräckligt varm miljö. Vid låg kroppstemperatur kan viruset spridas från munnen och svalget till blodet. Det kan sedan nå flera organ.

Stress, kortisonbehandling eller immundämpande sjukdom kan återaktivera vilande virus. Vid återaktivering kan hunden åter utsöndra virus från slemhinnorna i nosen eller könsorganen.

Riskfaktorer

Mycket unga valpar har störst risk för svår sjukdom. Dödsfall hos nyfödda i samband med herpes koncentreras till de första 2 levnadsveckorna. Hos valpar äldre än 4 veckor ger luftvägsinfektionen oftast lindriga tecken.

Valpar vars tik smittas för första gången sent i dräktigheten har särskilt stor risk. Tiken kanske inte hinner bilda tillräckligt med antikroppar för att skydda dem via råmjölken. Även med en vaccinerad tik får en valp som diar dåligt lite skydd via råmjölken.

Okända kennlar, utställningar och nya hundkontakter ökar möjligheterna för en dräktig tik att exponeras. En hund med kennelhosta, eller som nyligen haft det, kan också sprida herpesvirus.

Typiska symtom

Infektion hos en tik kan visa sig som kastning eller dödfödda valpar. Sjukdom hos nyfödda kan börja med bara minskat diande och nedstämt beteende. Tecknen kan utvecklas snabbt även när de till en början verkar lindriga.

En tik kan också få en mindre kull än vanligt eller valpar som föds svaga. En drabbad valps vikt kan börja sjunka när aptiten minskar.

• Valpen är sömnig och söker sig inte till spenarna.

• Valpen gnäller hela tiden och har en öm buk.

• Tjockt sekret rinner från nosen.

• Andningen blir ansträngd.

• Valpen har mjuk gråglad eller grönaktig avföring.

• Små blödningar kan synas på slemhinnorna.

• Svår sjukdom innebär kramper eller paddlande rörelser med benen.

En vuxen hund kan bara ha en lindrig hosta eller rinnande nos. Herpesinfektion i ögat kan ge kisande, återkommande sekret från ögat eller konjunktivit. Blåsor kan förekomma på slemhinnorna i könsorganen.

Komplikationer och följder

Prognosen för en kull kan vara dålig

En svårt drabbad nyfödd valp kan dö inom 24–48 timmar efter de första tecknen. Svår herpesinfektion kan döda hela den drabbade kullen. En del valpar som överlever den akuta fasen får bestående skador på centrala nervsystemet.

En drabbad valp kan också bli blind. Ögoninfektion hos vuxna kan innebära ett sår på hornhinnan. Prognosen är oftast bättre för äldre valpar och vuxna när tecknen är lindriga.

En valp som överlever kan ha bestående njurskador även efter att den akuta livshotande sjukdomen har gått över.

Att förlora en kull betyder inte att alla framtida kullar från tiken kommer att dö av herpes. Antikroppar från en tidigare infektion kan skydda nästa kull via råmjölken. Skyddet via råmjölken kan förhindra svår sjukdom även om det inte förhindrar senare infektion.

Undersökning hos veterinären

Andra sjukdomar ger liknande tecken

Veterinären bedömer valpens tillstånd och mönstret av tecken hos de drabbade valparna. Utredningen skiljer herpes från andra orsaker till valpdödsfall. Alternativ är bland annat bakterieinfektioner, brucellos och toxoplasmos.

Juverinflammation hos tiken kan också hänga ihop med en bakterieinfektion hos valpen. Undersökningen kontrollerar valpens sugreflex och slemhinnor. Medfödda problem som gomspalt letas också efter.

PCR letar efter virus; antikroppstest letar efter exponering

PCR kan påvisa herpesvirusets arvsmassa. Proverna kan vara ett organprov från en valp eller ett prov med provtagningspinne från luftvägarnas eller könsorganens slemhinna hos en vuxen hund. Hur användbart ett slemhinneprov från en vuxen är beror på om viruset utsöndras vid provtagningen.

Antikroppar i blodet hos en ovaccinerad hund visar att den har stött på viruset. Ett antikroppstest visar inte om hunden är smittsam just då. Vid vilande infektion går antikroppar inte alltid att påvisa trots att viruset finns kvar i kroppen.

Antikroppstest kan inte skilja en ökning som orsakats av vaccination från en som orsakats av infektion. Nivåer som mäts med virusneutralisation kan sjunka inom omkring 2 månader efter infektionen. PCR rekommenderas vid akut infektion, eftersom antikroppsnivåerna kan vara låga.

I vissa situationer jämförs antikroppsnivåerna i blodprover som tagits med 2 veckors mellanrum. För att tolka en enskild nivå krävs uppgifter om när infektionen skedde.

Undersökning av en död valp hjälper till att bedöma resten av kullen

En obduktion kan bekräfta orsaken till ett plötsligt dödsfall hos en valp. Herpesinfektion kan ge små punktformiga blödningar i de inre organen. Organprover kan undersökas med PCR för viruset.

Vid mikroskopisk undersökning av vävnaden kan virusförändringar i cellkärnorna, så kallade inklusionskroppar, tyda på herpesinfektion.

Behandling

En valp behöver snabb stödbehandling

Behandlingsresultaten hos drabbade nyfödda är ofta dåliga, eftersom sjukdomen utvecklas snabbt. Veterinärens intensivvård kan omfatta kontrollerad uppvärmning, vätska och extra syre. Lågt blodsocker rättas också till vid behov.

En nyfödd valp som inte diar kan snabbt få lågt blodsocker även efter en kort tid utan mat. Nedkylning försämrar också immunförsvaret, diandet och matsmältningen. Tarmens rörelser kan stanna hos en nedkyld valp, vilket ökar risken för att mat kommer upp igen och aspireras vid utfodringen.

En nedkyld nyfödd valp värms långsamt, oftast under 30–60 minuter. En värmelampa som placeras för nära eller en för varm värmedyna kan ge överhettning och brännskador. Den vanliga temperaturen i ändtarmen under den första levnadsveckan är 35–37,2 °C.

Att hålla en nyfödd valp varm ger stöd, men att enbart höja temperaturen efter att tecknen börjat reparerar inte befintliga skador på de inre organen.

Användning av virushämmande medel kräver veterinärens tillsyn

Det finns ingen etablerad virushämmande behandling av herpesinfektion hos nyfödda som visats vara säker. Aciklovir kan till exempel ge svår förgiftning och njurskador hos hundar. Behandla därför inte en valp hemma med ett herpesläkemedel för människor.

Ögontecken hos en vuxen hund kan behandlas med lokala virushämmande medel om veterinären bedömer det lämpligt. En sekundär bakteriell ögoninfektion kan kräva ett lokalt antibiotikum. Smärta i ögat behandlas också.

Lindriga tecken hos vuxna kan försvinna utan särskild medicinering. Att symtomen upphör betyder dock inte att viruset har lämnat kroppen.

Förebyggande

Begränsa en dräktig tiks kontakt med okända hundar under de sista 3 veckorna av dräktigheten. Fortsätt med samma skydd i 3 veckor efter förlossningen. Håll nyfödda valpar borta från vuxna hundar utom den egna tiken under denna sårbara period.

God handhygien och en ren valpmiljö minskar smittrisken. Herpesvirus är relativt känsligt i miljön och överlever inte länge utanför en hund. Att bara begränsa parningarna tar inte bort viruset, eftersom annan nära kontakt är den viktigaste smittvägen.

Att utesluta en hund med antikroppar från avel är inte ensamt ett effektivt sätt att ta bort detta vanliga virus från hundpopulationen.

Där ett vaccin finns kan avelstikar vaccineras mot herpesvirus för att skydda sina valpar. Antikroppar från tiken som bildats efter vaccinationen går över till valparna via råmjölken. Målet är att skydda nyfödda valpar och inte att vaccinera dem direkt.

Tillräckligt intag av råmjölk är avgörande för skyddet. Skyddet är särskilt viktigt före 3 veckors ålder, då infektionen kan vara dödlig. Behovet av att vaccinera en tik bedöms individuellt med veterinären.

Viktigt för hundägare

Väg valparna och anteckna deras tillstånd varje dag. En frisk valp som diar bra är oftast tyst och sover mellan måltiderna. Den vanliga dagliga viktökningen är omkring 5–10 % av kroppsvikten.

Kontrollera vid sidan av valparna varje dag tikens aptit, tillstånd, juver och flytning efter förlossningen.

Anteckna varje valps födelsetid, vikter, diande och tidpunkten för de första tecknen separat. Berätta för veterinären om tikens vaccinationer, parning och hundkontakter samt tidigare förluster av kullar. Diskutera hela kullen även om bara en valp ser sjuk ut. Ordna undersökning av en död valp och inlämning av prover före transporten.

Antikroppar från råmjölken kan tas upp från tarmen till blodet i högst omkring 24 timmar efter födseln. Upptaget är som effektivast under de första 4 timmarna. Att diandet lyckas direkt efter födseln behöver därför följas särskilt noga.

Vanliga frågor

Kan en hund utan symtom sprida herpesvirus?

Ja: en vilande infektion kan återaktiveras utan tydliga tecken. Viruset kan då åter utsöndras från slemhinnorna i luftvägarna eller könsorganen. En vuxen hund som ser frisk ut är därför ingen garanti för att en kull inte kan exponeras.

Betyder ett positivt antikroppsresultat att hunden är smittsam?

Nej: hos en ovaccinerad hund visar antikroppar en tidigare kontakt med viruset och mäter inte direkt pågående utsöndring. Omvänt kan antikroppar förbli opåvisade hos en hund som bär på en långvarig vilande infektion. Resultaten bedöms tillsammans med tecken och uppgifter om exponering.

Får en valp skydd av tikens vaccination mot herpes?

Vaccinationen syftar till att öka tikens antikroppar, som valpen får i råmjölken. Valpen behöver därför tillräckligt av tikens första mjölk direkt efter födseln. En valp som diar dåligt får inte motsvarande skydd bara för att tiken vaccinerats.

Kan tikens framtida kullar överleva?

Ja: antikroppar som tiken bildat efter en herpesinfektion kan skydda senare kullar via råmjölken. En tidigare förlorad kull betyder inte att samma sak händer varje gång. Vilande virus kan dock finnas kvar i tikens kropp.

Kan herpes hos hund smitta människor?

Hundens herpesvirus smittar inte människor. Till exempel brucellos och toxoplasmos kan dock också ge valpdödsfall och innebära smittrisker för människor. Orsaken till ett plötsligt dödsfall hos en valp bör därför utredas i stället för att antas vara herpes enbart utifrån symtomen.