Hyperparatyreoidism hos hund – symtom och behandling

Översikt

Bisköldkörtlarna är små körtlar på halsen nära sköldkörteln. Oftast finns det 4, på båda sidor av halsen. De utsöndrar bisköldkörtelhormon, PTH, som hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.

Primär hyperparatyreoidism är ovanlig hos hund. Den utvecklas oftast långsamt, och hunden kan länge verka ganska frisk. En förhöjd kalciumhalt i blodet kallas hyperkalcemi.

Den vanligaste orsaken är en godartad körteltumör, ett adenom. Andra möjliga förändringar är elakartat karcinom och förstoring av körtelvävnaden, hyperplasi. Sekundär hyperparatyreoidism i samband med njursjukdom eller obalans i fodret uppstår genom en annan mekanism.

Adenom står för omkring 87 % av primär hyperparatyreoidism. Omkring 87 % av de primära fallen gäller bara en bisköldkörtel.

Orsaker

Körteln fortsätter att utsöndra hormon trots högt kalcium

Normalt minskar högt kalcium i blodet utsöndringen av PTH från bisköldkörtlarna. Vid primär hyperparatyreoidism fungerar inte denna återkoppling, och den avvikande körteln utsöndrar hormon på egen hand. En eller flera körtlar kan vara överaktiva.

PTH höjer kalciumhalten i blodet genom effekter på skelett, njurar och tarm. I njurarna ökar hormonet förlusten av fosfor i urinen och kvarhållandet av kalcium. Ett långvarigt överskott av hormon påskyndar nedbrytningen av ben och frisättningen av mineraler från skelettet.

En tumör kan också uppstå i bisköldkörtelvävnad på en ovanlig plats, till exempel i mediastinum i bröstkorgen. Ingen orsak i foder eller miljö är känd för en vanlig sporadisk bisköldkörteltumör.

Den sekundära formen beror på en annan störning

Vid sekundär hyperparatyreoidism stiger PTH som svar på en obalans i kalcium och andra mineraler. Vid kronisk njursjukdom ansamlas fosfor och bildningen av aktivt D-vitamin minskar. Kalciumhalten i blodet kan då vara låg eller normal trots förhöjt PTH.

Den näringsbetingade formen kan uppstå när fodret länge innehåller för lite kalcium eller för mycket fosfor. Kroppen rättar till kalciumhalten i blodet genom att ta mineraler från skelettet. Det kan försvaga skelettet även när kalciumhalten i blodet är normal.

Riskfaktorer

En hund som får primär hyperparatyreoidism är oftast äldre än 7 år. Ingen skillnad i mottaglighet mellan hanar och tikar har påvisats. Keeshond har ett känt dominant ärftligt anlag.

Medelåldern hos hundar med primär hyperparatyreoidism är omkring 11 år. De drabbade hundarna har varit mellan 6 och 17 år gamla. Ett positivt gentest hos en keeshond visar ett anlag och inte en pågående sjukdom.

Hyperparatyreoidism hittas oftare än vanligt också hos till exempel labrador retriever och schäfer. Den näringsbetingade sekundära sjukdomen hotar särskilt växande valpar av stora raser som utfodras med rått kött utan ben. Kronisk njursjukdom ger anlag för njurbetingad sekundär hyperparatyreoidism.

Typiska symtom

Symtomen kan vara så lindriga att de tolkas som normalt åldrande. Omkring 32 % av patienterna har inga symtom vid diagnosen. En knuta i körteln märks oftast inte genom att man tittar på eller känner på halsen.

• Hunden dricker och kissar mer än vanligt.

• Hunden blir trött eller verkar ha svaga muskler.

• Aptiten minskar eller hunden går ned i vikt.

• Hunden har illamående eller kräks.

• Förstoppning gör det svårt att bajsa.

• Hunden darrar eller har svårt att komma i gång.

Det ökade urinerandet beror delvis på att njurarnas förmåga att koncentrera urinen försämras vid högt kalcium. Hunden dricker mer för att ersätta den vätska som förloras i urinen. Urinsten och urinvägsinfektioner kan vara det första problemet som märks.

Komplikationer och följder

Njurar och urinvägar kan skadas

Urinsten hittas hos omkring 31–33 % av hundarna med primär hyperparatyreoidism. Urinvägsinfektioner förekommer hos omkring 29–30 %. Stenarna består ofta av kalciumoxalat, vilket hänger ihop med högt kalcium i blod och urin.

En sten kan hålla i gång en bakterieinfektion i urinvägarna. Ihållande högt kalcium kan ge avlagringar av kalciumfosfat i njurarna och andra organ. De skador på inre organ som uppstår kan bli bestående.

Långvarigt överskott av hormon kan försvaga skelettet

Vid svår skelettsjukdom ersätts ben av omogen bindväv. Ett skört rörben kan gå av redan efter ett lindrigt trauma. En kotfraktur kan trycka på ryggmärgen eller nerverna och försämra rörelseförmågan.

Förändringar i ansiktets ben kan göra att tänderna lossnar eller faller ut. Vid njurbetingad sekundär sjukdom kan en långt gången benuppmjukning försämra käkens normala funktion. Svåra skelettmissbildningar vid den näringsbetingade formen går inte alltid helt tillbaka ens efter att fodret rättats till.

Högt kalcium kan komma tillbaka efter lyckad behandling

Kalciumet stiger igen hos omkring 10 % av de behandlade fallen. Hos keeshond är återfallen omkring 50 %. Det kan gälla en förändring i en körtel som inte behandlats tidigare eller vävnad som inte tagits bort helt.

Undersökning hos veterinären

Kalcium och PTH undersöks tillsammans

Misstanken börjar ofta med upprepat förhöjt kalcium i rutinmässiga blodprover. Joniserat kalcium speglar det biologiskt aktiva kalciumet bättre än totalkalcium. En oväntad ökning av totalkalcium kan kontrolleras med ett nytt blodprov på fastande hund.

PTH tolkas tillsammans med joniserat kalcium som mätts samtidigt. Högt kalcium ska normalt dämpa PTH till en mycket låg nivå. PTH inom referensintervallet kan därför vara avvikande när kalciumet samtidigt är förhöjt.

Andra orsaker till högt kalcium är bland annat tumörer, njursjukdom och Addisons sjukdom. Det PTH-liknande proteinet PTHrP kan mätas när man utreder hyperkalcemi som orsakas av en annan tumör. Vid den allmänna undersökningen bedöms också lymfkörtlar och analsäckar för att leta efter andra möjliga tumörer.

Blodprover bedömer njurfunktion, fosfor och andra elektrolyter. Urinprov och vid behov bakterieodling utreder samtidiga problem i urinvägarna. Röntgen av buken kan visa sten i urinblåsan eller njurarna.

Bilddiagnostik hittar den körtel som behöver behandlas

Ultraljud av halsen hjälper till att hitta den avvikande körteln före ett ingrepp. En avvikande körtel kan vara bara 4 millimeter stor. Undersökningen kräver därför erfarenhet av dessa små strukturer på halsen.

Datortomografi med kontrastmedel kan särskilt hjälpa till att hitta bisköldkörtelvävnad på en ovanlig plats. Vävnad som tas bort vid operation kan skickas för mikroskopisk undersökning för att fastställa tumörtypen. Vid misstanke om näringsbetingad sekundär sjukdom bedöms fodrets innehåll av kalcium, fosfor och D-vitamin.

Behandling

Den avvikande körteln tas bort eller förstörs

Den viktigaste botande behandlingen vid primär sjukdom är kirurgi eller ablation, alltså riktad förstöring av den avvikande körteln. Kirurgi lyckas hos omkring 95–100 % av patienterna. Den totala andelen botade med ablationsbehandlingar är omkring 90 %.

Etanolablation lyckas i 72–87 % av fallen. Radiofrekvensablation lyckas hos 72–98 % av patienterna. Etanolbehandlingen upprepas hos 2–16 %. Vid radiofrekvensbehandling behöver 2–14 % ett nytt ingrepp.

Vid ablation kan körtelvävnaden förstöras med etanol eller med värme från radiofrekvens. Även den kräver narkos och kan behöva upprepas. Etanolbehandling ger inget vävnadsprov för mikroskopisk undersökning av tumören.

Vid kirurgi kan sköldkörteln och de andra normala bisköldkörtlarna ofta bevaras. Om högt kalcium redan har försämrat organens funktion kan vätska och läkemedel användas före narkosen. Högt kalcium kan innebära risk för hjärtrytmrubbningar och blodtrycksproblem under narkos.

Om ett ingrepp inte är möjligt

Uppföljning kan vara ett alternativ för en äldre hund utan symtom eller med lindriga symtom om andra sjukdomar gör narkosrisken hög. Då följs kalcium, njurfunktion och bildning av urinsten.

Kalciumet följs noga efter ingreppet

De andra bisköldkörtlarna kan ha dämpats av det långvarigt höga kalciumet. Det tar oftast dagar eller längre innan deras egen hormonutsöndring kommer i gång igen. Hos en hund med svår skelettsjukdom kan kalciumet sjunka för lågt inom 12–24 timmar efter operationen.

Hypokalcemi efter ingreppet förekommer hos omkring 22–68 % av patienterna. Hypokalcemi med symtom förekommer hos omkring 11 %. Den uppstår oftast inom 1–3 dagar men kan visa sig redan efter 12 timmar. Lågt kalcium varar bara sällan längre än 7 dagar.

Vid behov behandlar veterinären hypokalcemi, alltså för låg kalciumhalt i blodet, med kalcium och aktivt D-vitamin. Det kan kräva en längre vistelse på djursjukhuset. Att hunden gnider ansiktet, har muskelryckningar eller kramper kan tyda på hypokalcemi efter behandlingen.

Om högt kalcium kvarstår minst 1 vecka efter operationen måste kvarvarande avvikande tumörvävnad utredas. Orsaken kan vara en annan avvikande körtel eller bisköldkörtelvävnad på en ovanlig plats.

Behandlingen av sekundär sjukdom riktas mot grundorsaken

Vid den njurbetingade formen behandlas njursjukdomen och fosforbalansen. Veterinären kan använda ett fosforbegränsat foder och fosfatbindare. Vid den näringsbetingade formen rättas kalcium, fosfor och D-vitamin till så att de passar hundens ålder och behov.

Förebyggande

Det finns inget känt sätt att förebygga en sporadisk bisköldkörteltumör genom foder eller miljö. Gentest kan bedöma det ärftliga anlaget hos keeshond. En del råd från rasklubbar rekommenderar avel på keeshondar med negativt gentest för PHPT eller som annars är kända som genetiskt fria.

En keeshond med bisköldkörteltumör används inte i avel. Ett balanserat innehåll av kalcium och fosfor i fodret förebygger den centrala orsaken till näringsbetingad sekundär sjukdom. Ett foder som enbart består av rått kött utan ben är en särskild risk för växande valpar.

Gentest på keeshond kan göras på ett prov av kindceller eller blod.

Viktigt för hundägare

Hos en keeshond som är genetiskt positiv men frisk kan kalcium- och njurvärden följas med blodprover innan symtom uppstår. Kalciumhalten i blodet kan vara hög länge innan sjukdomen märks utåt.

Anteckna drickande, urinering, aptit, viktförändringar och rörelse före behandlingen. Ta med tidigare kalcium- och njurvärden och uppgifter om alla tillskott och allt foder. Kom före hemgången överens om var kalciumet ska mätas nästa gång och vem du ska kontakta om tecknen förändras. Ha instruktionerna från hemgången och läkemedelslistan till hands även på kvällen.

Uppföljningen efter behandlingen syftar till att upptäcka lågt kalcium innan svåra symtom uppstår. Den långsiktiga prognosen efter kirurgi eller ablation är i allmänhet utmärkt.

Joniserat kalcium följs två gånger per dag i minst 5–7 dagar efter ingreppet. Hunden vilar i 3–5 dagar efteråt för att minska risken för hypokalcemi. Efter lyckad behandling rekommenderas långsiktiga kalciumkontroller var 6–12:e månad.

Vanliga frågor

Är hyperparatyreoidism alltid cancer?

Nej: den vanligaste orsaken hos hund är ett godartat adenom. Förstoring av körtelvävnaden och en mindre vanlig elakartad tumör är också möjliga. Vävnad som tas bort kan undersökas i mikroskop för att fastställa förändringen. Även en godartad körteltumör kan ge för stor hormonutsöndring och högt kalcium i blodet.

Kan PTH vara normalt trots att hunden har hyperparatyreoidism?

Ja, eftersom PTH ska vara dämpat när kalciumhalten i blodet är hög. I det läget kan en hormonnivå inom referensintervallet tyda på bristande reglering. PTH och joniserat kalcium bedöms därför utifrån resultat som tagits samtidigt.

Betyder ett positivt gentest för PHPT att en keeshond är sjuk?

Ett positivt gentest visar inte att hunden redan är kliniskt sjuk. Det visar ett ärftligt anlag. Att följa kalcium- och njurvärden hjälper till att upptäcka sjukdomsförändringar även hos en hund som verkar frisk. Synliga symtom börjar oftast först i högre ålder.

Varför kan kalciumet sjunka för lågt efter operationen?

De andra bisköldkörtlarnas utsöndring kan länge ha varit dämpad av det höga kalciumet. De behöver tid att återhämta sig efter att den avvikande körteln tagits bort. Blodproverna följs därför efter operationen och lågt kalcium behandlas vid behov.

Kan ett byte av foder bota primär hyperparatyreoidism?

Den botande behandlingen av en primär körtelförändring är oftast kirurgi eller ablation. Att rätta till fodret är något annat: det behandlar näringsbetingad sekundär sjukdom. Vid den njurbetingade formen behandlas den bakomliggande njursjukdomen och mineralbalansen. Kalciumhalten i blodet kan vara normal eller låg vid sekundär hyperparatyreoidism.