Huggormsbett hos hund – symtom, första hjälpen och behandling

Översikt

Huggormen, Vipera berus, är en giftorm. Den kan bita i självförsvar om en hund överraskar den eller trycker in den i ett hörn. I kallt klimat kan bett förekomma från de första snöfria fläckarna på våren och ända in på hösten.

Mängden gift som kommer in i kroppen vid ett bett kan variera mycket. Vid ett så kallat torrt bett frisätts inget gift eller mycket lite. Vänta ändå inte hemma för att se om symtom uppstår.

De flesta behandlade hundar återhämtar sig bra efter ett bett. Svår förgiftning kan dock ge skador på inre organ eller leda till döden.

Huggormar har ofta ett mörkt sicksackmönster längs ryggen, men helt mörka individer förekommer också. Snokar och hasselsnokar är inte giftiga. Att leta efter ormen är dock inte en del av att hjälpa en hund som blivit biten.

Orsaker

Huggormens gift innehåller flera ämnen med olika effekter på kroppen. Dess sammansättning kan variera mellan enskilda ormar och geografiska områden.

Giftet skadar blodkärlens väggar och blodkropparna. Den lokala vävnadsreaktionen ger svullnad och smärta runt bettet. Spridning via blodet kan skada hjärtat, njurarna, nervsystemet och levervävnaden.

Svår förgiftning kan störa blodets normala levring. Överdriven aktivering av levringen kan bilda många små blodproppar i hela kroppen. Den normala levringen kan då försämras, vilket ger inre blödningar.

Rörelse påskyndar spridningen av giftet i hundens kropp. Att hålla hunden lugn och undvika att röra den bitna kroppsdelen är därför en del av första hjälpen.

Riskfaktorer

En hund kan bli biten när den nosar på eller närmar sig en orm som vilar på marken. Bett drabbar ofta ansiktet, halsen eller den nedre delen av ett ben.

Varma, soliga dagar kan huggormar sola sig på stigar och vägar. Högt gräs, skog, ljunghed och sanddyner vid kusten är möjliga platser att möta dem.

Följderna kan bero på mängden gift, var bettet sitter, hundens storlek och fördröjning innan behandlingen börjar. Gift som kommer direkt in i blodet kan ge en extremt snabb, svår reaktion. Svullnad av nospartiet eller halsen kan också göra det svårt att andas.

Typiska symtom

Bettet syns inte alltid, och ormen kanske inte längre hittas när symtomen börjar. En hund kan först gnälla eller hoppa till plötsligt. Vanliga iakttagelser är:

• Snabbt ökande svullnad av nospartiet eller ett ben som gör ont vid beröring.
• Hälta om bettet drabbar ett ben.
• Små stickmärken, även om de inte alltid märks.
• Hunden är mer nedstämd än vanligt och ovillig att röra sig.
• Illamående, kräkningar eller diarré.
• Blekt tandkött, flämtning eller kraftig dregling.
• I svåra fall blödningar, kraftig svaghet eller andningssvårigheter.

Två stickhål bredvid varandra kan synas vid bettstället. Att de saknas utesluter inte ett bett, eftersom svullnad och smärta kan vara de tydligaste fynden.

Även en hund som först verkar må bra kan få symtom senare. Håll alltid koll på hundens allmäntillstånd och inte bara på svullnaden runt huvudet.

Komplikationer och följder

Ett huggormsbett kan ge cirkulationschock. Giftet kan skada hjärtmuskelceller och ge onormal hjärtrytm.

I en norsk uppföljningsstudie av 21 hundar fick 57 % onormal hjärtrytm. Svåra ventrikulära rytmrubbningar hittades hos sex hundar, eller 29 %. Alla hundar i studien överlevde.

Njurskador kan till en början vara lindriga och tillfälliga, utan att det vanliga kreatininvärdet stiger. En del hundar kan dock få långvariga eller bestående skador på inre organ. Vävnaden runt bettet kan dö.

En dödlighet på omkring 3–4,8 % har rapporterats hos hundar som bitits av huggorm. Det betyder inte att alla hundar har samma risk. Snabb behandling förbättrar prognosen. De allra flesta återhämtar sig helt med behandling.

Skador på inre organ kan visa sig senare som ett försämrat allmäntillstånd och oregelbunden hjärtrytm. Att svullnaden minskar avgör alltså inte ensamt om uppföljning fortfarande behövs.

En ökad benägenhet för blodet att levra sig kan också kvarstå efter den akuta fasen. I en norsk studie av 28 hundar var denna benägenhet fortfarande ökad efter 15 dagar. Dess samband med faktiska blodproppar är fortfarande oklart.

Onormal hjärtrytm kan fortfarande förekomma andra dagen efter ett bett. I hjärtstudien upptäcktes inga rytmrubbningar vid kontrollen efter 14 dagar. Troponin hade normaliserats vid den kontrollen hos alla utom en hund.

Undersökning hos veterinären

Diagnosen bygger på omständigheterna, lokal svullnad och smärta och eventuella bettmärken. Veterinären bedömer hundens allmäntillstånd och avgör vilken behandling som behövs utifrån symtomens svårighetsgrad.

Blodprover kan kontrollera blodkroppar, blodsocker, proteiner i blodet och mått på de inre organens funktion. Hjärtats funktion följs samtidigt. Ett elektrokardiogram, EKG, kan visa en onormal hjärtrytm som inte syns på hundens yttre tillstånd.

Skador på hjärtmuskeln kan bedömas genom att troponin mäts i blodet. Av de 21 hundarna i hjärtstudien hade 17, eller 81 %, förhöjd troponinkoncentration i minst ett prov. Förhöjt troponin kan vara ett skäl till längre EKG-övervakning.

Ett normalt kreatininvärde utesluter inte tidiga, lindriga njurskador. Ökat albumin, ett protein, i urinen kan tyda på tidig skada. Andra markörer i urinen har studerats för att upptäcka skador innan de vanliga njurvärdena stiger.

I studien av njurskador påvisades avvikande urinmarkörer 12, 24 och 36 timmar efter bettet. Skillnaderna mot friska kontroller hade försvunnit vid mätningen efter 14 dagar. Upprepade prover kan därför komplettera utredningen under den akuta fasen.

Påvisande av huggormsgift i urin och blod har studerats, men metoden är fortfarande under utveckling. Den påvisade gift upp till 24 timmar efter ett bett. Den ska inte förväxlas med ett rutinmässigt snabbtest på en klinik.

Blodtrycksmätning kan vara en del av bedömningen. Utöver den lokala svullnaden väger veterinären in andning, cirkulation och symtom från magen.

Ett samtidigt inflammatoriskt svar i hela kroppen kan försvåra tolkningen av tidiga urinmarkörer. En förhöjd forskningsmarkör visar alltså inte alltid entydigt orsaken till skadan.

I en studie av 29 bitna hundar var en ökning av inflammationsmarkören CRP vanlig. Kreatinkinas, CK, som hänger ihop med muskelskada, var också ofta förhöjt. Resultaten vägs samman med det kliniska tillståndet och andra organspecifika undersökningar.

Påvisande av gift i blodet gav också falskt positiva resultat i studien, så urin verkade vara ett mer användbart prov. Utvecklingen av gifttester tar därför ännu inte bort behovet av en klinisk bedömning utifrån symtomen.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling utifrån hundens tillstånd och provresultat. Vanliga delar är vila, vätska i ven och smärtlindring. Luftvägen hålls öppen trots svullnaden.

Vätskebehandlingen stödjer cirkulationen och de inre organens funktion. Att ge en hund i chock vatten att dricka ersätter inte behandling i ven. Chock kan försämra sväljningen och upptaget av vätska från tarmen.

Vid svår förgiftning kan veterinären använda motgift, även kallat antiserum, som innehåller antikroppar mot huggormsgift. Antiserum kan ge en skadlig överkänslighetsreaktion, så administreringen kräver övervakning. Berätta för kliniken om hunden tidigare har fått antiserum.

Kortison är inget motgift mot huggormsgift. Rutinmässig kortisonbehandling har inte visat någon tydlig nytta för återhämtningen efter bett av Vipera berus. Det finns inte heller tydliga belägg för skada av kortison specifikt vid bett av Vipera berus. Veterinären avgör om det ska användas i särskilda situationer, som vid behandling av en reaktion på antiserum.

Antibiotika behövs främst om bettområdet blir infekterat eller om bakterier misstänks sprida sig till blodet. Död vävnad kan behöva tas bort kirurgiskt. Fall som inte är mycket lindriga följs ofta på djursjukhus i minst 24 timmar.

Uppföljningen av organskador kan kräva 36–48 timmars sjukhusvård och vätska i ven. Kontinuerlig EKG-övervakning kan fortsätta i omkring 48 timmar. Det gör att behandling av en onormal hjärtrytm kan börja snabbt om en sådan uppstår.

Svår smärta kan lindras med opioider som veterinären ger. Stödbehandling och uppföljning av giftets effekter fortsätter även när en hund får antiserum.

Vissa antiserumprodukter innehåller antikroppar som framställts av hästar.

Förebyggande

I områden där huggormar lever, ha kontroll över hunden och om möjligt koppel på stigen. Undvik att låta hunden nosa runt ställen där ormar nyss har setts. Soliga dagar kan en huggorm också värma sig på stigen.

Kontrollera lokala iakttagelser av huggorm och riskställen innan du besöker ett okänt promenadområde eller semesterställe. Att förhindra alla bett är ändå svårt. Att vara förberedd på första hjälpen och ha kontaktuppgifter till akutveterinär tillgängliga hjälper dig att snabbt ordna hjälp.

Försök inte fånga eller röra ormen efter ett bett. Att närma sig den kan utsätta den som hjälper till för ett bett också.

Viktigt för hundägare

Massera, sug eller kyl inte bettstället själv. Lägg inte på en stasbinda eller något annat tätt förband över bettet. Håll hundens rörelser till ett minimum medan du ordnar transport.

Ge inte smärtstillande läkemedel eller kortison hemma utan veterinärens uttryckliga instruktioner. Vid chock kan ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel öka risken för njurskada. Även om en tablett har getts som första hjälp behöver hunden ändå omedelbar veterinärbehandling.

Uppföljande blodprover tas ofta några veckor efter den första behandlingen. Berätta utan dröjsmål för kliniken som behandlade hunden om ny svaghet, andningssvårigheter eller annan försämring.

Undvik ansträngning åtminstone fram till den överenskomna kontrollen, som kan vara efter omkring 14 dagar. En längre begränsning av motionen, omkring en månad, kan behövas enligt den behandlande veterinärens bedömning. Berätta direkt under uppföljningen om plötsliga neurologiska tecken eller andningssvårigheter, eftersom möjliga tecken på blodproppar behöver bedömas.

Vanliga frågor

Måste jag uppsöka veterinär även om hunden verkar må bra?

Ja. Varje misstänkt huggormsbett behöver bedömas snabbt av veterinär. Att hunden först verkar må bra hindrar inte att allvarliga symtom uppstår senare. Låt hunden vila och bär den om möjligt till bilen, eftersom rörelse påskyndar spridningen av giftet.

Kan jag ge en kortisontablett vid huggormsbett?

Ge inte läkemedel hemma utan specifika instruktioner från veterinär. Kortison är inget motgift mot huggormsgift, och en tablett ersätter inte veterinärbehandling. Rutinmässig användning har inte visat någon tydlig nytta för återhämtningen hos bitna hundar. Veterinären bedömer eventuella särskilda omständigheter individuellt.

Ska jag kyla eller klämma på bettstället?

Massera, sug eller kyl inte bettstället själv. Använd inte heller en stasbinda eller något annat tätt förband över området. Den viktigaste första hjälpen är att hålla hunden och den bitna kroppsdelen så stilla som möjligt och ordna snabb veterinärbehandling.

Kan ett huggormsbett skada hjärtat utan synliga hjärtsymtom?

Huggormsgift kan skada hjärtmuskelceller och ge onormal rytm. En bedömning utifrån hur allvarligt bettet såg ut utåt förutsade inte hur svåra rytmrubbningarna blev i uppföljningsstudien. Veterinären kan därför använda EKG-övervakning och mätning av troponin även när svullnaden är det tydligaste fyndet.

När kan hunden återgå till normal motion?

Att undvika kraftig motion i omkring en månad efter ett bett rekommenderas. Återhämtningen kräver vila även när svullnaden börjar gå tillbaka. Uppföljande prover rekommenderas ofta efter några veckor, eftersom effekterna av gift eller antiserum kan komma fördröjt. Veterinären avgör när hunden kan återgå till ansträngning utifrån dess individuella situation.