Höftledsluxation hos hund – symtom och behandling

Översikt

Höften är en kulled där lårbenshuvudet utgör kulan. Den motsvarande ledskålen finns i bäckenet. Ledkapseln, lårbenshuvudets ligament och omgivande muskler stöder leden.

Vid en fullständig luxation ligger lårbenshuvudet helt utanför ledskålen. En delvis urledvridning kallas subluxation. Subluxation hänger ofta ihop med ledförslitning eller höftledsdysplasi. Delvis urledvridning av båda höfterna är vanligare än fullständig luxation på båda sidor.

En obehandlad urledvriden led kan bilda en falsk led. Bestående hälta och kronisk smärta kan bli följden.

Luxation bakåt och nedåt har uppskattats stå för 1,5–3,2 % av höftledsluxationerna.

Höftledsdysplasi innebär en ärftlig glappighet i leden.

Orsaker

Stödjande strukturer klarar inte att hålla lårbenshuvudet på plats

Att bli påkörd av en bil är en vanlig orsak till svåra skador. Ett fall eller en halkning kan också ge luxation. Ledkapseln kan slitas sönder. Ligamentet som fäster lårbenshuvudet vid ledskålen skadas oftast också. Vid en svår skada kan även sätesmusklerna skadas.

Den vanligaste riktningen är framåt och uppåt, kraniodorsalt. Den har beskrivits stå för ungefär 80 % av fallen hos hund. En annan uppskattning är 90 %. Vid den sällsynta kaudoventrala luxationen flyttar sig huvudet bakåt och nedåt. Det kan hända när benet tvingas långt ut åt sidan.

Blödning i samband med luxationen kan lämna en blodlevring i ledskålen. Levringen och rester av slitna vävnader kan göra det svårare att få lårbenshuvudet på plats igen.

Luxation kräver oftast skada på minst 2 viktiga stödjande strukturer. Ledskålens övre kant är också ett viktigt stöd för leden.

Riskfaktorer

Höftledsdysplasi, en utvecklingsstörning i höften, kan göra hunden benägen för luxation. Det kan då krävas mindre kraft än vanligt för att den ska uppstå. Ledförslitning ökar också risken.

En studie av kaudoventral luxation omfattade 160 hundar. Medianåldern var 8,4 år, med en spridning på 0,5–19,7 år. Pudlar utgjorde 38,1 %. Pudelkorsningar utgjorde 11,3 %. Något direkt samband mellan denna riktning av luxation och höftledsdysplasi har inte fastställts.

Studien av kaudoventral luxation registrerade 170 separata episoder av luxation. Olyckor med låg energi stod för 82,9 % av dessa. Trafikolyckor stod för 6,5 %.

Hos 10 hundar i serien gick också den motsatta höften ur led vid ett annat tillfälle.

Typiska symtom

Olyckan har inte alltid setts av någon. Vid en färsk luxation håller hunden oftast upp det ömma benet. Benets läge förändras beroende på åt vilket håll höften har gått ur led.

• Bakbenet haltar kraftigt och kan inte belastas normalt.

• Hunden håller upp benet eller drar det närmare kroppen.

• Benet ser utåtvridet och kortare ut än vanligt.

• Vid luxation åt andra hållet kan benet ligga ut åt sidan och se längre ut.

• Beröring eller rörelse av höften gör ont.

• Höftområdet kan vara svullet.

• Om båda höfterna är skadade kan hunden vara oförmögen att gå.

Hälta vid en luxation som funnits länge kan vara lindrigare än efter en färsk skada. Rörligheten ensam kan därför inte bekräfta att höften ligger på plats.

Komplikationer och följder

Ledskada, ny luxation och andra skador

Luxationen kan skada ledbrosket och omgivande mjukvävnader. Samma olycka kan skada urinvägarna. Lungorna eller hjärtat kan också skadas.

Efter sluten reponering går höften ur led igen i ungefär 50 % av fallen. Efter öppen kirurgisk reparation har ungefär 10–20 % behövt ytterligare kirurgisk korrigering. Implantat och stödförband kan också ge problem. Ett förband som glidit ur läge kan ge svår skada på benet.

Prognosen för ett fungerande ben är ofta god till utmärkt. Hur svår den ursprungliga skadan var och tidigare ledförslitning påverkar resultatet.

Undersökning hos veterinären

Först bedöms hela hunden och olyckans övriga följder

Veterinären gör en allmän och en ortopedisk undersökning. Andra akuta problem hos en svårt skadad hund behandlas före höften. Blodprover bedömer organfunktionen och om hunden klarar narkos.

Lägena för benpunkter kring höften och bäckenet kan förändras. Rörelse av höften kan ge en skrapande känsla. Undersökningen görs varsamt för att undvika ytterligare skada på brosket.

Röntgen behövs innan leden sätts tillbaka

Röntgen bekräftar luxationen och visar dess riktning. Minst 2 bilder i rät vinkel mot varandra behövs. De letar också efter frakturer i lårbenshuvudet, lårbenshalsen eller ledskålen. En avslitningsfraktur där lårbenshuvudets ligament fäster kan också hindra sluten reponering.

Bilddiagnostiken kan kräva djup sedering eller narkos. Ytterligare bilder av bröstkorg, ryggrad eller andra ben kan tas för att leta efter andra skador. Efter reponeringen bekräftar en ny röntgenbild höftens läge. Efter operation kontrollerar bilderna också implantatens läge.

Behandling

Sluten reponering passar vid en färsk luxation i en i övrigt hel led

Veterinären väljer metod utifrån riktning, hur länge luxationen funnits och andra skador. Sluten reponering innebär att leden sätts tillbaka utan öppen operation. Den fungerar bäst för en normalt formad höft utan frakturer.

Ingreppet görs under narkos för att minska smärta och muskelspänning. Hundens samlade tillstånd stabiliseras före narkosen. Den bästa chansen att lyckas finns under de första 24–48 timmarna. Redan efter 4–5 dagar blir reponeringen svårare och misslyckas ofta.

I gynnsamma fall kan sluten reponering försökas under de första 3 dagarna. För att lyckas måste leden också stanna kvar på plats efteråt. Svår höftledsdysplasi eller Legg-Perthes sjukdom kan hindra att metoden används.

Stödförbanden beror på luxationens riktning

En höft som förskjutits framåt och uppåt kan stödjas med en Ehmerslinga. Vid luxation nedåt kan benbojor (hobbles) begränsa att bakbenen glider för långt isär. Stödförbandet kan behövas i 10–14 dagar. Det passar inte vid vissa benskador och benformer.

En Ehmerslinga rekommenderas inte vid kaudoventral luxation, alltså bakåt och nedåt. Den kan vrida denna höft åt ett håll som gynnar ny luxation.

I studien av kaudoventral luxation lyckades reponering med benbojor i 48,8 % av de enskilda behandlingsförsöken. Utan förband var andelen 9,1 %. Med Ehmerslinga var den 15,2 %. Med hänsyn till upprepade försök lyckades benbojor till slut i 61,8 % av fallen.

Att lyckas betydde att hunden åter belastade benet utan påvisbar ny luxation. Komplikationer med benbojor uppstod i 31,9 % av behandlingsförsöken. Motsvarande andel för Ehmerslingor var 60,6 %.

Operation stabiliserar eller ersätter den skadade leden

Öppen reparation övervägs om sluten reponering misslyckas eller leden förblir instabil. Ledkapseln kan repareras eller ersättas med en stödjande struktur. En stödjande sutur som dras genom borrade kanaler i benet kan ersätta funktionen hos lårbenshuvudets ligament.

Kraftigt skadat brosk eller en ledfraktur som inte går att reparera kan kräva ett ingrepp som ersätter ledens normala funktion. Att ta bort lårbenshuvudet och lårbenshalsen gör att en falsk led kan bildas i stället för dessa ben. Fysioterapi hjälper till att återställa funktionen efter detta ingrepp. Vid en höftledsprotes ersätts i stället kulan och skålen med konstgjorda delar.

En höftledsprotes kräver att andra infektioner har uteslutits. Ledvätskan kan vid behov testas för infektion. En konstgjord höft kan gå ur led. Dess delar kan också lossna. En fraktur på lårbenet kan komplicera en höftledsprotes. Infektion är en annan möjlig komplikation.

I samma studie av kaudoventral luxation lyckades operation med stödjande sutur i 30 av 34 försök, eller 88,2 %. Ny luxation kan uppstå mer än 6 månader efter operationen.

Vården hemma skyddar reparationen och återställer muskelstyrkan

Smärtbehandling och begränsad motion ingår i återhämtningen. Läkningen av höftens stödjande vävnader kräver oftast minst 6–8 veckors begränsad aktivitet. Begränsningarna varar längre efter vissa ingrepp. Kontrollerade övningar börjar ofta inom ungefär 2 veckor efter operationen.

Efter den första läkningen stärker gradvis ökad motion musklerna. Skador på andra ställen kan förändra hur rehabiliteringen går framåt. Rehabiliteringen efter borttagning av lårbenshuvudet kan gå i en annan takt än efter stabilisering av leden.

Hopp och klättring undviks i början. Promenaderna görs kontrollerat i koppel. En enda halkning eller ett fall kan skada reparationen. För mycket aktivitet kan få implantat att flytta sig eller gå sönder.

Stödförbandets läge och eventuellt skav på huden följs noga. En lindrig funktionsnedsättning kan finnas kvar efter borttagning av lårbenshuvudet.

Förebyggande

Säkra bilresor är också viktiga för att förebygga olyckor. Använd en säkerhetssele av god kvalitet på baksätet. Ett alternativ är en transportbur i rätt storlek som är fastsatt i bilens struktur. Spänn inte fast en hund i bilen enbart i halsbandet.

Alla produkter som säljs som säkerhetsutrustning skyddar inte hunden vid en kollision. Kontrollera om krocktestet bedömde skyddet av hunden eller bara att den hölls kvar på plats. Vissa avelsprogram använder röntgen av höfterna för att hjälpa till att kontrollera ärftlig glappighet i lederna.

Spännena på en säkerhetssele bör vara starka och gjorda av metall.

Viktigt för hundägare

Anteckna när olyckan hände och vad som inträffade, även om du inte såg allt. Berätta om hunden kunde belasta benet direkt efteråt och om den haltade redan tidigare. Ta med tidigare röntgenbilder av höfterna och uppgifter om operationer. Dra inte i, vrid inte och försök inte sätta tillbaka höften själv. Fråga kliniken hur du flyttar hunden på ett säkert sätt.

Enligt vissa officiella program för höftbedömning måste den bedömande veterinären få veta om operationer som påverkar bedömningen. I sådana program markeras en höft som skadats vid en olycka och inte kan bedömas som utan bedömning. Det officiella resultatet bygger då på den andra höften. Röntgenbilder från tiden för olyckan och sjukhistorien behövs för bedömningen. En höft som opererats för dysplasi registreras i stället som opererad.

Kom vid utskrivningen överens om hur förbandet och användningen av benet ska följas, när uppföljande röntgen ska göras och hur smärtlindringen ska bedömas. För en återhämtningsdagbok över gång, aptit och vila. Berätta direkt om ny kraftig hälta, ett förband som glider eller tydlig hudirritation. Ge läkemedlen enligt ordinationen.

Vanliga frågor

Kan vila behandla en urledvriden höft?

En höft som lämnas urledvriden kan ge bestående hälta och kronisk smärta. Behandlingen sätter tillbaka leden och stöder dess stabilitet. Både sluten behandling och operation kräver också begränsad motion för att skydda läkningen. Att sätta tillbaka leden kan kräva öppen kirurgisk reparation.

Hur snabbt ska höften sättas tillbaka?

Sluten reponering fungerar bäst under de första 24–48 timmarna. Efter ungefär 4–5 dagar är den redan svår och misslyckas ofta. En svårt skadad hunds allmäntillstånd stabiliseras dock före narkosen. Röntgen görs alltid före sluten reponering.

Varför går en höft ur led igen?

Luxationen skadar ledens stödjande strukturer. Ny luxation sker i ungefär 50 % av fallen efter sluten reponering. Ytterligare skador, ledens uppbyggnad och hur väl eftervården lyckas påverkar om höften förblir stabil under läkningen. Ny luxation kan kräva kirurgisk reparation.

Behöver hunden alltid en Ehmerslinga?

Nej: yttre stöd passar inte vid vissa skador och benformer. En Ehmerslinga rekommenderas inte vid luxation bakåt och nedåt. Behovet av stöd och typen av stöd beror på skadan. När stöd används följs skav på huden och förbandets läge.

Hur länge begränsas motionen?

Höftens stödjande vävnader skyddas ofta under läkningen i minst 6–8 veckor. Begränsningarna varar längre efter vissa reparationer. Muskelstyrkan återställs sedan gradvis. Återhämtningen anpassas efter andra skador och det ingrepp som gjorts. Rehabiliteringen kan gå snabbare efter borttagning av lårbenshuvudet.