Iliopsoasskada hos hund – sträckning av höftböjaren och återhämtning

Översikt

Iliopsoas är en enhet av muskel och sena som böjer höften. Den består av musklerna iliacus och psoas major. Enheten löper djupt under ländryggen och bäckenet mot lårbenet. Bara en liten del av denna djupa muskel kan kännas direkt med handen.

Den för bakbenet framåt genom att böja höftleden. Den hjälper också till att stödja ländryggen. Skadan kan gälla själva muskeln eller dess sena som fäster vid lårbenet. Slemsäcken mellan senan och benet kan också bli inflammerad.

Slemsäcken minskar normalt friktionen mellan sena och ben när höften rör sig.

En stor enkät om agility omfattade 4 197 hundar.

Iliopsoasskada rapporterades hos 327 hundar, eller 7,8 % av enkätens population. De diagnoser som låg bakom ägarnas uppgifter kontrollerades inte mot veterinärjournaler.

Orsaker

En akut sträckning kan uppstå när muskeln förlängs samtidigt som den försöker bromsa en rörelse. Det kan hända vid en halkning, ett fall eller ett dåligt utfört hopp. Ett snabbt riktningsbyte kan belasta samma område av muskel och sena.

I slutet av avstampet över ett agilityhinder kan muskeln bromsa sträckningen av höften och övergången mellan länd- och korsrygg. Skada på muskelfibrer kan innebära lokal blödning och svullnad. Upprepade små påfrestningar kan i stället orsaka ett gradvis utvecklat kroniskt problem.

Ett kroniskt senproblem kan till exempel hänga ihop med dagliga apporteringslekar. Långvarig ansträngning utan tillräcklig återhämtning kan också belasta höftböjaren när hunden rör sig genom djup snö. Även en lugnare sällskapshund kan skadas vid en ovanligt kraftig aktivitet.

En förändrad gång på grund av ett annat problem i rörelseorganen kan öka belastningen på iliopsoas. Muskeln kan då användas mer än vanligt för att stabilisera en led och kompensera för smärta.

Riskfaktorer

Iliopsoasskador ses särskilt hos aktiva sporthundar. Vanliga sällskapshundar kan också få samma skada. Hos 72 agilityhundar som bedömdes med ultraljud varierade åldern mellan 1,5 och 10 år. Medianåldern i den gruppen var 5 år.

Border collie utgjorde 20/72 hundar, eller 27,8 %. Deras stora antal i skadegrupperna kan delvis spegla deras popularitet i aktiva hundsporter. En tidigare skadad muskel eller sena är mer mottaglig för ny skada och kronisk överbelastning.

Otillräcklig uppvärmning före kraftig aktivitet kan öka belastningen på musklerna. Muskeltrötthet och dålig muskulär kondition är andra möjliga predisponerande faktorer.

Typiska symtom

Hemma kan symtomen visa sig så här:

• Steget med bakbenet blir kortare i trav, även utan tydlig svår hälta.
• Hunden haltar periodvis eller lägger mer vikt på det andra bakbenet.
• Fart eller acceleration minskar jämfört med tidigare prestationer.
• Hunden undviker att hoppa eller avbryter ett hopp på grund av smärta.
• En agilityhund börjar riva ribbor eller saktar ner i slalom.
• Hunden ser stel ut och kan ha svårt att resa sig.
• Hunden undviker att sträcka höften och bäckenet när den rör sig.

Smärtan kan drabba en eller båda sidorna. En typisk lindrig sträckning av iliopsoas ger oftast inte plötslig fullständig avlastning av benet.

Komplikationer och följder

En obehandlad akut muskelskada kan bli kronisk. Ärrvävnad kan bildas i det skadade området och minska muskelns normala funktion. Kraftig ärrbildning kan orsaka bestående mekanisk hälta och stram muskulatur.

Den närliggande lårbensnerven kan i sällsynta fall skadas eller irriteras. Inflammation i senans slemsäck kan orsaka svullnad och vätskeansamling. Av 73 agilityhundar som bedömdes med ultraljud hade 62,8 % både akuta och kroniska förändringar.

I en grupp av 281 agilityhundar med rapporterade sträckningar hade 69 hundar, eller 25 %, haft 2 sträckningar. Minst 3 sträckningar hade förekommit hos 31 hundar, eller 11 %, i samma grupp. En enda sträckning rapporterades hos 181 hundar, eller 64 %.

Undersökning hos veterinären

Veterinären bedömer gången och smärta i området kring muskeln och senan. Att sträcka höften och vrida den inåt kan framkalla smärta vid undersökningen. Ömhet i muskeln kan dock också förekomma vid ett annat tillstånd i bakdelen.

Veterinären letar därför också efter problem med knäets korsband och höftledsdysplasi. Smärtkällor i nedre delen av ryggen och övergången mellan länd- och korsrygg ingår i samma samlade bedömning.

Vid den första bedömningen av 72 agilityhundar registrerades andra smärtkällor i rörelseorganen hos 53/72, eller 73,6 %. Iliopsoasskada bedömdes först vara det enda problemet i rörelseorganen hos 19/72 hundar, eller 26,4 %. Instabilitet i det främre korsbandet hittades hos 20/72, eller 27,8 %.

Övergången mellan länd- och korsrygg bedömdes vara den huvudsakliga smärtkällan hos 17/72 hundar, eller 23,6 %. Av dessa 17 undersöktes 14 med magnetkamera av nedre delen av ryggen. Magnetkameraundersökningen visade avvikande struktur i övergången mellan länd- och korsrygg hos 5 hundar. Sex hundar hade normala magnetkamerafynd. Magnetkamerautlåtanden för 3 hundar fanns inte tillgängliga för vidare bedömning.

Vad visar bilddiagnostiken?

Ultraljud kan visa störd struktur i muskelfibrerna. En erfaren undersökare kan skilja akuta och kroniska iliopsoasförändringar åt med ultraljud. Röntgen är oftast inte förstahandsmetoden för att diagnostisera mjukdelsskador. Mineralinlagringar vid ett kroniskt drabbat senfäste kan dock synas på röntgen.

Magnetkamera eller datortomografi kan ge en mer detaljerad bedömning av muskelområdet. Ultraljudsförändringar på båda sidorna hittades hos 52/72 hundar, eller 72,2 %. Förändringar på den motsatta, symtomfria sidan tydde inte alltid på en lika betydande skada.

Vid en lindrig sträckning av grad I är muskelns struktur och funktion bevarade. Svullnad eller blödning drabbar mindre än 5 % av muskeln. En måttlig skada av grad II innebär partiell fiberbristning och minskad styrka. Mer än 5 % av muskeln är inblandad vid en måttlig skada. Vid en svår skada av grad III är bristningen av fibrer och fascia omfattande.

Behandling

Behandlingen planeras utifrån skadan och samtidiga sjukdomar. Att behandla ett annat bakomliggande problem kan också hjälpa muskelområdet att läka. De flesta skador behandlas konservativt, utan operation. Fullständig avslitning från fästet kan kräva operation.

Vila och smärtbehandling

En isolerad skada på iliopsoassenan kräver minst 4 veckors inledande vila. En akut skada kan i början kräva fullständig vila. Löpning, hopp och plötsliga rörelser utesluts under den tidiga fasen. Ha hunden kopplad utomhus för att kontrollera rörelserna.

Veterinären kan ordinera ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel mot smärta från en isolerad senskada. Det muskelavslappnande läkemedlet metokarbamol kan ingå i den individuella smärtbehandlingen. Gabapentin, som verkar på nervsmärta, kan också användas enligt veterinärens bedömning. Att rörelserna ser bättre ut med smärtstillande läkemedel tar inte bort aktivitetsbegränsningarna.

Gradvis framskridande rehabilitering

Rehabiliteringen för de flesta hundar planeras över ungefär 4–12 veckor. En svårare eller långvarigare skada kan behöva längre tid. Aktiviteten ökas gradvis under ledning av veterinären eller en veterinärfysioterapeut. Att stärka bål- och bäckenmuskulaturen är ett viktigt mål.

Hemövningarna kan senare till exempel omfatta kontrollerade sidosteg. Att gå baklänges kan vara en annan del av ett individuellt program. Gång i vatten och styrkeövningar kan läggas till senare i rehabiliteringen. Värmebehandling eller terapeutiskt ultraljud kan också användas vid kroniska problem.

Rehabiliteringsexperten kan lära ut lämpliga massagetekniker och passiva rörelseövningar. Att själv ändra övningarna kan förvärra problemet. Korta, kontrollerade koppelpromenader förlängs gradvis när programmet går framåt.

Återgång till träning och tävling

I agilityenkäten fanns uppgifter om återgång till tävling för 301 hundar. Inom 3 månader återgick 169 hundar, eller 56 % av denna grupp. Ytterligare 71, eller 24 %, återgick inom 3–6 månader. Fyrtiotre hundar, eller 14 %, behövde mer än 6 månader. Arton, eller 6 %, slutade tävla.

En återgång till agility kan börja med låga, raka hopp. Hopphöjd och vändningar ökas långsamt. Slalom återinförs sist. En äldre hund med andra problem i rörelseorganen kan behöva en mildare aktivitet.

Operation vid ett ihållande problem

Ihållande återkommande smärta som inte svarar på annan behandling kan ibland behandlas med en operation där senan frigörs. Då skärs senan av nära sitt fäste på lårbenet. De flesta hundar återgår inte till sin tidigare sportnivå efter denna operation.

Förebyggande

Använd en konsekvent uppvärmning före ansträngande aktivitet. Den kan omfatta gång och trav före huvudaktiviteten. En lugn nedvarvning behövs också efteråt.

En frisk hunds uppvärmning kan också omfatta några låga hopp och varsamma töjningar. Hala vändningar och isiga vinterunderlag kan förvärra ett befintligt muskelproblem.

En hund som tidigare har skadats kan ha nytta av ett långsiktigt skadeförebyggande program. Samtidiga ortopediska problem måste beaktas när den samlade aktiviteten bedöms. Att avbryta rehabiliteringen för tidigt kan göra hunden benägen att skadas igen.

Viktigt för hundägare

Anteckna när steget blir kortare och när hältan blir synlig. Notera halkningar, ovanlig ansträngning och smärta vid hopp. Ta med uppgifter om tidigare problem med knä, höft och rygg till besöket.

Lugnt nosarbete och matpussel kan ge aktivitet medan motionen är begränsad. Gör hemövningarna enligt rehabiliteringsexpertens anvisningar.

Fråga vilka fynd som bekräftar var skadan sitter och om hunden har andra smärtkällor. Kom överens om nästa kontroll och när promenader, hopp och sportspecifik träning kan ökas. För en träningsdagbok över aktivitet och rörelser dagen efter.

Vanliga frågor

Kan en iliopsoasskada drabba båda bakbenen?

Smärtan kan drabba en eller båda sidorna. I ultraljudsgruppen med 72 agilityhundar hittades dubbelsidiga förändringar hos 52/72, eller 72,2 %. Fynd på den motsatta, symtomfria sidan bedömdes dock ofta som lindrigare och kopplade till kompensation.

Syns en sträckning av höftböjaren på röntgen?

En vanlig mjukdelsskada syns oftast inte på röntgen. Kronisk mineralisering vid senfästet kan dock synas. Ultraljud hjälper till att bedöma fiberstrukturen. Magnetkamera eller datortomografi kan också ge en mer detaljerad bedömning. Röntgen kan dessutom visa samtidiga förändringar i höften.

Hur lång tid tar det för en iliopsoasskada att läka?

Ett rehabiliteringsprogram pågår i ungefär 4–12 veckor för de flesta hundar. En svårare skada kan kräva längre rehabilitering. Återgången till tävling kan ta mer än 6 månader. Återgången sker gradvis i takt med att hunden blir bättre med rehabilitering på klinik och hemma.

Kan min hund återgå till agility medan den får smärtstillande?

Läkemedel kan dölja smärta, så att rörelserna ser bättre ut tar inte bort rehabiliteringens begränsningar. Motionen ökas gradvis under professionell ledning. Slalom i agility återinförs först i slutet av återgångsprogrammet. En äldre hund eller en hund med flera hälsoproblem kan behöva en mildare aktivitet.

Varför undersöker veterinären också knäet och ryggen?

Ömhet i iliopsoas kan hänga ihop med andra tillstånd i bakdelen. Korsbandsskada och höftledsdysplasi är möjliga samtidiga smärtkällor. Problem i nedre delen av ryggen och övergången mellan länd- och korsrygg bedöms också. Att behandla det bakomliggande problemet kan hjälpa muskeln att läka. I den kliniska bedömningen av 72 agilityhundar förekom korsbandsinstabilitet hos 20, eller 27,8 %.