Hypertrofisk osteodystrofi hos hund – HOD hos valpar

Översikt

En allmän sjukdom hos växande hundar med skelettsmärta

HOD drabbar de långa rörbenens metafyser: de delar av benet som ligger nära tillväxtzonerna. Bland 39 studerade hundar hade 24, eller 61,5 %, förändringar i nedre delen av strålbenet, nära handleden. Nedre delen av armbågsbenet var också drabbad hos 24 hundar, eller 61,5 %. Nedre delen av skenbenet var drabbad hos 12 hundar, eller 30,7 %. Andra ben kan ändå vara inblandade, som överarmsbenet, revbenen eller underkäken.

HOD är en ovanlig sjukdom som särskilt förekommer hos växande stora hundar. Återhämtningen från lindrig HOD kan vara fullständig. Svår sjukdom kan dock varaktigt påverka benens tillväxt. Feber och dåligt allmäntillstånd är möjliga inslag.

Skiljer sig från rakit och panosteit

Rakit kan bero på brist på kalcium eller fosfor eller en felaktig balans mellan dem i kosten. Vid panosteit hänger smärtan ihop med förändringar inne i ett långt rörben och kan flytta sig mellan benen. Fynden och behandlingsprinciperna vid dessa sjukdomar skiljer sig från HOD.

Orsaker

Stört blodflöde och benbildning

Den exakta orsaken till HOD är okänd. Utvecklingen omfattar minskat blodflöde till benets tillväxtområde. Det stör förbeningen och kan orsaka att benbalkar dör. En inflammatorisk reaktion utvecklas i det skadade området. Det förklarar delvis varför tillväxtområdet är svullet och smärtsamt.

Antalet benresorberande celler, osteoklaster, kan öka i det inflammerade området.

Inflammatorisk mottaglighet och arv

Ett ärftligt anlag misstänks särskilt hos weimaraner. En avvikande inflammatorisk reaktion anses också vara en möjlig bakomliggande mekanism. Skelettförändringarna har beskrivits som steril inflammation, där inflammatoriska celler samlas i benvävnaden. Steril innebär här att inflammationen i sig inte visar att det finns en bakterieinfektion.

Ett orsakssamband mellan HOD och vaccination har inte bekräftats konsekvent. Valpvaccinationer och det vanliga insjuknandet i HOD sker under samma livsskede. Brist på C-vitamin anses inte vara en bevisad förklaring till HOD. HOD likställs därför inte direkt med en skelettsjukdom orsakad av vitaminbrist.

Riskfaktorer

Den vanliga åldern när sjukdomen börjar är ungefär 2–8 månader, under valpens snabba tillväxt. Sjukdomen har ändå beskrivits hos små och medelstora raser och hos hundar som var 15 månader gamla. Raser som har beskrivits ha anlag är bland annat grand danois, weimaraner, schäfer och irländsk setter. Stor storlek är därför inget absolut krav för diagnosen.

I en grupp av 39 remisspatienter var medianåldern när sjukdomen började 14 veckor. Åldrarna varierade mellan 8 och 32 veckor. Flera studier omfattade fler hanar, men en säker könspredisposition har inte fastställts. Drabbade kullsyskon har påvisats särskilt hos weimaraner.

Typiska symtom

Smärta och svullnad är ofta dubbelsidiga och ganska symmetriska. Området runt det svullna benet kan kännas varmt. Du kan märka:

• Hälta, som kan vara särskilt tydlig i frambenen.
• Svullnad på benen nära lederna.
• Ömhet eller att valpen gnyr när ett ben vidrörs.
• Ovilja att resa sig, gå eller delta i lek.
• Feber och att valpen är tröttare än vanligt.
• Minskad aptit eller matvägran.
• Diarré, som kan börja före synlig hälta.

Smärta kan ibland förekomma när munnen öppnas eller ryggen hanteras. Tecknen kan lägga sig en tid och senare komma tillbaka.

Bland de 39 studerade hundarna hade 34, eller 87,2 %, registrerad feber. Sjutton patienter, eller 43,6 %, kunde inte gå.

Komplikationer och följder

Tillväxtstörningar och svår allmän sjukdom

En tillväxtzon kan skadas varaktigt, så att ett ben växer i en onormal vinkel. Svår sjukdom kan försämra senare gång, löpning och lek. Samtidiga problem som lunginflammation kan komplicera behandlingen. I de värsta fallen kan smärta och försämring leda till ett beslut om avlivning.

Återkommande tecken

Bland 25 uppföljda hundar hade 8, eller 32,0 %, återkommande tecken under tillväxten. Mediantiden till återfall var 50 dagar efter den ursprungliga diagnosen. Variationen var 7–212 dagar. Misstänkta återfall bekräftades dock inte alltid med nya bilder.

Fyra av de 25 hundarna, eller 16,0 %, utvecklade senare en sjukdom som bedömdes vara immunmedierad. Det är ännu inte känt om hundar med HOD har större risk för senare immunsjukdomar än andra hundar.

Undersökning hos veterinären

Klinisk undersökning och bilddiagnostik av skelettet

Veterinären bedömer ålder, ras, tecken och fynd från undersökningen av skelettet. Smärta och svullnad i de långa rörbenens tillväxtområden riktar misstanken mot HOD. Röntgen är oftast den första bildundersökningen. Bilderna granskas för en mörkare linje i tillväxtområdet som löper parallellt med tillväxtzonen. Detta fynd kallas dubbel fys.

Tätare ben, skleros, kan synas bredvid området med bennedbrytning. Nytt ben kan senare bildas runt benet. En kronisk förändring kan likna en förtjockning av benets kortikala lager. Bildutseendet beror därför på sjukdomens skede.

När behövs andra undersökningar?

Blod- och urinprover utreder samtidiga problem som kräver behandling. CRP, en inflammationsmarkör, kan vara förhöjt vid en systemisk inflammatorisk reaktion. Benförändringarna måste också bedömas mot möjligheten av bakteriell osteomyelit. Ett dubbelsidigt, symmetriskt mönster i benen stöder misstanken om HOD.

Datortomografi kan komplettera utredningen om tecknen är diffusa eller röntgenfynden mycket diskreta. Den skiljer strukturer åt utan den överlappning som förekommer på röntgen. Datortomografi behövs dock inte vid alla typiska fall av HOD, eftersom röntgen är den första bildundersökningen.

Ärftligt trapped neutrophil syndrome hos border collie kan innebära HOD-liknande skelettförändringar. Irländsk setters ärftliga canine leucocyte adhesion deficiency, CLAD, kan också ge liknande skelettfynd. Datortomografi som görs av en annan anledning, till exempel för att utreda feber, kan visa typiska förändringar i de delar av benen som ingår i undersökningen.

En ny episod bedöms på nytt

Smärta som kommer tillbaka under tillväxten kan stämma med återfall av HOD. Nya röntgenbilder kan bekräfta benförändringarna och vid behov utesluta liknande sjukdomar. Immunmedierad polyartrit kan till exempel ge tecken som liknar ett återfall. En ny episod av hälta betraktas därför inte automatiskt som ytterligare en episod av samma sjukdom.

Behandling

Smärtlindring och kontroll av inflammationen

Behandlingen av HOD syftar till att kontrollera tecknen och lindra smärtan. Veterinären kan använda ett NSAID eller andra smärtstillande läkemedel utifrån situationen. En inflammationsdämpande kortikosteroid väljs för vissa hundar. Läkemedlen väljs utifrån undersökningsresultaten och hundens allmäntillstånd.

Hos weimaraner kan kortikosteroider ge ett bättre svar än NSAID. Det bästa gemensamma behandlingsupplägget för alla raser har dock inte fastställts. Svaret följs genom smärta, rörelser och allmäntillstånd. Ändra inte doser eller sätt inte ut läkemedel på eget initiativ: den behandlande veterinären styr läkemedelsbehandlingen.

Sjukhusvård och näring

Svår smärta kan kräva starkare smärtlindring på sjukhus. Vätska stöder en valp som inte kan äta och dricka tillräckligt. Näringen upprätthålls vid behov med en matningssond. Samtidig diarré eller lunginflammation kräver också egen lämplig behandling.

I den behandlade gruppen med 39 hundar behövde 89,7 % sjukhusvård. Mediantiden på sjukhus var 5 dagar, med en variation på 1–21 dagar. Alla 39 remisspatienter överlevde till utskrivningen. Prognosen vid svår HOD är ändå försiktig.

Aktivitet och vård av en liggande valp

Motionen begränsas under den smärtsamma fasen enligt veterinärens anvisningar. En valp som ligger i samma ställning vänds för att förebygga trycksår. Stödjande vård kan också omfatta skydd av mag-tarmkanalen och individuell omvårdnad. Behandlingen innebär därför mer än att iaktta ett haltande ben.

Återhämtning och uppföljning

Prognosen vid lindrig eller måttlig HOD är i regel god. En hund kan börja må bättre inom 7–10 dagar efter att behandlingen har påbörjats. Det beskriver förbättringen av tecknen, inte längden på en läkemedelskur. Tecknen kan ändå komma tillbaka tills de långa rörbenens tillväxt har avslutats. En del hundar har bara en enda episod.

Förebyggande

Ingen säkert verksam förebyggande åtgärd som passar alla valpar kan anges, eftersom den exakta orsaken är okänd. En växande valp får balanserad mat anpassad till sin ålder och storlek. Onödiga tillskott som läggs till ett fullfoder sätts ut enligt behandlingsplanen. I system för fodermärkning som använder dessa kategorier är ett fullfoder avsett att täcka det dagliga näringsbehovet. Ett kompletteringsfoder kompletterar annan mat och är inte den enda kosten.

Vissa avelsriktlinjer för weimaraner avråder från avel med en hund som har haft HOD. Ett eventuellt samband med vaccination bedöms individuellt, eftersom ett säkert orsakssamband inte har fastställts. Vaccinationshistorik och tidigare misstänkt HOD ingår i veterinärens samlade bedömning.

Kontrollera vilket livsstadium en foderetikett anger, eftersom valpar och vuxna hundar har egna foder.

Viktigt för hundägare

Iakttagelser hjälper till att följa behandlingen

Anteckna hur valpen reser sig, går, äter och deltar i vanliga aktiviteter. Notera också synlig svullnad och ömhet när ett ben hanteras. Berätta för veterinären om alla foder och tillskott, eftersom kosten ses över som en del av behandlingen. Målet är att skilja mellan behandlingssvar, en ny episod och andra problem som kräver vård.

Följ begränsningen av motion även när hunden börjar verka piggare. Att vända en valp som förblir liggande hjälper till att förebygga trycksår. Låt bedöma ny smärta eller försämrade rörelser på nytt, eftersom ett liknande tecken också kan bero på en annan sjukdom. Kom vid uppföljningen överens om när normal motion kan ökas och hur benens tillväxt ska följas.

Vanliga frågor

Är HOD samma sak som vanlig växtvärk eller panosteit?

HOD är en särskild sjukdom i de långa rörbenens tillväxtområden. Den kan innebära dubbelsidig svullnad och hög feber. Panosteit innebär i stället förändringar i märghålan och varierande hälta. En haltande valp klassas därför inte hemma enbart utifrån att den växer: veterinären utreder orsaken.

Hur ung kan en valp vara när den får hypertrofisk osteodystrofi?

Det vanliga insjuknandet sker vid ungefär 2–8 månaders ålder. I en studie av 39 remisshundar varierade åldrarna mellan 8 och 32 veckor. HOD har ändå också beskrivits hos små raser och hos hundar som var 15 månader gamla. Ålder och storlek styr misstanken, men undersökningarna bekräftar diagnosen.

Återhämtar sig en valp helt från HOD?

Prognosen vid lindrig eller måttlig sjukdom är i regel god. Tecknen kan förbättras inom 7–10 dagar efter behandlingsstarten. En del hundar får ändå nya episoder under tillväxten. Svår skada på tillväxtzonen kan lämna en bestående missbildning av benet, så återhämtningen följs också i form av skelettets tillväxt.

Kan HOD behandlas med ett vitamintillskott?

Brist på C-vitamin har inte bekräftats som orsak till HOD. Behandlingen inriktas på att lindra smärta och inflammation. Kosten bör passa valpen och vara balanserad. Onödiga tillskott kan sättas ut under veterinärens ledning, men att se över maten ersätter inte undersökning och behandling av en svårt sjuk valp.

Behöver varje valp med HOD datortomografi?

Nej. Vanlig röntgen är den första bildundersökningen vid HOD. Datortomografi kan hjälpa särskilt vid diffusa tecken eller mycket diskreta benförändringar. Vid sidan av bilderna tar veterinären hänsyn till ålder, tecken och fynd vid den kliniska undersökningen. Undersökningarna väljs utifrån vad utredningen av problemet kräver.