Juverinflammation hos hund – symtom, digivning och behandling

Översikt

Inflammationen kan vara lokal eller en svår sjukdom i hela kroppen

Hundar har oftast 5 par mjölkkörtlar på var sida av bröstkorgen och buken. Deras uppgift är att producera mjölk till avkomman. Juverinflammation kan drabba en enda körtel eller flera samtidigt.

Den mjölkproducerande körtelvävnaden består av små alveoler och förbindande gångar. När omgivande muskelliknande celler drar ihop sig pressas mjölken in i gångarna och mot spenöppningen. Antalet körtlar och deras läge kan variera mellan individer.

Inflammationen är oftast bakteriell. Långvarig mjölkstockning eller skada kan ändå orsaka inflammation utan påvisad infektion. Vid sidan av akuta och gangränösa former förekommer kronisk och subklinisk inflammation. Vid den subkliniska formen kan tiken och körteln se normala ut medan valparnas tillväxt försämras.

Orsaker

Hur infektionen utvecklas

Den vanligaste vägen är uppåt genom spenöppningen in i mjölkkörteln. Skador på spenen eller spenkanalen gör det lättare för bakterier att ta sig in i vävnaden. Diande valpar kan orsaka hudskadan. En smutsig miljö kan också utsätta tiken för stora mängder bakterier utan något synligt sår.

Bakterier som har samband med sjukdomen är bland annat E. coli, stafylokocker och streptokocker. De förekommer också i tikens normala hudflora. Mer sällan når bakterier en körtel via blodet från någon annan del av kroppen. En livmoderinfektion efter förlossningen kan vara en sådan källa.

Ovanligare svampinfektioner i mjölkkörtlarna har beskrivits i vissa endemiska områden och hos hundar med nedsatt immunförsvar.

Mjölkstockning

Galaktostas betyder att mjölk samlas i en mjölkkörtel när den inte töms ordentligt. Plötslig avvänjning eller att en valp dör minskar diandet och kan lämna överskottsmjölk i körtlarna. Ihållande stockning kan utvecklas till inflammation. Vid skendräktighet kan hormonförändringar starta mjölkproduktionen utan en kull.

Prolaktin hjälper till att starta mjölkproduktionen tillsammans med andra hormoner och reglerande faktorer.

Riskfaktorer

Juverinflammation förekommer hos tikar i olika åldrar och av olika raser. Risken gäller särskilt digivning efter förlossningen och hög mjölkproduktion. Mjölkutsöndring och mjölkstockning vid skendräktighet gör också tiken benägen för problem. Tecken på skendräktighet visar sig ofta 6–8 veckor efter löpet.

Dålig hygien, skador på spenarna och infektioner på andra ställen i kroppen är predisponerande faktorer. Ett plötsligt slut på digivningen ökar risken för stockning. En juvertumör kan ligga bakom en ihållande eller ovanlig inflammatorisk förändring. Tecken i körtlarna bedöms därför inte enbart utifrån om tiken har valpar för tillfället.

Typiska symtom

Tidigt kan en långsammare viktuppgång än väntat hos valparna vara den första iakttagelsen medan tiken fortfarande verkar frisk. Andra möjliga tecken är:

• En körtel svullnar eller känns fastare än vanligt.
• Körteln känns varm och det gör ont att röra vid den.
• Huden blir röd eller lila.
• Mjölken är grumlig, tjock, blodig eller innehåller var.
• Tiken äter dåligt, har feber eller drar sig undan från valpskötseln.
• Sår eller sårskorpor uppstår på körtelns hud.

Mjölken kan också se normal ut trots inflammation. En körtel som blir mörk, kall och illaluktande kan tyda på gangrän. Uttalade kräkningar och svaghet kan åtfölja en spridning till sjukdom i hela kroppen.

Vid den kroniska formen kan en körtel vara bara lätt svullen och kännas ojämn vid palpation.

Komplikationer och följder

Bölder, gangrän och sjukdom hos valparna

Obehandlad akut inflammation kan spridas mellan körtlarna. Den kan också leda till att vävnaden brister. En böld, eller varansamling, kan utvecklas i en körtel. Försämrad blodförsörjning och svår infektion kan orsaka vävnadsdöd, nekros, i körtelvävnaden. Svår infektion kan utvecklas till sepsis, som hotar tikens liv.

Bakterier och deras toxiner i mjölken kan också göra valparna sjuka. Det kallas toxisk mjölk-syndrom. En sjuk tik kan dessutom sköta sina valpar sämre. Juverinflammation kan därför hota både tiken och kullen.

De flesta fall som behandlas på rätt sätt har en god prognos. Tecknen lägger sig typiskt inom 2–3 veckor med behandling. Gangränös juverinflammation och sepsis har en försiktig prognos trots intensiv behandling.

Undersökning hos veterinären

Bedömning av hela tiken och kullen

Anamnesen fastställer förlossningsdatum, antal valpar, hur länge tecknen har pågått och möjlig skendräktighet. Veterinären undersöker alla mjölkkörtlar och inte bara den som synligt har förändrats. Körtlarna jämförs med avseende på storlek, symmetri, värme, konsistens och hudfärg. Mjölkens färg, konsistens och lukt bedöms separat.

Ett blodstatus hjälper till att bedöma den inflammatoriska reaktionen och hur svår den är. Biokemiska blodprover kan också användas för att utreda uttorkning och effekter i hela kroppen. CRP i blodet är en markör för inflammation. Det visar dock inte om inflammationen kommer just från en mjölkkörtel eller från en annan sjukdom.

Mjölkprov hjälper till att skilja förändringar åt

Mjölkcytologi kontrollerar inflammatoriska celler och deras förändringar. Bakterier inne i degenererade neutrofiler talar för bakteriell inflammation. Enstaka immunceller kan också förekomma i mjölk från en frisk körtel. En bakterie som syns i ett prov kan i stället ensam spegla förorening från huden.

Mjölk från en inflammerad körtel tas för bakterieodling och resistensbestämning även om den ser normal ut. Spenen och huden runt omkring rengörs noggrant inför provtagningen. Odlingen hjälper till att rikta behandlingen av en bakterieinfektion.

En kraftigt spänd körtel kan förväxlas med brist på mjölk även hos en tik som producerar gott om mjölk.

En studie av 89 tikar undersökte sammanlagt 157 prover från mjölkkörtlar. Av 127 prover efter förlossningen klassades 28, eller 22 %, som subklinisk inflammation. Akut inflammation hittades i 17 prover, eller 13 %. Detta är fynd på körtelnivå från en utvald grupp och inte sjukdomsrisker för alla digivande tikar.

I samma provgrupp efter förlossningen var 66 av 127 körtlar, eller 52 %, kliniskt friska. Tolkningen tar därför hänsyn till varje körtels egna fynd.

Bilddiagnostik och uteslutning av tumör

Ultraljud kan hjälpa till att bedöma avvikelser inne i körteln. Inflammatoriskt juverkarcinom, en cancer, måste skiljas från vanlig juverinflammation. Avvikande vävnad kan behöva vävnadsprov för att utesluta tumör.

Strukturella förändringar vid subklinisk inflammation syns inte alltid vid bilddiagnostik. Om en juvertumör misstänks kan lungröntgen användas för att kontrollera möjlig spridning till lungorna.

Behandling

Behandlingen beror på svårighetsgrad och valparnas situation

Juverinflammation kräver en veterinärundersökning och en behandlingsplan som passar både tiken och valparna. En lindrigare infektion hos en i övrigt pigg tik kan ofta behandlas hemma efter ett besök. Ett antibiotikum väljs vid bakterieinfektion. Valet tar hänsyn till om läkemedlet kan gå över i mjölken och påverka valparna. Smärtlindringens säkerhet för diande valpar bedöms också.

Veterinären kan råda dig att försiktigt tömma körteln för att förhindra att sekret samlas. Den lokala vården kan omfatta varma eller svala omslag, beroende på situationen. Att hålla körtelområdet rent är en del av behandlingen. Om och hur mjölk ska tömmas beror på tikens smärta och valparnas diande; praktiska instruktioner behövs för vården hemma.

Kan valparna fortsätta dia?

I vissa situationer kan valparna dia från friska körtlar. Vid lindrig lokal inflammation kan tillgången till den drabbade körteln blockeras separat. Om tiken är sjuk i hela kroppen kan valparna behöva sluta dia och få modersmjölksersättning. Läkemedel som inte är säkra för valparna, flera körtlar med bölder eller tikens ovilja att dia kan också kräva tillmatning eller avvänjning. Beslutet grundas på undersökningsfynden hos tiken och valparna; mjölkens utseende ensamt avgör inte om digivningen är säker.

Svår infektion och minskning av mjölkproduktionen

En svårt sjuk tik kan behöva sjukhusvård, intravenös vätska och injicerade läkemedel. En böld kan behöva öppnas och dräneras. Död eller svårt inflammerad vävnad kan kräva att den opereras bort. Vid spänd körtel i samband med skendräktighet eller en kull som redan är avvand kan ett läkemedel som blockerar prolaktinets effekter övervägas för att minska mjölkproduktionen.

Uppföljning av svaret

Vid uppföljningen kan ett sjunkande CRP stödja intrycket att vävnadsskadan håller på att lägga sig. Det bedöms tillsammans med tikens kliniska återhämtning.

Förebyggande

Håll valplådan och tikens bädd rena så att spenarna inte ständigt har kontakt med en smutsig miljö. Byt underlag minst 1–2 gånger om dagen och rengör lådan dagligen. Ta bort vassa kanter från tikens och valparnas boendemiljö för att minska skador på spenarna. Håll valparnas klor korta så att de inte skadar huden över tikens körtlar.

Följ diandet så att mjölk inte blir kvar i bara vissa körtlar under lång tid. Undvik tvär avvänjning, eftersom den kan få mjölk att samlas i körtlarna. Att mjölka ur eller massera spenarna vid enbart skendräktighet ökar däremot mjölkproduktionen. Råd för att hantera en i övrigt symtomfri skendräktighet och tömning som behandling vid bekräftad juverinflammation kan därför inte användas omväxlande.

Viktigt för hundägare

Följ tiken och varje valp

Väg valparna dagligen för att tidigt upptäcka dålig viktuppgång. Anteckna varje valps vikt för sig och notera förändringar i diande eller beteende. Kontrollera samtidigt körtlarnas utseende och tikens vilja att låta valparna dia. Begränsa inte dina iakttagelser till den spene som först verkade öm. Alla mjölkkörtlar bedöms också vid den kliniska undersökningen.

Vid besöket behövs uppgifter om den senaste förlossningen, kullens storlek och hur länge tecknen har pågått. Valparnas ålder och om de fortfarande diar påverkar valet av läkemedel. Ta med tikens läkemedelslista. Be om en skriftlig plan som anger vilka körtlar valparna får dia från, hur tillmatning ska ges och vilka förändringar som betyder att du ska kontakta veterinären igen. Ta också reda på hur eventuell urmjölkning och lokal vård ska göras utan att orsaka tiken onödig smärta. Behandlingen kan omfatta modersmjölksersättning om valparna inte får tillräckligt med mjölk från tiken.

Vanliga frågor

Kan juverinflammation uppstå utan valpar?

Ja. Juverinflammation kan också uppstå hos en icke dräktig tik vars körtlar producerar mjölk. Skendräktighet kan ge förstorade körtlar och mjölkproduktion. Undersökningen skiljer dock enbart skendräktighet från bakteriell inflammation, eftersom mjölkproduktion inte alltid betyder infektion.

Kan valparna fortsätta dia under behandlingen?

I vissa situationer kan valparna dia från friska körtlar. Om tiken är sjuk i hela kroppen eller behöver läkemedel som inte passar diande valpar är tillmatning eller avvänjning nödvändig. Veterinären gör upp en plan utifrån situationen för tiken och hela kullen.

Kan mjölk från en inflammerad körtel se normal ut?

Ja. Mjölken kan se normal ut trots inflammation. Ett prov tas därför från en misstänkt körtel för odling även när inget blod eller var syns. Dålig tillväxt hos valparna kan vara det första tecknet på subklinisk inflammation.

Behöver alla förändringar i juvret antibiotika?

Alla förstorade eller irriterade körtlar tyder inte på bakterieinfektion. Skada och långvarig mjölkstockning kan orsaka inflammation genom andra mekanismer. Behandlingen väljs efter en veterinärundersökning och eventuella nödvändiga prover, så börja inte med läkemedel på egen hand.

Hur snabbt går juverinflammation över?

Med lämplig behandling lägger sig tecknen oftast inom 2–3 veckor. Svår gangränös inflammation eller sepsis försämrar prognosen. Följ hemma både tikens tillstånd och valparnas viktuppgång; en synlig minskning av svullnaden ersätter inte den överenskomna uppföljningen.