Mitralisklaffsjukdom hos hund – symtom, undersökningar och behandling

Översikt

Mitralisklaffen sitter mellan vänster förmak och vänster kammare. Den ska stängas när hjärtat drar ihop sig så att blodet flyttas åt rätt håll. En nedbruten klaff sluter inte tätt, och en del blod strömmar tillbaka in i förmaket. Det kallas klaffläckage. Sjukdomen förkortas MMVD.

Hjärtsjukdom och hjärtsvikt är olika tillstånd. En klaff kan vara strukturellt sjuk utan synliga tecken. Vid hjärtsvikt orsakar hjärtsjukdomen redan funktionsproblem, till exempel att vätska samlas i lungorna. En del hundar når aldrig detta stadium.

Degenerativa sjukdomar i klaffarna mellan förmak och kammare står för ungefär 75 % av hjärtsjukdomarna hos hund. Ungefär 60 % av de drabbade hundarna har förändringar enbart i mitralisklaffen. Hos ungefär 30 % drabbas också trikuspidalisklaffen på hjärtats högra sida.

Orsaker

Nedbrytningen förändrar klaffens stödjande struktur och gör klaffbladen tjockare. De senor som håller upp klaffen kan också försvagas och ibland brista. Den exakta utlösande orsaken är okänd. En ärftlig komponent är känd särskilt hos vissa raser.

När blod läcker tillbaka in i förmaket måste hjärtat hantera en större blodvolym än vanligt. Den extra belastningen kan förstora förmaket och kammaren. Kroppen kan kompensera för läckaget länge, så hunden kan verka normal trots betydande strukturell sjukdom.

Kompensationen innebär också att njurarna håller kvar mer vatten och natrium. Blodvolymen ökar, vilket hjälper hjärtat att upprätthålla blodflödet framåt trots den läckande klaffen. Försök dock inte själv styra denna mekanism genom att begränsa hundens dricksvatten.

Om trycket i vänster förmak stiger tillräckligt ökar också trycket i lungornas blodkärl, och vätska kan tränga ut i lungvävnaden. Det kallas kardiogent lungödem. Det förklarar varför den farligaste synliga förändringen vid klaffsjukdom kan vara andningssvårigheter snarare än svullnad av buken eller benen.

Riskfaktorer

Sjukdomen blir vanligare med åldern och är särskilt vanlig hos små och medelstora hundar. Större hundar och blandraser kan också drabbas.

Ärftlig mottaglighet är känd hos cavalier king charles spaniel och tax. Sjukdomen förekommer också hos raser som små pudlar, chihuahua och pomeranian.

Sjukdomen är ungefär 1,5 gånger vanligare hos hanar än hos tikar. Den diagnostiseras särskilt ofta hos hundar som väger mindre än 20 kg. Hos stora hundar fortskrider den ofta snabbare, och en nedsatt funktion i hjärtmuskeln kan vara mer uttalad.

Cavalier king charles spaniel kan få klaffsjukdom i yngre ålder än många andra små hundraser.

Typiska symtom

I början har hundar ofta inga tecken som du kan märka. Ett blåsljud kan höras vid en undersökning långt innan hunden blir tydligt sjuk. Senare kan du märka att hunden inte orkar motionera lika bra som förut.

• Sämre ork vid promenader eller lek.

• Hosta.

• Snabbare andning eller andningssvårigheter.

• Svaghet eller kollaps.

• Rastlöshet tillsammans med andningssymtom.

Hosta ensam bevisar inte hjärtsvikt. Dessa hundar kan också ha sjukdomar i luftstrupen och luftrören som förklarar hostan.

Långt framskriden hjärtsvikt kan innebära muskelförtvining. Viktnedgången syns inte alltid tydligt, även när muskelmassa redan har förlorats.

Komplikationer och följder

Den viktigaste komplikationen är hjärtsvikt med lungödem. Rytmrubbningar kan också uppstå när hjärtat förstoras. I sällsynta fall brister en sena som håller upp klaffen eller förmaksväggen spricker, vilket kan ge ett plötsligt, allvarligt akut tillstånd.

Hos många äldre hundar fortskrider sjukdomen långsamt och begränsar i slutändan inte livslängden.

Hjärtsvikt utvecklas hos ungefär 30 % av hundarna med läckage i mitralisklaffen. Uppskattningar av andelen som får kliniska tecken på hjärtsvikt varierar också mellan 25 och 50 %, så alla hundar med klaffsjukdom når inte ett stadium med symtom.

Efter att hjärtsvikten har börjat lever en del hundar i mer än 1 år med lämplig vård. En typisk överlevnadstid med behandling är ungefär 12–18 månader från att hjärtsvikten börjar, men den individuella variationen är stor. Tiderna gäller hjärtsvikt med symtom och inte den dag då en symtomfri klaffsjukdom diagnostiseras.

Muskelförlust i samband med hjärtsjukdom försämrar prognosen och är lättare att förebygga än att behandla senare.

Undersökning hos veterinären

Ett blåsljud som hörs med stetoskop är ett vanligt första fynd. Det beror på det virvlande blodflöde som läckaget orsakar. Symtomhistoriken och hundens allmäntillstånd bedöms tillsammans med blåsljudet. Ultraljud visar klaffarnas och hjärtats uppbyggnad samt blodflödet. Målet är att bekräfta vilken typ av sjukdom det är och bedöma hur mycket den belastar hjärtat.

Röntgen av bröstkorgen ger information om hjärtats storlek och vätska i lungorna. Hos en hund med symtom hjälper det till att skilja hjärtsvikt från andra luftvägssjukdomar. Ett blodprov som speglar belastningen på hjärtat kan komplettera bedömningen men kan inte ersätta hela utredningen. EKG används för att utreda hjärtrytmen vid behov.

Röntgenbilder av bröstkorgen som tagits innan symtomen uppträder kan vara användbara senare. De ger en jämförelse om hunden börjar hosta eller andas onormalt. Anteckna var och när tidigare bilddiagnostik gjordes.

Hos en hund med symtom talar ett normalt eller nästan normalt svar på ett blodprov som mäter belastningen på hjärtat emot att hjärtsvikt är orsaken till symtomen.

Sjukdomens stadium styr behandlingen. ACVIM stadium B1 betyder ett symtomfritt stadium där hjärtförändringarna inte uppfyller kriterierna för förebyggande läkemedel. Vid ACVIM stadium B2 är hunden fortfarande symtomfri, men hjärtat har förstorats så mycket att kriterierna för behandling uppfylls.

ACVIM stadium C betyder pågående eller tidigare diagnostiserad hjärtsvikt som orsakats av sjukdomen. Hunden stannar i detta stadium även när läkemedlen får symtomen under kontroll. Vid ACVIM stadium D räcker standardbehandlingen inte längre för att kontrollera symtomen.

Blodtrycket mäts också för att upptäcka samtidigt högt blodtryck. Ultraljud av hjärtat kan också påvisa förhöjt tryck i lungkretsloppet. Hur kraftigt klaffen läcker bedöms bland annat utifrån förmakets storlek; storleken på läckagestrålen vid färgdoppler är inget tillförlitligt mått för detta.

Blodstatus, blodkemi och urinprov kan vara normala hos en hund med nedbruten klaff. Om en sena som håller upp klaffen brister kan akut hjärtsvikt uppstå utan att förmaket är tydligt förstorat.

Behandling

Veterinären ordinerar läkemedel utifrån sjukdomens stadium. Lindrig sjukdom utan symtom kan följas upp utan läkemedel. När hjärtat har förstorats tillräckligt kan pimobendan hjälpa till att skjuta upp hjärtsvikten.

Behandlingen av hjärtsvikt omfattar urindrivande läkemedel och läkemedel som stödjer hjärtats funktion. Svårt lungödem kan kräva sjukhusvård, syrgas och snabb behandling med urindrivande läkemedel. Ändra inte mängden läkemedel som ges hemma om inte veterinären har gett skriftliga instruktioner särskilt för din hund.

Läkemedlen kontrollerar symtomen och hjärtats arbetsbörda men reparerar inte den nedbrutna klaffen. I utvalda fall kan klaffkirurgi eller andra specialiserade ingrepp diskuteras med en veterinär med erfarenhet av hjärtsjukdomar. Dessa tekniker finns inte allmänt tillgängliga, och lämpligheten bedöms individuellt.

Uppföljningen omfattar allmäntillstånd, blodtryck och vid behov blodprov och bilddiagnostik. Njurfunktion och saltbalans är särskilt viktiga vid uppföljning av hjärtsvikt och läkemedel.

Undvik onödigt salta godbitar men se till att hunden äter tillräckligt och får tillräckligt med energi och protein. Begränsa inte kosten så mycket att hunden går ned i vikt eller vägrar äta.

Vid lindrig sjukdom utan symtom görs en ny ultraljudsundersökning oftast efter 6–12 månader, beroende på fynden. Efter att hjärtsvikt har utvecklats följs blodtryck och blodprov typiskt var 3–6:e månad och efter ändringar i medicineringen.

Förebyggande

Den exakta orsaken till klaffsjukdom är okänd, och det finns ingen säker åtgärd hemma för att förebygga den. Regelbundna hälsokontroller kan dock upptäcka ett blåsljud innan symtomen visar sig. Tidig upptäckt gör det möjligt att planera uppföljningen och bedöma när läkemedel kan börja hjälpa. Att lyssna på hjärtat hos en till synes frisk hund i riskgrupp är därför en nyttig del av en rutinundersökning.

Om hjärtat bara är minimalt förstorat kan hunden skötas som vanligt tillsammans med överenskomna kontroller. Kom överens med din egen veterinär om gränser för motion och vardagliga aktiviteter utifrån eventuella symtom eller andra sjukdomar.

Vissa rasklubbars program kräver ultraljud av hjärtat före avel om ett blåsljud hörs vid undersökningen.

Viktigt för hundägare

Öva på att följa andningen när hunden sover eller är i fullständig vila. Anteckna resultaten på ett ställe så att en förändring från det vanliga utgångsläget syns. Be veterinären om en individuell gräns för när du ska höra av dig och instruktioner om hur du räknar. Om hunden har svårt att andas, kontakta veterinärteamet i stället för att stanna upp och fylla i en dagbok.

Hos en hund som tidigare haft en episod av hjärtsvikt är andningsfrekvensen under sömn eller i fullständig vila oftast under 30 andetag per minut. Det är ingen gräns under vilken alla tecken är ofarliga. Ta alltid hänsyn till hundens utgångsläge och hur ansträngd andningen är, och kom överens med den behandlande veterinären om vad du ska göra vid en avvikande förändring.

Ha en aktuell läkemedelslista och anteckna behandlingarna om flera personer tar hand om hunden. Fråga vid återbesöken om sjukdomens stadium, syftet med nästa undersökning och vad du ska göra vid en plötslig förändring. Berätta om resplaner eller ändrade rutiner i förväg, så att tillräckligt med läkemedel och eventuell uppföljning kan ordnas.

Vanliga frågor

Betyder ett blåsljud alltid hjärtsvikt?

Nej. Ett blåsljud från klaffläckage kan höras innan kliniska tecken utvecklas, och en del hundar förblir symtomfria länge. Undersökningarna bedömer hjärtats uppbyggnad, förstoring och eventuell vätskeansamling. Behandlingen beror på dessa samlade fynd och inte bara på om ett blåsljud finns.

Behöver en hund utan symtom hjärtmedicin?

En del gör det och en del inte. Det avgörande är hur mycket hjärtat har förändrats och om kriterierna för behandling uppfylls. Lindrig sjukdom följs upp utan läkemedel, medan en tillräcklig hjärtförstoring kan motivera läkemedel redan innan symtomen visar sig.

Betyder hosta hos en hjärtsjuk hund alltid lungödem?

Nej. Samma hund kan också ha sjukdom i luftstrupen eller luftrören. Orsaken till hostan behöver därför utredas, och behovet av urindrivande läkemedel kan inte avgöras utifrån hostan ensam. Andningssvårigheter eller en tydligt ökad andningsfrekvens i vila kräver alltid snabb kontakt med veterinär.

Varför ska jag följa andningen medan hunden sover?

Andningsfrekvensen under sömn eller i fullständig vila hjälper till att följa en hund, särskilt efter en tidigare episod av hjärtsvikt. En förändring från hundens eget utgångsläge är användbar information för veterinären. Be om individuella instruktioner för hur du räknar och tolkar resultaten, med en tydlig plan för när du ska höra av dig.

Kan läkemedel laga en läckande klaff?

Läkemedel kontrollerar sjukdomens effekter och tecknen på hjärtsvikt, men reparerar inte klaffens struktur. Klaffkirurgi kan övervägas separat i utvalda fall. Diskutera med den behandlande veterinären vad behandlingen syftar till och vilka alternativ som finns i praktiken.