Loppor hos hund – att känna igen och behandla ett angrepp

Översikt

En loppa är en vinglös insekt med en kropp som är tillplattad från sidorna. Starka bakben gör att den kan hoppa in i ett djurs päls. En vuxen loppa är omkring 2–6 millimeter lång. Den vanligaste lopparten på sällskapsdjur i Europa är kattloppan, Ctenocephalides felis.

Trots namnet kan kattloppan också leva på hundar. Hundar kan också bära hundloppan, Ctenocephalides canis. Det mesta av loppbeståndet i ett hem består av ägg och andra omogna stadier som inte finns på djuret. Loppor som följer med en importerad hund kan överleva inomhus.

Ett lindrigt angrepp kan bara ge enstaka kliande. Hos en allergisk hund kan dock ett loppbett ge svåra hudsymtom.

Orsaker

Ett angrepp börjar ofta när en vuxen loppa som kläckts i miljön hittar en hund. Direkt överföring mellan djur är också möjlig. En kattloppa som har börjat föröka sig stannar oftast kvar på samma värd. Människor kan bära hem loppor på kläder eller skor.

Livscykeln fortsätter i hemmet

Honan lägger ägg i djurets päls, varifrån de faller ned på bäddar, mattor och marken. Äggen är pärlvita och omkring 0,5 millimeter långa. De kläcks oftast på omkring en till sex dagar. Larverna äter organiskt material i miljön och avföring från vuxna loppor.

Larverna undviker ljus och söker skydd till exempel djupt i mattfibrer. Larvstadiet varar oftast 5–11 dagar. Under mindre gynnsamma förhållanden kan det vara i två till tre veckor. En fullvuxen larv spinner en skyddande kokong och förpuppar sig i den.

En vuxen loppa i en kokong kan vänta på en lämplig värd på en skyddad plats i upp till 30 veckor. Värme, rörelse och koldioxid i utandningsluften kan utlösa att den vuxna loppan kryper ut. Under vanliga förhållanden i ett hem tar kattloppans hela livscykel oftast tre till åtta veckor.

En vuxen loppa börjar suga blod nästan direkt, inom omkring fem minuter efter att den nått ett djur. När produktionen är som störst kan en hona lägga 40–50 ägg om dagen. Ämnen i loppans saliv kan verka både irriterande och allergiframkallande.

Den första blodmåltiden sätter i gång förökningen, och äggläggningen börjar oftast inom 24–48 timmar. Utvecklingen till vuxen loppa i kokongen tar oftast en till två veckor före en eventuell väntetid. Mattfibrer och skräp från miljön fastnar på larvens kokong. Larverna är små, bleka organismer som är omkring 1–5 millimeter långa.

Riskfaktorer

Obehandlade hundar och katter i samma hem kan upprätthålla ett angrepp. Tillgång till en miljö där loppor utvecklas ökar risken för nya angrepp. Hundhem, kennlar och hem med flera djurarter är miljöer med hög, fortsatt exponering.

Uppvärmda inomhusmiljöer kan låta loppor utvecklas oavsett årstid. Utomhus utvecklas larverna bäst på skyddade, skuggiga, fuktiga ställen. Unga, gamla och försvagade djur är särskilt sårbara för blodbrist vid ett kraftigt angrepp. Resor och import av djur kan flytta yttre parasiter till nya områden.

Långvarig relativ luftfuktighet under 50 % är dödlig för loppornas larver. Även i ett torrt hem kan en liten fuktig mikromiljö djupare i en matta skydda larverna. En jakthund kan ha en fortsatt risk för nya angrepp genom exponering i miljön.

Typiska symtom

Hur svåra symtomen är beror både på antalet loppor och på hundens känslighet för deras saliv. Loppor kan finnas i pälsen även om de är svåra att se.

• Kliande: hunden har klåda och kliar sig mer än vanligt.
• Tuggande baktill: hunden vänder sig plötsligt om för att nafsa på nedre delen av ryggen eller svansroten.
• Svarta prickar: loppavföring kan synas i pälsen över nedre delen av ryggen.
• Hårlösa fläckar: pälsen kan bli gles eller fläckvis.
• Rodnad och prickar: små upphöjda knottror och sårskorpiga fläckar kan uppstå.
• Trasig hud: kliandet kan ge sår eller inflammerade hudområden.

Fuktig dermatit sitter ofta kring nedre delen av ryggen och svansen. Hudförändringarna kan också sprida sig till låren och buken.

Komplikationer och följder

Kraftigt blodsugande kan leda till järnbristanemi. Ett extremt kraftigt angrepp kan vara livshotande för ett ungt djur. Hud som skadats av kliande kan få en sekundär bakterieinfektion. Huden kan förtjockas vid ihållande allergisk dermatit.

Loppan är mellanvärd för bandmasken Dipylidium caninum. En hund får denna bandmask genom att svälja en smittad loppa när den tvättar sig. Loppor kan också bita människor i hemmet. Bett på människor syns ofta runt anklarna eller på armarna.

Ett barn kan också få Dipylidium genom att svälja en loppa som bär på parasiten. Hur utbrett utslaget blir hos en människa beror på antalet bett och den individuella sensibiliseringen.

Undersökning hos veterinären

Veterinären kontrollerar hud och päls efter vuxna loppor och deras avföring. Kamning med en fin loppkam är det känsligaste sättet att hitta material som tyder på angrepp i pälsen. Mörka prickar som samlats i kammen kan läggas på fuktigt vitt papper. En röd ring sprider sig runt loppavföringen, eftersom den innehåller osmält blod.

Att inga levande loppor hittas vid undersökningen utesluter inte loppallergi. Kraftigt slickande och tuggande på pälsen kan ta bort lopporna innan de hittas. Bedömningen av allergisk dermatit omfattar också att andra möjliga orsaker utesluts. Förbättring efter effektiv loppbekämpning stödjer diagnosen.

Det finns inget enskilt allmänt accepterat bekräftande allergitest för loppallergi. Samma hund kan också ha atopisk sjukdom eller foderallergi. Ett fynd av bandmasken Dipylidium kan tyda på ett pågående eller nyligen genomgånget loppangrepp.

Vid ett kraftigt angrepp kan vuxna loppor synas redan vid en vanlig titt. Ägg och kokonger är svårare att hitta, eftersom de är små och inte rör sig. Loppavföring består av blod som en vuxen loppa har utsöndrat och som torkat till rödsvart färg.

Behandling

Alla husdjur tas med

Veterinären planerar bekämpningen utifrån hunden och dess miljö. Vuxna loppor tas bort med ett medel mot yttre parasiter som är godkänt för hundar. Andra husdjur i hushållet behandlas samtidigt. Djurets vikt behövs för att välja en lämplig produkt.

Det finns produkter för användning på huden och via munnen. Medel som dödar vuxna loppor minskar antalet loppor som förökar sig. Utvecklingshämmare stör mognaden av ägg eller larver. Öm, inflammerad eller mycket kliande hud kan behöva separata läkemedel.

Angreppet i miljön minskar gradvis

Dammsugning av hundens vistelseområden tar bort ägg och larver från miljön. Tvättbara textilier är bland annat filtar, små mattor och bäddar i transportburar. Springor mellan soffkuddar och utrymmen under möbler kan samla ägg och loppavföring. Angripna ställen i bilar och uthus kan också hålla i gång problemet.

Ett kraftigt angrepp kan också kräva en produkt som är avsedd för bekämpning i miljön. Effektiv behandling av djuren kan ibland ta bort angreppet utan separat kemisk behandling av rummen. Dammsugning och tvätt ensamma minskar mängden i miljön men tar inte alltid bort den helt.

Ett etablerat angrepp i hemmet tar oftast två till tre månader att bli av med på grund av de omogna stadierna i miljön. Enstaka nya loppor kan synas på ett behandlat djur i åtta veckor eller längre. Alla produkter som dödar vuxna loppor stöter inte bort nya loppor som kommer. Vuxna loppor som kläcks i miljön förklarar en del fynd under behandlingen.

Känsligheten för läkemedel kan skilja sig mellan lokala loppbestånd. Misstänkt nedsatt effekt utreds genom att först kontrollera att produkten använts rätt och hur stort angreppet i miljön är. En tillväxtreglerande produkt kan förhindra äggens utveckling även efter att dess effekt mot vuxna loppor har avtagit.

Förebyggande

Förebyggande bekämpning väljs utifrån livsstil och den lokala risken för angrepp. För djur med liten exponering är regelbundna kontroller av pälsen och kamning med loppkam en del av uppföljningen. Skydd året runt kan behövas vid fortsatt hög exponering. En hund med loppallergi behöver en långsiktig plan för att minimera bett.

Vissa nationella råd rekommenderar att importerade hundar och hundar som kommer hem från utlandet kontrolleras särskilt för loppor. Att skydda en hund som reser mot insekter och fästingar är en del av smittskyddet. Tvätt av bäddar i 60 °C eller mer dödar loppor och deras ägg. Bred insektsbesprutning av soliga, öppna gräsmattor är oftast till ingen nytta, eftersom loppor inte utvecklas där.

Att se till att nya husdjur är fria från loppor minskar risken att föra in ett angrepp i hushållet. Barns exponering i en möjligen angripen omgivning bör minskas. God personlig hygien är en del av förebyggandet av infektioner som sprids av yttre parasiter.

Viktigt för hundägare

Kontrollera pälsen särskilt över nedre delen av ryggen och svansroten. Kamning med loppkam hjälper till att bedöma om angreppet minskar under behandlingen. Loppschampo är oftast inte ett effektivt sätt att bli av med ett angrepp. Tvätt av pälsen eller simning kan minska effekten av vissa produkter som läggs på huden.

Om loppor fortfarande syns kan ett annat obehandlat husdjur ligga bakom. Felaktig användning kan också göra att bekämpningen misslyckas. Ny exponering i en angripen miljö kan få lopporna att komma tillbaka. När bekämpningen inte fungerar som väntat går veterinären igenom planen.

Ge inte en katt hundens loppmedel: vissa produkter för hundar är extremt giftiga för katter. Hushållssprayer som innehåller permetrin är också farliga för fiskar och fåglar. Loppbett kan klia hos människor även om loppor inte lever permanent på människor.

Loppbekämpningen måste också ta hänsyn till skyddade platser utomhus som djuret använder, som en hundkoja eller under en veranda. Vilda djur och andra angripna djur kan ständigt föra in nya loppor i trädgården. Även en kort utflykt kan utsätta hunden för nya loppor trots bekämpningsåtgärderna.

Vanliga frågor

Kan hundar ha kattloppor?

Ja: kattloppor använder både hundar och katter som värdar. De är den vanligaste lopparten på sällskapsdjur i Europa. Om flera djur delar hem tas de med i behandlingen samtidigt. Ett annat obehandlat husdjur kan upprätthålla angreppet.

Hur skiljer jag loppavföring från vanlig smuts?

Kamma pälsen med en fin loppkam och lägg mörka prickar på fuktigt vitt papper. En rödaktig ring sprider sig runt loppavföringen, eftersom den innehåller blod. Avföring kan hittas även när inga levande loppor syns. Pälsvård kan ta bort vuxna loppor.

Varför syns loppor fortfarande efter behandlingen?

Nya vuxna loppor kan krypa ut ur skyddande kokonger i miljön efter att behandlingen börjat. Ett etablerat angrepp i hemmet tar oftast två till tre månader att bli av med. Nya fynd kan också bero på ett annat obehandlat husdjur eller ny exponering.

Kan loppor drabba människor?

Loppor kan bita människor, även om de inte lever permanent på människor. Kliande bett kan särskilt synas runt anklarna och på armarna. Angreppet i hemmet behöver därför åtgärdas vid sidan av behandlingen av djuren. Nya bitande vuxna loppor kan krypa ut ur kokonger i miljön.

Kan jag ge samma loppmedel till en hund och en katt?

Dela inte automatiskt en produkt mellan djur: vissa loppmedel för hundar är extremt giftiga för katter. Veterinären planerar lämplig bekämpning för varje djur. Djur i samma hushåll behandlas ändå samtidigt. Ett annat obehandlat djur kan vara en källa till angrepp.