Kristaller i urinen hos hund – betydelse, prover och behandling

Översikt

Kristaller är ett annat fynd än stensjukdom

Kristalluri betyder kristaller i urinen. Stenar kan också bildas utan att kristaller syns vid mikroskopi av provet. Sediment är det material som sjunker till botten i urinen och undersöks i mikroskop. Vid sidan av kristaller kontrolleras det till exempel för celler, cylindrar och bakterier.

Bland 92 urinprover från äldre hundar som bekräftats vara friska hittades struvitkristaller i 18, eller 20 %. Kalciumoxalatkristaller förekom i 5 prover, eller 5 %, i samma grupp. Amorft kristallmaterial, utan tydlig form, hittades i 26 prover, eller 28 %. Siffrorna beskriver de äldre hundar som studerades och inte fynd hos alla hundar.

Orsaker

Urinens sammansättning och provets förvaring påverkar kristallerna

Kristallbildningen beror på koncentrationen och lösligheten hos ämnena i urinen. Urinens pH, eller surhetsgrad, påverkar också kristallbildningen. Fodret kan förändra urinens sammansättning. Ureasbildande bakterier kan höja urinens pH och öka mängden fri ammoniak. Det gynnar bildningen av struvitkristaller.

Nedkylning minskar lösligheten hos vissa ämnen i urinen. Avdunstning under förvaringen kan också koncentrera ett prov. Bakterieförökning och att provet står kan förändra dess pH. Kristallbildning som syns i en behållare speglar därför inte nödvändigtvis förhållandena i hundens urinvägar.

Ibland ligger ämnesomsättning eller läkemedel bakom fyndet

Cystinkristaller kan tyda på en ärftlig defekt i återupptaget av aminosyror i njurtubuli. Ammoniumuratkristaller kan ha samband med en kärlavvikelse i levern. Vissa läkemedel som utsöndras i urinen kan också kristallisera. Behandling med allopurinol kan ge xantinkristaller. Tolkningen kräver en fullständig läkemedels- och sjukdomshistorik.

Små mängder bilirubinkristaller kan förekomma i koncentrerad hundurin utan klinisk sjukdom. Xantinkristaller har också hittats hos valpar med brist på xantinoxidas.

Riskfaktorer

Kristallernas betydelse beror på deras typ och hundens bakgrund. Risken för kalciumoxalatstenar är högre hos raser som dvärgschnauzer, bichon frisé och shih tzu. Upprepade fynd av oxalatkristaller bedöms därför annorlunda än ett enstaka fynd som har uppstått under förvaringen.

Dalmatiner kan ha ammoniumuratkristaller utan någon annan diagnostiserad sjukdom i urinvägarna. Cystinkristaller förekommer oftare hos tax och bulldogg än hos andra raser. Cystinstenar förekommer särskilt hos yngre okastrerade hanar. Sjukdomar med högt kalcium i blodet kan göra hunden benägen för bildning av oxalatkristaller och oxalatstenar. Koncentrerad urin gynnar bildningen av urinsten.

Sällsynta sterila struvitstenar har beskrivits i en familj av cocker spaniel och hos mopshanar.

Typiska symtom

Kristaller kan hittas hos en kliniskt frisk hund utan tecken som syns hemma. Om det finns en sjukdom i urinvägarna kan möjliga iakttagelser vara:

• Hunden kissar oftare än vanligt.
• Urineringen ser smärtsam ut.
• Blodig urin.
• Hunden lyckas inte kissa normalt trots försök.
• Grumlig urin.
• Starkare luktande urin vid bakterieinfektion.

Grumlighet kan bero på blod eller inflammatoriska celler och inte bara på kristaller. Omvänt utesluter en normal gul eller bärnstensfärgad urin inte betydande sjukdom. Kristalltypen kan inte fastställas säkert enbart utifrån urinens utseende.

En tydlig ammoniaklukt kan ha samband med infektion med ureasbildande bakterier.

Komplikationer och följder

Alla kristaller beter sig inte likadant

Ihållande kalciumoxalatkristalluri kan tyda på en ökad risk för stenar. Stenar kan irritera urinvägarna och orsaka stopp. Struvitkristaller ses ofta i urinen hos friska hundar. Struvitstenar hos hund har oftast samband med infektion, även om sällsynta sterila stenar också förekommer. Ett färskt prov, tecken och eventuell infektion bedöms därför tillsammans.

Cystinkristaller tyder på cystinuri, som ökar risken för cystinstenar. Njurfunktionen kan i övrigt fortfarande verka normal. En levershunt som ligger bakom ammoniumuratkristaller behöver utredas separat. Läkemedelskristaller eller oidentifierade kristaller är särskilt betydelsefulla om hunden också har tecken på njursvikt.

Den oxalatkristallform som har samband med etylenglykol kan också förekomma vid hög kalciumutsöndring av en annan orsak. Kristallfyndet bekräftar därför inte förgiftning som orsak.

Undersökning hos veterinären

Provets färskhet påverkar resultatet

Helst undersöks urinen inom 30 minuter efter provtagningen. Om omedelbar undersökning är omöjlig kan provet enligt anvisningarna förvaras i kylskåp i upp till 24 timmar. Kylförvaring kan dock få kristaller att fällas ut. Ett sedimentprov utan tillsatser ges också en gräns för kylförvaring på 1 dygn. Denna förvaringsgräns betyder inte att antalet kristaller förblir oförändrat.

Laboratoriet får veta provtagningsmetoden, eftersom tolkningen skiljer sig mellan nålprov från urinblåsan, kateterisering och mittstråleprov. Sedimentundersökning kan kräva 5 milliliter urin som är så färsk som möjligt. Provröret och transporten väljs utifrån de undersökningar som beställs.

Mikroskopi och pH

Kristaller identifieras utifrån sin form och urinens pH. Struvitkristaller liknar ofta tredimensionella prismor eller kistlock. Kristaller av kalciumoxalatdihydrat ser ofta ut som kuvertformade kvadrater. Kristaller av kalciumoxalatmonohydrat kan också vara spolformade, ovala eller hantelformade. Cystinkristaller är platta, sexkantiga plattor. Amorft kristallsediment kan likna små bakterier. En exakt klinisk tolkning kan i allmänhet inte göras utifrån amorft kristallsediment.

Amorfa urater bildas oftast i sur urin. Amorfa fosfater gynnas av neutral eller basisk urin. Ammoniumuratkristaller liknar ofta gulbruna, taggiga bollar. Amorfa kristaller och bakterier kan skiljas åt med metoder som gramfärgning.

Mängden kristaller beskrivs ofta som få, måttligt eller många. En uppskattad mängd är inte detsamma som att en urinsten har hittats. Urinstickans pH-noggrannhet är ungefär 0,5 enheter. Ett avläst värde på 6,5 kan till exempel betyda ett verkligt pH på 6,0–7,0. En pH-mätare är noggrannare än en urinsticka.

Urinstickans fält för vita blodkroppar och nitrit är olämpliga för en tillförlitlig bedömning av urin från djur. Urinstickans fält för specifik vikt används inte heller för att fastställa hundurinens koncentration. På laboratoriet får urinen nå rumstemperatur innan specifik vikt och kemiska egenskaper mäts.

Andra fynd avgör fortsatta undersökningar

Urinens koncentration mäts med en refraktometer. Röda och vita blodkroppar bedöms också i sedimentet. Ett ökat antal vita blodkroppar kan ha samband med infektion, annan inflammation, skada eller tumör. Om bakterieinfektion misstänks skickas ett prov för odling. Ultraljud eller röntgen används vid behov för att bekräfta och lokalisera stenar.

Normal urin innehåller i allmänhet färre än 5 vita blodkroppar per synfält vid 400 gångers förstoring. Röda blodkroppar kan också komma in i ett prov vid nålprov från urinblåsan eller kateterisering. Det beaktas när man bedömer om blodet kommer från en sjukdom i urinvägarna eller från provtagningen.

Ammoniumuratkristaller kan leda till utredning av leversjukdom eller en shunt. Vid misstänkta oxalatstenar utreds vid behov också kalcium i blodet och sjukdomar som påverkar det.

Behandling

Behandling av orsaken till fyndet

Ett enstaka fynd av struvitkristaller hos en frisk hund kräver i allmänhet inga läkemedel. Ett fynd i ett förvarat prov kan vid behov kontrolleras i ett färskt prov. Kristallens namn ensamt är inget skäl att ordinera samma foder för alla hundar.

Om infektionsrelaterad struvitstensjukdom diagnostiseras riktas behandlingen mot infektionen och vid behov mot upplösning av stenarna. När det är möjligt väljs antibiotika utifrån bakteriernas resistensbestämning. Kalciumoxalatstenar kan inte lösas upp med foder. Upplösning av cystin- och uratstenar kan övervägas i lämpliga situationer. Ett hindrat urinflöde behandlas akut före den långsammare stenbehandlingen.

Foder och läkemedel anpassas efter stentypen

Foder för upplösning av struvit gör urinen surare. Förebyggande av kalciumoxalatstenar syftar i stället till ett pH på 6,5–7,5. Dessa mål gäller bekräftad benägenhet för stenar; de är inga instruktioner om att ändra varje hunds urin-pH hemma efter ett kristallfynd. Ett purinfattigt foder används för att förebygga uratstenar. Vid androgenberoende former av cystinsjukdom kan kastrering förebygga nya stenar.

Vid läkemedelsrelaterade kristaller bedömer veterinären de läkemedel som används och eventuell njurskada. Specialundersökningar kan behövas för att identifiera en okänd kristall. Ändra inte läkemedel på egen hand enbart utifrån ett laboratoriesvar.

En okorrigerad levershunt kan förhindra en lyckad upplösning av uratstenar.

Under behandling med allopurinol kan bristande följsamhet till ett purinfattigt foder öka risken för xantinstenar.

Uppföljning

Svaret bedöms med hjälp av tecken, urinprover och vid behov bilddiagnostik av stenar. En hund som bildar återkommande kalciumoxalatstenar kan behöva röntgen var 3–6 månad. När infektionen har gått över kräver en infektionsrelaterad benägenhet för struvit inte automatiskt specialfoder livet ut. Uppföljningsplanen speglar därför det bekräftade problemet och inte bara antalet kristaller i provet.

Förebyggande

Att späda ut urinen hjälper till att minska de förhållanden som gynnar stenbildning. Vatten kan tillsättas i fodret, eller blötfoder med mer än 75 % fukt kan användas. Detta anpassas efter hundens totala näring och bekräftade risk för stenar.

Att förebygga infektionsrelaterade struvitstenar bygger på varaktig kontroll av urinvägsinfektioner. Högt kalcium i blodet som gör hunden benägen för kalciumoxalatstenar korrigeras när det är möjligt. Undersökning av färsk urin förebygger tolkningsfel från felaktigt förvarade prover. Att kristallerna försvinner ur en gammal provbehållare är inget behandlingsmål, eftersom förvaringen kan förändra fyndet.

Viktigt för hundägare

Vad ska du anteckna om provet och hunden?

Notera tidpunkt för provtagningen, provtagningsmetod och förvaringstemperatur. Följ klinikens anvisningar om provrör och transport. Ta med uppgifter om foder, kosttillskott, läkemedel och tidigare stenar. Berätta om smärtsam urinering, blod, täta försök eller förändringar i allmäntillståndet. Provets temperatur och förvaringstid kan påverka de kristaller som ses.

Fråga vilken kristalltyp som hittades och om provet var tillräckligt färskt för en tillförlitlig tolkning. Ta reda på om en samtidig infektion har påvisats och om bilddiagnostik har bekräftat stenar. Kom överens om ett nytt prov behövs och vad behandlingen ska följa upp. Kristaller kan förekomma utan stenar, och stenar utan synliga kristaller i provet. Sök vård omedelbart om hunden inte kan kissa eller om smärtan snabbt förvärras.

Vanliga frågor

Betyder urinkristaller alltid urinsten?

Nej. Kristaller kan synas utan att stenar bildas. En urinsten kan också finnas utan att kristaller hittas i mikroskop. Fyndet tolkas därför tillsammans med provets färskhet och hundens övriga undersökningar. Om en sten misstänks fastställer bilddiagnostik om den finns och var den sitter.

Kan nya kristaller bildas i ett kylförvarat prov?

Ja. Kylförvaring kan få kristaller att fällas ut. Befintliga kristaller kan också lösas upp under förvaringen av provet. Laboratoriet får därför veta tidpunkt för provtagningen och förvaringsförhållandena, och ett oklart fynd kan kräva ett nytt, färskt prov.

Kräver struvitkristalluri alltid antibiotika?

Ett fynd av struvitkristaller hos en frisk hund betyder i allmänhet inte en infektion som behöver behandlas. Urinodling används vid behov för att utreda bakterieinfektion. Struvitstenar hos hund har ofta samband med infektion, även om sällsynta sterila stenar också förekommer. När det är möjligt riktas antibiotika utifrån bakteriernas resistensbestämning.

Kan jag själv göra min hunds urin surare?

Foder och eventuella läkemedel väljs utifrån den bekräftade stentypen eller den bakomliggande sjukdomen. Foder för upplösning av struvit gör urinen surare. Förebyggande av kalciumoxalatstenar syftar till ett annat pH-intervall på 6,5–7,5. Ett kristallfynd ensamt är därför inget skäl att börja med ett surgörande tillskott eller ändra hela fodret på egen hand.

Är oxalatkristaller alltid ett tecken på förgiftning med frostskyddsvätska?

Nej. Oxalatkristaller kan också uppträda utan förgiftning. En viss monohydratform har ofta samband med etylenglykol men kan förekomma vid andra tillstånd med hög kalciumutsöndring. Möjlig exponering för frostskyddsvätska kräver omedelbar akut bedömning; vänta inte på resultatet av kristallundersökningen.