Njurinfektion hos hund – symtom och behandling vid pyelonefrit

Översikt

Infektionen når in i njurvävnaden

Trots att namnet syftar på njurbäckenet är pyelonefrit inte begränsad till det området utan innebär en infektion i njurvävnaden. Den kan vara akut eller kronisk. Akut sjukdom kan orsaka akut njurskada. Kronisk sjukdom kan innebära återkommande infektioner.

Den exakta förekomsten hos hund är dåligt känd, eftersom sjukdomen är svår att bekräfta. Att typiska tecken på blåskatarr saknas utesluter inte njurinfektion.

I en studie av 47 hundar med histologiskt bekräftad sjukdom hade 18/47, eller 38 %, inga lokala tecken som tydde på urinvägsinfektion. Fallgruppen dominerades av sjukdom som upptäcktes vid obduktion: 35/47, eller 75 %. Siffrorna beskriver denna utvalda patientgrupp och inte alla hundar.

Orsaker

Bakterier kan vandra upp från urinblåsan

Infektionen börjar ofta när bakterier från urinblåsan vandrar upp till njurarna. Den kan också uppstå genom bakterier som sprids med blodet. En föregående infektion i de nedre urinvägarna går inte alltid att påvisa. Escherichia coli är den vanligaste organismen vid odling.

Av 129 bakterieisolat som samlades in i studier av hundar med pyelonefrit var 70, eller 54 %, E. coli. Stafylokocker stod för 10 %, eller 13/129 isolat från hundar. Proteus stod för 7 %, eller 9/129. Enterokocker stod för 6 %, eller 8/129. Denna fördelning gäller bakterieisolat och inte enskilda hundar.

Försämrat urinflöde kan hålla kvar infektionen

Njursten och återkommande urinvägsinfektioner kan göra hunden benägen att få njurinfektion. Stopp i urinledaren kan innebära att var samlas i njurbäckenet. Denna komplikation kallas pyonefros. Det ansamlade varet kan i sig blockera urinledaren. Stopp i urinledaren och infektion i njurvävnaden utreds då tillsammans.

Riskfaktorer

Pyelonefrit kan drabba alla hundar, men äldre hundar och tikar drabbas oftare. I studien av 47 histologiskt bekräftade fall var medianåldern 7,7 år. Av dessa hundar var 28/47, eller 60 %, äldre än 7 år. Det utesluter inte unga hundar från risk.

Hundarna i samma studie var från 5 månader till 15 år gamla.

Kronisk njursjukdom kan göra hunden benägen att få infektion. Diabetes, Cushings sjukdom och nedsatt immunförsvar är också riskfaktorer. Strukturella avvikelser i urinvägarna, som en urinledare som mynnar på fel ställe, kan öka risken. Cancer är ett annat möjligt predisponerande tillstånd.

Urininkontinens och hinder för urinflödet förekommer hos många drabbade hundar. Att identifiera predisponerande sjukdomar ingår i bedömningen.

Typiska symtom

Svårighetsgraden varierar, och en del hundar visar bara lindriga tecken. Möjliga tecken hemma är:

• Minskad aptit.
• Större trötthet än vanligt.
• Kräkningar.
• Ökat drickande.
• Ökade urinmängder.
• Kissolyckor inomhus.
• Synligt blod i urinen.
• Krystning vid urinering.
• Viktnedgång.

Diarré kan också förekomma vid njurinfektion. Feber och buksmärta är möjliga men förekommer inte hos alla patienter. Svår akut sjukdom kan minska eller stoppa urinproduktionen. Tecknen ensamma skiljer inte alltid njurinfektion från andra allmänsjukdomar.

Samtidig infektion i de nedre urinvägarna kan innebära att hunden behöver kissa oftare. Urineringen kan se smärtsam ut. Urinen kan också lukta starkare än vanligt.

Komplikationer och följder

Infektionen kan hota njurfunktionen och cirkulationen

Pyelonefrit kan orsaka livshotande akut njurskada. Bakterier kan också komma ut i blodet. Pyonefros, där var samlas i ett blockerat njurbäcken, kräver i regel ett akut ingrepp.

Pyelonefrit kan akut förvärra en befintlig kronisk njursjukdom. En infektion som behandlas sent eller inte svarar på behandling kan lämna njurskador. Återkommande infektioner eller infektioner orsakade av resistenta bakterier kan försämra prognosen.

Hundar utan predisponerande sjukdomar återhämtar sig i regel bra med behandling. Efter akut njurskada kan återhämtningen ta dagar till månader. Den inledande kreatininnivån ensam avgör inte om skadan går tillbaka.

I studien av histologiskt bekräftade fall påvisades sepsis hos 7 hundar, eller 15 %. Vid akut njurskada kan en kraftig ökning av kalium i blodet göra hunden benägen att få rytmrubbningar i hjärtat.

Undersökning hos veterinären

Odlingsresultat bedöms tillsammans med hela den kliniska bilden

Veterinären använder blodprover för att bedöma allmäntillstånd och njurfunktion. Ökat antal neutrofiler i blodet kan stödja misstänkt inflammation men ses inte konsekvent. Ökat kreatinin eller SDMA talar för nedsatt funktion men visar inte att bakterier är orsaken till skadan.

Bakterieodling och resistensbestämning av urinen görs vid misstänkt pyelonefrit. Provet tas i regel direkt från urinblåsan med en nål. Ren provtagning och färskt prov minskar risken för missvisande bakteriefynd. Provet undersöks och odlas så snart som möjligt.

En positiv odling ensam bekräftar inte njurinfektion. Asymtomatisk bakteriuri och infektion i njurvävnaden kräver olika bedömning. Blododling rekommenderas också för en patient med feber eller nedsatt immunförsvar.

Urinanalysen omfattar specifik vikt, stickprov och undersökning av sediment. Cylindrar i urinen kan direkt tyda på skada i njurtubuli. Ultraljud vid nålprovtagning från urinblåsan kan visa inflammatoriska förändringar i blåsväggen.

Ultraljud hjälper till att hitta predisponerande förändringar

Ultraljud och vid behov röntgen letar efter förändringar i njurarna. Vidgning av njurbäckenet kan hänga ihop med stopp, hög urinproduktion eller kronisk njursjukdom och inte bara infektion. Vidgning används därför inte som ett fristående bekräftande test för pyelonefrit. Ultraljud kan också påvisa urinsten som gör hunden benägen att få besvär.

I studien av histologiskt bekräftade fall hade 2/29, eller 7 %, av hundarna som undersöktes med ultraljud ett till synes normalt urinvägssystem. Normal bilddiagnostik avslutar därför inte utredningen om andra fynd talar för infektion.

En negativ odling bedöms i sitt sammanhang

Om odlingen av urin från urinblåsan är negativ kan provtagning direkt från njurbäckenet övervägas. Punktion av njurbäckenet är dock inte en rutinmässig första undersökning. Ett vävnadsprov från njuren kan missa infektionen, eftersom det i regel riktas mot barken och inte mot det ställe där sjukdomen börjar. Test för leptospiros med antikroppar och PCR övervägs också hos hundar med negativ odling.

I fallstudien var bakterieodlingen positiv hos 22/28 testade hundar, eller 79 %. Av de 6 hundarna med negativa odlingar hade 4, eller 67 %, tidigare fått antibiotika. Om odlingen visar växt av flera bakterier tar tolkningen hänsyn till deras arter och antal kolonier.

Behandling

Antibiotikumet måste verka i njurvävnaden

Veterinären väljer antibiotikum utifrån odling och resistensbestämning. Vid stark misstanke påbörjas behandlingen medan svaren inväntas. Alla akuta njurskador kräver därför inte antibiotika.

Laboratoriet informeras om att infektion i njurvävnaden misstänks. Känsligheten tolkas utifrån koncentrationer som kan nås i blod och vävnad och inte bara utifrån koncentrationen i urinen. Ett läkemedel som passar vid blåskatarr kan därför vara otillräckligt vid njurinfektion.

Fynd av en enterokock kan ändra valet av läkemedel, eftersom fluorokinoloner ofta bara har måttlig aktivitet mot den. Aminoglykosidantibiotika, som kan skada njurarna, rekommenderas inte vid misstänkt pyelonefrit. Behandling av multiresistenta bakterier kan kräva specialistbedömning.

Svår sjukdom kräver stödjande vård

En patient som i övrigt mår bra och äter normalt kan få läkemedel i tablettform. En uttorkad hund, eller en som äter dåligt eller är trött, kan behöva behandling direkt i blodet. Sjukhusvård vid svår njurskada kan omfatta dropp och annan stödjande behandling.

Vätskan anpassas till urinmängden och andra förluster. För mycket vätska undviks, eftersom skadade njurar inte alltid kan avlägsna överskottsvatten. Bakomliggande sjukdomar behandlas vid sidan av njurinfektionen. Pyonefros kan kräva ett ingrepp som återställer urinflödet och samtidigt bevarar njuren.

Kontroll av svaret

Om allmänna tecken eller laboratoriefynd inte förbättras inom 72 timmar trots lämpligt antibiotikum bedöms diagnosen och de predisponerande orsakerna på nytt. En sten eller tumör i urinledaren kan till exempel ligga bakom problemet. En uppföljande undersökning rekommenderas 1–2 veckor efter att antibiotikabehandlingen har avslutats. Den omfattar klinisk undersökning, kreatinin, urinanalys och bakterieodling.

Om samma bakterie hittas igen bedöms varför infektionen kvarstår. En positiv odling hos en hund vars tecken och blodvärden har återhämtat sig kan dock representera asymtomatisk bakteriuri. Resultatet betyder då inte automatiskt att mer läkemedel behövs.

Akut njurskada kan utvecklas från lindrig till svår inom timmar eller dagar. Njurstatus i det tidiga skedet följs därför vid behov med dagliga prover.

Näring och fortsatt uppföljning av njurarna

Näringsstöd är motiverat om aptitlösheten har varat eller väntas vara längre än 48 timmar. Proteinbegränsning har ingen påvisad nytta vid akut njurskada. Njurvärdena kan fortsätta att förbättras i flera månader efter hemgången. För en hund med akut njurskada rekommenderas kontroller av njurfunktionen i början minst var 3:e månad under 1 år. Fortsatt uppföljning är motiverad även efter en till synes fullständig återhämtning.

Förebyggande

Att förebygga återfall riktas mot bekräftade predisponerande sjukdomar. Att sköta de faktorer som ligger bakom återkommande bakteriell blåskatarr är avgörande för ett varaktigt resultat. Återkommande tecken leder därför till utredning av tillstånd som stenar och strukturella avvikelser i urinvägarna.

Upprepad användning av antibiotika utan att den bakomliggande orsaken utreds ger i regel inte ett varaktigt tillfrisknande. Onödig antibiotikabehandling kan främja läkemedelsresistens. Asymtomatisk bakteriuri likställs därför inte direkt med en njurinfektion som behöver behandlas. Förebyggande och uppföljning anpassas till hundens egen sjukdomshistoria.

Vid en ny infektion tyder en annan bakterie på en ny infektion. Om den tidigare bakterien kvarstår kontrolleras möjligheter som läkemedelsresistens och urinsten.

Viktigt för hundägare

Lägg märke till även små förändringar

Anteckna drickande, urinering, aptit och aktivitet före och under behandlingen. Dina iakttagelser och din kännedom om hunden hjälper till att upptäcka lindriga urinvägstecken. Ta med tidigare odlingssvar och en aktuell läkemedelslista.

Berätta om hunden kräks upp sitt läkemedel eller inte äter normalt. Dålig aptit och uttorkning påverkar om behandling direkt i blodet behövs. Bekräfta också när uppföljningen ska ske och vilka prover som ska tas.

Om odlingen visar resistenta bakterier, berätta det före nästa besök. Hemma räcker i regel noggrann handhygien hos en bärare av ESBL, och isolering behövs oftast inte. Att bära på en resistent bakterie är inte i sig detsamma som en aktiv infektion.

Vanliga frågor

Kan en njurinfektion förekomma utan feber?

Ja. Feber och buksmärta är möjliga men inte konsekventa fynd vid pyelonefrit. Typiska urinvägsbesvär kan också saknas. Bedömningen kombinerar därför hundens tillstånd, urinprover och bilddiagnostik. Feber krävs inte innan nödvändiga undersökningar påbörjas.

Bevisar ett vidgat njurbäcken infektion?

Nej. Vidgning kan också förekomma vid stopp i urinledaren, ökad urinproduktion eller kronisk njursjukdom. Ultraljud är därför en del av den samlade bedömningen. Tecken och bakterieodling beaktas också. Förändringarna hjälper också till att påvisa sjukdomar som gör hunden benägen att få infektion.

Varför behövs urinodling innan läkemedlet väljs?

Odling och resistensbestämning ingår i utredningen av misstänkt pyelonefrit. Behandling av njurvävnad använder känslighetsgränser som bygger på koncentrationer i blodet. En hög koncentration i urinen ensam visar därför inte att ett läkemedel verkar tillräckligt djupare i njurvävnaden, där bakterieinfektionen behandlas.

Kan njurinfektion kräva sjukhusvård?

Ja. Svår infektion kan orsaka akut njurskada och kräva dropp och annan stödjande vård. Uttorkning, dålig aptit och trötthet är skäl att överväga behandling direkt i blodet. Vården omfattar också utredning av predisponerande bakomliggande sjukdom.

Betyder en positiv kontrollodling alltid ytterligare antibiotika?

Inte automatiskt. När tecknen och de förhöjda njurvärdena har gått över kan bakterieväxt representera asymtomatisk bakteriuri. Fynd av samma bakterie kan dock leda till utredning av orsaker till ihållande infektion. Beslutet beror därför också på hundens tillstånd och andra provresultat.