Njurdysplasi hos hund: medfödd utvecklingsstörning i njurarna

Översikt

Njurdysplasi är en avvikelse i njurvävnadens uppbyggnad som uppstår under utvecklingen. Glomeruli, njurens filtrerande enheter, och njurtubuli kan förbli omogna för djurets ålder. Synliga symtom på njursjukdom kan dröja månader eller år. En njurskada som blivit kronisk går inte att reparera.

Olika utvecklingsavvikelser skiljer sig åt: vid hypoplasi är njuren mindre än normalt men innehåller normalt bildade funktionella enheter. Vid agenesi saknas en njure helt. Vid polycystisk njursjukdom ersätts normal vävnad av ett stort antal cystor. Detta är andra avvikelser än själva njurdysplasin.

Njurdysplasi kan drabba en eller båda njurarna. Om bara ena sidan är drabbad brukar den andra njuren förstoras för att kompensera för den minskade funktionen. Njurarnas yttre utseende och deras funktion stämmer inte alltid väl överens.

Orsaker

Mognaden av njurens funktionella enheter kan ske ojämnt. De små kapillärerna i omogna glomeruli kan förbli outvecklade. Senare kan bindväv bildas. Inflammatoriska förändringar kan också uppstå runt njurtubuli.

Ärftlig benägenhet är möjlig, men samma genvariant ligger kanske inte bakom sjukdomen hos alla raser. Infektion, gifter eller urin som backar upp till en njure under utveckling kan också störa utvecklingen. Störningen kan uppstå före födseln eller under nyföddhetsperioden. Njurdysplasi har också hittats hos valpar som infekterats med herpesvirus.

Hundens njurar fortsätter att utvecklas under de första 3 månaderna efter födseln. En del drabbade hundar har kliniskt friska föräldrar. Släktskapen hos boxer stämmer med recessiv nedärvning, men ett mer komplicerat nedärvningsmönster är också möjligt.

Riskfaktorer

Njurdysplasi är vanligare hos golden retriever än hos raser i genomsnitt. Tidigt debuterande njursjukdom kopplad till missbildade njurar har också påvisats hos boxer. Tidig njursjukdom i en familj är ett skäl att även undersöka släktingarnas njurfunktion.

Uremi upptäcks vid njurdysplasi oftast mellan 6 månaders och 2 års ålder. Sjukdomen kan dock finnas redan innan tydliga symtom syns. En grupp med nio boxrar bestod enbart av tikar, men det kan ha varit en slump. Det är inget belägg för att bara tikar drabbas.

Typiska symtom

Du kan märka förändringar som:

• Hunden dricker tydligt mer.

• Mer urin än vanligt.

• Sämre aptit.

• Viktnedgång och avmagring.

• Kräkningar.

• Hunden blir tystare och lugnare än vanligt.

• Ovanligt dålig andedräkt.

• En valp som inte växer som förväntat.

Symtomen liknar dem vid andra kroniska njursjukdomar. Långt framskriden sjukdom kan ge sår i munnen. Diarré kan också förekomma. Blodbrist kan öka trötthet och svaghet.

Av 9 boxrar med missbildade njurar hade 6 återkommande kräkningar. Långsam tillväxt syntes hos 3. Synliga symtom vid tidig kronisk njursjukdom kan vara mycket lindriga.

Komplikationer och följder

Skadade njurar förlorar förmågan att koncentrera urinen, vilket ökar risken för uttorkning. Framskriden sjukdom kan ge blodbrist på grund av brist på erytropoietin. Högt blodtryck kan uppstå i alla stadier av kronisk njursjukdom. Det kan skada näthinnan, centrala nervsystemet och hjärtat.

Unga hundar kan i sällsynta fall få njurrelaterad skelettsjukdom som en komplikation i slutstadiet. Käkbenen kan då bli böjliga. Lösa tänder kan också höra ihop med denna skelettrubbning. Även spontana frakturer kan uppstå.

Hos 9 boxrar med svår njursjukdom kopplad till missbildning var medianåldern vid avlivning 16 månader, med ett spann på 6–79 månader. Deras kroniska njursjukdom hade diagnostiserats före 1 års ålder. En lindrigt drabbad hund kan förbli kliniskt symtomfri eller få sjukdom först som vuxen.

Fosfor i blodet kan stiga när njurfunktionen sjunker. Ökad syra i kroppen och störd kaliumbalans är andra möjliga följder. Kaliumvärdet kan vara lågt, normalt eller lätt förhöjt beroende på bland annat foder och läkemedel.

Undersökning hos veterinären

Utredning av njurfunktionen

Ras och ålder när symtomen debuterade bidrar till misstanken. Urinprov, blodstatus och biokemi används för att utreda njursjukdomens följder. Förändringar i kreatinin bedöms också mot tidigare resultat. En stigande trend kan ha betydelse även inom referensintervallet.

Utspädd urin hos en uttorkad hund tyder på nedsatt förmåga att spara vatten. Klassificeringen av proteinförlust i urinen bör helst bygga på minst 2 prover tagna under minst 2 veckor. Vid hantering av kalciumbalansen bedöms specifikt joniserat kalcium snarare än totalkalcium.

Uppföljning av SDMA hjälper till att upptäcka nedsatt filtration i njurarna. Proteinförlusten i urinen mäts med kvoten mellan protein och kreatinin i urinen, UPC. Blodtrycket mäts också. Urinodling hjälper till att utreda en samtidig bakterieinfektion.

Bilddiagnostik och vävnadsprov

Ultraljud kan visa njurarnas storlek och vävnadsstruktur. Normal storlek utesluter inte en missbildning. Ultraljudsförändringar som passar med dysplasi förekommer även vid andra njursjukdomar. Själva diagnosen bekräftas med ett vävnadsprov från njuren.

En patolog letar efter strukturer som inte passar djurets utvecklingsstadium. Vävnadsprov kan särskilt övervägas hos en ung hund med kronisk njursjukdom. Biopsi rekommenderas inte i framskridet stadium 4 på samma sätt som i stadium 1–3. Kronisk njursjukdom stadieindelas hos en stabil hund med tillräcklig vätskebalans med hjälp av minst 2 mätomgångar.

I gruppen med nio boxrar hade 7 njurar av normal storlek och form. Två bedömdes vara något mindre än normalt. Alla hade en otydligare gräns än vanligt mellan njurbarken och njurmärgen.

Proverna kan också innehålla fosterliknande gångstrukturer eller avvikande tubulusepitel. Minst 100 glomeruli har föreslagits för att ett prov ska vara tillräckligt stort för bedömning. Det är också viktigt att bedöma hela njurbarkens struktur.

Gentesternas begränsningar

Nitton olika DNA-kombinationer i COX-2-regionen hittades hos 152 hundar utan njurdysplasi. Vävnadsundersökning bekräftade att dysplasi saknades hos en del friska hundar. Dessa DNA-varianter kan inte ensamma identifiera sjukdomen på ett tillförlitligt sätt.

Behandling

Understödjande vård och uppföljning

Veterinären anpassar behandlingen efter njursjukdomens stadium och hundens svar. Tidigt fokuserar vården på att bromsa förloppet. Senare blir symtomlindring och livskvalitet viktigare. Vätskebehandling hos veterinären korrigerar uttorkning vid behov.

Läkemedel mot illamående kan behandla illamående och kräkningar. Aptitstimulerande läkemedel kan hjälpa vid aptitlöshet. Otillräckligt intag kan kräva en matningssond. Högt blodtryck kan behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Läkemedel som påverkar renin–angiotensinsystemet kan minska proteinförlusten via njurarna.

Kreatinin och elektrolyter, särskilt kalium, följs även under blodtrycksbehandlingen. När blodtrycket är stabilt fortsätter kontrollerna minst var 3:e månad. Njurrelaterad blodbrist kan behandlas med läkemedel som stödjer bildningen av röda blodkroppar eller med blodtransfusion.

Blodtrycket sänks gradvis och varaktigt så att det inte blir för lågt. Om det redan har orsakat organskador startar behandlingen utan att man väntar på fler belägg för ihållande högt blodtryck.

Behandling av blodbrist rekommenderas när hematokriten, andelen röda blodkroppar i blodet, sjunker under 30 %. Den rekommenderas också vid ihållande njurrelaterad blodbrist med en hematokrit på 30–35 %. Faktorer som infektion eller täta blodprov utreds som möjliga bidragande orsaker.

Uttorkning korrigeras innan vissa läkemedel som påverkar blodtryck och proteinförlust sätts in. Annars kan njurarnas filtration plötsligt sjunka. Förebyggande magskyddande läkemedel rekommenderas inte till alla hundar med njursjukdom. Uremiska magsår är sällsynta hos hund.

Utfodring under tillväxten

En valp som växer behöver en individuell foderplan för både njursjukdomen och tillväxten. Tillräckligt med protein behövs för tillväxten. För kraftig proteinbegränsning kan leda till muskelförlust. För lite kalcium eller fosfor kan störa skelettets utveckling.

Fodret ska vara fullvärdigt och stödja en idealvikt under tillväxten. När tillväxten är klar kan målen för protein och fosfor anpassas till en vuxen hunds behov. Ett njurfoder för vuxna hundar har begränsad fosfor och måttliga mängder protein av god kvalitet. En fosfatbindare kan behövas om fodret ensamt inte håller nere fosforn i blodet.

Under behandling med fosfatbindare kontrolleras kalcium och fosfor i blodet var 4:e–6:e vecka tills värdena är stabila och därefter var 12:e vecka. För högt kalcium i blodet undviks under behandlingen.

Vikt- och muskelförlust kan förvärras särskilt vid framskriden njursjukdom. Tillräckligt intag kan kräva assisterad utfodring, som också kan stödja vätskeintaget och läkemedelsgivningen.

Samtidiga sjukdomar som kan behandlas

En samtidig bakteriell njurinfektion, pyelonefrit, utreds och behandlas. Hinder i urinledaren är en annan behandlingsbar orsak som utreds med bilddiagnostik.

Förebyggande

Att undersöka drabbade hundars släktingar kan hitta tidig njursjukdom. Vissa riktlinjer från rasklubbar för cairnterrier utesluter hundar med njurdysplasi från avel. Samma riktlinjer rekommenderar också att en drabbad hunds avkomma, föräldrar och kullsyskon utesluts.

De undersökta DNA-varianterna i COX-2 finns också hos hundar utan njursjukdom. De har inte fastställts som tillförlitliga markörer för risk för njurdysplasi. Lindriga, symtomfria fall kan vara svåra att upptäcka.

Frånvaro av symtom räcker inte för att hitta alla fall av njurdysplasi bland avelshundar. Tidig klinisk bedömning av njurarna är särskilt motiverad i en boxerfamilj med tidigt debuterande proteinförlorande njursjukdom.

Viktigt för hundägare

Se till att friskt vatten alltid finns tillgängligt. Våtfoder och vatten tillsatt i fodret kan stödja vätskeintaget. Följ foderintag, vikt, muskelstatus och det allmänna näringstillståndet. Alla hundar med njursjukdom behöver inte vätska under huden.

Berätta för veterinären om alla läkemedel, eftersom vissa kan skada njurarna. Ta med godis och kosttillskott i bedömningen av utfodringen. Vissa läkemedel som utsöndras via njurarna kan ansamlas när sjukdomen framskrider. Berätta också om plötsliga urinsymtom, eftersom en bakterieinfektion kan förvärra kronisk njursjukdom.

Vanliga frågor

Kan njurdysplasi börja först i vuxen ålder?

Det är en utvecklingsstörning även när symtomen visar sig senare. En lindrigt drabbad hund kan få njursvikt först som vuxen eller förbli kliniskt symtomfri. Uremi upptäcks dock oftast mellan 6 månaders och 2 års ålder.

Syns sjukdomen på ett vanligt blodprov?

Blodprov kan visa en sjunkande njurfunktion. De visar dock inte den vävnadsstruktur som är typisk för dysplasi. Diagnosen bygger på ett vävnadsprov från njuren. Urinprov och ultraljud kompletterar utredningen. Blodtrycket mäts också för att bedöma risker som hör ihop med njursjukdomen.

Ska en valps proteinintag minskas direkt?

En valp som växer behöver tillräckligt med protein för tillväxten, medan överskott undviks på grund av njursjukdomen. För kraftig begränsning kan leda till muskelförlust. Kalcium och fosfor måste också täcka skelettets behov. Näringsmålen ändras när tillväxten är klar för att passa en vuxen hunds behov.

Kan ett gentest påvisa sjukdomen?

DNA-varianter i COX-2 som kopplats till njurdysplasi finns också hos friska hundar. Att hitta dessa varianter bekräftar därför inte njurdysplasi. Den osäkra nedärvningen understryker också vikten av familjehistorik och kliniska undersökningar. En symtomfri släkting kan också behöva en klinisk njurbedömning innan beslut om avel fattas.

Kan en hund med njursjukdom må bra?

Vid tidig kronisk njursjukdom kan en hund ha få eller inga synliga symtom. Behandlingen syftar till att bevara den kvarvarande funktionen och minska symtomen. Under uppföljningen anpassas vården efter hur hunden svarar.