Leverinflammation hos hund – symtom, utredning och behandling

Översikt

Leverinflammation är en grupp inflammatoriska förändringar med olika orsaker och inte en enda enhetlig sjukdom. Akut inflammation kan till exempel hänga ihop med leptospiros eller exponering för gifter. Kronisk inflammation skadar leverceller, som kan ersättas av bindväv. Skrumplever är slutstadiet av långt framskriden kronisk leverinflammation.

Förhöjda leverenzymer betyder inte alltid kronisk leverinflammation. Levern kan reagera på sjukdom någon annanstans i kroppen utan att själv ha kronisk inflammation. Upp till 20 % av hundarna med kronisk leverinflammation har förhöjda leverenzymer utan synlig sjukdom. Tydliga tecken på leversvikt kan därför visa sig först senare i sjukdomen.

Orsaker

Koppar, läkemedel och immunreaktionen

Överdriven kopparinlagring i levern är en viktig orsak till kronisk inflammation. Inlagringen kan bero på en ärftlig störning i hanteringen av koppar, högt intag eller en kombination av båda. Fri koppar ökar den oxidativa stressen och skadar leverceller.

Vid immunmedierad leverinflammation håller kroppens immunreaktion i gång inflammationen i levervävnaden. För att diagnostisera den måste andra möjliga orsaker uteslutas. I vissa fall kan inflammationens exakta ursprung inte fastställas.

Läkemedel och giftiga ämnen kan också orsaka akut eller kronisk leverskada. Vissa epilepsiläkemedel och cellgifter medför till exempel en känd risk för kronisk leverskada. Långvarig läkemedelsexponering bedöms därför vid utredningen av orsaken.

Smittsam leverinflammation hos hund är en separat form

Smittsam leverinflammation hos hund orsakas av hundens adenovirus, som angriper leverceller och celler som klär blodkärlen. Leptospira-bakterier kan orsaka akut leverinflammation och ibland kroniska förändringar. Det finns inga starka belägg för att all kronisk leverinflammation har en virusorsak. En diagnos av leverinflammation betyder därför inte automatiskt en smittsam virussjukdom.

Riskfaktorer

Kronisk leverinflammation förekommer hos alla raser och hos blandrashundar. Raser med anlag är bland annat dobermann, labrador retriever, dalmatiner och engelsk springer spaniel. Bedlingtonterrier och west highland white terrier har också ett känt anlag för kopparrelaterad sjukdom.

I journaler för 983 hundar var genomsnittsåldern när tecknen började 7,2 år. Sjukdomen kan dock börja betydligt tidigare och framskrida med få tecken under lång tid. Tikar är överrepresenterade bland labrador retriever och dobermann. Hos cocker spaniel har hanar större anlag. Leversjukdom hos släktingar och ärftliga skillnader i kopparomsättningen kan öka den enskilda hundens risk.

Typiska symtom

De tidiga tecknen är oftast diffusa, så hunden kan verka nästan frisk under lång tid. Minskad aptit och trötthet är vanligare än tydliga tecken på leversvikt.

• Hunden äter mindre eller hoppar över måltider.
• Hunden är trött, nedstämd eller mindre villig att motionera.
• Vikten sjunker gradvis utan avsiktlig viktnedgång.
• Hunden kräks eller har upprepad diarré.
• Ökad törst åtföljs av ökade urinmängder.
• Tandköttet, huden eller ögonvitorna blir gula.
• Buken blir större eftersom vätska samlas.

Långt framskriden sjukdom kan orsaka svart avföring eller näsblod. Hepatisk encefalopati kan orsaka beteendeförändringar och neurologiska tecken. Dessa tecken tyder på nedsatt leverfunktion och inte bara på förhöjda leverenzymer.

Bland 294 hundar med kronisk leverinflammation av olika orsaker hade 61 % minskad aptit. Trötthet eller nedstämdhet förekom hos 56 % av dessa hundar. Gulsot hittades hos 34 % i samma grupp.

Komplikationer och följder

Fibros, tryck i portådern och leversvikt

Pågående inflammation kan ersätta fungerande levervävnad med bindväv och förändra organets struktur. Trycket i portådercirkulationen kan stiga och orsaka vätskeansamling i buken, så kallad bukvattensot. Nya förbikopplande kärl kan öppnas, så att blodet går förbi levern. Encefalopati kan uppstå även utan förhöjd ammoniaknivå i blodet.

Blödningsbenägenhet har beskrivits hos ungefär 6–7 % av hundarna med kronisk leverinflammation. En del patienter kan i stället levra sig för mycket, vilket medför risk för blodproppar. Sänkt albumin i blodet tyder på nedsatt leverfunktion. Förhöjt bilirubin och lågt albumin är ofta förknippade med en sämre prognos.

Sjukdomsstadiet betyder mer för prognosen än ett enskilt leverenzymvärde

Den sammanslagna genomsnittliga överlevnaden hos 364 hundar med kronisk leverinflammation var 561 ± 268 dagar. Bland 39 hundar med vävnadsbekräftad skrumplever var den genomsnittliga överlevnaden bara 23 ± 23 dagar. Dessa hundar fick olika läkemedel och dieter. Kopparrelaterad leverinflammation som upptäcks tidigt kan däremot ha en god prognos.

Hur höga leverenzymerna är förutsäger inte direkt överlevnaden. Tidig behandling kan hålla en kronisk inflammation under kontroll i flera år. Hundens individuella prognos beror både på orsaken och på stadiet vid diagnosen.

Undersökning hos veterinären

Leverenzymer och funktionsprover mäter olika saker

Veterinären frågar hur länge tecknen har funnits, vilka läkemedel som har använts och om möjlig exponering för gifter. ALAT läcker ut i blodet från skadade leverceller och är ofta ett tidigt fynd. En oförklarad ökning av ALAT som varar mer än 2 månader motiverar utredning av kronisk leverinflammation. Leverenzymet ALP kan stiga senare i sjukdomen. Vid skrumplever i slutstadiet kan ALAT sjunka även när leverfunktionen försämras.

Gallsyror, bilirubin och albumin hjälper till att bedöma leverfunktionen. Normala gallsyror utesluter inte tidig kronisk leverinflammation. Levringstider och trombocyter kontrolleras före ett vävnadsprov från levern. Urinanalys kan visa samtidig proteinförlust eller avvikande utsöndring av glukos.

Ultraljud styr utredningen med vävnadsprover

Ultraljud bedömer leverns storlek och struktur, gallgångarna och de stora blodkärlen. Det kan också visa vätska i buken, onormala kärl eller blodproppar. Ett normalt ultraljud utesluter inte kronisk leverinflammation.

För att bekräfta kronisk leverinflammation krävs histologisk undersökning av ett vävnadsprov från levern för att bedöma vävnadsstrukturen. Finnålscytologi kan utreda andra orsaker men bekräftar inte kronisk leverinflammation. Vävnadsprovet visar inflammationens typ och svårighetsgrad och mängden fibros. Kopparfärgning och kopparmätning ingår i utredningen.

Minst 5 vävnadsprover från minst 2 leverlober rekommenderas för de olika undersökningarna. Proverna kan användas för bakterieodling och kopparmätning utöver histologi. Laparoskopi gör det möjligt att ta tillräckliga vävnadsprover från flera ställen med ett relativt litet ingrepp. Vid hög blödningsrisk kan övervakning i 12–24 timmar efter provtagningen behövas.

Behandling

Behandlingen riktas mot orsaken till inflammationen

Veterinären väljer behandling utifrån vävnadsprovet, kopparkoncentrationen och hundens allmäntillstånd. Bakteriell leverinflammation kräver antimikrobiell behandling som passar organismen. Vid smittsam leverinflammation orsakad av adenovirus stöder behandlingen vätskebalans, leverfunktion och levring. Ett läkemedel eller tillskott som misstänks skada levern sätts ut enligt veterinärens plan. Återhämtningen följs sedan med upprepade blodprover.

Kopparrelaterad leverinflammation behandlas med en kopparfattig kost och kopparutdrivande läkemedel. Detta läkemedel binder koppar och ökar utsöndringen med urinen. Kopparutdrivande behandling är i regel långvarig. Kraftig inlagring hos en bedlingtonterrier kan kräva särskilt långvarig eller livslång läkemedelsbehandling. Kopparbegränsningen i kosten är oftast livslång vid kopparrelaterad leverinflammation.

Immunmedierad inflammation kräver noga övervägd immunhämning

Immunhämmande läkemedel bygger på inflammationsmönstret i vävnadsprovet och bedömningen av andra orsaker. Behandlingen kan innebära en kortikosteroid eller andra läkemedel som påverkar immunreaktionen. Läkemedlen anpassas utifrån hundens svar och biverkningar.

Kortikosteroider kan öka törst, urinmängder och aptit. De kan också höja leverenzymerna, vilket gör svaret svårare att bedöma enbart utifrån blodprover. Dämpat immunförsvar kan hänga ihop med problem som en urinvägsinfektion utan tecken. Vissa läkemedel kan också orsaka matsmältningsproblem eller nedsatt benmärgsfunktion.

Det finns ingen enskild fastställd behandlingstid för alla hundar med immunmedierad leverinflammation. Många behöver långvarig behandling och regelbundna hälsobedömningar. Ibland behövs ytterligare ett vävnadsprov från levern för att bekräfta att inflammationen har lagt sig.

Näring och behandling av leversvikt kompletterar planen

Protein behöver i regel inte begränsas hos varje hund med kronisk leverinflammation. Vid hepatisk encefalopati kan dock proteinets mängd och kvalitet anpassas individuellt. Leversjukdom ensam kräver i regel inte heller fettbegränsning. En kommersiell kopparfattig kost kan behöva extra protein om dess proteinhalt inte räcker för hunden.

Antioxidanter och produkter som skyddar leverceller kan stödja annan behandling. De ersätter inte behandling av en påvisad orsak. K-vitamin behövs inte rutinmässigt av varje patient: användningen beror på faktorer som levringsrubbningar och gallutsöndring. Behandlingen av vätska i buken och förändringar i portådercirkulationen planeras separat vid sidan av den övriga levervården.

Förebyggande

Vaccination som ingår i hundens grundvaccinationer kan förebygga smittsam leverinflammation orsakad av adenovirus. Vaccination förebygger dock inte leverinflammation som orsakas av koppar, läkemedel eller en immunreaktion.

Rasspecifika gentester och avelsbeslut kan hjälpa till att hantera ett känt ärftligt anlag som påverkar kopparomsättningen. Ett genresultat identifierar inte alla orsaker till leversjukdom. Att känna igen exponering för läkemedel och tillskott som skadar levern hjälper till att förhindra ytterligare skada. Ihållande oförklarade ökningar av leverenzymer utreds även hos hundar utan tecken.

Viktigt för hundägare

Anteckna aptit, viktförändringar, kräkningar och diarré inför återbesöken. Håll utkik efter förändringar i drickande, urinering, bukens storlek och slemhinnornas färg. Avvikande beteende eller förvirring kan tyda på encefalopati i samband med nedsatt leverfunktion.

Ta med uppgifter om alla läkemedel och tillskott, eftersom även dessa kan hänga ihop med leverskada. Under immunhämmande behandling kan ökad törst vara en biverkning av läkemedlet och inte en förvärrad sjukdom. Levervärdena i blodet tolkas tillsammans med läkemedel, tecken och eventuella fynd i vävnadsprover.

Godbitar och tillskott räknas in i den samlade kopparfattiga kosten. Uppföljningen fortsätter när tecknen förbättras, eftersom kronisk sjukdom kan kräva långvarig underhållsbehandling.

Vanliga frågor

Är leverinflammation alltid smittsam?

Leverinflammation kan bero på infektion, men också på kopparinlagring, ett läkemedel eller immunmedierad inflammation. Smittsam leverinflammation hos hund orsakad av adenovirus är en särskild sjukdomsform. Ordet leverinflammation ensamt kan därför inte avgöra om den är smittsam: undersökningar måste fastställa orsaken.

Betyder ett högt ALAT leversvikt?

ALAT läcker ut från skadade leverceller, och dess nivå mäter inte direkt leverns förmåga att fungera. Leverfunktionen bedöms med hjälp av bland annat gallsyror, bilirubin och albumin. Vid skrumplever i slutstadiet kan ALAT till och med sjunka när antalet leverceller minskar.

Varför behövs ett vävnadsprov från levern?

Ett vävnadsprov visar inflammationens typ, fibros och kopparinlagring, som påverkar valet av behandling. Ultraljud eller finnålscytologi ensamt kan inte bekräfta kronisk leverinflammation. Proverna kan också utreda en möjlig bakteriell orsak och mäta kopparhalten i vävnaden. Hundens levring bedöms när provtagningen planeras.

Behöver en hund med leversjukdom en proteinfattig kost?

Protein begränsas i regel inte hos varje hund med kronisk leverinflammation. Begränsning kan behövas vid hepatisk encefalopati, men kosten anpassas till hundens tillstånd. Att minska kopparn är centralt vid kopparrelaterad sjukdom, och ett kopparfattigt foder kan ibland behöva extra protein.

Kan en hund återhämta sig från kronisk leverinflammation?

Sjukdomen kan hållas under kontroll i flera år om den upptäcks och behandlas tidigt. Prognosen beror på den bakomliggande orsaken och leverskadans omfattning. Långt framskriden skrumplever försämrar prognosen betydligt, och många hundar behöver långvarig vård och uppföljning.