Magomvridning hos hund – att känna igen ett akut läge

Översikt

Magdilatation innebär att gas och vätska samlas i magsäcken. Vid volvulus ändrar magsäcken läge så att innehållet inte kan lämna den som vanligt. Tillsammans kallas detta med förkortningen GDV. Du kan inte säkert skilja en enkel dilatation från en omvridning genom att titta på hundens buk; skillnaden kräver undersökning och röntgen hos veterinär.

Sjukdomen hör särskilt ihop med stora hundar med djup bröstkorg. Hundar av andra storlekar kan dock också drabbas. Utan medicinsk och kirurgisk behandling är en magomvridning dödlig, så hur bråttom det är att söka hjälp beror på tecknen och inte på en lista över raser.

Orsaker

Sjukdomen uppstår genom att flera faktorer samverkar. Den exakta ordningen mellan dilatation och omvridning är okänd. Gas och vätska stängs inne i magsäcken eftersom omvridningen hindrar dem från att lämna den som vanligt.

Den förstorade magsäcken trycker på stora blodkärl och minskar blodets återflöde till hjärtat. Vävnaderna får då för lite blod, och blodtrycket sjunker. Denna cirkulationssvikt kallas chock. Blodförsörjningen till själva magsäcken kan också försämras. Den närliggande mjälten kan också dras med i omvridningen.

Den stora magsäcken kan också trycka på mellangärdet, som deltar i andningen. Andningssvårigheter är därför mer än ett uttryck för smärta eller rädsla. De kan vara en del av samma allvarliga problem som påverkar cirkulationen och buken.

När magsäcken vrider sig kan den också förskjuta den nära fästa mjälten. När mjältens blodkärl sträcks och skadas kan det ge inre blödning. Blod som samlas i bukens kärl minskar den mängd som cirkulerar effektivt i kroppen. Det hotar tarmens blodförsörjning och syretillförseln till vävnaderna.

Riskfaktorer

En djup, smal bröstkorg och en nära släkting som har haft GDV är fastställda riskfaktorer. Risken ökar också med åldern.

Raser med risk är bland annat grand danois, schäfer, irländsk röd setter, weimaraner, sankt bernhardshund och storpudel. Någon tydlig skillnad i mottaglighet mellan könen har inte fastställts. Att äta snabbt, stora måltider och glesa utfodringar har också kopplats till sjukdomen.

Stress, rädsla eller aggressivt beteende och tidigare borttagning av mjälten har kopplats till GDV. En släkting i första led betyder en förälder, ett syskon eller en avkomma vars historik av GDV ökar hundens risk. En smal kroppsbyggnad och att de ligament som håller magsäcken på plats blir slappare är också beskrivna riskfaktorer.

Typiska symtom

I början kan hunden verka rastlös och byta ställning gång på gång. Kväljningarna ger typiskt inget resultat, så bedöm inte läget bara utifrån om hunden till slut får upp mat. Buken kan växa gradvis eller snabbt. När tecknen förvärras kan hunden bli svag och sluta röra sig som vanligt.

• Upprepade kväljningar utan att någon riktig kräkning kommer upp.

• Mer dregling och flämtande än vanligt.

• Rastlöst vankande och svårt att komma till ro.

• En förstorad eller tydligt öm buk.

• Svaghet, blekt tandkött eller kollaps.

En hund som har ont kan inta en sträckställning med frambenen utsträckta och bröstet nära golvet. När andningen blir ansträngd begränsar den utvidgade magsäcken mellangärdets rörelser.

Komplikationer och följder

Försämrad cirkulation kan skada magsäckens vägg så svårt att vävnaden dör. I värsta fall brister magsäcken. Den skadade mag-tarmkanalen kan släppa ut bakterier i blodet, vilket leder till sepsis. Rytmrubbningar i hjärtat kan också uppstå vid syrebrist.

Prognosen beror på hur svår sjukdomen är och hur länge behandlingen dröjer. Om delar av magsäcken eller mjälten måste tas bort kan prognosen vara mer osäker. Att magsäcken förs tillbaka på plats tar inte direkt bort alla risker, och därför fortsätter övervakningen på sjukhus efter operationen.

Även återkomsten av blodflödet kan skada vävnaderna. Det kallas reperfusionsskada: efter att omvridningen rättats till frisätts skadliga ämnen som har samlats i vävnaderna ut i kroppen. Det kan höra ihop med rytmrubbningar i hjärtat och nedsatt njur- eller leverfunktion.

Den uppskattade dödligheten är omkring 15–30 %. Mer än 80 % av hundarna som får medicinsk och kirurgisk behandling överlever. Symtom som har pågått mer än 6 timmar före behandlingen försämrar prognosen. Behovet av att ta bort en del av magsäcken eller mjälten ökar också risken för död.

Mindre vanliga faror efter operationen är bukhinneinflammation och en utbredd rubbning av blodets levring. Bukhinneinflammation och sepsis är också fynd som hör ihop med högre risk för död. Långvarig chock kan försämra organens funktion även om operationen har rättat till magsäckens läge.

Undersökning hos veterinären

Veterinären tar reda på när tecknen började och undersöker hundens allmäntillstånd och buk. Hundens storlek, historik och kombination av tecken kan väcka stark misstanke redan vid ankomsten. Undersökningarna syftar till att påvisa en omvridning och samtidigt bedöma hur mycket cirkulationen redan har påverkats.

Röntgen av buken hjälper till att skilja en omvridning från en enkel dilatation. Ett EKG, elektrokardiogram, visar rytmrubbningar i hjärtat som kan uppstå under sjukdomen. Blodprover undersöker bland annat blodceller, saltbalans och störningar i kroppens ämnesomsättning. Proverna gör mer än att ge diagnosen ett namn: resultaten styr också en säker behandling.

Laktat i blodet speglar delvis effekterna av försämrad cirkulation och det inflammatoriska svaret. Blodtryck och hjärtats elektriska aktivitet kan övervakas kontinuerligt, eftersom tillståndet kan ändras under behandlingen.

Att det går att föra ned en sond i magsäcken för att tömma den utesluter inte i sig en omvridning.

På röntgen kan den gasfyllda magsäcken se ut att vara uppdelad i separata fack eftersom väggen har vikt sig. Gas som syns i magsäckens vägg tyder på vävnadsskada. Fri gas i bukhålan kan tyda på en brusten magsäck.

Ett laktatvärde i blodet över 6 mmol/l hör ihop med större sannolikhet för vävnadsdöd i magsäcken och att en del av magsäcken måste tas bort. Blodstatus, njurvärden, blodsocker och saltnivåer hjälper till att bedöma hela kroppens tillstånd. Levringsprover är också en del av bedömningen av en svårt sjuk patient.

Före en planerad förebyggande fixering av magsäcken väljs proverna utifrån hundens ålder och allmänna hälsa. Blodstatus och blodkemi kan bedöma lever- och njurfunktion före narkosen. Urinprov eller röntgen av bröstkorgen kan också rekommenderas för en äldre hund.

Behandling

Veterinären börjar stabilisera cirkulationen och ge smärtlindring. Dropp är centralt i behandlingen av chock. En del patienter behöver också syrgas eller blodtransfusion. Undersökningar, stabilisering och förberedelser för operation kan behöva samordnas snabbt; tidpunkten för operationen beror på patientens tillstånd.

Veterinären lättar trycket i magsäcken genom att ta bort gas och innehåll. Det kan göras med en magsond eller ett instrument som förs in genom bukväggen. Dessa ingrepp hör hemma hos veterinären. Försök inte sticka hål på hundens buk eller föra ned en sond själv; ta hunden till professionell vård utan dröjsmål.

Antibiotika kan användas eftersom bakterier kan ta sig från den skadade tarmen ut i kroppen.

Vid operationen förs magsäcken tillbaka till sitt normala läge och vävnaderna kontrolleras så att de är livskraftiga. Död vävnad i magsäcken eller en skadad mjälte kan behöva tas bort. Att fixera magsäcken på plats, så kallad gastropexi, minskar risken för en ny omvridning. Det innebär att magsäcken fästs vid bukväggen; att bara ta bort gasen ersätter inte denna korrigering.

Övervakning och understödjande vård fortsätter på sjukhuset efter operationen. Hemma begränsas motionen så att såret kan läka, och mat erbjuds i mindre portioner enligt behandlingsinstruktionerna.

Alla rytmrubbningar som upptäcks efter operationen behöver inte ett särskilt läkemedel för att kontrolleras. En del är tillfälliga, men deras betydelse bedöms genom övervakning.

Efter förebyggande gastropexi rekommenderas lugn vila hemma och begränsad motion i 10–14 dagar. Såret skyddas mot slickande för att förhindra infektion eller att det går upp. Dessa råd om återhämtning efter ett planerat ingrepp beskriver inte hur länge en patient i chock behöver intensivvård.

Den understödjande vården efter operationen omfattar dropp och smärtlindring. Veterinärteamet bestämmer när utfodringen börjar; en period utan mat på 12–48 timmar efter ingreppet beskrivs. Ett läkemedel mot illamående kan ges vid ihållande kräkningar. Övervakningen av blodtryck, blodsocker, salter och laktat fortsätter efter ingreppet.

Förebyggande

Förebyggande gastropexi kan övervägas för en hund med hög risk. Den kan göras samtidigt med en annan planerad operation eller som ett separat ingrepp. Diskussionen tar hänsyn till hundens kroppsbyggnad, familjehistorik och hälsa. Att fixera magsäcken minskar risken för omvridning, men magsäcken kan fortfarande vidgas. Att hunden har genomgått ingreppet är därför inget skäl att senare strunta i kväljningar eller svullnad i buken.

Förebyggande gastropexi kan göras vid en öppen operation eller med hjälp av titthålsteknik. Valet av teknik beror på den kompetens som finns och hundens situation.

Dela upp dagens foder på 2–3 mindre måltider i stället för en stor måltid. En foderkalkylator kan hjälpa dig att räkna ut portionsstorlekar. Begränsa ansträngning efter måltiderna. Undvik upphöjd matskål.

En risk för återfall på 3–5 % har beskrivits efter gastropexi, jämfört med upp till 80 % utan fixering. Fixeringen förhindrar omvridning men hindrar inte magsäcken från att vidgas igen.

Viktigt för hundägare

Spara adressen till en akutveterinär och planera i förväg hur du vid behov får in en stor hund i bilen. Anteckna namn och datum för tidigare bukoperationer. Berätta vid ett akut läge först om kväljningar utan resultat, svullnad och förändringar i hundens tillstånd. Anteckna när tecknen först märktes och när hunden senast var som vanligt.

Förbered under återhämtningen en lista med frågor till den behandlande veterinären: vad hunden får äta, hur promenaderna ska skötas, vem som kontrollerar såret och när motionen kan ökas. Be om skriftliga instruktioner och dela dem med alla som tar hand om hunden. Anteckna de måltider hunden faktiskt äter och förändringar i tillståndet, så att uppföljningssamtalen kan bygga på mer än ett allmänt intryck av en bättre eller sämre dag.

Vanliga frågor

Kan en magomvridning gå över av sig själv?

En misstänkt magomvridning måste behandlas som ett akut tillstånd. Behandlingen kräver snabb bedömning hos veterinär och kirurgisk korrigering; det finns inget säkert allmänt råd att vänta hemma. Åk till en akutveterinär utifrån tecknen och ring i förväg så att teamet kan förbereda sig.

Kan en liten hund få magomvridning?

Ja, även om sjukdomen är betydligt vanligare hos stora hundar med djup bröstkorg. Storleken ensam utesluter den inte. Om en liten hund har kväljningar utan resultat, får en svullen buk eller blir sämre behöver tecknen bedömas av veterinär precis som hos en större hund.

Förebygger gastropexi också att magen blåses upp?

Gastropexi syftar till att förhindra att magsäcken vrider sig men förhindrar inte all dilatation. Svullnad och tecken från buken måste fortfarande tas på allvar efter ingreppet. Berätta för akutveterinären att gastropexi har gjorts och ta med en eventuell tidigare operationsberättelse.

Varför övervakas en hund fortfarande efter operationen?

Sjukdomens effekter tar inte slut när magsäcken är tillbaka på plats. Efter operationen håller teamet koll på problem som rytmrubbningar i hjärtat och svår inflammation och ger understödjande vård. Utskrivningen beror på återhämtningen, så sjukhusvistelsen kan skilja sig mellan hundar som behandlas för samma diagnos.

Är en upphöjd matskål ett bra sätt att förebygga GDV?

En upphöjd matskål rekommenderas inte som ett sätt att förebygga GDV. Diskutera hela utfodringsrutinen med veterinären: måltidernas storlek, snabbt ätande och den individuella risken ingår i samtalet. Valet av skål ersätter inte att överväga förebyggande gastropexi för en hund med hög risk eller att söka akutvård när tecken uppstår.