Hundsjukdomar · Matsmältningen

Magsår hos hund – symtom, utredning och behandling

Ett sår i magsäcken eller tolvfingertarmen är en skada som når ner i väggens djupare lager. Det kan orsaka buksmärta, kräkningar och blödning i mag-tarmkanalen. Ett NSAID eller en tumörsjukdom kan till exempel ligga bakom. Kräkningar med blod, svart tjärliknande avföring eller påtaglig svaghet behöver bedömas akut.

Granskad 7 november 2026 · Tassios redaktion

Magsår hos hund – symtom, utredning och behandling

När ska du söka veterinär akut

Blödning eller perforation från ett sår kan äventyra cirkulationen och orsaka chock.

  • Hunden kräks ljusrött blod eller mörkt material som liknar kaffesump.
  • Hunden har svart, tjärliknande avföring och är nedstämd eller svag.
  • Slemhinnorna är bleka eller hunden kan inte stå.
  • Hunden har svår buksmärta eller svullen buk.
  • Andningen blir svår eller medvetandegraden sjunker.

Att svälja en giftig mängd läkemedel behöver bedömas snabbt redan innan tecken uppstår. Hitta en veterinär nära dig.

Översikt

Ett sår skiljer sig från en ytlig erosion genom skadans djup. En erosion är begränsad till slemhinnan, medan ett sår når den underliggande vävnaden. Gastroduodenalt sår innebär ett sår i magsäcken eller tolvfingertarmen.

Sår drabbar främst magsäcken och tolvfingertarmen. Tecknen kan inte fastställa skadans djup. Hur vanliga sår är totalt sett hos hund är okänt. En del hundar kan ha ett sår utan tecken. Hos andra är betydande blödning redan det första tydliga problemet.

Gastrit innebär inflammation i magsäckens slemhinna. Vid ett sår når skadan djupare än detta ytlager.

Orsaker

Slemhinnans skydd sviktar

Ett tjockt slemlager som innehåller bikarbonat skyddar magsäckens yta. Täta förbindelser mellan cellerna hindrar surt innehåll från att tränga in i vävnaden. God lokal cirkulation stöder ersättningen av skadade celler. Prostaglandiner upprätthåller cirkulationen och ökar utsöndringen av skyddande slem och bikarbonat.

När skyddet bryts ner skadar magsyra och matsmältningsenzymer vävnaden. En självförstärkande cykel av inflammation och skada kan bli följden. Inflammation kan ytterligare minska slemhinnans blodflöde. Den kan också minska utsöndringen av skyddande slem.

Läkemedel och bakomliggande sjukdomar

Icke-steroidala antiinflammatoriska läkemedel, NSAID, kan skada slemhinnan direkt. De minskar också bildningen av skyddande prostaglandiner. En tumör i magsäcken kan orsaka ett lokalt sår i slemhinnan. Mastcellstumörer eller gastrinproducerande tumörer kan orsaka överdriven syrautsöndring.

Leversjukdomar har förknippats med sår i magsäck och tolvfingertarm. En obduktionsstudie av 168 patienter med sår eller erosioner fann dock inget samband med leversjukdom. Mekanismen som kopplar leversjukdom och sår är fortfarande osäker. Andra möjliga orsaker är bland annat skada av en främmande kropp, svår inflammation och Addisons sjukdom. Helicobacter-bakteriers roll vid magsår hos hund är oklar. De har hittats hos 67–100 % av studerade friska hundar. Att bakterierna hittas visar därför inte att de orsakade ett sår.

Kortikosteroiders självständiga roll som orsak till sår är omstridd. Användning av glukokortikoider var dock förknippad med sår eller erosioner i obduktionsstudien, med en oddskvot på 3,0. Det är ett statistiskt samband och inte andelen av alla kortikosteroidbehandlade hundar som blir sjuka.

Riskfaktorer

Samtidig användning av NSAID och kortikosteroider ökar risken för sår. Att kombinera olika NSAID undviks också. Ett sår kan uppstå även under vanlig NSAID-behandling som veterinären har ordinerat.

Ingen enskild tydlig riskras eller allmän ålders- och könsfördelning har bekräftats. I obduktionsstudien var brukshundsraser förknippade med sår eller erosioner: oddskvoten jämfört med blandraser var 2,8. Rasens betydelse som självständig riskfaktor behöver studeras vidare.

Extrem uthållighetsansträngning, som långdistanslopp med draghundar, är en känd predisponerande situation. Efter ett lopp på 1 771 kilometer hade 48,5 % av de undersökta hundarna magsår, erosioner eller blödning. Detta beskriver en exceptionell tävlingsansträngning och sammanslagna slemhinneförändringar, inte risken för sår hos vanliga sällskapshundar.

Typiska symtom

Tecknen på sår liknar många andra matsmältningsproblem.

  • Hunden kan kräkas upprepade gånger.
  • Aptiten minskar eller måltider lämnas orörda.
  • Buken kan vara öm och hunden verkar ha ont.
  • Vikten kan sjunka när sjukdomen fortsätter.
  • Kräkningarna kan innehålla blod eller mörkt material som liknar kaffesump.
  • Avföringen kan bli svart och tjärliknande.
  • Svår skada kan innebära svaghet och blekhet.

I en studie av 82 patienter med sår hade 88 % kräkningar. Kräkningar med blod rapporterades hos 32 %. Svart, tjärliknande avföring förekom hos 31 %. Trötthet sågs hos 9 %. Viktnedgång rapporterades hos 7 %. Att inget synligt blod finns utesluter därför inte ett sår.

Svart, tjärliknande avföring uppstår när blod delvis smälts i mag-tarmkanalen. Blod som har svalts från nosen kan också ge blodiga kräkningar eller mörk avföring.

Komplikationer och följder

Ett djupt sår kan blöda och orsaka blodbrist. Långvarig blodförlust kan orsaka järnbrist. Kraftig blödning kan kräva blodtransfusion. Perforation av väggen kan orsaka bukhinneinflammation och sepsis.

Prognosen är gynnsammare vid lindrig skada och när orsaken tas bort snabbt. Prognosen för ett tumörrelaterat sår beror på tumörtypen och är ofta dålig. Sår i samband med svår leversvikt kan vara svåra att kontrollera. Den sammanlagda dödligheten hos hundar och katter som opereras för perforation av tarm eller magsäck har beräknats till ungefär 60 %. Det gäller svårt sjuka operationspatienter och inte prognosen för alla magsår hos hund.

Undersökning hos veterinären

Blodstatus och utredning av blödning

Veterinären går igenom alla läkemedel, tidigare sjukdomar och förändringar i kräkningar och avföring. Blodstatus bedömer blodbrist. Trombocyter och levringsprover hjälper till att skilja blödning från ett sår från blödning orsakad av till exempel förgiftning eller levringsrubbningar. Blod- och urinprover letar också efter sjukdomar i andra organ som ligger bakom magbesvären.

Urea i blodet kan stiga medan kreatinin förblir normalt. Normalt urea utesluter inte blödning i mag-tarmkanalen. Fynden kan kräva leverutredning eller test av binjurarnas funktion. Test för dolt blod i avföringen kan hjälpa om blödningen inte syns för blotta ögat. Innehåll i kosten kan dock ge ett falskt positivt resultat.

Endoskopi visar skadan

Vanlig röntgen visar i regel inte ett sår som inte har perforerat. Röntgen kan hjälpa till att påvisa tarmvred eller bukhinneinflammation. Ultraljud visar möjliga förändringar i väggen, tumörer och vätska. Ett normalt ultraljud utesluter inte ett sår som inte har perforerat, eftersom känsligheten för att upptäcka sådana är dålig. Perforation kan visa fri gas eller vätska i buken.

Endoskopi av magsäck och tolvfingertarm är central för att bekräfta ett sår. Vävnadsprover kan också till exempel utreda en tumör. Prover tas vid sårets kant, eftersom provtagning från sårets botten ökar risken för perforation. Sjukdom djupt i väggen kan kräva ett kirurgiskt prov genom hela väggen. En kapselkamera kan komplettera bedömningen av slemhinnan.

Kapselundersökning hittade erosioner hos 10/12 hundar, eller 83,3 %, som fick långvarig NSAID-behandling. I en jämförelsegrupp med kroniska tarmbesvär förekom erosioner i magsäcken hos 3/11 hundar. Det var erosioner i slemhinnan, så resultaten kan inte tolkas som förekomsten av djupa eller perforerade sår.

Ett kroniskt sår kan se ut ungefär som en tumör i magsäcken. Mikroskopisk vävnadsundersökning skiljer dessa förändringar åt. Reparerande granulationsvävnad och inflammatoriska celler kan omge ett kroniskt sår.

Behandling

Ta bort orsaken och minska surheten

Behandlingen börjar med att orsaken till såret identifieras och åtgärdas. Ett NSAID som hänger ihop med såret sätts ut enligt veterinärens anvisningar. Veterinären väljer läkemedel med målet att minska ytterligare skada från surt innehåll.

Protonpumpshämmare minskar magsyrautsöndringen effektivare än histaminreceptorblockerare. Deras fulla syrahämmande effekt utvecklas under ungefär 2–4 dagar. Att kombinera grupper av syrahämmande läkemedel förbättrar inte effekten och kan minska protonpumpshämmarens effekt.

Sukralfat binder till skadad slemhinna och kan stödja dess skyddsmekanismer. En extra nytta vid sidan av en protonpumpshämmare har dock inte påvisats vid behandling av sår hos hund. Det kan försämra upptaget av andra läkemedel, vilket beaktas i veterinärens plan.

Effekten av histaminreceptorblockerare kan minska vid upprepad användning när tolerans utvecklas. Hos hund har detta setts inom 13 dagar och ibland redan efter 3 dagar. Ett antacidum som tillfälligt neutraliserar magsyran verkar kort och har litet belägg för nytta hos patienter med sår. Protonpumpshämmare kan också påverka hur kroppen omsätter andra läkemedel.

Utsättning av långvarig syrahämning planeras, eftersom ett plötsligt avbrott kan orsaka ökad syrautsöndring.

Blödning och perforation kräver stöd

Vätska korrigerar sjukdomsrelaterade störningar i cirkulation och vätskebalans. Behovet av transfusion beror på blödningens mängd, hur blodbristen utvecklas och det kliniska tillståndet. Den kan behövas när syretillförseln till vävnaderna minskar. Svår slemhinneskada, chock eller risk för sepsis kan kräva antibiotika.

Ett perforerat magsår behandlas kirurgiskt. Operation kan också vara nödvändig om ett sår inte läker med läkemedel.

Förebyggande

Onödig kombination av NSAID ökar biverkningarna i mag-tarmkanalen. Att kombinera dem med en kortikosteroid ökar risken för sår ytterligare. Ett smärtstillande läkemedel som har ordinerats till en människa eller ett annat djur kan skada hunden. Planeringen tar hänsyn till tidigare sjukdomar och andra läkemedel.

Lever- och njurfunktion bedöms med blodprover när långvarig NSAID-behandling planeras. Blodvärdena följs också under behandlingen. Förebyggande syrahämmande läkemedel har inte visats gynna alla hundar. De kan hjälpa i särskilda situationer, till exempel hos tävlande draghundar.

Viktigt för hundägare

Anteckna när symtomen började, hur ofta hunden kräks, avföringens färg och vilken mat hunden har ätit. Ta med namnet på varje läkemedel, given mängd och tidpunkter, samt uppgifter om eventuell oavsiktlig exponering. Ett foto av kräkningar eller avföring kan hjälpa till att visa förändringen. Kom överens om utfodring och uppföljning utifrån hundens tillstånd och de ingrepp som har gjorts.

Om kräkningar, blodig eller svart avföring eller dålig aptit uppstår under NSAID-behandling, sätt ut läkemedlet och kontakta veterinären. Detta gäller misstänkta biverkningar av NSAID; ändra inte själv andra långvariga läkemedel. Bekräfta vid hemgången vad du ska göra om maten eller de ordinerade läkemedlen inte stannar kvar.

Vanliga frågor

Är magsår samma sak som gastrit?

Gastrit innebär inflammation i magsäckens slemhinna. Ett sår går genom slemhinnan ner i väggens djupare lager. En ytlig erosion förblir begränsad till slemhinnan. Kräkningar eller buksmärta kan inte fastställa skadans djup, och många andra magsjukdomar ger samma tecken.

Kan en hund ha ett sår utan att kräkas blod?

Ett sår kan förekomma utan synligt blod i kräkningar eller avföring. En del hundar har inga tecken alls. Att blod saknas avgör därför inte ensamt behovet av utredning: kräkningar, smärta, aptit och tidigare läkemedel har också betydelse.

Kan ett vanligt smärtstillande läkemedel för hund orsaka sår?

Ett NSAID-relaterat sår eller en perforation kan uppstå även vid vanlig behandling som är avsedd för djur. Risken ökar när olika NSAID kombineras eller när en kortikosteroid ges samtidigt. Berätta för veterinären om kräkningar, svart avföring eller förändrad aptit.

Kan ultraljud upptäcka ett magsår?

Ultraljud kan hitta förändringar i väggen eller ett sår, men upptäckten av sår som inte har perforerat är osäker. Endoskopi visar slemhinnan direkt och gör det möjligt att ta vävnadsprover. Endoskopi kan därför behövas efter ett normalt ultraljud om tecken och andra fynd håller kvar en stark misstanke.

Behöver ett magsår alltid opereras?

Ett sår som inte har perforerat kan skötas genom att orsaken behandlas och surheten minskas. Ett perforerat sår behöver opereras. Ett sår som inte svarar på läkemedelsbehandling kan också kräva operation. Transfusion och vätska kan behövas i förväg för att stabilisera hunden.

Källor

Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.

Fler artiklar om hundsjukdomar