Megaesofagus hos hund – uppstötningar, utfodring och behandling

Översikt

Matstrupen är det rör som för svald mat och vätska från munnen till magsäcken. När den normala framåtdrivande rörelsen försvagas blir mat och vätska kvar i den förstorade matstrupen.

Megaesofagus är ett fynd som hör ihop med flera sjukdomsmekanismer och inte en enda sjukdom som är gemensam för alla hundar. Den kan vara medfödd eller uppstå i vuxen ålder i samband med andra sjukdomar.

Hos vuxna hundar förblir orsaken ofta okänd. Den form som uppstår av okänd orsak kallas idiopatisk.

Tillståndet är vanligare hos hundar än hos katter. Ett centralt behandlingsmål är att upprätthålla näringen och minska uppstötningarna.

Orsaker

Den framåtdrivande rörelsen eller matens passage störs

Störningar i matstrupens muskler och de nerver som styr dem kan hindra maten från att röra sig normalt. Myasthenia gravis är en störning i kommunikationen mellan nerver och muskler som kan ge megaesofagus.

Hypoadrenokorticism, Addisons sjukdom, kan också ligga bakom vidgningen. Muskelinflammation och vissa andra autoimmuna sjukdomar kan försämra matstrupens funktion.

Sjukdomar i nervsystemet, tumörer och förgiftning är andra möjliga bakomliggande faktorer. Svår inflammation i matstrupen kan också ge förvärvad vidgning.

En förträngning eller en främmande kropp i matstrupen kan vidga matstrupen på munsidan av hindret. Hos en valp kan en avvikande kärlring trycka ihop matstrupen och hindra maten från att komma ned i magsäcken.

Hos en del hundar slappnar matstrupens nedre slutmuskel inte av vid sväljningen, vilket ger ett funktionellt hinder. Denna störning i slutmuskeln måste skiljas från en generell svaghet i den framåtdrivande rörelsen, eftersom en riktad behandling kan vara möjlig.

Riskfaktorer

Den medfödda formen visar sig oftast vid avvänjningen när valparna går över till fast föda. Den förvärvade formen kan börja hos en ung vuxen eller medelålders hund.

Ett ärftligt anlag har visats hos strävhårig foxterrier och dvärgschnauzer. Andra raser med anlag är bland annat schäfer, grand danois, irländsk röd setter och labrador retriever.

All megaesofagus är dock inte ärftlig: det finns flera former. Varianter i genen MCHR2 har kopplats till medfödd megaesofagus hos schäfer.

Hos vit herdehund med medfödd vidgning har test för samma gens riskvariant inte visat sig vara användbart. I en jämförelse vid ett japanskt djursjukhus var oddskvoten för förvärvad megaesofagus hos dvärgtax, ett mått på rassambandet, 4,33.

Detta regionala rasfynd motsvarar ingen likvärdig riskuppskattning för alla taxar i andra populationer.

Typiska symtom

Uppstötningar skiljer sig från kräkningar: innehållet kommer ofta upp från matstrupen utan illamående eller kraftiga sammandragningar av bukmusklerna.

• Osmält mat eller vatten kommer tillbaka upp i munnen efter måltiden eller när hunden sänker huvudet.

• En valp växer dåligt och förblir mindre än sina kullsyskon.

• En vuxen hund går ned i vikt trots att den fortfarande är intresserad av mat.

• Det finns för mycket saliv, och sväljningen kan ge ett gurglande ljud.

• Andedräkten kan lukta ovanligt på grund av material som blir kvar i matstrupen.

• Hosta, feber eller snabbare andning kan tyda på aspirationspneumoni.

Uppstötningar kan ske obemärkt medan hunden sover. Hos en del hundar dominerar andningssymtomen även när inga tydliga uppstötningar märks.

Ibland syns en utbuktning av matstrupen vid halsens bas, och det kan vara obehagligt när området röres.

Komplikationer och följder

Aspiration innebär att mat, vatten eller annat innehåll från matstrupen kommer ned i luftstrupen och lungorna. Saliv som samlas i svalget kan också komma ned i luftvägarna och ge problem.

Om för lite mat når magsäcken kan det ge undernäring och muskelförtvining. Aspirationspneumoni och undernäring är viktiga dödsorsaker vid detta tillstånd.

Äldre uppföljningsstudier beskrev överlevnadstider på 1–3 månader hos hundar med megaesofagus. En dödlighet på 74 % rapporterades i dessa tidigare studier.

En uppföljning av 28 hundar vid ett japanskt djursjukhus fann däremot att 85,7 % levde efter 3 månader. Aspirationspneumoni diagnostiserades minst en gång hos 10 hundar under uppföljningen, vilket gör den till ett betydande praktiskt problem.

I den studien var medianöverlevnaden för hundar som fick aspirationspneumoni 114 dagar. Medianöverlevnaden för hundar utan lunginflammation hade inte nåtts när studien avslutades.

Hur ofta avlivning förekommer och när lunginflammationen diagnostiseras skiljer sig mellan studier och påverkar resultaten. En del valpar med medfödd form blir bättre när de växer, oftast vid omkring 6 månaders ålder.

Undersökning hos veterinären

Bilddiagnostik visar vidgningen och ett eventuellt hinder

Röntgenbilder av bröstkorgen kan visa en vidgad matstrupe fylld med luft, vätska eller mat. Vid generell vidgning är matstrupen oftast ganska jämnt förstorad längs hela sin längd.

Vidgning bara på munsidan av ett hinder väcker misstanke om till exempel en förträngning, en främmande kropp eller en kärlring. Lungbilderna bedöms också med avseende på förändringar som passar med aspirationspneumoni.

Ansamlat innehåll kan förskjuta luftstrupen från dess normala läge. Vid behov hjälper kontrastundersökning till att bedöma matstrupens uppbyggnad mer ingående än vanlig röntgen.

Endoskopi av matstrupen kan utreda mekaniska orsaker som en förträngning eller ett föremål som har fastnat. En sväljningsundersökning med rörliga bilder, videofluoroskopi, visar hur maten rör sig medan hunden äter stående.

Den kan visa hos vilka hundar det är en central del av problemet att den nedre slutmuskeln inte öppnas.

Den bakomliggande sjukdomen utreds för sig

Det finns inget specifikt blodprov som bekräftar megaesofagus, men blodprover kan avslöja den bakomliggande sjukdomen. Grundläggande undersökningar kan omfatta blodstatus och blodkemi för att bedöma den allmänna hälsan.

Sköldkörtelfunktionen och möjlig hypoadrenokorticism kan också utredas utifrån symtomen. Förvärvad myasthenia gravis utreds genom mätning av antikroppar mot acetylkolinreceptorer i blodet.

Dessa antikroppar vid myasteni har påvisats hos 26 % av patienterna med megaesofagus utan generell muskelsvaghet. I utvalda fall hjälper elektrisk testning av förbindelsen mellan nerv och muskel eller ett vävnadsprov till att utreda en neurologisk orsak.

Tillståndet klassas som idiopatiskt först när ingen orsak som tyder på en känd bakomliggande sjukdom hittas.

Behandling

Ordningen för mat och vatten anpassas efter hundens förmåga

Veterinären gör en behandlingsplan utifrån den bakomliggande orsaken, näringen och eventuell lunginflammation. Maten erbjuds i upprätt ställning så att tyngdkraften hjälper den att passera från matstrupen till magsäcken.

Utfodringsställningen är ofta omkring 45–90° mot golvet, utifrån hundens behov och säkert stöd. Hunden stannar upprätt i minst 10–15 minuter efter måltiden.

En del hundar behöver vänta längre, 10–30 minuter eller mer, innan de lägger sig. Små hundar kan ibland stödjas upprätt i en persons knä, medan större hundar ofta behöver en stadig matstol.

Flera små måltider passar de flesta hundar bättre än stora enstaka måltider. Energität mat hjälper till att ge tillräckligt med näring i små portioner.

Rätt konsistens tas fram individuellt: alternativen är bland annat puré, uppblött mat eller mjuka matbollar. En lös puré kan minska uppstötningarna men öka risken för att material kommer ned i luftvägarna hos en del hundar.

Matbollar kan i sin tur utlösa tillräckligt med rörelse i matstrupen för att föra maten till magsäcken. Vattenintaget planeras också för sig, eftersom alla hundar inte kan dricka normalt.

Vid behov rekommenderar veterinären att vattnet förtjockas eller att hunden får gelékuber som innehåller vatten. Om det inte går att dricka via munnen kan vätskebalansen stödjas med vätskebehandling som veterinären ordnar.

Vid kraftiga uppstötningar kan en matningssond som läggs in i magsäcken gå förbi matstrupen som väg för näringen. Möjligheten till lunginflammation följs ändå när en matningssond används.

Behandling av den bakomliggande orsaken och specialiserade ingrepp

Påvisad myasthenia gravis eller en annan bakomliggande sjukdom behandlas enligt sin egen plan. Lyckad behandling av den bakomliggande sjukdomen kan förbättra matstrupens funktion hos en del hundar.

Tryck från en kärlring kan behöva frigöras kirurgiskt. Efter långvarigt tryck kan dock en kraftig vidgning av matstrupen hålla kvar symtomen efter operationen.

Det finns inget läkemedel eller ingrepp vid idiopatisk megaesofagus som återställer den normala framåtdrivande rörelsen. När den nedre slutmuskeln inte öppnas kan mekanisk vidgning och botulinumtoxin övervägas efter specialistutredningar.

Klinisk förbättring har beskrivits hos 14 hundar efter denna kombination, även om vidgningen av matstrupen kunde finnas kvar. Effekten var kortvarig, så ingreppet kan hjälpa till att bedöma om en senare operation passar.

Sildenafil är ett alternativ som veterinären kan överväga för en del valpar med medfödd form. Rutinmässiga läkemedel som ökar mag-tarmkanalens rörelser har inte visat sig ge säker nytta vid idiopatisk vidgning.

Förebyggande

Alla former kan inte förebyggas hemma, eftersom en medfödd störning eller en sjukdom som uppstår senare kan ligga bakom. Avel med en drabbad hund avråds även om dess symtom är lindriga.

Osäkerhet om nedärvningen tar inte bort betydelsen av familjens hälsoinformation vid avelsbeslut. När megaesofagus väl är diagnostiserad inriktas det förebyggande arbetet särskilt på att minska uppstötningarna och att mat kommer ned i luftvägarna.

Godbitar ges också bara i hundens lämpliga upprätta ställning om de ingår i utfodringsplanen. Att stödja huvudet i vila kan hjälpa till att minska aspiration av saliv som samlas i svalget.

Viktigt för hundägare

För anteckningar om vikt, måltider, matens konsistens och när uppstötningarna sker. Filma en episod om du kan göra det utan att störa hunden. Visa veterinären hur hunden placeras när den äter och dricker och hur länge den hålls upprätt efteråt.

Fler uppstötningar kan betyda att utfodringsplanen eller annan behandling behöver ändras.

Den bästa matkonsistensen kan ändras under hundens liv, även om ett tidigare foder har fungerat länge.

Bekräfta målet för det dagliga vattenintaget och en säker metod med veterinären. Ta inte bort vattnet utan en ersättningsplan. Kom också överens om hur läkemedel ska ges, eftersom de också måste passera genom matstrupen. Håll koll på hur lätt hunden andas i vila och på aptiten; sök vård omedelbart om andningen blir ansträngd.

Läkemedel via munnen ges också när hunden är upprätt.

Vanliga frågor

Är uppstötningar samma sak som kräkningar?

Vid uppstötningar kommer innehållet från matstrupen passivt tillbaka upp i munnen, utan den bukansträngning som är typisk för kräkningar. Kräkningar innebär ofta illamående och aktiva kväljningar. Beskriv eller filma om möjligt händelsen för veterinären, eftersom begreppen lätt blandas ihop i vardagligt språk.

Kan megaesofagus gå över helt?

En del medfödda fall går över när valpen växer, oftast vid omkring 6 månaders ålder. Att rätta till en bakomliggande sjukdom som går att behandla kan också förbättra matstrupens funktion. För många hundar handlar vården dock om långsiktig utfodring och hantering av symtomen.

Varför räcker det inte alltid att höja matskålen?

För att maten ska röra sig krävs ofta att hela överkroppen stöds i upprätt ställning och hålls kvar så efter måltiden. Matens konsistens måste också väljas individuellt. Mjuk puré passar en del hundar, medan mat formad till bollar fungerar bättre för andra. I svåra fall kan näringen upprätthållas via en sond som läggs in i magsäcken.

Kan min hund dricka vatten som vanligt?

Vatten kan bli kvar i den förstorade matstrupen precis som mat. En del hundar behöver förtjockat vatten, gelékuber eller annat vätskestöd. Veterinären planerar mängd och metod så att hunden får den vätska den behöver på ett säkert sätt.

Kan en hund få lunginflammation utan tydliga uppstötningar?

Andningssymtom kan vara det mest synliga problemet även när få eller inga uppstötningar märks. Saliv som samlas kan också leda till aspiration. Ny hosta, ansträngd andning eller ett försämrat allmäntillstånd behöver därför bedömas snabbt.