Hundsjukdomar · Urinvägarna
Protein i urinen hos hund – orsaker, UPC-test och behandling
En ovanligt stor mängd protein i hundens urin kallas proteinuri. Den kan ha samband med njursjukdom, men även inflammation eller blödning på andra ställen i urinvägarna kan öka mängden protein i urinen. Fyndet ger ofta inga tecken. Orsaken avgör om det behövs uppföljning, behandling av en bakomliggande sjukdom eller läkemedel som minskar proteinförlusten via njurarna.

När ska du söka veterinär akut
Ett enskilt laboratoriefynd och en hund som snabbt blir sjuk kräver olika grad av brådska. Sök akutvård vid dessa tecken:
- Hunden har svårt att andas.
- Hunden kollapsar och kan inte stå kvar.
- Urineringen är omöjlig eller tydligt svår.
- Smärtan är svår eller allmäntillståndet försämras snabbt.
- Ett ben blir plötsligt smärtsamt och en blodpropp misstänks.
En blodpropp i samband med proteinförlorande njursjukdom kan orsaka ett livshotande akut tillstånd. Du kan hitta en veterinär nära dig.
Översikt
Ett fynd och inte en enda sjukdom
Även friska hundar har lite protein i urinen. Albumin är det vanligaste proteinet som utsöndras i urinen. Albuminuri betyder specifikt albumin i urinen. Proteinuri kan också omfatta andra proteiner.
Proteinuri med UPC över 0,5 har hittats hos 11–13 % av till synes friska äldre hundar. Siffran gäller de äldre hundar som studerades och beskriver inte risken för alla hundar. Proteinförlust via njurarna kan förekomma medan kreatinin i blodet fortfarande är normalt. Fyndet hjälper därför till att identifiera vissa njursjukdomar innan tydlig njursvikt har utvecklats.
Orsaker
Hur hamnar protein i urinen?
Glomerulus är ett filter i njuren som normalt hindrar de flesta blodproteiner från att komma ut i urinen. Små njurtubuli återupptar proteiner som har passerat filtret. Skador på glomeruli ökar passagen av protein. Sjukdom i tubuli minskar i sin tur återupptaget av protein. Det kan förekomma vid tillstånd som Fanconis syndrom och leptospiros.
Urinblåseinflammation, urinsten eller en tumör i urinvägarna kan tillföra protein till urinen efter att den har lämnat njurarna. Inflammation i prostata eller livmoder kan också påverka proteinfynden i ett urinprov.
Om blodet innehåller ovanligt stora mängder små proteiner kan dessa överskrida tubulis förmåga att återuppta dem. En plasmacellstumör kan till exempel producera sådana lätta kedjor av immunglobulin. Nedbrytning av röda blodkroppar och svår muskelskada kan också orsaka en proteinbelastning som uppstår före njurarna.
Antikroppskomplex eller avlagringar av ett onormalt protein som kallas amyloid i glomeruli kan öka passagen av protein. Njurinflammation eller en tumör kan också orsaka proteinläckage.
Proteinutsöndringen kan öka tillfälligt vid hård ansträngning, feber eller ett krampanfall. Vanlig motion ska dock inte automatiskt skyllas: 20 minuters måttlig motion på löpband förändrade inte albuminurin hos hundar.
Riskfaktorer
Hundar med kronisk njursjukdom testas också för proteinförlust via urinen. Högt blodtryck kan öka filtrationstrycket i glomeruli och proteinläckaget. Cushings sjukdom och givna glukokortikoider har förknippats med proteinuri.
Ärftlig familjär nefropati hos cocker spaniel skadar glomerulis basalmembran. Proteinuri och tilltagande njursjukdom i samband med den kan visa sig mellan 6 månaders och 2 års ålder. Ett enskilt proteinfynd betyder dock inte att hunden har just denna ärftliga sjukdom.
Infektioner och inflammatoriska sjukdomar kan ha samband med proteinläckage från glomeruli.
Typiska symtom
Proteinuri kan hittas i ett urinprov vid en hälsokontroll utan förändringar som syns hemma. Eventuella tecken beror på den bakomliggande sjukdomen. Iakttagelser kan vara:
- Svullnad av benen eller bröstkorgens undersida.
- Svullnad runt buken.
- En tillfällig grop som blir kvar efter tryck på ett svullet område.
- Andningssvårigheter på grund av vätska i bröst- eller bukhålan.
- Ökad törst och urinering vid nedsatt njurfunktion.
- Aptitlöshet, viktnedgång och kräkningar när njursjukdomen förvärras.
Trötthet kan förekomma särskilt när njursjukdomen når det uremiska stadiet. Detta är följder av den bakomliggande sjukdomen eller svår proteinförlust och inte tecken som åtföljer varje positivt urinprov.
Avancerad njursjukdom kan också orsaka diarré och munsår.
Komplikationer och följder
Albuminförlust och blodproppar
Svår proteinförlust kan sänka halten av totalprotein och albumin i blodet. Nefrotiskt syndrom omfattar också högt kolesterol. Vätska kan samlas under huden och i bröst- och bukhålan.
Blodproppar har hittats hos 12–21 % av studerade hundar med glomerulär sjukdom. En enskild hunds risk för blodpropp kan inte säkert förutsägas utifrån albuminhalten eller mängden proteinuri.
Vid kronisk njursjukdom är större proteinförlust förknippad med sämre prognos. I en studie av hundar med njursjukdom hade de med UPC över 1,0 ungefär 3 gånger så hög relativ risk för uremisk kris och död jämfört med hundar med lägre värden. Det beskriver ett samband mellan grupper och inte en viss hunds återstående livslängd.
Proteinförlorande njursjukdom kan också omfatta högt blodtryck.
Högt blodtryck kan skada ögonen, centrala nervsystemet och hjärtat.
Undersökning hos veterinären
Bedömning av provet och mängden protein
De första undersökningarna omfattar urinanalys, UPC, blodstatus och biokemiska blodprover. Urinsedimentet undersöks bland annat efter inflammatoriska celler, röda blodkroppar och bakterier. Orsaken till synligt blod eller inflammatoriska celler i urinen utreds innan proteinuri från njurarna bedöms vidare. Urinodling utreder vid behov en möjlig bakterieinfektion. Ett prov som tas direkt från urinblåsan med nål minskar föroreningen från könsorganens sekret.
Urinstickor är användbara för screening men kan ge falskt positiva resultat. I utspädd urin kan de också missa små mängder albumin. UPC betyder kvoten mellan protein och kreatinin som mäts i samma urinprov. Denna kvot minskar variationen som beror på urinens koncentration. En kvot från ett enda prov speglar den dagliga proteinutsöndringen utan att urin behöver samlas under ett helt dygn.
En äldre jämförelse undersökte 599 urinprover från hund. Urinstickorna påvisade albuminuri med 81 % känslighet. Deras specificitet för att identifiera opåverkade prover hos hund var bara 48 %. Siffrorna beskriver den testjämförelsen och förklarar behovet av kvantitativ bekräftelse.
En känslig albuminanalys kan användas selektivt hos en ung hund med risk för ärftlig proteinförlorande njursjukdom. Den kan påvisa små mängder albumin när ett rutinmässigt screeningtest förblir negativt.
Vad betyder UPC-resultatet?
Vid klassificering av proteinuri från njurarna betyder ett UPC under 0,2 hos hund att proteinuri saknas. Ett värde på 0,2–0,5 är gränsfall. Ett värde över 0,5 klassas som proteinuri. Laboratoriets allmänna referensvärde kan dock ligga under 0,5. Ett resultat inom laboratoriets referensintervall kan därför hamna i den kliniska gränsfallskategorin.
Helst grundas klassificeringen på minst 2 urinprover under minst 2 veckor. Att samla 3 prover under 2 veckor används också. Variationen från dag till dag är skälet till att ett enskilt resultat hos en hund utan tecken kontrolleras igen. Ihållande proteinuri i gränsfallsområdet bedöms på nytt inom 2 månader. När orsaker utanför njurarna har uteslutits talar ett UPC över 2,0 starkt för glomerulär sjukdom.
Utredning av den bakomliggande orsaken
Hunden får lugna ner sig innan blodtrycket mäts, och klassificeringen grundas på flera mätningar.
Blodtrycket mäts vid ihållande proteinuri. Infektionstester riktas utifrån var hunden bor och dess resehistorik. Ultraljud av buken kan leta efter en tumör som har samband med proteinuri. Njurbiopsi övervägs om ett vävnadsprov kan fastställa sjukdomstypen och förändra behandlingen. Riskerna med ingreppet och provets särskilda hanteringskrav beaktas.
Behandling
Behandling av orsaken och minskning av proteinförlusten
Veterinären riktar behandlingen mot den orsak som har identifierats. En lyckad behandling av en urinvägsinfektion kan till exempel få tillhörande proteinuri att försvinna. Ihållande proteinuri från njurarna behandlas när UPC överstiger 0,5, oavsett njursjukdomens stadium.
En angiotensinreceptorblockerare, ARB, används för att behandla proteinförlust via njurarna. Ett lämpligt veterinärt njurfoder används. En ACE-hämmare kan användas selektivt som en del av behandlingen. Kombination av läkemedel kräver särskild försiktighet och noggrann uppföljning av njurfunktionen. Uttorkning korrigeras innan en ACE-hämmare eller ARB sätts in, eftersom njurfiltrationen annars kan försämras snabbt.
Proteinförlorande njursjukdom kan kräva läkemedel som förebygger blodproppar. Immundämpande behandling övervägs vid vissa svåra glomerulära sjukdomar. Den sätts inte in enbart på grund av en positiv urinsticka.
Behandlingssvar och behandlingens längd
Ett UPC under 0,5 är ouppnåeligt för många hundar med primär glomerulär sjukdom. En minskning med 50 % från det första UPC-värdet kan då vara målet. Ett gott svar omfattar stabilt kreatinin i blodet, sjunkande UPC och i förekommande fall en ökning av ett tidigare lågt albumin. Ett sjunkande UPC kan också ensamt spegla förlust av fungerande njurenheter när sjukdomen förvärras. Resultatet tolkas därför tillsammans med förändringar i kreatinin och SDMA i blodet.
Vid behandling med ACE-hämmare kontrolleras blodtryck, kreatinin och kalium oftast 1–2 veckor efter att behandlingen har inletts eller ändrats. Svaret i UPC kontrolleras ofta efter ungefär 1 månad. Detta är tidpunkter för uppföljning och inte längden på läkemedelskurer. Behandlingen av kronisk proteinförlust via njurarna fortsätter oftast livet ut om inte den bakomliggande orsaken försvinner.
Förebyggande
Sjukdomsspecifika avelsplaner kan minska risken för ärftlig njursjukdom. För att förebygga familjär nefropati hos cocker spaniel kräver vissa rasriktlinjer att minst en förälder i en kull är testad eller fri genom härstamning för FN.
Urinkontroller hos äldre hundar kan avslöja dold proteinförlust innan tecken syns hemma. Fri tillgång till vatten hjälper till att förebygga uttorkning hos hundar med njursjukdom. Att identifiera en behandlingsbar bakomliggande sjukdom är också en del av hanteringen av proteinförlust. Alla orsaker till proteinuri från njurarna kan inte förebyggas genom vård hemma.
När det är möjligt sätts läkemedel som är skadliga för njurarna ut efter veterinärens bedömning hos hundar med njursjukdom.
Viktigt för hundägare
Uppföljning hemma och på kliniken
Spara UPC-resultaten med datum tillsammans med motsvarande resultat för kreatinin, SDMA, albumin och blodtryck. Anteckna förändringar i aptit, törst, urinering, vikt och svullnad. Ta med en läkemedelslista, inklusive eventuell behandling med glukokortikoider. Användningen av dem kan ha samband med ökad proteinutsöndring.
Följ anvisningarna för provtagningen. Bakteriell förorening av ett urinprov kan påverka UPC. Berätta när och hur provet togs och om det fanns blod, feber eller ovanlig ansträngning. Fråga om fyndet har bekräftats komma från njurarna och vara ihållande, vad behandlingen ska uppnå och när säkerhetskontrollerna ska göras. Kontakta veterinären om hunden blir sjuk under läkemedelsbehandlingen och slutar dricka eller äta normalt. En uttorkad hund behöver en ny bedömning av säkerheten hos behandling som påverkar blodflödet i njurarna.
Vanliga frågor
Betyder protein i urinen alltid njursvikt?
Nej. Proteinuri kan till exempel bero på inflammation eller blödning i urinvägarna. Även proteinförlust via njurarna kan förekomma med normalt kreatinin i blodet. Undersökningarna utreder både proteinets ursprung och njurfunktionen, så en positiv urinsticka ensam fastställer inte hela diagnosen.
Kan ett fynd hos en hund utan tecken lämnas utan uppföljning?
Ihållande proteinförlust via njurarna behöver utredas även hos en hund utan tecken. Ett UPC i gränsfallsområdet kontrolleras igen inom 2 månader. Upprepade prover skiljer en tillfällig förändring från ett ihållande fynd och identifierar en orsak som behöver behandlas innan allmäntillståndet försämras.
Vad betyder ett UPC i gränsfallsområdet?
Gränsfallsområdet för UPC hos hund är 0,2–0,5. Laboratoriets referensvärde kan dock ligga under 0,5. Resultatet bedöms därför tillsammans med den kliniska klassificeringen, andra urinfynd och upprepade mätningar. Gränsfall betyder varken säkert normalt eller glomerulär sjukdom som kräver omedelbar behandling.
Kan foder hjälpa vid proteinförlust?
Ett veterinärt njurfoder är en del av behandlingen vid bekräftad proteinförlust via njurarna. Njurfoder har visats förbättra UPC hos hundar som får läkemedel mot proteinuri. Ett enskilt proteinfynd är dock inget skäl att själv sätta ihop ett hemlagat foder med kraftigt begränsat protein; orsaken måste först utredas.
Kan proteinuri gå över helt?
Ett proteinfynd som har samband med till exempel en urinvägsinfektion kan försvinna efter lyckad behandling av infektionen. Behandlingen av kronisk proteinförlust via njurarna kan däremot fortsätta livet ut. Svaret bedöms med hjälp av njurfunktion och albumin och inte bara UPC, så att en minskning av proteinet tolkas i sitt sammanhang.
Källor
- Hund, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), hämtad 15 november 2026.
- IRIS Staging of CKD (2026), International Renal Interest Society, hämtad 8 november 2026.
- Treatment Recommendations for CKD in Dogs (2026), International Renal Interest Society, hämtad 8 november 2026.
- Proteinuria, International Renal Interest Society, hämtad 8 november 2026.
- Proteinuria in Dogs, MSPCA-Angell, hämtad 8 november 2026.
- Renal Dysfunction in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, hämtad 8 november 2026.
- Protein in Dog Urine (Proteinuria in Dogs), PetMD, hämtad 8 november 2026.
Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.
Fler artiklar om hundsjukdomar
- Stopp i urinröret hos hanhund – symtom och akut behandling
- Urinblåsecancer hos hund – symtom, undersökningar och behandling
- Urininkontinens hos hund
- Njursten hos hund – symtom, uppföljning och behandling
- Njurinfektion hos hund – symtom och behandling vid pyelonefrit
- Njurdysplasi hos hund: medfödd utvecklingsstörning i njurarna