Stopp i urinröret hos hanhund – symtom och akut behandling

Översikt

Varför blockeras en hanhunds urinrör?

En hanes urinrör går genom kroppens bakre del, mellan bakbenen och in i penis.

Urinröret för urinen från urinblåsan ut ur kroppen. I hanens penis går det i en fåra i penisbenet och blir smalare. Stenar kan fastna bakom penisbenet. Urinsten är den vanligaste orsaken till stopp i urinröret hos hund.

I en studie från norra Europa som undersökte 2 306 prover av urinsten från 1982–2012 innehöll 52 % kalciumoxalat. Struvitstenar stod för 37 %. Ammoniumuratstenar stod för 5,4 %. Cystinstenar stod för 3,1 %. Dessa siffror beskriver sammansättningen hos de stenar som undersöktes under den perioden och inte den nuvarande risken för stopp hos alla hundar.

Orsaker

En sten, en förträngning eller ett annat hinder

En sten som kommer in i urinröret skapar ett fysiskt hinder för urinen. En tumör i urinvägarna kan också stänga passagen. Ärrbildning efter en skada eller ett tidigare ingrepp kan göra urinröret trängre. Ett brutet penisben är en annan möjlig orsak till stopp hos hanar.

Stoppet kan också bero på tryck utanför urinröret. Prostatit, en böld eller en cysta kan bidra till ett mekaniskt urinstopp. Blodproppar, främmande föremål och inflammatoriska vävnadsförändringar är andra möjliga orsaker.

Ett stopp höjer trycket i urinblåsan och i den del av urinröret som ligger mellan blåsan och hindret. Urinsten bildas när mineraler i urinen fälls ut under lämpliga förhållanden, först som kristaller och sedan som stenar.

En funktionsstörning kan också hindra urineringen utan att något föremål sitter fast i urinröret. Samordningen mellan urinblåsans och urinrörets muskler är då störd. Undersökningar skiljer detta från ett mekaniskt stopp.

Riskfaktorer

En hanes längre och smalare urinrör ökar risken för att stenar fastnar. Tidigare stenbildning ökar möjligheten till nytt stopp. Kalciumoxalatstenar förekommer oftare hos raser som dvärgschnauzer, bichon frisé och shih tzu.

Dalmatiner har en ärftlig benägenhet att få uratstenar. En levershunt kan göra hunden benägen att få ammoniumuratstenar. Urinvägsinfektion kan främja bildningen av struvitstenar. Cystinstenar hittas särskilt hos yngre okastrerade hanar. Ras och ålder hjälper till att bedöma den sannolika stentypen, men undersökningar fastställer alltid orsaken till stoppet.

Bildning av kalciumoxalatstenar är vanligare hos medelålders och äldre hundar, även om unga hundar också kan drabbas. I en studie av urinsten från norra Europa hittades stenar som innehöll kalciumoxalat oftare hos hanar än hos tikar.

Typiska symtom

Vid ett delvis stopp kan en del urin fortfarande komma ut trots ett tydligt förändrat flöde. Möjliga iakttagelser är:

• Upprepade försök att kissa med bara lite urin varje gång.
• Hunden stannar längre i kissställning än vanligt.
• En svag urinstråle eller urin som kommer droppvis.
• Synligt blod i urinen.
• Hunden kissar inomhus eller i sin egen bädd.
• Krystningar eller tecken på smärta vid urinering.

Vid fullständigt stopp kan hunden inte få ut urin trots krystningar. Trötthet, aptitlöshet och kräkningar kan följa när allmäntillståndet försämras. Veterinären kan hitta en stor urinblåsa som är öm vid beröring. Tecknen hemma kan inte fastställa om hindret är en sten, en förträngning eller en annan förändring.

Komplikationer och följder

Njurarna, hjärtat och urinblåsan

Urinstopp hindrar normal utsöndring av restprodukter. Tillfällig eller bestående nedsättning av njurfunktionen kan bli följden. Kalium i blodet kan stiga. Högt kalium kan ge livshotande rubbningar i hjärtrytmen. Kroppens syra–basbalans kan också störas.

En överfylld urinblåsa kan brista, så att urin läcker ut i bukhålan. Stoppet kan skada urinblåsans slemhinna och den detrusormuskel som drar ihop sig för att tömma ut urinen. Kroniskt stopp kan minska urinblåsans sammandragning även efter att hindret hävts.

Efter en operation där urinblåsan öppnas kan urin läcka genom suturerna i blåsan ut i bukhålan. Ett bråck kan också uppstå vid snittet i buken. Infektion i operationsområdet är en annan möjlig komplikation.

Stoppet och ingreppen kan ge ärrbildning i urinröret som gör hunden benägen för ett nytt stopp. Prognosen efter operation för stenstopp kan vara utmärkt om ett långvarigt stopp inte har gett svåra skador på njurarna eller i hela kroppen. Prognosen vid stopp som beror på en tumör eller en omfattande ärrförträngning bedöms separat utifrån den bakomliggande sjukdomen.

Undersökning hos veterinären

Bedömningen börjar med allmäntillståndet

Veterinären bedömer urinblåsans fyllnad, smärta, uttorkning och cirkulation. Blodprover kontrollerar njurvärden, salter och syra–basbalans. Ett EKG behövs särskilt vid farligt högt kalium. Ordningen på undersökningarna anpassas efter patientens stabilitet så att hävningen av stoppet inte fördröjs.

Svårigheter att föra in en kateter kan tyda på ett mekaniskt stopp. Vid ett delvis stopp kan en kateter gå förbi stenarna. Undersökningen omfattar också kontroll av penis och urinrörets mynning för skador, blod eller stenmaterial. Urinröret och prostata kan kännas via ändtarmen.

Bilddiagnostik och prover

Röntgen letar efter stenar i urinblåsan eller urinröret. Alla stenar syns dock inte på vanlig röntgen. Kontrastundersökning kan visa en förträngning som orsakats av en tumör eller ett ärr. Ultraljud kan utreda tumörer i urinblåsan, blodproppar och stenar som syns dåligt på röntgen. Njurarna, urinledarna och prostata bedöms också vid behov.

Ett urinprov undersöks för kristaller och tecken på infektion. Det kan skickas för bakterieodling. Stenar som tagits bort analyseras för att fastställa deras exakta sammansättning. Avvikande vävnad i urinblåsan kan biopseras. Endoskopi kan hjälpa till att bedöma urinrörets insida och behandla ett stopp.

Vid kalciumoxalatstenar utreds behandlingsbara ämnesomsättningssjukdomar, som högt kalcium i blodet, Cushings sjukdom eller överfunktion i bisköldkörtlarna. Samtidig njur- eller hjärtsjukdom kan också påverka valen av behandling och förebyggande.

Behandling

Akut vård och hävning av stoppet

Veterinären stabiliserar en sjuk patient och behandlar farliga saltrubbningar. Dropp behövs till exempel för att korrigera uttorkning eller otillräcklig cirkulation. Urinens utflöde måste återställas. I början kan en kateter användas för att försöka spola tillbaka en blockerande sten in i urinblåsan. Det görs på kliniken; försök inte trycka på buken hemma.

Om hunden är för instabil för den sedering eller narkos som behövs för att häva stoppet kan veterinären tömma urinblåsan med en nål. Akuta åtgärder som motverkar kaliumets effekter är tillfälliga tills urinflödet och utsöndringen av kalium kan återställas.

Den slutliga operationen hos en mycket sjuk hund kan skjutas upp 1 eller 2 dagar medan tömning med kateter och stabilisering pågår. Urinen har då redan en väg ut; hunden lämnas inte väntande med ett stängt stopp. Stenar i urinblåsan kan tas bort genom att blåsan öppnas, cystotomi, under narkos. I vissa fall kan en sten tas bort med endoskopi eller krossas med laser.

Stentypen avgör den fortsatta behandlingen

Struvitstenar kan lösas upp med en kost som veterinären ordinerar först när urinens utflöde är säkrat. Fullständig upplösning tar i genomsnitt 1–2 månader. Kalciumoxalatstenar löses inte upp av läkemedel eller kost och måste tas bort mekaniskt. Behandlingen av struvitsjukdom som hänger ihop med infektion omfattar behandling av bakterieinfektionen.

När urinröret behöver en ny utgång

Om ett stopp inte kan hävas eller om stenar ger upprepade problem kan en permanent öppning av urinröret skapas i pungområdet. Urinen kommer då ut från den bredare delen av urinröret bakom penisbenet. En okastrerad hund kastreras vid samma ingrepp. Stora stenar kan fortfarande blockera urinblåsan eller den övre delen av urinröret.

Penis lämnas oftast kvar vid denna uretrostomi, men urinen passerar genom den nya öppningen. Vid en tumör på penis kan penis också behöva tas bort.

I vissa situationer kan en stent hålla öppet ett stopp som orsakats av en tumör eller förträngning. Hävning av stoppet har rapporterats hos 97,6 % av tumörpatienter som fått stent. Urininkontinens efter stentbehandling har beskrivits hos 26–41 %. Dessa siffror gäller utvalda stentpatienter och inte operationsresultaten vid alla stenstopp.

Vård efter operationen

Hudstygn efter uretrostomi tas vid behov bort efter 10–14 dagar. Att hunden slickar såret eller blir mycket uppspelt kan öka blödningen från den nya öppningen.

Efter en operation av urinblåsan kan hunden behöva kissa oftare under några veckor. Urinen kan innehålla lite blod. Tydlig aktiv blödning kräver kontakt med den behandlande kliniken. En skyddskrage bärs oftast i 10–14 dagar för att skydda såret. Möjliga problem efter uretrostomi är bland annat blödning, hudirritation av urin, ärrbildning i öppningen och infektion. Uppföljningen bedömer urinstrålen, kvarvarande urin och återhämtningen av blodvärdena.

Förebyggande

Återkommande stenstopp förebyggs genom att minska de faktorer som bidrar till bildningen av just den stentypen. Våtfoder och ett gott vattenintag minskar urinens koncentration. Hunden ska ha flera tillfällen att tömma urinblåsan under dagen.

Vid ofta återkommande kalciumoxalatstenar kan röntgen var 3–6 månad upptäcka nya stenar medan de är små. Efter struvitsjukdom orsakad av infektion är det särskilt viktigt att utreda infektionens orsak och följa upp återfall. En långvarig specialkost behövs inte automatiskt när infektionen har läkt. Kastration kan rekommenderas för en hane som bildar cystinstenar för att förebygga androgenberoende återfall.

En purinfattig kost kan användas för att förebygga uratstenar. Cystinstenar kommer ofta tillbaka inom 1 år om inga förebyggande åtgärder vidtas. Högt kalcium i blodet som gör hunden benägen för kalciumoxalatstenar korrigeras om möjligt.

Viktigt för hundägare

Följ urinstrålen och den individuella vårdplanen

Anteckna den senaste normala urineringen, när tecknen började samt tidigare stenar och urinvägsinfektioner. Ta med en läkemedelslista och uppgifter om hundens nuvarande kost. Håll efter utskrivningen koll på om urinen kommer i en sammanhängande stråle eller bara droppvis och om urineringen ser smärtsam ut. Att iaktta urinstrålen ingår i uppföljningen efter ett stopp.

Använd skyddskragen och begränsa motionen enligt den behandlande klinikens anvisningar. Fråga efter resultatet av stenanalysen och hur det påverkar förebyggandet, eftersom den fortsatta vården skiljer sig mellan stentyper. Ordna uppföljande prover och bilddiagnostik före utskrivningen. Inte ens en uretrostomi tar bort alla möjligheter till framtida stopp. Om urineringen upphör igen eller hundens tillstånd försämras, kontakta genast en akutveterinär. Vänta inte på en planerad kontroll.

Vanliga frågor

Kan en hund ha ett stopp trots att den får ut lite urin?

Ja. Vid ett delvis stopp kan hunden få ut små mängder ofta eller bara droppar. Några droppar visar därför inte att urinröret är ordentligt öppet. Smärta, upprepade försök och en allt svagare stråle motiverar utredning utan dröjsmål.

Varför fastnar stenar särskilt i en hanhunds urinrör?

En hanes urinrör är längre och smalare än en tiks. Det blir ännu smalare vid penisbenet, och en sten kan fastna bakom det. En sten som bildats i urinblåsan kan därför ge ett plötsligt stopp i utflödet när den följer med urinen mot kroppens utsida.

Kan ett stopp behandlas med en kost som löser upp stenar?

Ett fullständigt stopp i urinröret behandlas inte genom att man väntar på att stenarna ska lösas upp. Veterinären säkrar först urinens utflöde. Att lösa upp struvitstenar på ett säkert sätt i urinblåsan kan ta i genomsnitt 1–2 månader. Kalciumoxalatstenar kan inte lösas upp med kost eller läkemedel och kräver mekanisk borttagning.

Behöver alla stopp en uretrostomi?

Nej. En del stopp kan hävas med kateter och stenarna kan flyttas tillbaka till urinblåsan för att tas bort. En permanent öppning av urinröret övervägs i situationer som ett stopp som inte går att häva eller återkommande stenproblem. Metoden beror på orsaken till stoppet och urinrörets tillstånd, och den fortsatta vården planeras även efter operationen.

Kan en hund få ett nytt stopp efter operation?

Ja. Ett ärr som bildas i urinröret kan ge en ny förträngning. Efter uretrostomi kan stora stenar fortfarande ge stopp högre upp i urinvägarna. Förebyggande och uppföljning som anpassas efter stenarnas sammansättning fortsätter därför även efter en lyckad hävning.