Torra ögon hos hund – symtom, undersökningar och behandling

Översikt

Tårarna håller hornhinnan, ögats genomskinliga främre yta, fuktig. De tar bort skräp och smittämnen som når ögats yta. Tårfilmen hjälper också till att ge hornhinnan näring. En jämn, fuktig yta hjälper till att bevara den optiska klarheten.

Tårfilmen innehåller vatten, fett och slem. Vid den vanliga kvantitativa formen av torra ögon minskar bildningen av tårarnas vattendel. Vid kvalitativa torra ögon ligger problemet i fett- eller slemdelen, även om vattenbildningen kan vara normal. Tårfilmen håller sig då inte stabil på ögats yta.

Sjukdomen drabbar oftast båda ögonen. Det ena ögat kan få symtom tidigare eller kraftigare än det andra. De flesta hundar har nytta av behandling som startas innan tårkörtelvävnaden har förstörts i stor utsträckning. Långt framskridna förändringar i hornhinnan kan dock lämna en bestående synnedsättning.

Vattniga tårar bildas både av tårkörteln i ögonhålan och av körteln i tredje ögonlocket. Fettdelen kommer från meibomska körtlarna längs ögonlockskanterna. Den bromsar avdunstningen från ögats yta. Slem bildas av bägarceller i bindhinnan. Det hjälper tårfilmen att spridas jämnt över ytan.

Orsaker

Den vanligaste orsaken är immunmedierad inflammation i tårkörteln: hundens immunförsvar skadar dess egen tårkörtelvävnad. Skadan kan drabba körteln i tredje ögonlocket såväl som den egentliga tårkörteln. Förstörelsen fortskrider ofta gradvis under månader eller år. Läkemedel kan inte återställa körtelvävnad som redan har förstörts.

Andra möjliga orsaker är en underaktiv sköldkörtel och diabetes. Torra ögon kan också höra ihop med infektion med valpsjukevirus. Vissa läkemedel, som sulfonamidantibiotika, kan försämra tårproduktionen. Strålbehandling runt ögat är en annan möjlig bakomliggande faktor. I enstaka fall föds en hund utan tårkörtelvävnad.

Vid neurogena torra ögon är nervförsörjningen till tårkörteln skadad. Sjukdom i innerörat, en tumör eller en skada kan ligga bakom. Orsaken till nervskadan går inte alltid att hitta. Kirurgisk borttagning av en körtel minskar också den tillgängliga tårbildande kapaciteten.

Kvalitativa torra ögon kan bero på kronisk inflammation i ögonlockskanterna och meibomska körtlarna. Långvarig bindhinneinflammation kan minska antalet slembildande bägarceller. Sammansättningen av den skyddande vätskan på ytan ändras då, även om bildningen av vattniga tårar förblir normal.

Riskfaktorer

Torra ögon kan förekomma hos alla raser. Det ses särskilt hos små hundar och dvärgraser. Mottagliga raser är bland annat amerikansk cocker spaniel, lhasa apso, mops och shih tzu. Cavalier king charles spaniel och west highland white terrier är också mottagliga. Ett ärftligt underlag misstänks hos flera raser.

Sjukdomen kan börja i alla åldrar men är vanligast hos medelålders hundar. Yorkshireterrier är överrepresenterad bland hundar som föds utan tårkörtelvävnad. Tidigare borttagning av körteln i tredje ögonlocket är viktig information när risken bedöms.

Raser som är mottagliga för torra ögon kan också samtidigt ha extra ögonfransar eller inåtvända ögonlock. Dessa strukturella problem kan irritera bindhinnan och hornhinnan utöver effekterna av uttorkningen.

Typiska symtom

Symtomen utvecklas ofta långsamt och förvärras gradvis. Torra ögon kan likna återkommande bindhinneinflammation. Tecken som syns hemma är:

• Tjocka, klibbiga flytningar från ögat.
• Flytningar som kan vara grå, vita, gröna eller gula.
• Rodnad över ögonvitan på grund av inflammation i bindhinnan.
• Mer blinkande än vanligt eller att hunden håller ögat stängt.
• En matt ögonyta som har förlorat sin glans.
• Ljuskänslighet.
• Mörkbrunt pigment som uppstår i hornhinnan vid långvarig sjukdom.

Vid den neurogena formen är ofta bara ett öga torrt. Näsborren på samma sida kan också vara torr. Vid kroniska torra ögon märks de klibbiga flytningarna ofta mest på morgonen.

Komplikationer och följder

En torr yta ökar friktionen mellan hornhinnan och ögonlocken. Brist på tårar försvagar också ögonytans skydd mot bakterier. Ett smärtsamt hornhinnesår kan uppstå. Ett infekterat sår kan bli djupare och leda till att hornhinnan smälter och går sönder.

Långvarig irritation leder till kärlinväxt i hornhinnan, ärrbildning och pigmentansamling. Dessa förändringar kan skymma den genomskinliga ytan och försämra synen. Omfattande ärrbildning som redan har uppstått är svår att få att gå tillbaka. Obehandlad svår sjukdom kan leda till att ögat går förlorat.

Tårproduktionen ökar med ciklosporinbehandling hos ungefär 80 % av hundarna vars tårtest från början är minst 2 mm per minut. Vid ett utgångsvärde under 2 mm är svaret sämre, ungefär 50 %. Siffrorna beskriver ökad tårutsöndring och inte att hunden slipper livslång behandling. De flesta hundar behöver permanent behandling.

Undersökning hos veterinären

Veterinären frågar hur länge symtomen har funnits, om tidigare ögonoperationer och vilka läkemedel som har använts. Ögonen undersöks i sin helhet när ett nytt tecken uppstår eller sjukdomen förvärras. Schirmers tårtest, STT, mäter bildningen av vattniga tårar. En testremsa placeras under ögonlocket i 1 minut. Resultatet visar hur långt tårarna har fuktat remsan.

Ett normalt resultat på tårtestet är ungefär 15–25 mm per minut. Ett resultat under 15 mm kan tyda på torra ögon. Veterinären tolkar värdet tillsammans med ögonsymtomen. Testet görs oftast utan lokalbedövning så att även den reflexmässiga tårbildningen kan bedömas.

Hornhinnan färgas vid behov med fluorescein för att leta efter sår. Vid kvalitativa torra ögon kan tårtestet vara normalt. Tårfilmens uppbrytningstid hjälper till att bedöma hur väl filmen håller sig intakt på ögats yta. Undersökning av ögonlockskanterna kan visa inflammation som påverkar fettsekretionen.

Testet av tårfilmens uppbrytning mäter när mörka områden som visar att filmen har brutits upp syns på den färgade ytan. En normal uppbrytningstid är minst 20 sekunder. En tid under 5 sekunder tyder på en instabil tårfilm. Trycket i ögat kan mätas för att utreda andra sjukdomar som glaukom. Vid behov kan tårkanalerna sköljas för att bedöma om avflödesvägen är öppen.

Behandling

Veterinären väljer och ordinerar läkemedel. Behandlingen syftar både till att öka hundens egen tårproduktion och till att ersätta den saknade tårfilmen. Vanliga läkemedel som stimulerar tårproduktionen är ciklosporin och takrolimus. De minskar också inflammationen på ögats yta. Pilokarpin, som verkar på ett annat sätt, kan användas vid den neurogena formen.

Smörjande droppar, geler och salvor håller ögats yta smord. Extra smörjning är särskilt viktig i början, innan tårkörteln har svarat på behandlingen. Behandlingseffekten kan ta 2–12 veckor att börja. Om tårtestet inte har blivit bättre inom 2–3 månader bedömer veterinären om läkemedlet ska bytas.

Antibiotikadroppar ersätter inte den saknade tårproduktionen; de används vid en eventuell bakterieinfektion. Ögonläkemedel med kortison övervägs bara om hornhinnan inte har något sår. Ett sår som hör ihop med torra ögon kan behöva mer intensiv behandling än vanligt. Ett djupt sår kan kräva ett vävnadstransplantat som stödjer ögats yta.

Vid svår sjukdom som svarar dåligt på läkemedel kan det övervägas att flytta en spottkörtelgång till ögat. Saliven fuktar då ögat i stället för tårar. Saliv kan dock irritera ögats yta eller huden under ögat. En del hundar behöver fortfarande läkemedel efter operationen.

Tjockare geler avdunstar långsammare än tunna lösningar med konstgjorda tårar. Smörjande medel som innehåller konserveringsmedel kan irritera ett torrt öga. Veterinären tar också hänsyn till hur väl produkten tolereras när den väljs.

Efter flytt av en spottkörtelgång kan vita mineralavlagringar bildas på ögats yta. Den flyttade gången kan ärra igen. Vid ett svårt fall med ihållande smärta som inte svarar på annan behandling kan det bli nödvändigt att ta bort ögat.

I början av behandlingen kontrolleras tårtestet ofta igen ungefär 1 månad efter att läkemedlen har satts in. Om läkemedelsbehandlingen inte ger något svar inom 3–6 månader kan ett kirurgiskt alternativ övervägas.

Ciklosporin hämmar förökningen av de T-celler som deltar i inflammationen i tårkörteln. Långvarig användning kan minska pigment och blodkärl i hornhinnan även utan ökad tårproduktion. Nyttan bedöms därför både med tårtest och med undersökning av förändringarna på ytan.

Förebyggande

Om torra ögon misstänks vara ärftliga bör en drabbad hund inte användas i avel. Behandling av cherry eye, alltså framfall av körteln i tredje ögonlocket, syftar till att bevara körteln. Efter att körteln tagits bort helt kan torra ögon uppstå senare hos ungefär 30–40 % av hundarna.

Tårproduktionen måste också följas efter att körteln har förts tillbaka. Tidig behandling av torra ögon minskar risken för bestående skador på ögat. Regelbunden behandling och uppföljning hjälper till att hålla ögonen bekväma när en etablerad sjukdom är väl kontrollerad.

Tårproduktionen kan också minska tillfälligt i upp till 24 timmar efter narkos. På veterinärkliniken skyddas därför ögonen med smörjande salva under narkosen och uppvaknandet. Denna tillfälliga uttorkning skiljs från långvarig sjukdom i tårkörteln. Även efter reparation av cherry eye är den senare risken för KCS ungefär 20 %.

När du väljer valp, ta reda på vilka ögonsjukdomar som är vanliga i rasen och om det finns torra ögon i familjen.

Viktigt för hundägare

För en lista över alla ögonläkemedel och smörjande medel. Anteckna vilken produkt som används i vilket öga, och be veterinärteamet visa hur den ska ges. Berätta direkt om det inte går att ge ett läkemedel, eftersom det påverkar hur praktisk behandlingen är. Ta med tidigare resultat av tårtest och uppgifter om läkemedelsanvändningen till återbesöken.

Mjuka upp flytningarna med en kompress fuktad i varmt vatten innan du försiktigt tar bort dem. En krage kan förhindra gnidande på ett ömt öga i början av behandlingen. Anteckna också nya tecken på smärta och kontakta den behandlande veterinären omedelbart om dem.

En hund vars sjukdom är väl kontrollerad får oftast ögonen bedömda på nytt var 6–12:e månad. Uppföljningen planeras för sig i början av behandlingen eller när symtomen förändras. Berätta vid återbesöken om hunden undviker att få droppar eller om en produkt verkar öka irritationen.

Vanliga frågor

Varför ger ett torrt öga så mycket flytningar?

Tjocka, slemliknande flytningar kan uppstå även när det finns för lite vattnig tårvätska. Flytningar betyder alltså inte att ögat är tillräckligt fuktigt. Veterinären skiljer torra ögon från andra orsaker till rodnad och flytningar med tårtest och ögonundersökning.

Kan torra ögon drabba bara ett öga?

Ja. Ensidiga symtom är vanliga särskilt vid torra ögon som hör ihop med nedsatt nervförsörjning. Näsborren på samma sida kan också bli torr. Vid den vanliga dubbelsidiga sjukdomen kan ögonen också vara olika mycket drabbade, så båda bör undersökas.

Kan behandlingen avslutas när hundens öga ser normalt ut?

Den vanliga formen av torra ögon behöver oftast behandlas hela livet. Ett förbättrat utseende kan alltså visa att behandlingen fungerar. Sluta inte själv med ordinerade produkter; följ den överenskomna uppföljningsplanen och låt veterinären bedöma tårproduktionen vid nya mätningar.

Kan jag använda mina egna ögondroppar till hunden?

Alla smörjande ögondroppar för människor passar inte för hundar. Använd bara produkter som veterinären har godkänt för just din hunds ögon. Särskilt hudpreparat med takrolimus eller pimekrolimus får inte läggas i ögat, även om samma verksamma ämne används för att behandla ögonsjukdom.

Varför hjälper inte läkemedlet de första dagarna?

Ett läkemedel som ökar tårproduktionen kan ta 2–12 veckor att börja verka. Smörjande medel skyddar ögats yta under denna väntetid. Ökande smärta eller ny grumling behöver ändå undersökas omedelbart och ska inte avfärdas som en normal del av väntan på att läkemedlet ska verka.