Tumörer i nosen hos hund: symtom och behandling

Översikt

Vilka tumörer förekommer i nosen?

Tumörer i näshålan och bihålorna utgör cirka 1–2 % av alla tumörer hos hund. Mer än 80 % av tumörerna i näsa och bihålor är elakartade. Den vanligaste gruppen är karcinom, som utgår från celler som klär ytor eller körtlar. Det vanligaste karcinomet är adenokarcinom, som utgår från körtelepitel. Sarkom som utgår från bindväv kan också förekomma i näshålan. Lymfom, en cancer i lymfocyter, är en mindre vanlig möjlighet. Sällsynta mastcellstumörer kan också förekomma i näshålan. I en studie av en typ av karcinom i nosen hade alla 16 hundar en tumör som omfattade åtminstone den bakre delen av näshålan. Dessa tumörer sprider sig ofta först till närliggande strukturer och ger metastaser relativt sent.

Orsaker

En tumör kan utgå från epitelet som klär näshålan. Epiteliala tumörer beräknas utgöra 50–75 % av tumörerna i näshålan hos hund. Ungefär 2/3 av tumörerna i nosen är karcinom och ungefär 1/3 är sarkom. Vilka miljöfaktorer som bidragit till en enskild hunds tumör går oftast inte att fastställa säkert.

Ett sällsynt hamartom i nosen, en avvikelse i vävnadens utveckling, kan likna en tumör och ge blodigt näsflöde. Svampinfektion i nos och bihålor kan ge smärta i nospartiet och näsblod. Plötsliga nysningar kan bero på ett gräsax som kommit in i nosen. Andra möjliga orsaker till blodigt näsflöde är skador och koagulationsrubbningar. En böld vid en tandrot kan ge symtom från nosen om infektionen sprider sig mot näshålan.

Riskfaktorer

Tumörer i näshålan och bihålorna upptäcks typiskt hos äldre hundar. I olika studier var hundarna i genomsnitt 8,7–10,7 år gamla vid diagnosen. Raser med lång och medellång nos verkar vara mer mottagliga för tumörer i nosen än kortnosiga raser.

En studie om tobaksrök jämförde 103 hundar med tumörer i nosen med 378 hundar med andra cancerformer. I hela gruppen hade rökexponerade hundar en oddskvot på 1,1 för tumörer i nosen jämfört med icke exponerade hundar. I undergruppen med lång nos var det att bo med någon som rökte förknippat med en oddskvot på 2,0. En annan studie fann inget samband mellan tobaksrök och tumörer i nosen. Den enkätstudien besvarades av ägare till 129 hundar med tumörer i nosen och 176 jämförelsehundar. Användning av kolkamin inomhus var förknippad med en justerad oddskvot på 4,2. Användning av fotogenkamin inomhus var i samma studie förknippad med en oddskvot på 2,2.

Typiska symtom

Flödet börjar ofta i ena näsborren och kan senare komma från båda.

• Näsflödet kan innehålla slem, var eller blod.
• Hunden kan nysa upprepade gånger.
• Näsblod kan komma och gå.
• Andningen kan låta ansträngd eller luftflödet genom nosen kan minska.
• Nospartiet kan svullna eller ena sidan av ansiktet ändra form.
• Ena ögat kan rinna mer än vanligt.

I en studie av en typ av karcinom i nosen hade 12 av 16 hundar näsblod (75 %). Onormala andningsljud noterades hos 6 av 16 hundar i samma studie (38 %). Hur länge symtomen funnits före besöket var känt för 9 hundar och varierade från 7 till 270 dagar. Minskat luftflöde var oftare förknippat med en massa i nosen än med svampinfektion i nosen.

Komplikationer och följder

Tillväxt nära ögonen och hjärnan

En tumör i nosen kan bryta ned nosens stödjande benstrukturer och förändra ansiktets form. Om den växer bakom ögat kan ögat sticka ut mer än normalt. Det kan göra hornhinnan benägen för inflammation om ögonlocken inte längre täcker ytan normalt. En blockerad tårkanal kan ge rinnande öga. I studien av en typ av karcinom i nosen hade tumören växt in i ögonhålan hos 11 av 16 hundar (69 %). Den hade växt in i munhålan hos 7 av de 16 hundarna (44 %). Tillväxt in i skallen kan ge tecken som förvirring, synstörningar eller krampanfall.

Metastaser kan uppstå till exempel i regionala lymfknutor eller i lungorna. Vid diagnosen har metastaser i regionala lymfknutor hittats hos cirka 6 % av hundar med tumörer i nosen.

Undersökning hos veterinären

Bilddiagnostik och vävnadsprov

Veterinären undersöker nospartiets form, luftflödet genom näsborrarna och eventuella ögonsymtom. Vid kraftigt näsblod kan blodprov bedöma antalet blodplättar och koagulationen. Datortomografi av huvudet visar tumörens läge och utbredning. Bilderna kan visa att benstrukturer i nosen har brutits ned. Bilddiagnostiken görs oftast före biopsin, eftersom provtagningen kan orsaka blödning som gör bilderna svårare att tolka. Med endoskopi kan veterinären se in i näshålan och ta prov direkt från en synlig förändring. Mikroskopisk undersökning av vävnadsprovet fastställer tumörens celltyp.

Den första datortomografin och det första vävnadsprovet gav inget säkert svar hos 2 hundar med övergångscellskarcinom. Deras tumörer bekräftades först efter förnyad bilddiagnostik och ett nytt vävnadsprov.

En liten jämförande studie omfattade 22 djur, 17 hundar och 5 katter, som alla fått diagnosen tumör i nosen. På datortomografin var tumör den främsta misstanken i 11 av 12 undersökningar (91,7 %). Vid endoskopi var den främsta misstanken i 9 av 14 undersökningar (64,3 %). Bara 4 djur i studien genomgick båda undersökningarna. Skillnaden i denna lilla jämförelse var inte statistiskt signifikant.

Bedömning av spridningen

I det modifierade Adams-systemet för stadieindelning betyder stadium 1 en tumör som är begränsad till ena sidan av näsregionen utan benskada utanför näsmusslorna. Stadium 2 omfattar annat ben men inte ögonhålan eller vävnaderna under huden eller slemhinnan. I stadium 3 växer tumören in i områden som ögonhålan eller nässvalget. I stadium 4 omfattar den silbensplattan eller hjärnan. Magnetkamera kan hjälpa till att mer exakt bedöma mjukdelsförändringar som sträcker sig in i skallen. I studien om övergångscellskarcinom i nosen visade datortomografin förlust av ben i silbensplattan hos 12 av 16 hundar (75 %). Fynd som tydde på tillväxt in i hjärnvävnaden sågs dock bara hos 2 hundar (13 %). Förändringarna i hjärnvävnaden bekräftades inte med vävnadsprov. Bilddiagnostik av bröstkorgen kan söka efter metastaser i lungorna. Ett finnålsprov kan tas från en regional lymfknuta för att bedöma spridning.

Behandling

Strålbehandling och andra alternativ

Veterinären väljer behandling utifrån tumörtyp och spridning. Strålbehandling är förstahandsbehandling vid adenokarcinom i nosen. Att operera bort tumören helt är ofta svårt, eftersom den växer nära ögonen, hjärnan och andra viktiga strukturer. Datortomografibilderna används för att planera strålbehandlingen så att strålningen kan riktas mot tumören och skona omgivande vävnad. Vid behandlingen placeras hunden på samma sätt som vid planeringsundersökningen. Hundar är oftast sövda under extern strålbehandling så att de ligger stilla medan strålningen ges. Palliativ strålbehandling syftar till att lindra smärta och andra symtom som tumören ger. Cytostatika kan övervägas vid vissa tumörtyper. Hundens allmäntillstånd och blodvärden följs under cytostatikabehandlingen.

Behandlingsresultat och prognos

Bland 139 patienter med karcinom som inte fick någon tumörriktad behandling eller ingen behandling alls var medianöverlevnaden från diagnos 95 dagar. De 107 hundarna med näsblod i den studien hade en medianöverlevnad på 88 dagar. För de 32 hundarna utan blödning var den 224 dagar.

I en studie om palliativ strålbehandling var medianöverlevnaden i den första gruppen med 17 hundar 298 dagar. Hos 24 hundar som fick ett annat strålningsprotokoll var medianöverlevnaden 375 dagar. I denna strålningsstudie verkade näsblod inte påverka överlevnaden när man tog hänsyn till hur långt tumören hade spridit sig. I en studie om exakt riktad stereotaktisk strålbehandling fick 175 hundar en behandlingsomgång. Deras medianöverlevnad var 441 dagar.

I en annan strålningsstudie hade hundar med skada på silbensplattan en medianöverlevnad på 179 dagar. Hundar i samma studie vars silbensplatta var intakt hade en medianöverlevnad på 306 dagar. Hundar med metastaser i lymfknutor hade en medianöverlevnad på 126 dagar. Utan påvisade metastaser i lymfknutor var medianöverlevnaden 226 dagar.

Strålbehandling kan irritera huden och munslemhinnan inom behandlingsområdet. Tidiga biverkningar läker oftast inom 4–6 veckor efter avslutad behandling om de inte är svåra. Senare effekter kan vara torra ögon om ögat låg inom behandlingsfältet. Vid uppföljning efter stereotaktisk behandling fick 13 av 182 hundar en fistel mellan näshålan och munnen eller huden (7,1 %). Fistlarna uppstod 83–1 733 dagar efter den stereotaktiska behandlingen. Mediantiden var 425 dagar.

Förebyggande

Sambandet mellan passiv rökning och tumörer i nosen hos långnosiga hundar gällde en undergrupp, och studieresultaten om risken för tumörer i nosen hos hund går isär. Ett rökfritt hem förhindrar exponering för tobaksrök som bildas inomhus. Rester av tobaksrök kan också samlas på kläder, möbler och hundens päls. Hundar kan också andas in ämnen från tobaksrök via hushållsdamm. Rökrester kan komma in i hundens mun när den slickar en rökares hud eller kläder. En tumör som upptäcks tidigt har i allmänhet bättre prognos än en som redan växt in i omgivande strukturer.

Viktigt för hundägare

Anteckna när näsflödet började, från vilken näsborre det kommer och om det har blivit blodigt. Berätta för veterinären om andningen har blivit mer ansträngd eller om ena ögat har börjat rinna. Svaret på behandlingen bedöms också utifrån om luftflödet genom nosen förbättras. Symtom som kommer tillbaka efter behandlingen kan höra ihop med att tumören växer. Efter stereotaktisk strålbehandling misstänktes ihållande inflammation i nosen hos 54 av 88 hundar med relevant uppföljning (61 %). Ihållande inflammation kan ge slem eller var i flödet. Anteckna om flödet är konstant eller kommer och går och om hunden kan vila utan andningssvårigheter.

Vanliga frågor

Kan ihållande näsflöde bero på en infektion?

En svampinfektion i nosen kan ge flöde och smärta som liknar en tumör. Aspergillos kan ofta påvisas med svampodling om provet tas direkt från en svampbeläggning. Om bilddiagnostiken visar en massa i nosen hjälper ett vävnadsprov till att fastställa vad den består av.

Varför behövs biopsi om tumören syns på datortomografin?

Datortomografin visar var massan sitter och åt vilket håll den har spridit sig. Tumörer som ser likadana ut på bilderna kan ha olika celltyper. Mikroskopisk undersökning av vävnaden avgör tumörtypen, som tillsammans med spridningen styr valet av behandling.

Varför opereras tumörer i nosen oftast inte bort?

En tumör i näshålan kan växa in i ben och omgivande vävnader. En förändring som växer nära viktiga strukturer är svår att ta bort helt. Strålbehandling kan också nå områden där tumören inte kan tas bort på ett säkert sätt.

Vad är syftet med palliativ strålbehandling?

Palliativ strålbehandling syftar till att lindra smärta och andra symtom från tumören. I vissa fall kan den också bromsa tumörens tillväxt. Svaret kan till exempel bedömas utifrån bättre luftflöde genom nosen och mindre flöde.

Betyder nytt näsflöde efter behandlingen att tumören har kommit tillbaka?

Att flödet kommer tillbaka kan tyda på att tumören växer. Ihållande inflammation i nosen kan också uppstå efter strålbehandling och ge både nysningar och flöde. När symtomen förändras kan veterinären utreda med ny bilddiagnostik och jämföra fynden med tidigare bilder.