Urinblåsecancer hos hund – symtom, undersökningar och behandling

Översikt

Den vanligaste tumören växer ofta in i blåsväggen

Tumörer i urinblåsan står för ungefär 2 % av de elakartade tumörerna hos hund. Det beskriver andelen av cancerfallen och inte varje hunds sjukdomsrisk. TCC är i allmänhet en aggressiv tumör som växer in i omgivande vävnad. Den sitter ofta i trigonum, det triangelformade området vid blåsans bas. Strukturer som är viktiga för urinens avflöde ligger nära detta område.

Tumören kan sträcka sig från urinblåsan in i urinröret eller prostatan. Den kan metastasera, särskilt till lymfknutor och lungor. Bedömningen av lokal tillväxt och metastaser påverkar därför planeringen av behandlingen.

Alla förändringar i urinblåsan är inte cancer. En inflammatorisk polyp kan likna en tumör. Rätt diagnos styr valet av behandling.

Orsaker

Vävnadsceller blir elakartade

Urotelialt karcinom kan växa från slemhinnan som en eller flera papillära förändringar. Det kan också spridas brett genom väggarna i urinblåsan och andra delar av urinvägarna. Inväxt i omgivande organ och inte bara i blåsväggen är ett möjligt förloppsmönster.

Vissa tumörer har en mutation i BRAF-genen. Den kan sökas i celler som har lossnat till urinen.

Sjukdomsrisken gäller både ras och exponering i miljön. Tidigare behandling med cyklofosfamid har förknippats med TCC i urinblåsan. Samband betyder inte att varje hund med samma exponering kommer att bli sjuk.

En elakartad förändring i blåsans slemhinna kan omfatta ett större område än en synlig tumör. Metastaser i urinblåsan är sällsynta hos hund. Andra elakartade tumörer i urinblåsan är till exempel adenokarcinom och rabdomyosarkom.

Riskfaktorer

TCC förekommer främst hos äldre hundar. I en fallstudie var medelåldern vid diagnos 11,05 år. Kvinnligt kön och tidigare kastrering har förknippats med ökad risk. Detta är riskfaktorer och inte diagnoser.

Skotsk terrier har en särskilt hög risk. Rasjämförelser har beskrivit ungefär 20 gånger så hög risk som hos blandraser. West highland white terrier, shetland sheepdog och beagle har beskrivits ha 3–6 gånger så hög risk.

Fetma är en rapporterad riskfaktor. Samband har också hittats med vissa kemikalier för gräsmattor och äldre insektsmedel. Exponeringshistoriken ingår därför i den samlade bedömningen.

Typiska symtom

De vanligaste iakttagelserna gäller urineringen. Möjliga tecken är:

• Synligt blod i urinen.
• Urinering som ser smärtsam ut.
• Krystningar för att få ut urin.
• Behov av att kissa oftare.
• Större trötthet än vanligt.
• Viktnedgång.
• Hälta.

Krystningar vid tarmtömning kan också vara ett tecken på TCC i de nedre urinvägarna. En tumör i urinblåsan eller urinröret kan ha samband med ihållande bakterieinfektion. Tecknen kan därför spegla både en tumör och en infektion.

Ensidigt stopp i en urinledare kan orsaka buksmärta. Stopp på båda sidor eller stopp i urinröret kan ge uremiska tecken. Tecknen behöver utredas även om en tidigare antibiotikakur lindrade en del av problemen.

Komplikationer och följder

En lokal tumör kan vara allvarlig även utan metastaser

Okontrollerad lokal tillväxt kan leda till döden genom stopp i urinvägarna. Stopp i en urinledare kan vidga njurbäckenet och orsaka hydronefros. Sekundära urinvägsinfektioner kan vara svåra att kontrollera.

Metastaser som finns vid diagnosen har förknippats med en sämre prognos. Skelettmetastaser kan ligga bakom hälta. En tumör i urinblåsan kan också spridas till omgivande organ.

Läkemedel kan ofta kontrollera sjukdomen, även om behandlingen i allmänhet inte botar cancern. I vissa läkemedelsgrupper har medianöverlevnaden varit minst 1 år. Tumörens grad och spridningens omfattning påverkar prognosen.

I en studie av strålbehandlade hundar med stopp fick 14 hundar, eller 56 %, akuta biverkningar av strålningen. De drabbade huden, mag-tarmkanalen och urinblåsan. Sen ärrbildning och förträngning i urinvägarna misstänktes hos 3 hundar, eller 12 %.

I en studie av 102 hundar med TCC i urinblåsan var urinröret engagerat hos 56 %. Prostatan var engagerad hos 29 % av hanarna i studien. Vid döden har fjärrmetastaser rapporterats hos 49–58 % av hundar med TCC.

Undersökning hos veterinären

Prover och bilddiagnostik kompletterar varandra

Undersökningarna omfattar klinisk undersökning, blodstatus, biokemiska blodprover och urinprover. Rektalundersökning kan upptäcka förtjockning av urinröret eller blåsans bas. Urinodling letar efter en samtidig bakterieinfektion.

Ultraljud och vid behov annan bilddiagnostik fastställer tumörens läge och utbredning. Bilddiagnostik av bröstkorg och buk letar efter metastaser. En haltande hund kan också få röntgen eller DT av skelettet. Stadieindelningen hjälper till att skilja lokal sjukdom från sjukdom som har spridit sig till andra ställen.

TNM-stadieindelningen beskriver tumörens lokala utbredning och spridning. Vid T2 växer den in i blåsväggen. Vid T3 växer den in i närliggande organ som prostatan eller slidan.

Urincytologi kan visa tumörceller. Cytologi kan dock ge både falskt negativa och falskt positiva resultat. En inflammatorisk förändring i urinblåsan kan också likna en tumör utan att vara cancer.

Insamling av vävnadsprov planeras noggrant

Tumörens vävnadstyp kan bekräftas med ett vävnadsprov som tas endoskopiskt, via kateter eller vid operation. Endoskopi gör det möjligt att ta prov från en synlig förändring. Ett kateterprovs ringa storlek kan minska dess diagnostiska värde.

Den diagnostiska träffsäkerheten för endoskopiska vävnadsprover har rapporterats till 96 % hos tikar och 65 % hos hanar med bekräftad TCC.

Provtagning genom bukväggen kan sprida TCC-celler längs stickkanalen eller ut i bukhålan. På grund av denna risk kan urin samlas in som mittstråleprov eller med kateter i stället för med en nål in i urinblåsan. Valet av metod skiljer sig därför från det vid en vanlig bakterieinfektion.

BRAF-resultat beror på testsituationen

Ett BRAF-test av urinen kan stödja diagnosen urotelialt karcinom. Efter ett negativt resultat kan en misstänkt tumör behöva vävnadsprov.

Hos skotska terrier som ingick i screening utan tecken hade ett experimentellt BRAF-test ett positivt prediktivt värde på 44 %. Testet i screeningstudien gav också falskt positiva och falskt negativa resultat. Resultatet gäller just det screeningtestet och den hundpopulationen.

Ett tumörantigentest som mäter beståndsdelar i basalmembranet är ett annat urintest. Det kan också bli positivt vid inflammation eller blod i urinen.

Behandling

Målet är sjukdomskontroll och god livskvalitet

Läkemedel är i allmänhet grunden i behandlingen. Behandlingen kan kombinera cellgifter och NSAID-preparat som hämmar cyklooxygenas. Veterinären väljer och följer upp läkemedlen. Möjliga cellgifter är till exempel vinblastin och mitoxantron. Strålbehandling är ett alternativ för utvalda patienter.

Operation kan till exempel vara lämplig för att ta vävnadsprov eller återställa urinflödet. Att ta bort hela tumören är ofta svårt på grund av dess läge vid blåsans bas eller i urinröret. Tumören kan också återkomma eller förekomma på flera ställen i blåsan.

I en studie av 102 hundar som genomgick partiell cystektomi eller tumörreduktion uppnåddes fria marginaler hos bara 2 hundar. Att minska tumörens storlek och att ta bort alla cancerceller är därför olika behandlingsmål.

Spridning av tumören till bukhinnan har hittats efter operation. I en jämförelse förekom det hos 18/177 hundar, eller 10,2 %, efter cystotomi eller cystektomi. Utan dessa ingrepp var andelen 6/367, eller 1,6 %. Besluten tar därför också hänsyn till skador av ingreppet.

Stopp i urinvägarna kräver egen behandling

En stent, ett expanderande rör, kan förbikoppla ett stopp i urinröret eller urinledaren. Den håller urinvägen öppen men förhindrar inte direkt att tumören växer. Möjliga problem är bland annat inkontinens, att stenten förskjuts, nytt stopp och infektioner.

I en studie fick 15 av 25 strålbehandlade hundar med stopp, eller 60 %, lindring. I gruppen med palliativ strålbehandling var mediantiden till lindring 4 dagar, med ett intervall på 2–7 dagar. I gruppen som syftade till lokal tumörkontroll var medianen 8 dagar, med ett intervall på 2–10 dagar. Vissa hundar behövde sjukhusvård och urinkateter under väntetiden. En stängd urinväg får därför inte följas hemma.

Av de hundar som fick lindring i strålbehandlingsstudien fick 4, eller 27 %, ett nytt stopp. Mediantiden till nytt stopp var 14 dagar från att strålbehandlingen inleddes, med ett intervall på 5–33 dagar. Två av dessa hundar fick senare en stent.

Behandlingsresultat och uppföljning

I en studie av 76 hundar med TCC som fick piroxikam var medianöverlevnaden 244 dagar.

I piroxikamstudien fick 2,6 % av hundarna ett fullständigt svar. Ett partiellt svar förekom hos 18,4 %. Sjukdomen förblev stabil hos 59,2 %. Den förvärrades under behandlingen hos 19,7 %. Ett fullständigt svar betyder att undersökningarna inte längre påvisar tumören.

Med mitoxantron och piroxikam i kombination var den rapporterade medianen 291 dagar. Hos hundar som fick strålbehandling på grund av stopp var medianöverlevnaden 134 dagar, med ett intervall på 6–969 dagar. Detta är resultat från patientgrupper som behandlats under olika omständigheter.

Svaret kan till exempel följas var 4–8 vecka. Läkemedlen justeras utifrån tumörens svar och hur väl behandlingen tolereras. Bekräftade bakterieinfektioner och stopp i urinvägarna behandlas samtidigt.

Uppföljningen kan omfatta blodstatus och biokemiska blodprover. Urinanalys och mätning av tumören med ultraljud kompletterar uppföljningen. I en tidig studie av cancerbehandling söktes metastaser med lungröntgen och ultraljud av buken var 12:e vecka.

Förebyggande

Rasbakgrund och miljöfaktorer har samband med risken. Att undvika onödig exponering för kemikalier för gräsmattor och insektsmedel är rimligt. Sambandet gäller särskilt vissa äldre insektsmedel. Hundens parasitskydd bestäms utifrån dess behov.

Tidig upptäckt är inte detsamma som att förebygga cancer. I en studie följdes 120 symtomfria skotska terrier som var minst 6 år gamla var 6:e månad i 3 år. Vävnadsprov bekräftade cancer hos 32 hundar, eller 27 %. Uppföljningen gjorde det möjligt att upptäcka sjukdomen innan urinproblem uppträdde. En lämplig utredningsplan bedöms individuellt för en hund i riskzonen.

Viktigt för hundägare

Urinering och vardagligt välbefinnande styr uppföljningen

Anteckna om hunden kan kissa, blod i urinen, aptit, rörlighet och smärta som syns i vila. Svårigheter att kissa och blod i urinen är vanliga tecken på tumör. Ta reda på med den behandlande veterinären vem du ska kontakta om urinstrålen blir svagare.

Spara odlingsresultat och tumörmätningar. En bakterieinfektion i samband med cancern kan behöva behandlas separat. Ett nytt tecken betyder därför inte alltid enbart att tumören växer.

Berätta om nya tecken från urinvägar eller buk under behandlingen. Efter stentning följs bland annat inkontinens och nytt stopp. Bedöm också hundens förmåga att sova, äta och njuta av ett vanligt vardagsliv. Hur väl behandlingen tolereras påverkar valet av fortsatt behandling.

Vanliga frågor

Kan urinblåsecancer likna en urinvägsinfektion?

Ja. Blod i urinen, tätare urinering och krystningar förekommer vid många sjukdomar i de nedre urinvägarna. En tumör kan också ha samband med ihållande bakterieinfektion. Urinodling används därför som en del av cancerutredningen. Tecknen ensamma kan inte identifiera en tumör och skilja den från inflammation eller infektion.

Utesluter ett negativt BRAF-test cancer?

Nej. Om misstanken kvarstår trots ett negativt gentest kan ett vävnadsprov från tumören behövas. Urincytologi kan också ge falskt negativa resultat. Provresultaten kombineras därför med bilddiagnostik av tumören och veterinärens övriga undersökningar.

Kan tumören alltid opereras bort?

Nej. Ett läge vid blåsans bas eller i urinröret gör ofta ett fullständigt avlägsnande svårt. Läkemedel är därför i allmänhet grunden i behandlingen. Operation kan ändå användas för att ta vävnad för att bekräfta diagnosen eller säkra ett normalt urinflöde.

Botar en stent urinblåsecancer?

En stent syftar till att hålla urinvägen öppen. Den påverkar inte direkt hur tumören utvecklas. En stent kan ge inkontinens, infektioner eller ett nytt stopp. En plan för cancerbehandlingen och uppföljning av stentens funktion behövs därför vid sidan av detta ingrepp.

Hur länge kan en hund leva med urinblåsecancer?

Överlevnaden beror på tumörens grad, spridningens omfattning och svaret på behandlingen. I studien av 76 hundar som fick piroxikam var medianen 244 dagar. I andra läkemedelsgrupper har medianöverlevnaden varit minst 1 år. En median beskriver gruppens mittpunkt och inte en enskild hunds tidsgräns.