Urininkontinens hos hund

Översikt

Lagring och tömning

Muskeln i urinblåsans vägg slappnar av när blåsan fylls. Urinrörets slutarmuskler håller under tiden kvar urinen. Normalt drar blåsmuskeln ihop sig vid urinering. Samtidigt slappnar urinröret av så att urinen kan flöda ut.

Vid lagringsstörningar kan hunden kissa med normal stråle utomhus trots läckage vid andra tillfällen. Tömningsstörningar lämnar kvar residualurin efter försöken. Överflöde uppstår när trycket i en full blåsa överstiger urinrörets slutningstryck. Det kan visa sig direkt efter ett försök att kissa.

En inre slutarmuskel består av glatt muskulatur. Den yttre slutarmuskeln består av tvärstrimmig muskulatur. Tillräcklig uttänjning av blåsväggen utlöser urineringsreflexen.

Orsaker

Svag slutarmuskel och medfödda orsaker

Inkompetens i slutarmekanismen är den vanligaste orsaken hos vuxna tikar. Svag slutning kan släppa igenom urin när trycket stiger i vila. Funktionsnedsättningen kan också börja hos valpar före kastrering. Ektopiska urinledare är den vanligaste orsaken hos hundar under sex månader. Deras mynningar ligger längre bak än normalt, till exempel i urinröret eller slidan. Urinen kan då passera förbi slutarmuskeln.

Andra lagrings- och tömningsstörningar

En fastkilad sten kan blockera urinröret. Tumörer i urinvägarna kan också blockera det. Funktionellt avflödeshinder kan göra att urinröret förblir för spänt under urineringen. Svaga sammandragningar av blåsan kan också försämra tömningen. Sjukdom i ryggmärgen kan störa funktionen. Urinblåseinflammation kan också orsaka ofrivilligt läckage.

Ett kort urinrör kan försämra förmågan att hålla urinen, eftersom ett tillräckligt slutningstryck verkar över en kortare sträcka. Om urinblåsan viks bakåt bakom bäckenet vid perinealbråck kan flödet hindras. En trång förhudsöppning kan samla urin som läcker ut efteråt.

Riskfaktorer

Engelska journaler från primärvården uppskattade förekomsten till 3,14 % hos tikar. Uppskattningen för hanar var 0,94 %. Kastrerade tikar hade en oddskvot på 3,01 jämfört med okastrerade tikar i brittiska journaler. Kastrering hade inget samband med inkontinens hos hanar när andra faktorer hade beaktats. Äldre åldersgrupper bland hanar var mer drabbade.

Irländsk röd setter och dobermann hör till de predisponerade raserna bland tikar. Bullmastiffhanar skilde sig från blandraser. Den uppskattningen byggde dock på bara fem drabbade hanar. En vikt hos tikar som var minst lika med rasens genomsnittliga vuxenvikt hade samband med ökad sannolikhet.

Inkontinens har hittats hos 11–20 % av stora kastrerade tikar. Engelska journaler visade över 15 % hos flera mottagliga raser bland tikar, bland annat bearded collie och dalmatiner. Funktionellt stopp i urinröret drabbar oftast unga eller medelålders hanar av stora och mycket stora raser.

Typiska symtom

När läckaget sker och urineringsmönstret hjälper till att skilja orsakerna åt. Notera när läckaget sker och om urineringen utomhus ger en sammanhängande stråle.

• Svag slutarmuskel kan göra liggplatsen blöt under vila.
• Valpar med ektopiska urinledare kan droppa urin även när de rör sig.
• Ofrivilliga sammandragningar av blåsan kan öka hur ofta hunden kissar.
• Nedsatt blåsfunktion kan orsaka droppande direkt efteråt.
• Funktionellt stopp kan försvaga och avbryta strålen mot slutet.
• Urinblåseinflammation kan orsaka synligt blod.

En tidigare rumsren hund som gör en pöl i kissställning kan ha urinblåseinflammation. Ökad urinproduktion kan förvärra tecknen på inkompetens i slutarmuskeln.

Läckage från ektopiska urinledare kan börja först i vuxen ålder, särskilt hos hanar. Smärta i rygg eller ben kan försämra urineringen om den vanliga ställningen blir svår.

Komplikationer och följder

Inkontinens kan göra hunden benägen för bakteriell urinblåseinflammation. Residualurin ökar också risken. Ektopiska urinledare kan åtföljas av återkommande urinvägsinfektioner. Överutspänning kan försämra blåsans sammandragningsförmåga.

Ett totalt stopp kan ge symtom av ansamlade slaggprodukter inom 36–48 timmar. Kalium kan stiga till farliga nivåer. Högt kalium kan orsaka allvarliga rytmrubbningar. Ett långvarigt stopp försvagar blåsmuskelns sammandragning.

Ett obehandlat stopp kan få blåsväggen att brista. Ett långvarigt stopp kan också skada blåsans nervförsörjning.

Undersökning hos veterinären

Urineringsmönster, provtagning och residualvolym

Veterinären fastställer om läckaget började i valpåldern eller senare. Strålen kan bedömas direkt eller på en video som ägaren har filmat. Blåsans storlek kan palperas före och efter urinering. Den neurologiska undersökningen bedömer till exempel gång, bakbenens positionsreaktioner och svansens tonus. Urinanalys och bakterieodling ingår i de första undersökningarna.

Ultraljud mäter residualurinen efter urineringen. För att mätningen ska bli korrekt görs den inom 10 minuter. En normal volym kan vara 0,2–1,0 milliliter per kilogram kroppsvikt. Mer än 3 milliliter per kilogram kroppsvikt tyder på otillräcklig tömning. Vid 1–3 milliliter per kilogram kroppsvikt styr andra tecken och anamnesen tolkningen.

Förenliga tecken med en normal undersökning kan föranleda ett försök med läkemedel för slutarmuskeln. Återfall föranleder odling för samtidig infektion.

Hanar kan behöva flera tillfällen att kissa före mätningen för att den ska spegla tömningen korrekt. Ultraljud föredras framför mätning med kateter, eftersom kateterisering kan föra in infektion.

Endoskopi och bilddiagnostik

Cystoskopi undersöker de nedre urinvägarna efter ektopiska mynningar. Ultraljud eller DT undersöker de övre urinvägarna efter ytterligare förändringar i njurar eller urinledare. Avvikande områden i blåsan kan provtas vid endoskopi.

Ett universitetsdjursjukhus i norra Europa utförde 47 cystoskopier på hundar under 2006–2016. Ihållande eller återkommande tecken var skälet till remiss hos 29 patienter, eller 62 %. En annan undersökning mäter tryckförändringar i blåsan under fyllnaden.

Ultraljud kan missa en ektopisk mynning trots synliga förändringar i urinledaren.

Behandling

Läkemedel vid inkompetens i slutarmuskeln

Tikar kan behandlas med fenylpropanolamin eller ett östrogen som estriol. Fenylpropanolamin stimulerar receptorer i den inre slutarmuskeln och hjälper till att upprätthålla slutningen. Blodtrycket bör mätas före och under behandlingen, eftersom det kan stiga. Minskad aptit är en möjlig biverkning. Östrogen kan orsaka svullnad av blygden.

Svaret på fenylpropanolamin bedöms oftast under minst 28 dagar. Bland 19 tikar med medfödd inkompetens blev fem, eller 26 %, helt kontinenta med det första läkemedlet. Återfall föranleder också bedömning av ny sjukdom som infektion.

Strukturell behandling

Ektopiska urinledare som löper i blåsväggen kan ofta korrigeras med endoskopisk laser. De som löper utanför väggen kräver att mynningen flyttas kirurgiskt. Endoskopisk behandling har återställt kontinensen utan ytterligare läkemedel hos 47–72 % av hundarna. Läckaget kan kvarstå vid samtidig inkompetens i slutarmuskeln. Mekaniskt stopp kräver att flödet snabbt återställs.

Stöd för tömningen

Läkemedel som får urinrörets glatta muskulatur att slappna av behandlar funktionellt stopp. Minskad residualurin hjälper till att bedöma effekten. Vissa fastkilade stenar kan tas bort endoskopiskt med en stenkorg. Blodprover efter att stoppet har hävts kan kontrollera att elektrolyterna återhämtar sig.

Bulkbehandling i svåra fall

Ihållande inkompetens i slutarmuskeln trots läkemedel kan föranleda överväganden om bulkbehandling av urinröret efter endoskopisk bedömning. Materialet stödjer väggen och hjälper slutningen. En kirurgiskt implanterad konstgjord slutarmuskel är ett annat alternativ.

I en studie testades bulkbehandling med nanocellulosa hos åtta kastrerade tikar som inte svarade på läkemedel. Alla fick minst åtta av 10 poäng för kontinens efter en månad. Mediantiden med kontinens utan annan behandling efter ett ingrepp var åtta månader. En utplattning av depåerna kan ha åtföljt återfall under uppföljningen. Två hundar fick en enstaka episod av bakteriell urinblåseinflammation. En fick återkommande urinblåseinflammation.

Förebyggande

En studie om tidpunkt jämförde kastrering från tre till under sju månaders ålder med kastrering vid sju till 18 månader. Tikar som kastrerades senare hade en oddskvot på 0,80 för diagnos före 8,5 års ålder jämfört med tidigare kastrering. En annan brittisk studie fann inget samband med åldern vid kastrering. Viktkontroll är särskilt viktig hos mottagliga tikar, eftersom högre vikt i förhållande till rasens genomsnitt hade samband med fler diagnoser.

Jämförelsen av tidpunkter omfattade 612 tikar som kastrerats tidigare och 888 som kastrerats senare. Den använde journaler över redan utförda operationer.

Viktigt för hundägare

Anteckna om liggplatsen blev blöt i vila eller om droppandet följde efter urinering utomhus. Filma ställningen och strålen utomhus. Berätta om tydligt ökat drickande. Nämn också läckage av avföring eller förändrad gång.

Följ läckaget på samma sätt före och under behandlingen så att det kan jämföras mellan besöken. Anteckna biverkningar som minskad aptit efter att läkemedlet har satts in.

Vanliga frågor

Varför är liggplatsen blöt trots normal urinering utomhus?

Vid lagringsstörningar kan hunden kissa normalt men läcka i vila. Det stämmer med inkompetens i slutarmuskeln hos vuxna tikar. Urinprover kontrollerar om det finns en samtidig infektion. Blod eller krystningar kan åtfölja en infektion.

Är en valps ständiga droppande ett problem med rumsrenheten?

Läckage både vid rörelse och i vila stämmer med en ektopisk urinledare. Den kan mynna i urinröret eller, hos tikar, i slidan. Endoskopi kan lokalisera mynningen. Ultraljud kan bedöma njurar och urinledare vid samma utredning.

Kan urin läcka när blåsan inte töms?

En full blåsa kan droppa när trycket i den överstiger slutningstrycket. Ultraljud mäter residualvolymen efter urinering. Ring en akutklinik omedelbart vid upprepade krystningar utan stråle.

Kan hanar vara inkontinenta?

Det är mindre vanligt än hos tikar men drabbar också okastrerade hanar. En avbruten stråle kan tyda på dålig tömning. Mätning av residualvolymen är särskilt användbar vid utredning av hanar.

Behöver bakterier i urinen antibiotika?

Positiva odlingar kan förekomma utan typiska tecken på bakteriell urinblåseinflammation. Symtomfria fynd kräver oftast ingen antibiotika. Smärta eller täta urineringar har betydelse när odlingen tolkas. Symtomfria bakteriefynd kan gå över av sig själva.