Råttgift hos hund

Översikt

Den aktiva substansen

Antikoagulantia försämrar levringen och kan ge inre blödningar. Brodifakum och bromadiolon är antikoagulantia av andra generationen. Warfarin är ett exempel från första generationen.

Förgiftning med kolekalciferol, D3-vitamin, höjer kalcium och fosfor i blodet. Alfakloralos påverkar centrala nervsystemet och kan ge snabbt fortskridande neurologiska tecken.

Ihållande hyperkalcemi av kolekalciferol kan skada njurarna. Tecken på alfakloralos kan omfatta både onormal dåsighet och överdriven reaktion på beröring.

Förpackningen anger oftast den aktiva substansen, eftersom olika beten kan se mycket lika ut.

Orsaker

Förlust av koagulationsfaktorer

Antikoagulantia hämmar ett leverenzym som behövs för att återvinna K-vitamin till dess aktiva form. K-vitamin behövs för att bilda koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X. De faktorer som redan cirkulerar tar oftast slut inom 24–64 timmar efter en giftig exponering. Faktor VII sjunker snabbt, eftersom dess halveringstid i plasma är omkring sju timmar.

Vissa långverkande antikoagulantia kan finnas kvar i levern i veckor. En del antikoagulantia som utsöndras till tarmen med gallan kan tas upp till blodet igen.

Ansamling av kalcium

För mycket kolekalciferol ökar upptaget av kalcium och fosfor från tarmen. Förgiftningen kan också frisätta kalcium från skelettet till blodet.

Levern omvandlar kolekalciferol till kalcifediol, vars koncentration stiger kraftigt vid förgiftning. Mer kalcium tas också upp tillbaka till blodet från njurtubuli.

Riskfaktorer

Direkt exponering sker när hundar äter gnagarbete. Att äta en förgiftad mus eller råtta kan ge indirekt exponering. Att äta bete är den vanligaste vägen till exponering just för kolekalciferol. Att upprepade gånger äta exponerade gnagare kan ge kronisk exponering för kolekalciferol.

I en kanadensisk studie av 349 fall hos hund rapporterade ägarna att de sett hunden äta bete i 240, eller 69 %.

De 349 fallen påvisades 1999–2022. Den aktiva substansen var känd i 157 fall, varav 144 gällde antikoagulantia av andra generationen.

Typiska symtom

Blödning av antikoagulantia blir oftast tydlig tre till sju dagar efter intaget. Förgiftning med kolekalciferol ger ofta tecken eller laboratorieförändringar inom 12–48 timmar.

• Blödning kan visa sig som näsblod, röd urin eller blodiga kräkningar.
• Stora blåmärken eller punktformiga blödningar kan uppstå under huden.
• Blödning i bröstkorgen kan försämra andningen.
• Förgiftning med kolekalciferol kan öka drickande och urinering.
• Exponerade hundar kan kräkas eller tappa aptiten.
• Förgiftning med alfakloralos kan ge ostadig gång och muskelryckningar.

Exponering för alfakloralos kan sänka kroppstemperaturen.

Synliga tecken av kolekalciferol, som aptitlöshet och kraftig törst, börjar oftast inom 18–36 timmar. Blödning av antikoagulantia kan börja redan efter omkring 12–24 timmar. Blödning i mag-tarmkanalen kan göra avföringen svart och tjärliknande. Alfakloralos kan ge dregling eller plötslig slöhet. Förgiftning med antikoagulantia kan också ge ledsmärta om blödning sker runt en led.

Komplikationer och följder

Blodförlust och njurskada

Kraftig blödning kan ge svår blodbrist, vilket försämrar syretransporten. Blodförlust kan äventyra cirkulationen. Blödning i lungorna kan ge blodiga upphostningar.

Ihållande förhöjt kalcium och fosfor kan ge mineralavlagringar i njurvävnaden. Mineralisering av njurarna kan ge bestående njursjukdom. Hjärt- eller lungvävnad kan också mineraliseras.

Blödningsställen och prognos vid antikoagulantia

I den kanadensiska studien av 349 hundar visade 104, eller 30 %, tecken på förgiftning. Av dessa hundar med symtom överlevde 91 till utskrivning. Bland hundar med bekräftad blödning överlevde 70 av 81, eller 86 %, till utskrivning.

En annan studie vid två djursjukhus följde 62 hundar med blödning orsakad av antikoagulantia. Blödning runt lungorna i bröstkorgen förekom hos 37 %. I denna andra studie överlevde 87 % av de blödande hundarna till utskrivning.

I samma studie av 62 hundar hade 24 % blödning i lungvävnaden. Blödning i buken förekom hos 23 %. Blödning i huden eller underhuden förekom hos 21 %. Blod kan också samlas i hjärtsäcken utan synlig yttre blödning. Blodprodukter gavs till 78 % av dessa hundar.

Prognos efter exponering för alfakloralos

Övervakning i Nederländerna samlade in uppgifter om 96 hundar som rapporterats exponerade för alfakloralos. Dödligheten hos hundar i denna övervakning var 1 %. Exponeringarna byggde på rapporter från veterinärer.

Undersökning hos veterinären

Att fastställa exponeringen

Veterinären försöker fastställa den aktiva substansen så tidigt som möjligt. Användbar information är substansen och den uppskattade mängd som svalts. Antikoagulantias effekter på koagulationsproverna kan visa sig först två till fem dagar efter intaget. Laboratorieundersökning kan vid behov leta efter antikoagulantia i maginnehåll eller blod.

Koagulationsprover och inre blödning

Protrombintid, PT, mäter levringen och förlängs oftast före en annan koagulationstid, aPTT. När blödningen har börjat är oftast båda förlängda. Om exponeringen är osäker och K1-vitamin inte har satts in kan veterinären upprepa PT 48 timmar efter intaget. Andelen röda blodkroppar mäts också för att bedöma möjlig blödning. Bilddiagnostik kan leta efter blödning i bröstkorgen eller buken om hundens tillstånd tillåter.

Blodets förenlighet kan kontrolleras före en eventuell transfusion hos en blödande hund. Antalet blodplättar kan vara normalt trots blödning av antikoagulantia. Andra orsaker till förlängd koagulationstid är bland annat leversjukdom och blockerat gallflöde.

Prover vid kolekalciferol och alfakloralos

Efter exponering för kolekalciferol mäts kalcium, fosfor och njurvärden. Kalcium och fosfor kan följas fram till 72–96 timmar efter exponeringen även utan symtom. Vid misstänkt förgiftning med alfakloralos bedöms snabbt insättande neurologiska tecken tillsammans med uppgifter om exponeringen. Påvisande i urin eller vävnad kan bekräfta förgiftningen.

Veterinären kan mäta joniserat, alltså fritt, kalcium efter exponering för kolekalciferol. De första resultaten jämförs med senare värden för att upptäcka en långsamt utvecklad hyperkalcemi.

Behandling

Kort efter intaget

Veterinären kan överväga att framkalla kräkning kort efter exponeringen om hunden kan skydda sina luftvägar. Hos en hund utan symtom som svalt antikoagulantia kan detta övervägas på kliniken inom fyra timmar. Aktivt kol kan binda vissa gifter i tarmen och minska upptaget. Hög risk för aspiration kan förhindra användningen.

Motgift och transfusion vid antikoagulantia

Veterinären ordinerar K1-vitamin som motgift vid förgiftning med antikoagulantia. Koagulationsfaktorer börjar bildas inom sex till 12 timmar efter behandlingen. Koagulationstiderna blir oftast bättre inom 12–24 timmar. Plasma kan tillföra fungerande koagulationsfaktorer till en blödande hund. Svår blodförlust kan kräva en blodprodukt med röda blodkroppar.

Behandlingen med K1-vitamin är ofta långvarig efter förgiftning med antikoagulantia. I den kanadensiska uppföljningen varade behandlingen hemma i genomsnitt längre efter exponering för antikoagulantia av andra generationen än av första generationen. Koagulationstiden kontrolleras oftast igen två till tre dagar efter att K1-vitaminet avslutats. Om PT förblir förlängd kan veterinären fortsätta behandlingen och testa igen efter kuren.

Hundar med andningssvårigheter kan behöva syre. Blödande patienter behöver typiskt en till tre dagar på djursjukhus. Begränsa aktiviteten tills levringen har återhämtat sig.

Behandling vid kolekalciferol och alfakloralos

Behandlingen vid kolekalciferol syftar till att minska det för höga kalciumet i blodet. En bisfosfonat kan minska frisättningen av kalcium från skelettet. Effekterna kan kvarstå och kräva laboratorieuppföljning i veckor. Behandlingen vid alfakloralos stödjer de vitala funktionerna och hanterar symtomen.

Kalciumet sjunker oftast inom en till tre dagar efter behandling med bisfosfonat. Om fosforn stiger kan veterinären ordinera aluminiumhydroxid för att kontrollera den. Alfakloralos har inget specifikt motgift.

Efter förgiftning med kolekalciferol kan kalciumet i blodet följas i två veckor efter att medicineringen avslutats.

Förebyggande

Vissa länder begränsar gnagargift för konsumenter till bekämpning av möss inomhus. I vissa länder måste gnagargifter godkännas av en nationell myndighet. Placera betesstationer så att hundar inte kan nå betet. Leta efter och gör dig av med döda gnagare under bekämpningen för att förhindra att hundar äter dem.

I vissa länder är användningen av råttgift begränsad till yrkesmässiga skadedjursbekämpare. Att samla upp nedfallna äpplen minskar gnagarnas tillgång till mat utomhus. Håll komposter för matavfall otillgängliga för gnagare. Placera fällor utom räckhåll för hundar.

Viktigt för hundägare

Information till akutsamtalet

Flytta hunden bort från den möjliga giftkällan. Ta med förpackningen om den finns direkt tillgänglig. Berätta vad som står på den och hur mycket bete som kan saknas. Ha hundens vikt och aktuella tillstånd redo för samtalet. Uppskatta när intaget kan ha skett. Ge läkemedel bara efter att veterinären förklarat vad som behövs. Utan förpackning, berätta var betet köptes och vilken gnagare det är avsett för om du vet det. Framkalla inte kräkning själv, eftersom kräkningar kan komma ned i luftvägarna. Berätta direkt om etiketten anger zinkfosfid, eftersom kräkningar kan frisätta gas som också är giftig för människor.

Kontrollera om ett ämne är giftigt.

Vanliga frågor

Kan min hund förgiftas av att äta en död mus?

Ja, om musen ätit gnagargift innan den dog. Indirekt exponering kan ske med beten som innehåller antikoagulantia. Kontakta veterinär direkt om en mus som hunden svalt kan ha varit exponerad.

Kan jag följa en hund utan symtom hemma?

Ring veterinär direkt efter möjligt intag av gnagargift. Blödning av antikoagulantia kan bli tydlig först efter tre till sju dagar. Uppgifterna om exponeringen styr om omedelbar behandling eller senare koagulationsprover behövs.

Fungerar K1-vitamin mot alla gnagargifter?

K1-vitamin är motgift mot antikoagulantia som hämmar levringen. Behandlingen vid kolekalciferol syftar till att minska för högt kalcium och fosfor. Symtom av alfakloralos kräver stödbehandling, och svåra neurologiska tecken kan behöva övervakning på djursjukhus.

Varför upprepas koagulationsproverna efter behandlingen?

Efter behandlingen visar PT om normal levring kan upprätthållas när motgiftet slutar. Provet tas oftast två till tre dagar efter att behandlingen avslutats. Om levringen förblir förlängd kan veterinären fortsätta behandlingen och upprepa provet.

Vad gäller om etiketten anger zinkfosfid?

Berätta det direkt för akutkliniken, eftersom zinkfosfid kan bilda fosfingas i magsäcken. Gas som frisätts från kräkningar kan också vara farlig för människor. Följ klinikens instruktioner om transport och ventilation, eftersom hunden kan kräkas på vägen.