Hundsjukdomar · Allmänna sjukdomar
Smittsam leverinflammation hos hund – symtom och behandling
Smittsam leverinflammation hos hund är en adenovirussjukdom som skadar blodkärl och njurar utöver levern. Särskilt en ovaccinerad valp kan snabbt bli livshotande sjuk. Vaccination ger ett effektivt skydd.

När ska du söka veterinär akut
Vid misstanke om smittsam leverinflammation kräver följande tecken omedelbar bedömning av veterinär:
- Hunden är mycket trött, har feber och blir snabbt sämre.
- Hunden kräks blod eller har blodig diarré.
- Små punktformiga blödningar syns på munslemhinnan eller oförklarliga blåmärken uppstår.
- Smärtan i buken är så svår att hunden inte vill röra sig.
- Hunden får kramper eller rörelserna blir tydligt okontrollerade.
Du kan hitta en veterinär nära dig och boka vård.
Översikt
Sjukdomen kallas också hepatitis contagiosa canis, HCC, och smittsam hepatit. Smittan förekommer i hela världen. Tack vare utbredd vaccination är sjukdomen i dag ovanlig.
Hepatit betyder allmänt leverinflammation; vid smittsam leverinflammation hos hund är orsaken just adenovirus och inte någon annan orsak till leverskada.
Svårighetsgraden varierar från lindrig feber till allvarlig infektion i hela kroppen och plötslig död. En del hundar bär på och sprider viruset utan att se sjuka ut. Viruset smittar inte människor.
Omkring 10–30 % av de drabbade hundarna dör. Dödligheten är högst hos mycket unga hundar. De flesta hundar tillfrisknar dock. En del kan ändå få bestående organskador.
En hund som överlever anses behålla immunitet mot samma virus livet ut.
Orsaker
Adenoviruset kommer in genom munnen eller nosen
Orsaken är hundens adenovirus typ 1, CAV-1. Det är ett DNA-virus utan hölje. Det närbesläktade CAV-2 bidrar i stället till smittsam luftvägssjukdom hos hund.
Hundar smittas oftast när urin, avföring eller saliv från ett smittat djur kommer in i munnen eller nosen. Föremål, förorenade ytor eller människors händer kan också föra smittan vidare. Gemensamma vatten- och matskålar kan sprida viruset.
En sjuk hunds sekret från ögon och nos innehåller också virus, så kontakt med dessa vätskor kan föra smittan vidare.
Skador på blodkärlen förklarar många symtom
Viruset förökar sig först i halsmandlarna och närliggande lymfkörtlar. Därefter kommer det ut i blodet och sprids i kroppen. Ett viktigt mål är cellagret som klär blodkärlens insida.
I levern kan viruset få levercellerna att dö. Skador på blodkärlen och leverns minskade produktion av koagulationsfaktorer gör tillsammans hunden benägen att blöda. Även njurarna, mjälten och lungorna kan bli infekterade.
Riskfaktorer
Unga hundar har störst risk för allvarlig sjukdom, och prognosen är sämst hos valpar. Ovaccinerade hundar saknar det skydd som vaccinet ger. Hur snabbt och kraftigt den enskilda hundens immunförsvar svarar påverkar följderna av infektionen.
Antikroppar från tiken kan störa valpens eget svar på vaccinet fram till omkring 9–12 veckors ålder. Hos en äldre hund kan infektionen vara så lindrig att symtomen går obemärkta förbi. Smittbärare utan symtom och en förorenad utomhusmiljö bidrar också till att smittrisken finns kvar.
Viruset kan cirkulera bland vilda hunddjur som rävar och vargar. Att det finns få fall hos sällskapshundar betyder därför inte att viruset har försvunnit från miljön.
En lindrig infektion hos en äldre hund kan också gå över utan särskild medicinsk behandling.
Typiska symtom
Den vanliga inkubationstiden från smitta till symtom är omkring 4–9 dagar.
Symtomen kan dock börja inom 2–5 dagar efter exponeringen. Som längst kan inkubationstiden vara omkring 14 dagar.
Det första tecknet är ofta feber över 40 °C. Febern varar omkring 1–6 dagar och kan stiga i två omgångar.
Feber som håller i sig längre än 1 dag hänger oftast ihop med att en tydlig akut sjukdom utvecklas.
- Hunden blir trött och aptiten minskar tydligt.
- Törsten kan öka trots dålig aptit.
- Kräkningar och diarré kan förekomma, ibland med blod.
- Buken kan vara öm och hunden ovillig att röra sig.
- Ögonen blir inflammerade eller vattnigt sekret rinner från ögon och näsborrar.
- Svullnad kan uppstå under huden på huvudet, halsen eller kroppen.
- Slemhinnorna kan vara bleka eller visa små blödningar.
Halsmandlarna kan bli förstorade. Gulsot är inte ett vanligt akut fynd även när levern är skadad.
En lindrig infektion kan också ge hosta som är svår att skilja från vanlig kennelhosta.
Komplikationer och följder
Neurologiska symtom är i allmänhet ovanliga.
Svår sjukdom kan innebära DIC, en koagulationsrubbning i hela kroppen. Blödningar kan uppstå runt mjölktänderna och under huden. Skador i hjärnan kan ge kramper, förlamning eller synförlust.
Kronisk glomerulonefrit, inflammation i njurarnas filtrerande strukturer, kan finnas kvar efter tillfrisknandet. Leverinflammationen kan också fortsätta efter den akuta fasen. Samtidig infektion med parvovirus eller valpsjuka försämrar prognosen.
En sekundär infektion i njurbäckenet kan också utvecklas. Neurologiska symtom kan också bero på hepatisk encefalopati, en störning i hjärnans funktion som hör ihop med leversvikt.
Omkring 25 % av de tillfrisknade hundarna får grumling av båda hornhinnorna. Den uppstår ofta 7–10 dagar efter att de akuta symtomen har försvunnit. Denna grumling av hornhinnan, som kallas blue eye, beror på en reaktion av antikroppskomplex. En vanlig, okomplicerad grumling går ofta över av sig själv.
Immunrelaterade förändringar i ögon och njurar kan också följa efter en infektion som inte gav någon synlig akut sjukdom.
Infektion hos en dräktig tik kan ge dödfödda valpar eller valpar som dör strax efter födseln. Tiken själv kan sakna symtom.
Undersökning hos veterinären
Blodprover visar organskador och koagulationsstörningar
Plötslig sjukdom och blödningar väcker misstanke, men symtomen kan till exempel likna valpsjuka. Stödbehandling påbörjas vid behov innan de slutliga provsvaren finns.
Ett mycket snabbt förlopp kan likna förgiftning, så smittsam sjukdom övervägs också som alternativ.
Antalet vita blodkroppar kan vara lågt under hela febern. Koagulationsprover kan visa förlängd koagulationstid. Antalet blodplättar kan minska. Förhöjda värden av enzymerna ALAT och ASAT tyder på leverskada. Urinen innehåller ofta mer protein än vanligt.
Vid undersökningen kan en hjärtfrekvens upptäckas som är ovanligt snabb i förhållande till graden av feber.
Hur kraftigt de vita blodkropparna minskar kan spegla hur svår sjukdomen är. Förlängd koagulationstid hänger också ihop med svårighetsgraden och hjälper helhetsbedömningen.
Virus och antikroppar undersöks var för sig
PCR letar efter virusets arvsmassa, till exempel i ett prov från svalget. Under de första 10–14 dagarna kan virus hittas i alla kroppsvätskor. För att skilja CAV-1 från CAV-2 krävs ett test som skiljer typerna åt.
Ett prov kan också tas med pinne från ögats bindhinna. Om virusodlingen misslyckas kan det bero på att viruset inte överlevde transporten av provet.
Vid antikroppstest kan blodprover som tagits med 2–3 veckors mellanrum jämföras. Både vaccination och tidigare infektion kan förklara antikroppar i blodet. Resultaten tolkas därför tillsammans med vaccinationshistoriken och andra fynd.
En negativ PCR från urinen visar inte att en tillfrisknad hund säkert har slutat vara smittsam. Det beror på att utsöndringen i urinen sker periodvis. En obduktion av en valp som dött plötsligt kan bekräfta diagnosen.
Vävnadsundersökning av levern kan visa karakteristiska virusinklusioner i cellkärnorna. Vid obduktion är gallblåsans vägg också ofta svullen och förtjockad.
Behandling
Stödbehandling rättar till uttorkning och organstörningar
Det finns ingen specifik behandling som tar bort sjukdomen; vården ger immunförsvaret tid att svara. Stödbehandling vid allvarlig sjukdom kräver inläggning på djursjukhus.
Veterinären behandlar hunden utifrån symtomen och organskadorna. Att upprätthålla en tillräcklig vätskebalans är grundläggande. Dropp i ven rättar också till elektrolytbalansen. Glukos läggs vid behov till i vätskebehandlingen.
Tillräcklig näring är en del av stödbehandlingen. Svåra blödningar eller en koagulationsrubbning kan kräva transfusion av plasma eller helblod. Antibiotika kan användas för att förebygga eller behandla sekundära bakterieinfektioner.
Antibiotika verkar dock inte mot själva adenoviruset och ersätter inte annan stödbehandling.
Leverenzymerna kan nå sin topp först omkring dag 14 efter smittan och sedan sjunka långsamt. Aptiten kan komma tillbaka innan hunden har återfått förlorad vikt.
Behandling av ögonen och uppföljning av tillfrisknandet
Tillfällig grumling av hornhinnan behöver oftast ingen särskild behandling. Smärtsam kramp i musklerna inne i ögat kan lindras med atropinögonsalva som veterinären ordinerar. En hund med grumliga ögon skyddas mot starkt ljus. Kortison som tabletter eller injektion passar inte för att behandla denna sjukdomsrelaterade grumling.
Prognosen bedöms på nytt under hela behandlingen, eftersom svårighetsgraden kan förändras.
Förebyggande
Vaccination är det viktigaste sättet att förebygga smittsam leverinflammation hos hund. Ett försvagat CAV-2-vaccin kan ge korsskydd mot CAV-1. En del vanliga kombinationsvaccin innehåller skydd mot leverinflammation tillsammans med skydd mot valpsjuka och parvovirus.
Immuniteten från leverinflammationsdelen i ett kombinationsvaccin varar oftast flera år.
En hund som vaccineras ska vara frisk. Vaccination med levande virus rekommenderas inte till dräktiga hundar eller hundar med nedsatt immunförsvar. En del arrangörer av hundevenemang kräver också att vaccinationen mot leverinflammation är giltig.
Läs mer om hur du planerar skyddet via hundens vaccinationer.
Smittade hundar isoleras. Strikt hygien hålls i lokalerna för att förhindra nya smittfall. Ytor rengörs noggrant före lämplig desinfektion. Viruset kan överleva utomhus i veckor eller månader. Vanlig frost tar inte bort smittrisken.
Viruset kan också överleva i flera veckor vid omkring 30 °C. En trädgård eller ett annat område som är svårt att rengöra kan inte alltid desinficeras helt till ett säkert skick.
Viktigt för hundägare
En hund kan sprida virus i urinen i ytterligare 6–9 månader och ibland längre.
Ring kliniken innan ni kommer och berätta om misstanken om smitta, så att andra hundar kan skyddas. Ta med vaccinationsintyg och en beskrivning av möjliga hundkontakter. Anteckna hemma feber, drickande, aptit, kräkningar, avföringens färg och förändringar i ögonen. Kom särskilt överens om isolering efter hemgång, rastområden och hantering av gemensam utrustning. Berätta om andra hundar i hushållet och om en eventuell dräktig tik. Ordna fortsatt uppföljning av lever, njurar och ögon även om hunden redan ser frisk ut.
Vanliga frågor
Kan en vaccinerad hund få smittsam leverinflammation?
En hund som vaccinerats på rätt sätt har mycket gott skydd mot sjukdomen. Antikroppar från tiken kan dock störa valpens eget svar på vaccinet. Vaccinationsskyddet avtar också med tiden. Journaler och hur skyddet byggs upp för det aktuella vaccinet vägs därför in i vaccinationsplanen.
Betyder ett blåaktigt öga alltid bestående blindhet?
Nej: den sjukdomsrelaterade grumlingen av hornhinnan går oftast över av sig själv. Inflammation inne i ögat kan dock förekomma samtidigt, så en undersökning hos veterinär behövs. Ett ögonsymtom kan vara hundens enda synliga tecken på infektion. Skydda en hund med grumliga ögon mot starkt ljus under tillfrisknandet.
Kan en hund utan symtom ändå smitta andra?
Ja: en del smittade hundar blir inte synbart sjuka. Viruset kan utsöndras i urinen i 6–9 månader eller längre. Ett enda negativt urinprov visar inte att hunden har slutat sprida smitta.
Kan smittsam leverinflammation hos hund smitta människor?
CAV-1 är inte en zoonos som smittar människor. Människors händer och gemensamma föremål kan dock föra viruset vidare till en annan hund. Noggrann hygien och isolering av sjuka hundar behövs därför även när ägaren håller sig frisk.
Varför används ett annat adenovirus i vaccinet mot leverinflammation?
CAV-1 och CAV-2 är så lika när det gäller antikroppar att vaccination med CAV-2 också skyddar mot leverinflammation. Vaccin med CAV-2 ger grumling av hornhinnan eller inflammation inne i ögat mycket mer sällan än det gamla vaccinet med CAV-1. Vaccinviruset utsöndras inte heller i urinen.
Källor
- Vaccination av hund, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), hämtad 15 november 2026.
- Infectious Canine Hepatitis, Merck Veterinary Manual, hämtad 5 november 2026.
- Hepatitis contagiosa canis (HCC), Statens veterinarmedicinska anstalt, hämtad 5 november 2026.
- Canine Adenovirus 1 Serum Neutralization, Cornell University College of Veterinary Medicine, hämtad 5 november 2026.
- Infectious Hepatitis (Adenovirus) in Dogs, VCA Animal Hospitals, hämtad 5 november 2026.
Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.
Fler artiklar om hundsjukdomar
- Svampförgiftning hos hund – symtom och akut behandling
- Svullna lymfkörtlar hos hund – lymfadenit och andra orsaker
- Tumörer vid anus och runt anus hos hund – adenom och cancer
- Sköldkörteltumörer hos hund – symtom och behandling
- Sepsis hos hund – symtom och akut behandling
- Salmonella hos hund – symtom, smitta och behandling