Svampförgiftning hos hund – symtom och akut behandling

Översikt

Svampförgiftning omfattar flera olika förgiftningstillstånd som drabbar olika delar av kroppen. Många svampar är ogiftiga, men vissa kan ge dödlig förgiftning. Även en ogiftig eller skämd svamp kan irritera matsmältningskanalen, eftersom svampar smälts dåligt.

Bland 421 hundar som följdes i Norge med bekräftad förtäring av svamp överlevde 98,6 %. Siffran omfattar hundar som ätit olika arter och inte bara svåra förgiftningar. Hur brådskande det är beror på svamparten och exponeringen.

Den norska uppföljningen av förtäringar omfattade 121 olika svamparter.

Orsaker

Olika svampgifter skadar olika organ

Förgiftning uppstår oftast när hunden sväljer en svamp eller en del av en. Vit flugsvamp och lömsk flugsvamp innehåller amatoxiner. Amanitiner i gifthätting, Galerina marginata, skadar också leverceller. Amanitiner hämmar cellernas RNA-polymeras II och därmed proteinbildningen. Leverceller, tarmceller som förnyas snabbt och celler i njurtubuli är särskilt sårbara.

Orellanin i toppig giftspindling är kraftigt giftigt för njurarna. Ibotensyra och muscimol i röd flugsvamp och panterflugsvamp påverkar centrala nervsystemet. Muskarin i trådskivlingar stimulerar i stället perifera acetylkolinreceptorer för mycket. Gyromitrin i stenmurklor omvandlas till monometylhydrazin i kroppen. Det minskar nervsystemets hämmande signalsubstans GABA.

Gifthalten kan variera med art och vilken del av svampen det gäller. Hatten på en lömsk flugsvamp kan innehålla en dödlig mängd amanitiner för ett djur. Muskarin passerar inte blod–hjärnbarriären, så dess effekter uppstår främst utanför hjärnan. Muscimol aktiverar i stället hjärnans GABA-receptorer och kan dämpa centrala nervsystemet.

Amanitiner bryts ner lite och utsöndras främst oförändrade med urinen.

Riskfaktorer

Hundar som smakar på allt från marken eller ströver fritt exponeras lätt. Valpar och unga hundar behöver därför särskild tillsyn där svampar växer. Bland de bekräftade norska förtäringarna var 72 % av hundarna yngre än 1 år. Deras medianålder, det mittersta värdet, var 5 månader.

Samma mängd innebär en större förgiftningsrisk för en liten hund än för en stor. Risken beror också på art och hur mycket hunden ätit. Vildväxande svampar kan dyka upp i trädgårdar såväl som i skogar under sensommaren och hösten.

Vit flugsvamp växer särskilt i granskog, ofta i tjock mossa.

Typiska symtom

Tecken från svampar som irriterar mag-tarmkanalen börjar oftast inom 15 minuter–3 timmar. Neurologiska tecken från röd flugsvamp och panterflugsvamp kan börja inom 30–120 minuter. Tecken från svampar som innehåller muskarin börjar ofta inom 5–30 minuter.

Hemma kan du märka följande tecken:

• Kräkningar, diarré eller blod i diarrén.

• Tydligt ökad dregling och rinnande ögon.

• Buksmärta eller minskad aptit.

• Ostadighet, förvirring eller muskelryckningar.

• Ovanlig rastlöshet eller kraftig trötthet.

• Krampanfall eller sänkt medvetande.

• Vid muskarinförgiftning kan pupillerna vara mindre än vanligt.

• Ökad törst och urinering vid njurskada.

Tecken på förgiftning av giftspindling kan börja 2–14 eller 3–14 dagar efter förtäringen.

När njurskadan fortskrider kan urinmängden minska.

Kräkningar, diarré och neurologiska tecken av stenmurklor kan börja efter 6–12 timmar. Psilocybin i slätskivlingar av släktet Psilocybe kan ge ovanlig aggressivitet eller ovanliga läten. Tecken av psilocybin börjar oftast inom 0,5–1 timme men ibland först efter 3 timmar.

Komplikationer och följder

Tillfällig förbättring kan vilseleda vid amatoxinförgiftning

Vid förgiftning med amanitiner kan en hund först vara utan symtom i 6–12 timmar. En skenbar återhämtning efter tecknen från mag-tarmkanalen kan inträffa efter 24–48 timmar. Fasen med skador på lever och njurar följer oftast inom 36–72 timmar. En kraftig försämring efter förgiftning av vit flugsvamp kan börja inom 36–48 timmar.

Svår leversvikt kan innebära en koagulationsrubbning. Blodsockret kan också sjunka till farligt låga nivåer. Nedsatt leverfunktion kan ge hjärntecken, encefalopati. Valpar eller hundar som ätit stora mängder amanitiner kan dö inom 24 timmar.

Obehandlad förgiftning med lömsk flugsvamp är dödlig i nästan 100 % av fallen. Efter allvarlig lever- eller njurskada kan återhämtning eller död inträffa 7–14 dagar efter förtäringen.

Dödligheten vid lever- eller njursvikt som hänger ihop med amatoxiner kan överstiga 50 %.

Andningsproblem och andra organskador

Förgiftning av trådskivlingar kan ge andningssvårigheter, cirkulatorisk chock och död. Dödsfall hos hund av röd flugsvamp har också påvisats. Njurar som skadats av orellanin kan få kvar kronisk svikt. Kraftiga kräkningar och diarré kan ge uttorkning och försämrad cirkulation.

Andningssvårigheter vid muskarinförgiftning beror på ökad sekretion i luftvägarna och sammandragning av luftrören. Hjärtfrekvensen kan också bli långsammare än normalt. Blodtrycket kan också sjunka för mycket. Förgiftning av stenmurklor kan också ge nedbrytning av röda blodkroppar och blodbrist som följd. Leverskada kan ge gul hud eller gula slemhinnor.

Undersökning hos veterinären

Tidpunkten för förtäringen och ett svampprov styr utredningen

Möjlig exponering, när symtomen började och identifiering av svampen är centrala för diagnosen. Ett foto där svampen växte och ett prov hjälper identifieringen. Svamprester i kräkningen kan också användas. Tuggning, magsyra och medicinskt kol kan dock förändra utseendet.

En expert kan behövas för att identifiera sporer och art. Resultatet från en app för bildigenkänning måste bekräftas med annan information. Vit flugsvamp kan förväxlas med vissa vita champinjonarter.

Blod- och urinprover letar efter organskador

Kraftiga tecken från mag-tarmkanalen leder till bedömning av vätskebalans och salter i blodet. Förgiftning med amanitiner kan höja leverenzymer och bilirubin. Förgiftning av giftspindling kräver uppföljning av njurvärden och syra–basbalans. Urinen kan till exempel innehålla blod, protein eller glukos.

Specialiserade laboratorier kan påvisa amanitin i prover som blod, urin eller maginnehåll. Koncentrationen av amanitin i urinen är högst dag 1 hos hund. Det kan fortfarande påvisas i urinen 4 dagar efter exponeringen. Mätning av muskarin i urinen kan stödja diagnosen muskarinförgiftning.

Specialiserad analys med masspektrometri kan leta efter ibotensyra och muscimol i urin eller maginnehåll. Orellanin kan främst påvisas i urinen inom 24 timmar efter exponeringen. En lång symtomfri period kan därför göra det svårt att påvisa det när sjukdomen väl börjar.

Amanitin kan påvisas i hundens plasma redan 1 timme efter förtäringen. Vid orellaninförgiftning förblir leverenzymerna oftast normala trots njurskadan. Njurarnas förmåga att koncentrera urinen kan minska som följd.

Behandling

Att minska upptaget kräver veterinärvård

Det finns inget universellt motgift som verkar mot alla svampgifter.

Behandlingen beror på art och hundens tecken. En veterinär kan framkalla kräkning hos en hund utan symtom mycket snart efter exponeringen. Vid vissa svampförgiftningar övervägs tömning av mag-tarmkanalen även mer än 2 timmar efter förtäringen. Salt får inte användas för att framkalla kräkning. Medicinskt kol kan minska upptaget av gift från matsmältningskanalen.

Vid förgiftning av giftspindling som ger symtom först efter flera dagar är det inte längre meningsfullt att avlägsna giftet från mag-tarmkanalen. Behandlingen riktas då mot njursvikten och tecknen från mag-tarmkanalen.

Sjukhusvården stöder vätskebalans och organfunktion

Dropp korrigerar uttorkning och stöder behandlingen. Veterinären kan ge läkemedel mot illamående. Magskyddande läkemedel kan vid behov minska irritationen. Amatoxinförgiftning kan kräva glukos vid lågt blodsocker. Svåra koagulationsrubbningar kan kräva blodprodukter och K-vitamin.

Silibinin kan minska upptaget av amanitin i levercellerna. Acetylcystein kan också övervägas som leverstöd, men dess effekt vid svampförgiftning är osäker. Neurologiska tecken vid förgiftning av stenmurklor kan behandlas med pyridoxin.

Stora mängder pyridoxin innebär risk för nervskador, så även vitaminbehandlingen kräver veterinärens övervakning.

Dialys kan övervägas vid svår njurskada orsakad av orellanin.

Neurologiska tecken och andningstecken kräver noggrann övervakning

Vid svår muskarinförgiftning minskar atropin de överdrivna muskarina effekterna. Atropin passar inte vid förgiftning av röd flugsvamp. Läkemedel som kontrollerar kramper som hänger ihop med muscimol kan också förvärra andningsdepressionen. En svårt påverkad hund kan därför behöva respiratorbehandling.

Vid behandling av muskarinförgiftning följs särskilt förbättrad andning och minskad sekretion i luftvägarna. För kraftig effekt av atropin kan öka hjärtfrekvensen. Den kan också höja kroppstemperaturen för mycket. En lugn, dämpat belyst miljö kan minska behandlingsbehovet vid lindrig psilocybinförgiftning. Kroppstemperaturen följs hos en hund med symtom för möjlig överhettning.

Uppföljning och återhämtning

Tecken enbart från svampar som irriterar mag-tarmkanalen lättar oftast inom några timmar eller 1–2 dagar. Tecknen vid förgiftning av röd flugsvamp varar oftast ungefär 24 timmar. Det kan dock ta 24–48 timmar innan hunden är helt utan symtom.

Förebyggande

Förhindra att hunden äter vildväxande svamp även när svamparna ser ofarliga ut. Håll uppsikt över hunden även i trädgården, särskilt i varmt och fuktigt väder. Ta snabbt bort svampar som dyker upp i trädgården så att hunden inte når dem. Bland de bekräftade norska förtäringarna skedde 62 % i hundens egen trädgård.

Hundar som har en stark benägenhet att äta saker de hittar utomhus behöver särskild uppmärksamhet. Frysning, torkning eller kokning förstör inte orellanin. Förhindra också att hunden andas in sporstoft från röksvampar, eftersom sporerna kan ge lunginflammation.

Du kan kontrollera om ett ämne är giftigt för andra förgiftningsrisker hemma och utomhus.

Viktigt för hundägare

Ring akutveterinären direkt och berätta hundens vikt, ungefärlig tidpunkt för förtäringen, möjlig mängd och aktuella tecken. Fotografera svampen där den växte och packa ett eventuellt prov separat, utom räckhåll. Lägg inte tid på att artbestämma den om det fördröjer behandlingen. Anteckna också skenbar förbättring och ny försämring. Ta vid utskrivningen reda på när lever- eller njurvärdena ska kontrolleras igen och vilka tecken som kräver att ni genast återvänder till sjukhuset.

Behandling och uppföljning planeras tillsammans med en veterinär även när hunden själv har kräkts upp svampen.

Vanliga frågor

Ska jag vänta på symtom innan jag ringer veterinären?

Nej: förgiftning med amanitiner kan till exempel vara utan tecken i 6–12 timmar. Med giftspindlingar kan tecknen börja först efter flera dagar. Misstänkt förtäring är därför ett skäl att kontakta veterinär direkt även om hunden beter sig normalt.

Är en liten bit ofarlig?

Inte nödvändigtvis: även en liten smakbit av en trådskivling kan till exempel ge måttlig förgiftning. Den farliga mängden beror på svampart och hundens storlek. Samma mängd innebär en proportionellt större risk för en mindre hund än för en stor.

Kan jag få hunden att kräkas med salt?

Nej: salt får inte användas för att framkalla kräkning. Veterinären bedömer om det är lämpligt utifrån tidpunkten för exponeringen och tecknen. Om en hund som ätit röd flugsvamp redan har neurologiska tecken följer behandlingen noga centrala nervsystemets funktion och andningen.

Betyder förbättring att faran är över?

Inte alltid: amatoxinförgiftning kan innefatta en skenbar återhämtning. Leversvikt, en koagulationsrubbning och njurskada kan följa. Fortsatt utredning och behandling beror därför på art, tidpunkt och den samlade kliniska bilden.

Varför ska jag ta med svampen eller ett foto?

Arten hjälper till att bedöma förgiftningsrisken och välja lämplig behandling. Ett foto där svampen växte och en hel svamp som motsvarar den hjälper identifieringen. En tuggad svamp som blandats med maginnehåll eller färgats av kol kan vara mycket svårare att identifiera säkert.