Snuva hos hund – orsaker, utredning och behandling vid rinit

Översikt

Tecken från nosen är en utgångspunkt för att hitta orsaken

Rinit kan börja plötsligt eller kvarstå som en kronisk sjukdom. Den kan innebära inflammation i bihålorna, sinuit. En frisk nosslemhinna hjälper till att filtrera inandningsluften. Nedsatt slemhinnefunktion utsätter lungorna för mer damm och mikrober än vanligt.

Ihållande flöde betyder inte alltid en pågående infektion. Vid idiopatisk rinit hittas kronisk inflammation i nosen, men en noggrann utredning påvisar ingen förklarande orsak. Lymfoplasmacytär rinit beskriver typen av inflammatoriska celler i ett vävnadsprov. Namnet förklarar därför inte i sig vad som satte i gång inflammationen.

En studie av kronisk idiopatisk rinit omfattade 75 hundar. Mediantiden med tecken före remiss var 104 dagar, med en variation på 3–1 954 dagar. Dessa uppgifter gäller utvalda kroniska fall och inte den förväntade varaktigheten för en vanlig snuva.

Orsaker

Infektion, irritation och material som kommer in i nosen

Akut rinit kan hänga ihop med en virusinfektion i luftvägarna. Parainfluensa hos hund och valpsjuka är möjliga bakomliggande sjukdomar. Kennelhosta kan också orsaka nosflöde och nysningar. Primär bakteriell rinit är mycket ovanlig hos hund. Bordetella är ett känt undantag.

Rök, irriterande gaser och damm kan inflammera nosslemhinnan. En främmande kropp som har fastnat i näshålan kan irritera vävnaden lokalt. Noskvalster kan också orsaka nysningar, omvänd nysning och nosflöde.

Tänder, svampar och långvarig inflammation

En rotböld vid en övre tand kan spridas mot en bihåla. En oronasal fistel, en förbindelse mellan munnen och nosen orsakad av tandsjukdom, kan också ge tecken från nosen. Aspergillus kan orsaka sjukdom i nosen och bihålorna hos hund. En tumör är en annan möjlig orsak till ihållande nosflöde.

Allergisk rinit är ovanlig hos hund. Den exakta mekanismen bakom kronisk idiopatisk inflammation är okänd. Möjliga samband med allergi, återflöde av maginnehåll eller nosens mikrobiota utreds fortfarande.

Riskfaktorer

Riskfaktorerna beror på orsaken. Dammig eller rökig luft gör hunden benägen att få irritation i nosen. Långvarig tandsjukdom kan göra hunden benägen att få en oronasal fistel. Luftvägsinfektioner kan spridas i miljöer med många hundar.

I studien av 75 hundar med kronisk idiopatisk rinit var medianåldern 8 år, med en variation på 0,5–14 år. Både små och stora hundar ingick: medianvikten var 16,0 kilo, med en variation på 2,0–72,7 kilo. Ålder eller storlek ensam kan därför inte fastställa sjukdomen.

Typiska symtom

Rinit ger främst nosflöde och nysningar. Flödet kan vara klart, slemmigt eller varigt. Möjliga iakttagelser är:

• Flöde från en eller båda näsborrarna.
• Nysningar eller upprepade attacker med tecken.
• Att hunden gnuggar eller tassar på ansiktet.
• Snörvlande andning eller snarkning.
• Snabba frustningar inåt, så kallad omvänd nysning.
• Blod i flödet.
• Rinnande ögon och möjlig bindhinneinflammation.

Plötsligt ensidigt flöde och att hunden tassar på ansiktet stämmer med en misstänkt främmande kropp. Ihållande flöde, först ensidigt och senare dubbelsidigt, kan till exempel hänga ihop med en tumör eller svampsjukdom. Svampsjukdom i nosen kan göra så ont att hunden undviker att bli klappad på huvudet.

I studien av kroniska fall nös 69/75 hundar, eller 92 %. Nosflöde förekom hos 66/75, eller 88 %. Hosta förekom hos 45/75, eller 60 %. Hosta kan därför ingå i bilden även när huvudproblemet verkar sitta i nosen.

Komplikationer och följder

Nosens funktion och livskvaliteten kan försämras

En inflammerad slemhinna och ansamlat sekret kan göra näsgångarna trängre. Kraftig förträngning kan innebära andning genom munnen och syrebrist. Kronisk sjukdom kan också störa sömnen: i en studie av idiopatisk rinit rapporterades sömnstörningar hos 7/13 hundar. Ägarna beskrev ändå inte dessa hundar som allmänt sjuka. Flöde som verkar obetydligt i vardagen kan därför försämra livskvaliteten.

I studien av kroniska fall hittades skador på nosmusslorna hos 54/75 hundar, eller 72 %. Dessa inre strukturer i nosen kan skadas även vid idiopatisk inflammation, så skador betyder inte automatiskt svampsjukdom. En annan studie av idiopatisk rinit fann bihåleinflammation hos 8/13 hundar, eller 62 %.

Datortomografi av bröstkorgen visade förändringar som stämde med lunginflammation hos 14/66 undersökta hundar med kronisk rinit, eller 21 %. Ett orsakssamband mellan nosflöde och lunginflammation förblev dock obekräftat. Hosta med feber, svaghet eller aptitlöshet kräver bedömning för lunginflammation.

Undersökning hos veterinären

Munnen, näshålan och bihålorna undersöks tillsammans

Veterinären går igenom hur tecknen har utvecklats och undersöker allmäntillståndet. Munnen och tänderna undersöks också vid tecken från nosen. Sjukdom i tandrötterna kan missas vid enbart en ytlig undersökning av munnen.

Datortomografi visar förändringar i näshålan, bihålorna och benstrukturerna. Den kan också utreda djupare tandsjukdom. Endoskopi av nosen, rinoskopi, hjälper till att leta efter en tumör, främmande kropp, parasiter och svampförändringar. Bihålorna kan innehålla förändringar som ligger utom räckhåll för vanlig endoskopi.

Ett vävnadsprov bedömer typen av inflammation och letar efter fynd som svampstrukturer. En idiopatisk diagnos kräver att andra förklarande sjukdomar har uteslutits. Fynd av inflammatoriska celler ensamt avslutar därför inte hela utredningen.

I studien av kroniska fall provtogs båda sidorna hos 62 hundar. Samma diagnos erhölls på båda sidorna i 54/62 fall. I de återstående 8 fallen skilde sig vävnadsfynden mellan sidorna.

Laboratorieresultat tolkas tillsammans med andra undersökningar

Rutinmässiga blodprover kan visa bara små avvikelser vid olika sjukdomar i nosen. De skiljer inte säkert idiopatisk rinit från andra sjukdomar i näshålan. En positiv bakterieodling kan visa nosens normala mikrobiota. Odling kan vara mer användbar om hunden är allmänt sjuk och betydande sekundär bakterieväxt misstänks.

Ett negativt antikroppsresultat för Aspergillus utesluter inte svampsjukdom i nosen. Ett positivt antikroppsresultat kan i stället spegla exponering i miljön utan verklig infektion. Svampodling kan vara positiv hos upp till 30 % av friska hundar. Svampsjukdom bedöms därför genom att kombinera bilddiagnostik, endoskopi och riktade prover.

I en studie varken bekräftade positiv screening för allergenspecifikt IgE idiopatisk rinit eller förutsade svaret på kortikosteroider. Denna screening skiljer sig från en noggrann allergiutredning.

Behandling

Behandlingen riktas mot den påvisade orsaken

Vid lindrig, nyligen uppkommen rinit kan åtgärder som lindrar tecknen räcka. Veterinären bedömer om uppföljning hemma passar eller om en undersökning på kliniken behövs. Vid bakterieinfektion kan ett antimikrobiellt medel väljas utifrån fynden. Antibiotika verkar inte mot virus. Okomplicerad kennelhosta går oftast över obehandlad inom 7–14 dagar. Tiden gäller kennelhosta och inte alla orsaker till nosflöde.

Svampsjukdom kräver behandling riktad mot den påvisade svampen. Aspergillos i nosen behandlas med lokal svampbehandling. Före detta bedömer datortomografi om silbensplattan mellan näshålan och skallen är hel. Strålbehandling kan vara ett viktigt alternativ vid en tumör i nosen. Veterinären planerar alla läkemedel och behandlingar av nosen.

Kronisk idiopatisk inflammation kan kräva behandlingsprövningar

Svaren vid idiopatisk rinit varierar. Behandlingar som används är bland annat NSAID, kortikosteroider och, i utvalda fall, andra läkemedel som påverkar immunreaktionen. Slemrensningen kan stödjas med åtgärder som luftfuktning som veterinären planerar. Nosspolning och borttagning av slem kan göra små främmande kroppar och tumörer lättare att upptäcka vid endoskopi. Symtomlindringen från dessa åtgärder kan dock vara kortvarig.

Utfallet vid senaste kontakt fanns för 63 hundar med kronisk idiopatisk rinit. Av dessa var 14/63 i remission och 38/63 hade förbättrade tecken. Tecknen var oförändrade hos 9/63 och värre hos 2/63. Remission innebar inga läkemedel och tecken så lindriga att ägaren inte sökte ytterligare behandling. Det innebar därför inte att alla tecken hade försvunnit helt.

Medianuppföljningen var 237 dagar, med en variation på 14–1 701 dagar. Behandlingarna varierade och användes också samtidigt. Utfallen beskriver därför slutet av hela vårdförloppet och inte en nytta som säkert orsakades av ett enskilt läkemedel.

Förebyggande

Irritation i nosen kan minskas genom att rök, damm och irriterande gaser undviks. Utredning av tandsjukdom ingår i hanteringen av tecken från nosen, eftersom en rotböld kan spridas mot nosen.

Lämplig vaccination minskar sjukdom som hänger ihop med vissa luftvägsinfektioner. Samtidig infektion med flera luftvägsmikrober är vanlig vid kennelhosta. En hund som är vaccinerad mot kennelhosta kan ändå få tecken och utsöndra smittämnen. Orsaken till idiopatisk rinit är okänd, vilket begränsar orsaksinriktat förebyggande. Det finns därför ingen gemensam förebyggande åtgärd för alla former av rinit.

Viktigt för hundägare

Följ flöde, andning och vardagligt välbefinnande

Anteckna om flödet kommer från en eller båda näsborrarna och hur vätskan ser ut. Ta med nysningar, hosta, blod, gnuggande av ansiktet och situationer som förvärrar tecknen. Berätta om tidigare läkemedel, tandproblem och möjlig exponering för främmande kroppar. Flöde som verkar ensidigt betyder inte nödvändigtvis sjukdom på bara en sida: i en studie av idiopatisk rinit visade vävnadsprover från båda sidor inflammation hos varje undersökt hund.

Bedöm också sömn, aptit och lust att motionera. Vid den överenskomna uppföljningen gås förändringar i tecknen och behovet av fler undersökningar igenom. Spara undersökningsresultat och läkemedelsnamn för att ge en tydlig bild av svaret.

Vid andningssvårigheter, transportera hunden lugnt i en sval bil. Du kan ringa akutveterinären i förväg så att de kan förbereda sig inför ankomsten. Varningstecken är bland annat blåaktig färg, synlig andningsansträngning och kollaps.

Vanliga frågor

Kan damm ensamt orsaka snuva hos hund?

Damm, rök och irriterande gaser kan orsaka akut inflammation i nosslemhinnan. En främmande kropp, infektion eller annan sjukdom i näshålan kan dock ge liknande tecken. Ihållande eller återkommande tecken behöver bedömas av veterinär för att orsaken ska fastställas.

Betyder flöde från en näsborre en främmande kropp?

Plötsligt ensidigt flöde och att hunden tassar på ansiktet väcker misstanke om en främmande kropp. Ihållande ensidigt flöde kan dock också hänga ihop med svampsjukdom eller en tumör. Läget hjälper till att planera utredningen, men orsaken fastställs med andra fynd och vid behov bilddiagnostik eller endoskopi av nosen.

Behöver snuva antibiotika?

Inte automatiskt. Antibiotika kan vara motiverat vid bekräftad eller misstänkt bakterieinfektion. Det verkar inte mot virus. Vid kronisk idiopatisk rinit kan odlade bakterier representera nosens normala mikrobiota. Veterinären bedömer därför behovet av läkemedel utifrån undersökningar och allmäntillstånd.

Betyder ett positivt allergitest allergisk rinit?

Inte direkt. Positiv screening för allergenspecifikt IgE hjälpte inte till att bekräfta idiopatisk rinit eller förutsäga kortikosteroidernas effekt i en studie. Denna screening skiljer sig från en fullständig allergiutredning. Positiva IgE-resultat förekom också hos hundar med andra sjukdomar i nosen. Allergisk rinit är ovanlig hos hund.

Kan kronisk rinit gå över helt?

En del hundar får betydande lindring, men svaren varierar. I en studie var 14/63 hundar i remission och 38/63 hade förbättrade tecken vid senaste kontakt. Vid remission hade läkemedlen satts ut och tecknen var så lindriga att ingen ytterligare behandling söktes. Att tecknen saknades helt krävdes därför inte för denna kategori.