Struplammhet hos hund – symtom och behandling

Översikt

Struphuvudet sitter vid ingången till luftvägen och reglerar luftflödet in i luftstrupen. Det stängs när hunden sväljer för att hindra mat och vatten från att komma ned i luftvägarna. Förlamningen kan drabba en eller båda sidorna. Förlamning på ena sidan ger ofta inga symtom.

När båda sidorna är förlamade ger förträngningen av luftvägen oftast tydligare symtom. Tillståndet är vanligt hos hundar och sällsynt hos katter. Symtomen vid förvärvad sjukdom kan förvärras under månader eller år. Lindrig sjukdom kan i början skötas med ändrad livsstil och uppföljning.

Operation kan underlätta andningen och förbättra livskvaliteten. Den återställer dock inte struphuvudets normala funktion.

I en studie av 250 hundar som sövdes hade 25 % tecken på förlamning av varierande grad. Förträngningen av luftvägen kan till slut utvecklas till ett fullständigt stopp.

Orsaker

Oftast försämras nervförsörjningen till de muskler som öppnar struphuvudet. Strukturer som inte fungerar kan dras inåt av luftflödet vid inandningen. Den förträngda luftvägen gör det svårare att andas. Sjukdomen kan uppstå senare i livet eller vara medfödd.

Hos äldre hundar är struplammhet ofta en del av en mer utbredd degeneration av de perifera nerverna. Detta syndrom förkortas GOLPP. Dess exakta bakomliggande orsak är inte helt klarlagd. Symtom från struphuvudet kan vara det första tecken som märks.

Matstrupens funktion kan också försämras tidigt i sjukdomen. Skador på halsen eller tumörer kan också orsaka struplammhet. Nervskada vid en operation är en annan möjlig orsak till förvärvad förlamning. Medfödd förlamning hos en ung hund kan höra ihop med generaliserad polyneuropati.

Den muskel som öppnar kannbrosken drar normalt ihop sig vid inandning. Dess nervförsörjning kommer via den återgående struphuvudnerven, som är en gren av vagusnerven. Skador på själva muskeln, liksom på nerven, kan ge förlamning.

Riskfaktorer

Sjukdomen diagnostiseras oftast hos stora hundar efter medelåldern eller i hög ålder. Labrador retriever hör till de raser som oftast drabbas. Golden retriever och sankt bernhardshund har också varit överrepresenterade bland patienterna. Förvärvad förlamning diagnostiseras oftare hos hanar än hos tikar.

Övervikt förvärrar symtomen. Värme, fuktigt väder, motion och upphetsning kan utlösa en andningskris. Den medfödda formen kan ge symtom redan vid tre månaders ålder. Förlamning som hör ihop med medfödd polyneuropati börjar oftast före ett års ålder.

Medfödda former har hittats hos raser som rottweiler och siberian husky. En genvariant som ger anlag för struplammhet är känd hos miniatyrbullterrier. Den förklarar inte alla fall i rasen.

Afghanhund och irländsk röd setter hör också till de raser som rapporterats oftare bland drabbade hundar. Överhettning är möjlig även vid vild lek en sval dag.

Typiska symtom

Tecken som du kan märka hemma är:

• Skallet blir hest eller skrovligt.

• Ovanligt högt raspande eller visslande ljud vid inandning.

• Flämtande i vila eller även i sval omgivning.

• Hunden blir trött lättare på promenader.

• Kväljningar eller hosta när hunden äter eller dricker.

• Sämre tålighet för värme.

• Mat som kommer upp i munnen eller ut ur den.

Tidiga symtom kan vara mycket diskreta. Att hunden saktar ned vid motion kan misstas för enbart åldrande. I svåra fall rör sig bröstkorgen kraftigt och hunden ser plågad ut. Långt framskriden polyneuropati kan ge svaghet i benen eller okoordinerade rörelser.

Det kan bli svårt att svälja när matstrupens funktion försämras. Kräkningar kan förekomma tillsammans med uppstötningar.

Komplikationer och följder

Hindret i luftvägen kan leda till syrebrist. Ett svårt hinder kan också ge lungödem. Sämre skydd av luftvägen vid sväljning ökar risken att andas in mat eller vätska. Det kan leda till aspirationspneumoni, en lunginfektion som hör ihop med material som andats in.

Aspirationspneumoni kan uppstå hos hundar både med och utan operation. Risken finns kvar hela livet efter operationen. Aspirationspneumoni har rapporterats hos 8–33 % av hundarna efter operation. Upprepad svår lunginflammation kan försämra den samlade prognosen.

Reflux av magsaft upp i matstrupen eller svalget har hittats hos upp till 62 % av hundar med struplammhet. Reflux ökar risken att andas in maginnehåll när luftvägens skydd är dåligt. Kannbrosk som gnider mot varandra kan bli svullna och inflammerade. Svullnaden kan förvärra hindret i en luftväg som redan är trång.

Den bakomliggande sjukdomen i de perifera nerverna kan fortsätta att förvärras efter operationen. Prognosen skiljer sig mellan isolerad ärftlig struplammhet och mer utbredd medfödd polyneuropati.

Olika komplikationer har rapporterats hos 10–34 % av hundarna efter tie-back-operation. Symtomen har rapporterats komma tillbaka hos 4–8 % av patienterna. I en jämförelse av en standardteknik och en vävnadsbesparande teknik förekom lunginflammation hos 7 % respektive 17 % av hundarna. Skillnaden i risk för lunginflammation var inte statistiskt säker.

I samma jämförelse av operationer hörde 16 % av dödsfallen ihop med neurologisk försämring. Orelaterade orsaker stod för 59 % av dödsfallen.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av struphuvudets rörelser under lätt narkos

Veterinären bedömer hundens andning och allmäntillstånd tillsammans med historiken. En neurologisk undersökning behövs också för att bedöma en mer utbredd sjukdom i nervsystemet. Diagnosen bekräftas genom att struphuvudets funktion observeras under lätt narkos. En för djup narkos kan få även ett friskt struphuvud att se förlamat ut.

Friska kannbrosk och stämband rör sig isär vid inandning. Vid förlamning står de stilla eller rör sig åt fel håll i förhållande till andningen. Paradoxal rörelse, alltså rörelse åt motsatt håll, har rapporterats hos upp till 45 % av patienterna. Att det finns rörelse visar alltså inte i sig att funktionen är normal.

Veterinären måste kunna säkra andningen med en andningstub vid behov. Uppvaknandet efter undersökningen övervakas särskilt noga. Andningsfasen vägs in när fynden tolkas.

Bilddiagnostik och fler undersökningar letar efter andra problem

En röntgen bekräftar inte struplammhet. Röntgen av bröstkorgen kan i stället kontrollera om det finns aspirationspneumoni. Den kan också visa en förstorad matstrupe. Bilddiagnostiken utreder förändringar på halsen och i mediastinum.

Sköldkörtelprover kan behövas om andra symtom tyder på hypotyreos. Antikroppar mot acetylkolinreceptorer testas om myasthenia gravis misstänks. En förlängd mjuk gom kan ge liknande symtom. Andra orsaker som behöver skiljas ut är kollaps av luftstrupen, inflammation och en främmande kropp.

Ett ACTH-stimuleringstest kan göras om Addisons sjukdom misstänks. Elektromyografi kan visa förändringar som passar med skada på nervförsörjningen. Ultraljud av struphuvudet kan också användas vid diagnosen.

Behandling

Först stabiliseras en andningskris

Vid en akut andningskris behöver hunden ofta extra syrgas. En överhettad patient kyls ned. Veterinären kan använda sedering för att minska panik och andningsansträngning. Ett svårt hinder kan kräva en andningstub och assisterad andning.

Om andningen inte kan säkras på annat sätt kan en trakeostomi göras. Vätskebehandlingen tar hänsyn till risken för lungödem i samband med ett svårt hinder i de övre luftvägarna. Fler andningskriser kan uppstå efter den akuta behandlingen om förträngningen inte rättas till.

Lindrig sjukdom kan skötas konservativt

En lindrigt drabbad hunds vardag hålls lugn, med måttlig motion. Viktnedgång kan lindra symtomen hos en överviktig hund. En sele ersätter halsbandet. Ansträngning i varmt, fuktigt väder begränsas.

Fysioterapi kan hjälpa till att bevara muskelmassa och funktion. Veterinären kan ordinera ångestdämpande läkemedel vid behov. Bekräftad aspirationspneumoni behandlas med antibiotika. Inget läkemedel är känt som botar struplammhet.

Operationen vidgar luftvägen på ena sidan

Operation rekommenderas när andningssymtomen påtagligt försämrar livskvaliteten. Det vanligaste ingreppet är ensidig lateralisering av kannbrosket, som också kallas tie-back-operation. En sutur håller det ena kannbrosket i ett mer permanent öppet läge. Att vidga ena sidan räcker för de flesta hundar med förlamning på båda sidor.

För stor vidgning kan minska skyddet mot att mat kommer ned i luftvägarna. Andra operationsalternativ i utvalda fall är borttagning av vävnad eller en permanent trakeostomi. Förbättrade andningssymtom, motionstålighet och livskvalitet har rapporterats hos omkring 90 % av hundarna som opereras.

En jämförelse av operationer med 80 hundar undersökte en standardteknik och en vävnadsbesparande teknik för tie-back. Medianöverlevnaden efter standardtekniken var 636 dagar. Efter den vävnadsbesparande tekniken var den 1 067 dagar. Skillnaden i överlevnad mellan grupperna var inte statistiskt säker.

Efter operationen erbjuds maten i början som mjuka munsbitar som är lätta att svälja. Vatten erbjuds i små mängder medan sväljningen observeras. Skällande begränsas oftast i sex veckor. En vätskeficka, ett serom, kan bildas vid operationsstället.

Om tie-back-suturen släpper kan andningssvårigheterna komma tillbaka. Risken för att suturen släpper är störst under de första två till tre veckorna. En ny operation på den andra sidan har behövts hos omkring 5 % av patienterna.

Förebyggande

Vissa DNA-test finns för raser som har anlag för medfödda former. Test för den kända riskallelen LP hos miniatyrbullterrier kan hjälpa till att undvika parningar med risk. En bärare med resultatet N/LP har en känd riskallel. I genomsnitt för en bärare vidare denna allel till 50 % av sin avkomma.

Ett resultat LP/LP, som visar två riskalleler, betyder en ökad risk för sjukdom. Även en sådan hund kan förbli symtomfri. Gentestet utesluter inte andra, ännu okända, ärftliga riskfaktorer i rasen.

När avel med miniatyrbullterrier planeras rekommenderas test för den kända genetiska riskfaktorn före parningen.

Viktigt för hundägare

Struplammhet kräver livslång uppföljning. Simning undviks efter operationen för att minska risken att andas in vatten. Vatten och mjuk mat erbjuds i små portioner. Lätt hosta kan förekomma efter att hunden ätit eller druckit.

Anteckna förändringar i andningsljud, skall, gång och sväljning. Berätta också för veterinären om svaghet i bakbenen och uppstötningar. Följ den opererande veterinärens instruktioner om utfodring och motion.

En ny ihållande hosta, aptitlöshet, feber eller trötthet kräver snabb bedömning med tanke på lunginflammation. Rörligheten kan fortsätta att försämras även om operationen förbättrar andningen. Rehabilitering kan stödja muskelstyrkan när sjukdomen fortskrider.

Kom överens med den behandlande veterinären om vem du ska kontakta om en ny andningskris uppstår. Bedöm också hemma om hunden kan äta, sova och gå ut utan tydlig andningsansträngning.

Vanliga frågor

Är struplammhet samma sak som att sakta ned med åldern?

Att hunden saktar ned kan bero på otillräckligt luftflöde genom struphuvudet. Ett hest skall och skrovlig andning är möjliga tidiga tecken. Diagnosen bekräftas genom undersökning av struphuvudets funktion under lätt narkos. Andra möjliga tecken är hosta och kväljningar när hunden äter.

Botar operation struplammhet?

Operationen vidgar luftvägen men återställer inte struphuvudets normala funktion. Ofta hålls bara ena sidan mer öppen. Den bakomliggande polyneuropatin kan fortsätta att förvärras efter operationen. Förbättrad livskvalitet och motionstålighet har rapporterats hos omkring 90 % av hundarna som opereras.

Varför är värme farligt för en drabbad hund?

Hundar använder andningen för att kyla kroppen. Struplammhet gör dem benägna att överhettas även vid förhållandevis lätt ansträngning. Varmt, fuktigt väder kan utlösa en plötslig andningskris. Blåaktiga slemhinnor eller kollaps med andningssvårigheter kräver särskilt omedelbar hjälp av veterinär.

Kan en hund simma efter operationen?

Simning undviks eftersom vatten kan komma ned i luftvägarna genom det mer öppna struphuvudet. Risken för aspirationspneumoni finns kvar trots operationen. Vatten och mjuk mat erbjuds i små portioner medan sväljningen följs. Ihållande hosta eller feber kräver bedömning av veterinär.

Betyder ett normalt gentest att en hund inte kan få sjukdomen?

Nej: de test som finns omfattar vissa ärftliga riskfaktorer hos vissa raser. Den kända riskfaktorn LP hos miniatyrbullterrier förklarar inte alla fall. Andra, ännu okända, ärftliga faktorer förekommer också i rasen. Hos äldre hundar hör förlamningen ofta ihop med mer utbredd polyneuropati.