Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten:
- andas med öppen mun eller tydligt kämpar för att få luft;
- får blåaktigt eller mycket blekt tandkött;
- kollapsar eller blir plötsligt mycket svag;
- är medvetslös eller inte reagerar på beröring.
En katt som slutar äta eller dricka, har hög feber eller blir tydligt hängig behöver också snabb veterinärkontakt. Kattungar kan bli svårt påverkade av infektioner i de övre luftvägarna.
Allmänt om sjukdomen
Nasofaryngit är en inflammation i nässvalget, delen av svalget bakom näshålan. Hos katter kan sjukdomen vara akut eller kronisk. Den kan ingå i en virusinfektion, och sekundära bakterieinfektioner kan bidra till kvarstående besvär.
Sjukdomen förekommer ofta tillsammans med snuva och konjunktivit, inflammation i ögats bindehinna. Vid svårare infektion kan även luftstrupe, luftrör och lungor påverkas. Slemhinnan i de övre luftvägarna kan bli röd, svullen och täckt av sekret.
När nässvalget blir trängre på grund av svullnad och sekret kan andningen bli hörbar. Besvär från området bakom näsan kan också ge kväljningar eller korta, snabba inandningar som liknar omvända nysningar. Kvarstående ljudlig andning behöver utredas för både inflammation och mekaniska hinder.
Orsaker
Möjliga orsaker till inflammation i nässvalget hos katter är:
- Virusinfektioner: felint herpesvirus, FHV-1, calicivirus och mer sällan coronavirusrelaterad sjukdom.
- Bakterier: Pasteurella, Bordetella, Mycoplasma och Chlamydia felis med flera.
- Svampinfektioner, sällsynta totalt sett men med geografiska skillnader.
- Allergiska reaktioner som ger kronisk irritation i slemhinnan.
- Inandning av damm, rök och irriterande ämnen.
- Parasitsjukdomar, till exempel parasiter i nässvalget, mycket sällsynt.
Flera bakterier kan finnas i mun, nos och svalg även hos friska katter. Mycoplasma kan exempelvis påvisas utan att katten behöver behandling. Veterinären bedömer därför provsvaret tillsammans med symtomen och undersökningen.
Herpesvirus kan finnas kvar i kroppen livet ut. Efter stress kan viruset åter utsöndras, ibland med nya symtom och ibland från en katt som verkar frisk. En svår infektion kan lämna bestående skador i näsans slemhinna och ge återkommande snuva och nästäppa.
Riskfaktorer
- Ung ålder (kattungar och unga katter är mer mottagliga).
- Många katter på liten yta (uppfödningar, katthem).
- Nyligen genomgången stress (flytt, nytt hem, operation).
- Nedsatt immunförsvar.
- Kontakt med sjuka djur eller virusbärare.
Ovaccinerade kattungar i täta kattgrupper drabbas särskilt lätt av svår kattsnuva. Även en vuxen vaccinerad katt som lever ensam kan bli sjuk och behöva vård.
Vanliga symtom
Nasofaryngit hos katter kan ge andningsbesvär och sämre allmäntillstånd:
- rosslig eller ansträngd andning;
- nysningar, ibland i attacker;
- snuva (vattnig, slemmig eller varig);
- hosta och kväljningar;
- sämre aptit eller matvägran (på grund av nästäppa och nedsatt luktsinne);
- slöhet, apati, minskad aktivitet;
- ibland feber;
- tårflöde och konjunktivit om inflammationen ingår i kattsnuva.
Smärtsamma sår i munnen kan ytterligare försvåra ätandet vid calicivirusinfektion. Vid herpesinfektion kan hornhinnan påverkas, så att katten kniper med ögat eller får ett rinnande, smärtande öga. Andningsbesvär och ögonsmärta behöver bedömas separat från hur mycket katten nyser.
Vid kattsnuva kan symtomen börja 2–10 dagar efter smittan; för herpes- och calicivirus är 2–6 dagar vanligt. Inkubationstiden är tiden mellan smitta och de första sjukdomstecknen.
Komplikationer och följder
Nasofaryngit och de bakomliggande infektionerna kan medföra:
- en kronisk form med ständig snuva och rossel;
- sekundära bakterieinfektioner;
- bronkit och lunginflammation;
- sår i munslemhinnan vid calicivirus;
- avmagring och uttorkning när katten inte äter och dricker;
- i svåra fall att kattungar och försvagade katter dör.
Långvariga besvär kan bero på skadad slemhinna, återaktiverat herpesvirus eller en annan orsak som behöver egen behandling. Polyper, tumörer och främmande föremål kan ge snarlika symtom. En polyp kan ligga dold bakom den mjuka gommen och delvis hindra luftflödet.
Diagnos hos veterinären
För att bedöma orsaken används:
- klinisk undersökning med bedömning av andningsljud;
- endoskopi av nässvalget (vid kroniskt förlopp);
- laboratorieprover, exempelvis PCR för smittämnen och riktad bakterieodling;
- röntgen eller DT för att undersöka tumörer, polyper och andra hinder;
- blodstatus för att bedöma inflammation och allmäntillstånd.
Undersökning och provtagning
Veterinären bedömer andningsmönster, vätskebalans, munhåla, ögon och lungljud. Vid milda, typiska infektioner kan den kliniska undersökningen räcka för den första behandlingsplanen. Vid återkommande eller utdragna besvär behövs ofta fler undersökningar.
PCR på ett svabbprov från ögon eller luftvägar kan påvisa arvsmassa från ett smittämne. Herpesvirus utsöndras periodvis och kan missas vid provtagning mellan skoven. Prov tas därför helst tidigt när katten har symtom. Katter utan symtom kan också utsöndra virus, vilket påverkar hur ett positivt svar tolkas.
Utredning av kvarstående nässvalgsbesvär
För inspektion med endoskop och vävnadsprov behöver katten vanligen sövas. Undersökningen kan visa en främmande kropp eller annan förändring som inte syns vid en vaken munkontroll. DT hjälper till att bedöma förändringarnas utbredning. Om en polyp misstänks kan även öronen behöva undersökas, eftersom polyper kan växa från mellanörat mot svalget.
Behandling
Behandlingen beror på orsaken:
- vid virusorsak: omvårdnad med fuktig luft, rengöring av näsan, väldoftande uppvärmd mat och vid behov ett virushämmande läkemedel mot herpesvirus, ordinerat av veterinären; immunstimulerande medel och vitaminer har ingen bevisad effekt;
- vid bakteriella komplikationer: antibiotika enligt veterinärens ordination;
- inflammationsdämpande och slemlösande läkemedel som kan underlätta andningen i utvalda fall efter veterinärbedömning;
- dropp vid uttorkning;
- fullvärdig näring och fuktig luft.
Sekret runt nos och ögon avlägsnas varsamt. Aptiten kan minska när katten känner matens doft sämre, och uppvärmd mat kan bli lättare att locka med. En katt som inte får i sig tillräckligt kan behöva sondmatning. Vid allvarliga andningssvårigheter kan syrgas behövas på djursjukhus.
Återhämtning och prognos
En okomplicerad övre luftvägsinfektion varar ofta 7–14 dagar, men symtom kan kvarstå upp till 21 dagar. Milda virala episoder kan gå över på 5–10 dagar, medan svåra fall kan ge besvär i upp till 6 veckor. Kvarstående eller försämrade nässvalgssymtom behöver följas upp även om andra tecken på kattsnuva minskar.
Kronisk inflammation i näsa och bihålor kan vara svår att få bort helt. Vården kan då inriktas på att minska nästäppa, hålla katten i gott hull och behandla konstaterade komplikationer. Förnyad undersökning behövs om katten blir sämre eller får ett ändrat symtommönster.
Förebyggande
- Regelbunden vaccination mot de viktigaste virusen hos katter (herpesvirus, calicivirus).
- Så lite stress som möjligt.
- God hygien och ingen kontakt med sjuka djur.
- Fullvärdigt foder och god skötsel som stöd för allmän hälsa.
- Regelbundna hälsokontroller hos veterinären.
Vaccination minskar framför allt risken för allvarlig sjukdom. Separata skålar och åtskild skötsel för sjuka katter minskar kontakt med sekret. Tvätta händerna mellan katterna och rengör föremål som blivit nedsmutsade. Vaccinerade katter kan också få infektion och sprida smitta.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Nasofaryngit följer ofta med infektioner i de övre luftvägarna. Även en katt som verkar förkyld kan behöva vård om andningen, aptiten eller allmäntillståndet försämras. Tidig kontakt med veterinären hjälper till att upptäcka komplikationer och behov av understödjande behandling.
Följ hur mycket katten äter och dricker och hur den andas när den vilar. Berätta om nya katter, kattpensionat, tidigare skov och vaccinationer. Den mat katten accepterar behöver fortfarande vara näringsmässigt fullvärdig.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Smittar nasofaryngit mellan katter?
Det beror på orsaken. När inflammationen ingår i kattsnuva kan smittämnen spridas genom nära kontakt och sekret från nos, mun och ögon. Även en katt utan tydliga symtom kan bära på virus.
Varför vill katten inte äta när den är täppt?
Nästäppa kan försämra luktsinnet och därmed aptiten. Feber och smärtsamma sår i munnen kan bidra. En katt som slutar äta eller dricka behöver veterinärbedömning och ibland hjälp med vätska och näring.
Behövs antibiotika vid nasofaryngit?
Antibiotika kan behövas vid en bakteriell infektion eller komplikation. Vid en virusorsakad infektion är omvårdnad och understödjande behandling centrala. Veterinären avgör behovet utifrån kattens symtom, undersökning och eventuella provsvar.
Varför kommer snuvan och rosslet tillbaka?
Herpesvirus kan återaktiveras och tidigare infektioner kan ha skadat slemhinnan. Vid återkommande besvär behöver även andra orsaker undersökas, exempelvis polyp, främmande kropp eller kronisk inflammation i näsa och nässvalg.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Kattsnuva, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Rhinitis and Sinusitis in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Feline Respiratory Disease Complex, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Feline Upper Respiratory Infection, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Kattsnuva – övre luftvägsinfektion, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Felint herpesvirus (FHV-1), Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Nasopharyngeal Polyps in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
