Akut till veterinären
Sök akut om katten:
- Har svårt att andas eller andas med öppen mun i vila.
- Plötsligt blir mycket svag, faller ihop eller får kramper.
- Försöker kissa upprepade gånger utan att få ut urin, eller bara får ut droppar.
- Kräks upprepade gånger, blir slö och inte kan behålla vatten.
- Plötsligt får stark smärta och inte kan stödja på bakbenen.
Ett förhöjt värde hos en katt som äter, kissar och beter sig som vanligt följs i regel upp vid ett bokat återbesök. En snabb försämring bedöms utifrån symtomen även om svaret på ett nytt urinprov ännu inte har kommit.
Allmänt om tillståndet
Proteinuri hos katter kan vara övergående, till exempel vid feber, eller bestående och kopplad till kronisk njurskada. Proteinuri upptäcks bland annat vid kronisk njursjukdom (CKD), glomerulussjukdomar, amyloidos eller inflammationer. Hur uttalad proteinurin är hänger ihop med prognosen vid kronisk njursjukdom. Kreatinin i blodet och protein i urinen svarar på olika frågor. Kreatinin ger information om njurarnas filtration, medan protein i urinen kan upptäckas innan kreatinin har stigit.
Orsaker
- Renala orsaker, i njuren. Glomerulonefrit, amyloidos i njurarna, kronisk njursjukdom och tubulära sjukdomar kan ge kvarstående proteinuri. Feber eller kraftig fysisk ansträngning kan tillfälligt påverka njuren så att mer protein passerar ut i urinen.
- Prerenala orsaker, i blodet före njuren. Vid vissa tumörsjukdomar kan mängden av ett filtrerbart protein öka i blodet. Filtret kan då släppa igenom så mycket av proteinet att upptaget i tubuli inte räcker till.
- Postrenala orsaker, i urinvägarna eller könsvägarna. Blåskatarr, urinrörsinflammation och blödning i urinvägarna kan tillföra protein till urinen. Även vid njurbäckeninflammation kan inflammationsmaterial bidra till proteinet i provet.
Vid glomerulonefrit kan inflammation i filtret göra att det läcker albumin. Vid en skada i tubuli kan en större mängd av de små proteiner som normalt tas upp i stället följa med urinen ut. Infektions- och inflammationssjukdomar i hela kroppen kan skada njurens filter och orsaka proteinuri.
Riskfaktorer
- Äldre katter, särskilt med kronisk njursjukdom.
- Katter med virusinfektioner som FeLV eller FIV.
- Abessinier och siames, raser med rapporterad benägenhet för amyloidos.
- Katter med kroniska inflammatoriska sjukdomar.
Kunskapen om hur mycket de enskilda faktorerna påverkar risken för proteinuri är begränsad. Vid FIV har man sett förändringar i både glomeruli och tubuli. Vid amyloidos beror proteinläckaget bland annat på om avlagringarna sitter i glomeruli. Högt blodtryck förekommer också hos katter med njursjukdom och kan bidra till läckaget.
Vanliga symtom
Proteinuri ger oftast inga tydliga tecken och upptäcks vid urinprov. De symtom som ägaren ser beror vanligen på grundsjukdomen. Katten kan visa följande symtom:
- Slöhet och sämre aptit.
- Viktnedgång.
- Törst och stora urinmängder vid kronisk njursjukdom.
- Svullnad (ödem) och vätska i buken vid kraftig proteinförlust.
- Täta lådbesök eller blod i urinen vid inflammation i blåsan.
Svullnad till följd av proteinförlust uppstår när albuminet i blodet sjunker så mycket att vätska lättare lämnar blodbanan. Vätska i bukhålan, ascites, kan märkas som att magen blir större trots att katten tappar muskelmassa.
Komplikationer och följder
- Försämrad njurfunktion hos katter med kronisk njursjukdom.
- Nefrotiskt syndrom med omfattande proteinuri, lågt albumin, höga blodfetter och vätskeansamling.
- Tromboembolier, då en blodpropp följer med blodet och täpper till ett kärl, vid svår sjukdom i glomeruli.
- Sämre prognos vid njursjukdomar med ihållande proteinuri.
Bland äldre katter utan förhöjt kreatinin i början av en uppföljning utvecklade fler katter med UPC i gränsområdet njursjukdom inom 2 år än katter med lägre UPC. I uppföljningen ingick både bestående renal proteinuri och kronisk njursjukdom från IRIS-stadium 2.
Diagnos hos veterinären
- Urinprov med undersökning av urinsedimentet för bland annat blod och inflammationsceller.
- Mätning av mängden med kvoten protein/kreatinin i urinen (UPC).
- Biokemiska blodprover, bland annat för urea, kreatinin, albumin och blodfetter.
- Blodtrycksmätning.
- Ultraljud av njurarna för att bedöma storlek, form och struktur.
- Bakterieodling från urinen för att utesluta infektion när symtom eller urinsediment väcker misstanke.
- Njurbiopsi vid misstanke om glomerulussjukdom eller amyloidos, om svaret kan påverka behandlingen.
Protein kan tillkomma efter att urinen lämnat njurarnas filter. Veterinären undersöker därför om det finns blod eller inflammationsceller som kan förklara resultatet. En urinsticka ger ett snabbt utslag för protein men påverkas av provets koncentration. UPC jämför mängden protein med mängden kreatinin i samma urinprov, vilket gör prover med olika koncentration lättare att jämföra. För att värdera proteinläckage vid kronisk njursjukdom används helst minst 2 urinprov tagna över en period på minst 2 veckor, sedan blödning och inflammation i urinvägarna har bedömts.
Vid IRIS-indelning av kronisk njursjukdom hos katt räknas UPC under 0,2 som utan proteinuri, 0,2–0,4 som gränsområde och över 0,4 som proteinuri. Om UPC ligger kvar i gränsområdet görs en ny bedömning inom 2 månader. Bland 92 katter där urin samlades både hemma och med blåspunktion på kliniken hamnade 26 (28 %) i olika UPC-kategorier beroende på provtagningsmetod. Att ta uppföljningsprover på samma sätt underlättar jämförelsen.
Behandling och uppföljning
Om en infektion eller inflammation förklarar proteinfyndet kan ett nytt prov efter att tillståndet har behandlats visa om proteinet har försvunnit. Vid bestående proteinuri från njuren kan behandling minska trycket i glomeruli och därmed mängden protein som läcker ut. Vid samtidig kronisk njursjukdom kan njuranpassat foder ingå i behandlingen. Veterinären följer både UPC, blodtryck och njurvärden för att bedöma effekten och upptäcka om blodtrycket sjunker för mycket.
Förebyggande
- Regelbundna urin- och blodprover, särskilt hos äldre katter, kan hjälpa till att hitta njursjukdom tidigt.
- Behandla urinvägsinfektioner i tid när veterinären har konstaterat en infektion.
- Håll katten normalviktig och ge fullvärdigt foder.
- Undvik okontrollerad användning av läkemedel som kan skada njurarna.
- Kontroll av virusinfektioner med test för FeLV och FIV när kattens sjukdomshistoria eller smittrisk motiverar provtagning.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Proteinuri är ett laboratoriefynd som kan tyda på en dold njurskada. Regelbundna urinprov kan upptäcka problemet tidigt, även om katten verkar frisk. Vid en planerad omkontroll kan du anteckna om katten dricker mer, lämnar större kissklumpar eller minskar i vikt. Om kliniken vill ha ett prov hemifrån får du instruktioner om hur du samlar det och hur snabbt det behöver lämnas in. Vid odling kan kliniken i stället vilja ta ett prov direkt från blåsan för att minska risken för förorening.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan ett enstaka urinprov visa att katten har njursjukdom?
Ett prov kan ge en viktig ledtråd. Veterinären väger in blodprover, urinens koncentration och om det finns blod eller inflammationsceller i urinen. Ett nytt prov kan visa om proteinläckaget består.
Kan katten ha proteinuri trots normala njurvärden?
Ja. Ett proteinläckage kan förekomma innan kreatinin i blodet stiger. Vid uppföljning kan veterinären därför bedöma urinprovet tillsammans med blodtryck, andra njurvärden och hur katten mår.
Varför vill veterinären ta ett nytt urinprov efter en infektion?
Inflammation eller blödning i urinvägarna kan öka mängden protein i provet. När infektionen har behandlats hjälper det nya provet till att avgöra om proteinfyndet var tillfälligt.
Kan jag samla urinprovet hemma?
Det går i många fall, om kliniken bedömer att ett sådant prov passar analysen. För ett urinprov som ska odlas föredrar veterinären ofta blåspunktion, eftersom urin som samlas hemma lättare kan förorenas.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Proteinuria, International Renal Interest Society, läst 2026-11-07.
- Clinical importance of borderline proteinuria in nonazotemic cats and evaluation of other risk factors for the development of chronic kidney disease, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- Comparison of cystocentesis versus home sampling to determine urinary protein: Creatinine ratio and urine specific gravity in cats, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- IRIS Staging of CKD (Modified 2026), International Renal Interest Society, läst 2026-11-07.
- Treatment Recommendations for CKD in Cats (2026), International Renal Interest Society, läst 2026-11-07.
- Laboratoriediagnostik vid misstänkt njursjukdom hos hund och katt, Svensk Veterinärtidning / SLU, läst 2026-11-07.
- Glomerular Disease in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Akutvård katt – när ska du söka hjälp och vad kan du förvänta dig?, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Renal Alterations in Feline Immunodeficiency Virus (FIV)-Infected Cats: A Natural Model of Lentivirus-Induced Renal Disease Changes, PLOS ONE, läst 2026-11-07.
