Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour direkt om katten har något av följande:
- kraftig blödning som inte avtar med försiktigt tryck;
- svår smärta eller oförmåga att stödja på benet;
- kollaps eller kraftig allmän svaghet;
- bleka slemhinnor eller andningssvårigheter.
Vid en större spricka eller fläkt klo bör veterinär undersöka katten inom 1 dygn. Tilltagande svullnad, dålig lukt eller sekret från tån behöver också bedömas skyndsamt.
Allmänt om sjukdomen
Kattens klo är en del av huden och omges av mjukdelar med blodkärl och nerver. När infektion tar sig in, eller vid störningar i immunförsvaret, uppstår inflammationer som ger ömhet, deformerade klor och förändrad gång.
Hos katter kan onyki och paronyki vara akuta, efter skador, rivsår eller främmande föremål, eller kroniska, vid hudsjukdomar, svampinfektioner och immunsjukdomar.
Klokapseln består av hårt keratin som skyddar den känsliga, levande pulpan. En skada nära klofalsen gör därför ofta mer ont än en liten flisa längst ut. Infektion nära klobädden är viktig att behandla eftersom vävnaden ligger i nära anslutning till tåbenet.
Orsaker
- Bakterieinfektioner, exempelvis stafylokocker, streptokocker och pasteurella.
- Svampinfektioner, bland annat jästsvampar av släktet Malassezia.
- Virussjukdomar, mer sällan som komplikation.
- Autoimmuna sjukdomar, som pemfigus, lupus och immunmedierade hudinflammationer.
- Allergiska reaktioner, som atopi och foderallergi.
- Skador på klorna, till exempel att klon fastnar eller bryts.
- Kroniska hudsjukdomar.
En katt kan fastna med klon i exempelvis en matta eller klösmöbel. Sprickan kan då fortsätta in mot pulpan. Ringorm är en annan möjlig orsak till klopåverkan, även om klorna bara drabbas undantagsvis.
Vid pemfigus foliaceus angriper immunförsvaret bindningarna mellan hudceller. Ytliga små pustler, alltså varfyllda blåsor, brister lätt och lämnar skorpor. Klofalsarna kan vara tydligt drabbade samtidigt som förändringar finns i ansiktet eller på öronen.
Riskfaktorer
- katter som går ute och oftare kan få skador och infektioner;
- äldre katter med försvagat immunförsvar;
- raser med benägenhet för autoimmuna sjukdomar;
- katter med allergier och kroniska hudinflammationer.
Det finns begränsat med uppgifter om särskilda riskfaktorer för klobäddsinflammation hos katt. Långa klor fastnar lättare och kan brytas, medan äldre katters klor kan bli torrare och skörare. Även innekatter kan skada klorna när de klöser eller landar efter ett hopp.
Vanliga symtom
- hälta och ovilja att stödja på tassen;
- smärta när klon vidrörs;
- rodnad och svullnad runt klon;
- sekret, varigt eller vattnigt;
- förtjockade och deformerade klor;
- sköra klor eller klor som lossnar;
- flera klor drabbade, vilket kan förekomma vid en mer utbredd sjukdom.
Katten kan slicka tassen intensivt, hålla den lyft eller bli mindre aktiv. En smärtsam klo kan göra det svårt att använda kattlådan normalt. När flera klofalsar har skorpor undersöks även övrig hud, eftersom en bakomliggande hudsjukdom kan ge förändringar på flera platser.
Komplikationer och följder
- kronisk smärta;
- klon går förlorad eller deformeras;
- infektionen sprids till tåbenet, så kallad osteomyelit;
- återkommande förlopp vid autoimmuna former;
- sämre livskvalitet på grund av smärta och nedsatt rörlighet.
Efter en allvarlig skada kan den nya klon bli deformerad. Om klobenet har skadats kraftigt kan återväxten utebli. Fortsatt smärta eller återkommande sekret efter att en skadad klokapsel tagits bort behöver därför följas upp.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning av tassar och klor;
- cellprov och bakterieodling från sekretet;
- skrapprov och svampodling;
- biopsi vid misstanke om autoimmun sjukdom;
- blodstatus vid sjukdomar i hela kroppen;
- allergiutredning när symtomen talar för det.
Vad visar undersökningen?
Veterinären undersöker om en klo är sprucken, lös eller felställd och hur huden runt den ser ut. Det är viktigt att avgöra om problemet började efter en tydlig skada eller om flera klor förändrats utan känt trauma. Uppgifter om hudutslag, tidigare behandlingar och återfall hjälper till att välja prover.
Cellprov undersöks i mikroskop för bakterier, jästsvamp och inflammatoriska celler. En bakterieodling kan visa vilka bakterier som finns och vilka antibiotika de är känsliga för. Vid misstänkt ringorm analyseras hår, hud och skorpor. Odling för dermatofyter kan ta upp till 2 veckor.
När behövs vävnadsprov?
Biopsi kan behövas när förändringarna återkommer eller när pemfigus misstänks. Vid pemfigus kan hudceller som tappat kontakten med varandra ses i cellprov. Sådana celler har rapporterats hos omkring 74 % av katter med sjukdomen, men kan också förekomma vid vissa infektioner. Vävnadsprov och uteslutning av infektion hjälper till att skilja orsakerna åt.
Om en bakterieinfektion förbättras men skorporna och inflammationen kvarstår kan det finnas en bakomliggande hudsjukdom. Vid hudbiopsi är ytliga skorpor och pustler diagnostiskt viktiga, så området ska inte rutinmässigt rengöras före provtagningen.
Behandling
Behandlingen beror på orsaken till inflammationen:
- vid bakterieinfektion kan antibiotika behövas, lokalt eller som behandling av hela kroppen beroende på infektionen;
- vid svampinfektion används svampdödande medel;
- vid autoimmuna sjukdomar används immunhämmande läkemedel, exempelvis kortison eller ciklosporin;
- vid allergier kan hypoallergen kost eller andra allergibehandlingar, ibland antihistaminer, ingå;
- behandling av tassarna med antiseptiska medel enligt veterinärens anvisning;
- regelbunden klippning och skötsel av klorna, anpassad efter smärtan och skadan.
En skadad klokapsel kan behöva tas bort. Det görs med smärtlindring och vid behov lugnande behandling eller narkos. En spricka som fortsätter upp till klofalsen kan kräva att hela den skadade kapseln avlägsnas, så att inflammerad eller skadad vävnad kan läka.
Skydd och återhämtning hemma
Efter att klokapseln tagits bort kan ett tunt skyddsbandage behövas i 1–3 dagar eller efter behov. Vid ett infekterat sår kan bandaget behöva bytas 1–2 gånger dagligen tills infektionen är under kontroll. Ett blött eller smutsigt bandage behöver åtgärdas direkt. Byte och rengöring följer den plan du fått för just kattens tass.
Katten hålls inomhus medan den har bandage. Förbandet kontrolleras minst 2 gånger dagligen. Svullna, missfärgade, onormalt kalla eller varma tår kan tyda på tryck från bandaget eller tilltagande infektion. Även ett förband som glidit eller börjat lukta illa behöver bedömas.
En krage kan hindra slickande. Kattlådan behöver hållas ren så att bandaget inte förorenas av urin och avföring. Vid behov kan lådan få lägre kant eller annat strö som inte fastnar i det fuktiga förbandet. Smärtlindring ges enligt ordination och effekten följs genom kattens rörelser och användning av tassen.
Förebyggande
- regelbunden klovård;
- förebygg skador, särskilt hos utekatter;
- behandla hud- och allergisjukdomar i tid;
- håll vikten under kontroll eftersom övervikt ökar belastningen på tassarna;
- god hygien hemma och ren bädd.
Klippning ska anpassas så att den levande pulpan skyddas. En frisk klospets kan klippas utan att pulpan skadas, men en öm eller sprucken klo kan kräva professionell hjälp. Tidig kontroll av en klo som fastnat minskar risken att en djup spricka lämnas obehandlad.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Onyki och paronyki är smärtsamma tillstånd som kan bero på infektion men också vara tecken på allvarligare sjukdomar. Hälta, ömma klor och sekret runt klon är skäl till ett snabbt veterinärbesök. En utredning kan visa orsaken och leda till rätt behandling.
Notera om besvären gäller en klo eller flera, om de återkommer och om andra hudområden har förändrats. Dra inte bort en skadad klodel själv när katten har ont. Vid blödning kan försiktigt tryck med en ren kompress eller handduk skydda området under färden till veterinären.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är sekret runt klon alltid en bakterieinfektion?
Nej. Infektion kan finnas, men inflammation runt flera klor kan också höra ihop med en immunmedierad hudsjukdom. Cellprov, odling och ibland vävnadsprov hjälper veterinären att fastställa orsaken.
Måste en skadad klo tas bort?
Det beror på sprickans djup och hur klon sitter. En djup spricka eller uppfläkt kapsel kan behöva avlägsnas av veterinär med smärtlindring för att området ska kunna läka.
Varför kommer inflammationen tillbaka efter antibiotika?
En bakomliggande hudsjukdom kan finnas kvar trots att bakterierna minskat. Upprepade besvär behöver därför följas upp och kan kräva odling eller biopsi innan behandlingen ändras eller upprepas.
Kan katten gå ut med tassbandage?
Katten ska hållas inomhus medan bandaget sitter på. Fukt och smuts kan förorena förbandet. Ett bandage som blivit blött, glidit eller ger svullnad behöver kontrolleras och åtgärdas enligt veterinärens råd.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Kloskada på katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- First Aid for Broken Nails in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Ringorm hos katt, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Diagnosis of Skin Diseases in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Feline Pemphigus – A Review, MSPCA-Angell, läst 2026-11-05.
- Bandage and Splint Care for Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
