Akut till veterinären
Åk till en veterinärklinik direkt om katten har något av följande tecken.
- Plötslig svår smärta eller felställning av ett ben efter liten belastning.
- Katten kan inte stå upp eller har plötsligt börjat släpa bakbenen.
- Kraftiga skakningar eller krampanfall.
- Katten kollapsar eller är svår att få kontakt med.
- Katten kan inte stänga munnen normalt och har tydliga svårigheter att äta eller dricka.
Vid misstänkt fraktur ska katten hållas stilla under transporten. Stöd kroppen när du lyfter den och försök inte räta ut benet eller undersöka hur mycket käken går att röra.
Allmänt om sjukdomen
Kattens skelett byggs hela tiden om. Äldre benvävnad bryts ned och ny bildas. För en normal omsättning behövs balans mellan kalcium, fosfor och D-vitamin. Bisköldkörtlarna bildar parathormon (PTH), som hjälper kroppen att reglera mängden kalcium i blodet. När den fria, biologiskt aktiva delen av kalcium sjunker kan kroppen höja PTH för att frigöra kalcium från skelettet.
- Den nutritionella formen drabbar kattungar och unga katter som får för lite kalcium i förhållande till fosfor i kosten. Det kan hända när de bara äter kött.
- Den renala formen kan uppstå hos vuxna och äldre katter med kronisk njursjukdom (CKD). Njurarna får svårare att utsöndra fosfat och att bilda aktivt D-vitamin. Njursvikten kan leda till sekundär hyperparatyreoidism, som ökar nedbrytningen av benvävnad.
Vid långvarig påverkan kan en del av benvävnaden ersättas av bindväv. Då kallas förändringen fibrös osteodystrofi. Brist på D-vitamin kan också påverka mineraliseringen av det växande skelettet och orsaka rakit, som kan ge liknande symtom.
Orsaker
- Nutritionell osteodystrofi kan uppstå vid obalanserad kost, exempelvis en ren köttdiet. Muskelkött innehåller lite kalcium i förhållande till fosfor. En kattunge som äter till största delen kött kan därför få i sig tillräckligt med energi samtidigt som skelettet får för lite kalcium.
- Renal osteodystrofi uppstår till följd av långvariga ämnesomsättningsrubbningar vid kronisk njursjukdom. Halten PTH kan börja stiga medan fosfatvärdet i blodet fortfarande ligger inom referensintervallet.
Vid ett obalanserat foder kan katten få för lite kalcium eller för mycket fosfor i kosten. Den kan också få för lite D-vitamin. Veterinären behöver bedöma vad katten faktiskt har ätit för att kunna skilja bristande mineralisering från den ökade nedbrytning av ben som högt PTH kan orsaka.
Riskfaktorer
- Kattungar och unga katter som får fel kost under tillväxten.
- Äldre katter med kronisk njursjukdom.
- Hemlagad mat utan mineraltillskott när receptet kräver det.
- Kroniska mag- och tarmsjukdomar som försämrar upptaget av kalcium och D-vitamin.
Kunskapen om hur ofta långvariga tarmbesvär leder till osteodystrofi hos katt är begränsad. En kattunge som främst äter kompletteringsfoder kan få för lite mineraler trots att förpackningen är märkt för katt. En katt som får hemlagad mat behöver ett recept som täcker näringsbehovet för rätt ålder och som följs i hela utfodringen.
Vanliga symtom
- Smärta i skelett och leder.
- Hälta, svaghet i benen eller ovilja att röra sig.
- Mjuka och deformerade käkar (”gummikäke”) vid långt gången fibrös osteodystrofi.
- Benbrott utan större våld (patologiska frakturer).
- Svårt att tugga eller att hålla kvar maten i munnen.
- Sämre aptit och slöhet.
- Hos kattungar märks ibland långsam tillväxt och krokiga ben.
En del katter protesterar först när de lyfts, trots att de äter och går omkring på egen hand. Hos en 5 månader gammal kattunge som bara hade fått rå kyckling visade röntgen både utbredd förlust av bentäthet och fraktur i underbenet. Vid den renala formen kan ökad törst och större mängder urin märkas innan skelettförändringarna blir tydliga.
Komplikationer och följder
Svår osteodystrofi kan ge kronisk smärta, flera benbrott och bestående funktionsnedsättning. Benen kan förbli krokiga även efter att mineralomsättningen har förbättrats. En fraktur i ryggraden kan påverka nerverna så att katten får svårt att stå eller gå. Katten kan få tandlossning när käkbenet bryts ned och börja tappa maten ur munnen.
Diagnos hos veterinären
Vid den kliniska undersökningen letar veterinären efter ömhet, missbildningar i skelettet och tecken på fraktur. Vid avkalkning av skelettet kan röntgen visa minskad bentäthet i flera delar av kroppen och ett tunt yttre benlager. På bilderna kan veterinären också se patologiska frakturer och förändringar kring tillväxtzonerna hos en kattunge.
Veterinären tar vid behov blodprover för kalcium, fosfor, kreatinin och urea. Veterinären kan mäta joniserat kalcium för att få veta hur mycket fritt kalcium som finns i blodet. Ett normalt totalt kalciumvärde kan förekomma trots att den fria andelen är låg. Hormonprover som PTH kan behövas vid båda formerna. Vid misstänkt njursjukdom hjälper även urinprover till att bedöma njurarnas funktion. Foderförpackningar, recept, tillskott och uppgifter om hur mycket katten äter kompletterar undersökningen.
Behandling
Nutritionell form
Kostbehandlingen innebär att katten får ett balanserat helfoder för sin ålder eller en individuellt beräknad foderstat. Vid allvarlig kalciumbrist kan veterinären ge kalcium och följa upp värdena. D-vitamintillskott bedöms utifrån vad utredningen visar. En katt med smärta kan behöva smärtlindring. Om benen är mycket sköra kan veterinären ordinera vila och behandla eventuella frakturer.
Hos en 6 månader gammal kattunge som fick balanserat tillväxtfoder normaliserades kalcium och PTH inom 2 månader. Bentätheten förbättrades också, medan förändringen i ryggradens form fortfarande syntes på röntgen efter 3 månader. På återbesöken kan veterinären också bedöma om katten belastar benen utan smärta.
Renal form
Behandling av grundsjukdomen, kronisk njursjukdom, omfattar bland annat åtgärder för att hålla fosfat och kalcium på lämpliga nivåer. Veterinären kan rekommendera en njurdiet med lägre fosforhalt. Om fosfatvärdet fortfarande är för högt trots kosten kan fosfatbindare behövas. De minskar upptaget av fosfat från tarmen. Kalcium och fosfat följs i blodprov eftersom även ett för högt kalciumvärde kan behöva åtgärdas. Smärtlindring vid behov anpassas till skelettskadan och njurfunktionen.
Förebyggande
- Rätt och balanserad kost för kattungar och vuxna katter minskar risken för mineralbrist. Välj ett helfoder märkt för tillväxt till kattungen.
- Välj ett kommersiellt helfoder i stället för en ren köttdiet. Kompletteringsfoder behöver kombineras med annat foder för att täcka dagsbehovet.
- Låt en veterinär med näringskompetens bedöma en hemlagad foderstat.
- Regelbundna veterinärkontroller och blodprover hos äldre katter kan bidra till att upptäcka kronisk njursjukdom tidigt. Följ upp en känd njursjukdom med kontroller av mineralvärdena.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Osteodystrofi hos katter är en allvarlig ämnesomsättningssjukdom som kan ha med kosten eller njurarnas hälsa att göra. Kontakta veterinären om katten börjar halta, har svårt att tugga eller växer dåligt. Ta med uppgifter om allt katten äter, även godis och eventuella kosttillskott. För en katt med njursjukdom visar återbesök om foder och behandling behöver anpassas när njurfunktionen eller mineralvärdena förändras.
Vanliga frågor
Kan en kattunge få osteodystrofi fast den äter bra?
Ja. En kattunge kan äta med god aptit och ändå få för lite kalcium. Det kan hända om en stor del av maten består av kött eller av kompletteringsfoder som saknar tillräckligt med mineraler för tillväxten.
Räcker det att ge ett kalciumtillskott?
Veterinären behöver först bedöma hela kosten och orsaken till besvären. En kattunge med ett obalanserat foder kan sakna flera näringsämnen. Vid njursjukdom kan extra kalcium dessutom vara olämpligt om kalciumvärdet redan är högt.
Kan skelettet vara påverkat trots normalt kalcium i blodet?
Ja. Parathormon kan bidra till att hålla kalciumvärdet uppe genom att frigöra kalcium från skelettet. Veterinären bedömer därför blodprover tillsammans med röntgen, kattens kost och eventuell njursjukdom för att hitta orsaken till skelettförändringen.
Kan katten bli återställd efter ett foderbyte?
Läkningen kan gå bra om kostbristen upptäcks tidigt. Veterinären behöver följa bentäthet, rörelse och eventuella frakturer. Vid svåra förändringar kan ben eller ryggrad förbli deformerade även när kalciumvärdet och parathormonet har normaliserats.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Nutritional secondary hyperparathyroidism in a kitten, supported by immunoenzymatic measurement of feline intact parathyroid hormone, Journal of Veterinary Diagnostic Investigation, läst 2026-11-07.
- Feline hyperparathyroidism: Pathophysiology, diagnosis and treatment of primary and secondary disease, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Metabolic bone disease and central retinal degeneration in a kitten due to nutritional inadequacy of an all-meat raw diet, Journal of Feline Medicine and Surgery Open Reports, läst 2026-11-07.
- Disorders Associated with Calcium, Phosphorus, and Vitamin D in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Kronisk njursvikt hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Tillverka foder, Jordbruksverket, läst 2026-11-07.
- Diets for Cats with Chronic Kidney Disease (CKD), International Renal Interest Society, läst 2026-11-07.
- Treatment Recommendation for CKD In Cats (2026), International Renal Interest Society, läst 2026-11-07.
- Akutvård katt – när ska du söka hjälp och vad kan du förvänta dig?, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
