Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour direkt om katten har något av följande:
- upprepade försök att kissa utan att det kommer urin;
- kraftig smärta eller jamande vid försök att tömma blåsan;
- kräkningar och uttalad slöhet tillsammans med urineringsbesvär;
- kollaps eller att katten blir svår att få kontakt med vid misstänkt urinstopp.
När urinen inte kan passera påverkas njurarnas förmåga att hålla kroppens vätske- och saltbalans. Därför kan ett urinstopp snabbt göra katten mycket sjuk. Vänta inte på att foder eller extra vatten ska lösa ett stopp.
Allmänt om sjukdomen
Kalciumoxalat kan bildas i urin med hög koncentration av kalcium och oxalat under ogynnsamma förhållanden, exempelvis surt pH och brist på skyddande faktorer. Stenarna är hårda och täta och går inte att lösa upp med foder eller läkemedel, vilket skiljer dem från struvit.
Urinen kan bli övermättad med ämnen som annars finns lösta i den. Kristaller kan då bildas, växa och samlas till stenar. Citrater och andra ämnen i urinen kan hämma den processen.
Hos katter kan sjukdomen visa sig med upprepade episoder av blåskatarr, smärtsam urinering och återkommande stopp i urinröret. Små stenar kan också vara symtomfria och upptäckas vid en undersökning av en annan anledning.
Stenarnas placering avgör vilka problem som uppstår. De kan finnas i njuren, i urinledaren mellan njure och blåsa, i urinblåsan eller i urinröret som leder urinen ut ur kroppen. Läs mer om urinsten.
Orsaker
- rubbad mineralomsättning med mycket kalcium i urin eller blod;
- ärftlig benägenhet;
- obalanserad kost med olämpliga mineralnivåer eller överskott av vitamin D;
- katten dricker lite och urinen blir koncentrerad;
- kroniska sjukdomar, exempelvis tumörrelaterad hyperkalcemi, överfunktion i bisköldkörtlarna eller kronisk njursjukdom;
- högre ålder, med flest fall omkring 8–12 års ålder.
Hyperkalcemi, förhöjt kalcium i blodet, har påvisats hos omkring 35 % av katter med kalciumoxalatsten. Det motiverar utredning av kalciumbalansen, bland annat för idiopatisk hyperkalcemi.
Magnesium och citrat kan hämma kristallbildningen. För lågt kalciumintag kan samtidigt öka upptaget av oxalat från tarmen. Därför behöver kosten vara balanserad, och egna tillskott eller kraftiga mineralbegränsningar kan förändra förutsättningarna för stenbildning.
Riskfaktorer
- kastrerade medelålders och äldre hankatter;
- stillasittande liv och övervikt;
- torrutfodring med otillräckligt totalt vätskeintag;
- rasbenägenhet, exempelvis perser, helig birma och himalaya.
Hankattens längre och smalare urinrör ökar risken för att en sten ska fastna där. Underlaget för enskilda rasrisker och vissa livsstilsfaktorer är begränsat, medan koncentrerad urin och hög utsöndring av stenbildande ämnen är centrala för stenbildningen.
Vanliga symtom
- täta försök att kissa;
- smärta när katten kissar;
- blod i urinen, hematuri;
- jamande vid urinering;
- katten slickar sig på könsorganen;
- urinläckage eller urin i droppar;
- ingen urin alls vid stopp i urinröret;
- slöhet;
- aptitlöshet;
- kräkningar vid komplikationer.
Stenar kan irritera blåsväggen utan att orsaka ett komplett stopp. Katten kan då kissa små mängder eller välja andra platser än lådan. Samma symtom kan förekomma vid andra blåssjukdomar, så orsaken behöver undersökas.
Komplikationer och följder
- akut urinstopp, särskilt farligt hos hankatter;
- hydronefros, utvidgning av njurbäckenet när urin inte kan rinna undan;
- njurskador;
- kronisk blåskatarr;
- återkommande stopp i urinvägarna;
- kronisk njursvikt.
Ett fullständigt stopp hindrar blåsan från att tömmas och kan orsaka svår njurpåverkan. Vid stopp i en urinledare kan urin i stället ansamlas ovanför hindret och skada njuren. Placeringen behöver därför fastställas för att rätt behandling ska väljas.
Diagnos hos veterinären
- urinprov för kalciumoxalatkristaller, blod och inflammationsceller;
- ultraljud av urinblåsan och njurarna;
- röntgen, där oxalatsten ofta syns tydligt;
- biokemiska blodprover med kalcium och njurvärden;
- utredning av andra sjukdomar, exempelvis hormonrubbningar.
Kristaller bekräftar inte att det finns stenar, och stenar kan förekomma utan synliga kristaller i provet. Förändringar i provets temperatur och tiden fram till analys kan dessutom ge kristallbildning efter provtagningen.
Joniserat kalcium mäts för att bedöma den biologiskt aktiva delen av blodets kalcium. Urinens koncentration och pH hjälper till att planera förebyggande behandling. Om en sten tas bort bör den analyseras på laboratorium för att fastställa sammansättningen.
Bakterieinfektion är ovanlig samtidigt med oxalatsten men kan uppstå sekundärt när slemhinnan skadas eller blåsan inte töms ordentligt. Vid misstanke görs urinodling för att avgöra om antibakteriell behandling behövs.
Behandling
- Akut stopp kräver omedelbar stabilisering och avlastning, ofta med kateterisering och sköljning.
- Stenarna kan behöva tas bort genom operation, cystotomi, eller endoskopiska metoder.
- Specialfoder minskar risken för nya stenar men löser inte upp befintliga oxalatstenar.
- Smärtlindrande och vid behov inflammationsdämpande läkemedel väljs efter kattens tillstånd.
- Grundsjukdomar som högt kalcium i blodet behandlas.
Vid cystotomi öppnas urinblåsan och stenarna tas ut. I utvalda fall kan ett instrument med kamera, cystoskop, användas för att avlägsna stenar. Valet påverkas av storlek, placering och vad som är tekniskt möjligt hos katten.
Återhämtning och kontroller
Efter en blåsoperation behöver aktiviteten ofta begränsas under 1–2 veckor för att såret ska läka. Smärtlindring och kontroll av urineringen ingår i återhämtningen. Nya försök att kissa utan urin kräver akut bedömning även efter ett genomfört ingrepp.
Urinen kan följas med prover var 3–6 månad. Bilddiagnostik var 6–12 månad kan upptäcka återkommande stenar medan de ännu är små. Vid nya symtom görs bedömningen tidigare.
Vid förebyggande uppföljning kan målet vara en urindensitet på 1,030 eller lägre och ett pH omkring 6,5–8,0. Värdena bedöms tillsammans med kalciumbalans, övriga sjukdomar och vilket foder katten äter.
Förebyggande
- se till att katten får i sig tillräckligt med vatten genom exempelvis vattenfontän och våtfoder;
- ge foder med balanserade mineraler;
- håll vikten under kontroll och förebygg övervikt;
- regelbundna hälsokontroller och urinprov för katter över 7 år;
- minska stress som påverkar urineringen.
Ett förebyggande foder behöver väljas för oxalatproblemet och kattens övriga hälsa. Att göra urinen allt surare kan öka risken för oxalatsten. Råd om balanserad kost kompletterar den individuella foderplanen.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Oxalatsten är en vanlig urinvägssjukdom som kan ge farliga komplikationer. Svårigheter eller smärta vid urinering ska bedömas snabbt, och misstänkt urinstopp kräver ett omedelbart veterinärbesök. Tidig diagnos och rätt behandling förebygger svåra komplikationer och bevarar kattens hälsa.
Följ mängden urin i lådan och notera upprepade försök, blod eller ändrat beteende. En katt som tidigare haft stenar behöver fortsatta kontroller eftersom nya stenar kan bildas.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan oxalatsten lösas upp med specialfoder?
Nej, kalciumoxalatsten kan inte lösas upp med foder. Ett anpassat foder används för att minska risken för nya stenar. Befintliga stenar bedöms utifrån placering, storlek och vilka besvär de orsakar.
Betyder oxalatkristaller att katten måste opereras?
Nej, kristaller visar inte ensamma att det finns en sten. Urinprov behöver tolkas tillsammans med symtom och bilddiagnostik. En faktisk sten kan också finnas utan kristaller i urinprovet.
Kan katten få nya stenar efter operationen?
Ja, borttagningen avlägsnar de stenar som finns då men ändrar inte automatiskt förutsättningarna för stenbildning. Vätskeintag, foder, kalciumbalans och återkommande kontroller ingår därför i förebyggande vård.
Är det bråttom om katten bara får ut droppar?
Ja, upprepade smärtsamma försök med mycket lite eller ingen urin kan bero på ett tilltagande stopp. Katten behöver bedömas direkt, särskilt om den också kräks, blir slö eller visar stark smärta.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Feline Calcium Oxalate, Minnesota Urolith Center, läst 2026-11-05.
- Calcium Oxalate Bladder Stones in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Feline Calcium Oxalate Urolithiasis: Risk factors and rational treatment approaches, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-05.
- Urinvägsbesvär hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Feline Struvite and Calcium Oxalate Urolithiasis, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-05.
- Feline Lower Urinary Tract Disease, Cornell University, läst 2026-11-05.
